Lasse

Just den på bild drivs på ca 65 watt, du bör nog inte gå så mycket över det. Du får plats med minst två rör parallellt innanför plexiglaset. MVH L

Lägg i makaroner i något av mediafacken. Glöm allt snack om nitratfabriker - mängden nitrat bestäms av mängden ammonium/ammoniak som omvandlas - vart omvandlingen (nitrifikationen) sker spelar ingen roll för erhållen mängd. Ett sätt är att minska grumlet är att då och då använda ett snabbfilter - Hagen har ett perfekt sådant. MVH Lasse

Behåll fläktarna i huven OCH sätt in fläktar som jag gjort. Det behövs bägge lösningarna. MVH Lasse

Blev det rätt Stig? - skall det inte vara "1 timme kortare insatstid" MVH Lasse

Finns här - beställde några som jag inte använt - kan gå med när jag besöker dig. MVH Lasse

Det är faktiskt så att om man klammar upp en kabel så räknas den som en fast installation men inte om du lägger den i en kabelränna! Svagström får du fixa själv hur du vill och en av fördelarna med LED är just att du endast har svagström över akvariet om du har spänningsaggregatet utanför. Med nödvändig kännedom är lite gummi - det går faktiskt att tolka på ett sånt sätt att så länge det inte händer något är det bra - men skulle det hända ngt så är det nästan per definition så att det fanns ingen nödvändig kännedom. MVH Lasse

Jag kanske breddade lite för mycket men när vi inte ens vet vilken metod som används och vilka ämnen som används i de olika lösningarna så är det ju omöjligt att dra någon slutsats om åldrande påverkar resultatet (mer än trötta, blåskadade ögon). det kan ju som sagt var vara något flyktigt i testflaskan. Man kanske nästa gång som man köper en test begära att få kemikaliernas transporkort för att få reda på vad man köper............... Öppen redovisning av metod, störningar, användningsområde, förvaring och ingående kemikalier är ett rimligt krav. Då kan man själv avgöra om metoden är tillämpbar eller inte. Vi som har varit med ett tag är det nog ingen fara med - vi vet av erfarenhet att det är bara ett av hjälpmedlen, att testa alltså. Men för nybörjarna som inte har något att luta sig emot är det ännu farligare att blint lita till de här testerna. Jag har sett här att någon rapportera 480 i Calcium - direkta reaktioner - det är för högt - åtgärda direkt. Eller något nystartat kar med bara mjukisar - jag har 0,5 i fosfat - du måste direkt bekämpa detta höga värde annars dör korallerna. Åtgärderna som följer stjälper sedan ofta ett stort kar. Jag vill mena att det är ännu viktigare att betona osäkerheten för nybörjarna än för oss lite mer erfarna. På det sättet får de vår erfarenhet utan att behöva betala för det. Jag håller med dig Leffe att de tester du nämnde är de som är lättast att någon gång lita på men om jag läser 420 eller 450 i calcium bryr jag mig inte om - då vet jag häraden i alla fall. Men dessa bygger på titreringsteknik. Det finns dock tester av kalcium och alakalinitet (KH) som bygger på olika färger. Men när du ändå är på tråden Leffe () förmedla gärna till dina leverantörer att metodbeskrivningar, störningar och innehåll borde framgå i förpackningarna. Åtminstone en av dem har ju en rätt bra inställning till innehållsdeklarationer och tillsatser. Jag köper bara den leverantörens produkter idag (eller andra med innehållsförteckningar) - inte för att de är bäst (det vet jag inget om) men för att de ger mig det hjälpmedelet jag behöver för att fatta kloka beslut. MVH Lasse

En förklaring skall vara att de australiska tas på större djup - så har det påståtts i alla fall. MVH Lasse

Sammanfattning av ett långt liv: Jag har lika ofta förlorat djur, fått problem, sovit dåligt på grund av åtgärder jag gjort med hänvisning till felaktiga mätvärden som jag fått på grund av i verkligheten felaktiga värden. Detta har gjort att jag istället fått lita till erfarenhet och iaktagelser av vad som händer - det ger bättre utdelning och blir billigare. Sunt förnuft måste till. Jag ser ofta här kommentarer typ: det märket gav det värdet och så testade jag med det märket och då fick jag rätt värde - oftast talas det inte om varför man anser att just det värdet var rätt. Färgtester (där mitt öga skall avgöra resultatet) är för mig helt värdelösa- speciellt när man börjar försöka avgöra värden som skiljer sig på några 100 delar av milligram i en koncentration. Möjligvis kan det visa riktigt för den person som först konstruerat färgskalan och innan den skickats för masstryck - plus alla som har samma deffekt på färgseendet som konstruktören. De enda jag tycker att man har någon nytta av är titreringstesterna men att börja disskutera om det är 7 eller ens 8 i KH om man använder en droppflaska är löjligt. Värdet ligger ungefär mellan 6 och 9 - punkt slut. Använder man en milliliterspruta så kan man eventuellt bestämma sig för plus - minus 0,5 av det avlästa värdet. Så länge som inte fabrikanterna redovisar störjoner och begränsningar får man ta de flesta avläsningarna med en stor nypa salt. Tänk så här - du köper en test för 500 kronor. Med hjälp av den skall du bedömma om du skall sätta in åtgärder i ett akvarium med levande för 10 000 tals kronor beroende på om värdet visar 0,04 eller 0,08 mg /l. Du får inte ens en lista på kända störjoner och det i ett så komplicerat kemiskt system som saltvatten. Och du har oftast inte en aning om vad de olika färgade flaskorna du tillsätter ifrån innehåller eller hur de ämnena påverkar dina mätmetoder. Du vet inte ens om dina kemikalier skall förvaras i kylskåp eller inte. Tänk om dessa förhållandena gällde inom sjukvården och provtagning där eller vilka mediciner eller tillskott du skall ta. Tills tillverkarna har lärt sig att öppet redovisa metoderna och modifieringar av dem (det räcker alltså inte med - en variant av aminosyremetoden) så är jag väldigt sparsam med användandet. De gånger jag använder tester så har jag redan en bild av problemet och testen är ett av alla hjälpmedel jag har - och inte det viktigaste. Det viktigaste heter "sunt förnuft" Stig brukar alltis säga i försvar till en av de tester jag kritiserar mest - nitrattester - att hemma hos honom fungerar det bra och han kan i sitt kar lätt se i alla fall i området 1 - 10 ppm. Jättebra och så kan det vara - men tyvärr gäller det inte mitt färgseende och min vattensammansättning i mina akvarier - där är samma tester helt värdelösa. Jag gjorde en test av fosfat under dygnet i ett kar där det visade att det skulle vara ca 50 mg/l nitrat. För fosfattesten använde jag etablerade metoder och utrustning för ca 20 - 30000 kr. Nitrat testade jag med en vanlig färgtest. Under mätserien som visade en fluktation av fosfatvärdet mellan morron och kväll under några veckor så stoppade fluktationen upp en dag - värdet gick inte ner under dagen. En tillsats av nitrat (ca 2 ppm) gjorde att ordningen återställdes. Jag hade nitratbrist fast mätningarna visade tvärtom. Till er som har bra fosfattester som klarar låga nivåer så kan jag bara säga att om ert akvarium fungerar bra så skall ni kunna läsa fluktationer i fosfatvärdet mellan morgon och kväll. MVH Lasse

Tillbaka till vad som står i EU:s papper. Där är endast denna korall som kommer som vild från indonesien som det är ett totalförbud på, havsodlade är tillåtna. Det finns andra exportländer än indonesien och australien som har denna korall. Sedan kan det vara så att de svenska myndigheterna satt hårdare krav för direktimport än övriga länder i Europa. Den har alltid gått att få tag på från stora importörer i Europa, TMC som exempel. MVH Lasse

En liten fråga - hur vet du att just salifert visar det rätta resultatet, mer än att många säger så? MVH Lasse

Tja - hur många eller skall jag säga - hur få? MVH Lasse

Det är fiskar som äter hela tiden i naturen. De flesta fiskar har inte som vi mättnadskänslor utan äter som bara den när det finns mat tillgängligt. Deras tarmsystem är ett rör - en ingång - en utgång. Oftast så petar man in något i ena ändan så måste det komma ut i andra ändan - äta och skita samtidigt är regel. MVH Lasse

Jag bodde ute vid kusten (Stensunds Folkhögskola) och där var berggrunden något helt annat än surt urberg. Vi låg på ett GH på över 18 tyska hårdhetsgrader . Trodde du bodde vid kusten. Tonåringar i huset? MVH Lasse

Att skynda långsamt ger bra resultat. Men vad f-n skall man göra efter det man är klar? MVH Lasse

Ett silikatfilter (som i princip är samma filtermassa som används till järnbaserade fosforfällare) går givetvis att använda direkt på ditt kranvatten. Använd kallvatten. det enda som jag upplever som ett allvarligt problem med kranvatten i Stockholm och Göteborg är att i vissa fastigheter kan koppar frisläppas. Generellt kan man säga att i nybyggda anläggningar (eller renoverade anläggningar) är risken störst. Detta baserar jag på erfarenhet. Det som framförallt släpper är varmvattenberedare av koppar och det rörsystem som transporterar varmvatten. Kallvattensystemet släpper inte lika mycket (i koncentration) men som totaltransportör till oss är kallvattnet av betydelse eftersom vi konsumerar mer av den varan än varmvatten. När man använder kranvatten så använder jag alltid kallvatten och låter systemet spola igenom under 3 - 5 minuter först. Jag blandar nästa alltid dagen före vattenbytet och låter vattnet stå under omrörning i ett dygn. Nu pratar jag om Stockholm/Göteborg - i Malmö är det olika eftersom man där delvis också använder ett vatten med relativt högt kalciuminnehåll. Enskilda brunnar måste också undersökas. Med tanke på vart du bor Claes så skulle jag tro att du har ett högt ingångsvärde på kalcium i ditt djupborrade brunsvatten. Jag skulle också (om du inte redan kollat det) titta på kopparvärdet. Vi hade ett vatten som var hårt och kalciumrikt utanför Trosa men det konstiga med detta vatten var att vi fick en väldig hög utfällning av koppar och lyckades aldrig ensidigt isolera orsaken. Eftersom vi inte hade någon löst kolsyra i brunnen så misstänkte vi att någon rörpolare någon gång i forntiden hade använt felaktig materialföljd. Järnrör först och sedan kopparrör - mindre fara -> kopparrör först följt av järnrör medför galvaniska element. MVH Lasse

Här är en av dem - sitter där lysrören satt innan MVH Lasse

Tja vem tror du har kollat just detta Manks i mitt RSM sitter fyra sådana Bauhausrör inmonterade. En fläkt på mitten och rörändarna går ända fram till kortsidorna så den varma luften blåser ut där. Har till och med får kollaps av strömkälla till fläktarna två gånger och lösningen har klarat passiv kylning under flera dagar... MVH Lasse

Det har ju med tillväxthastighet att göra - om andra alger som inte behöver bygga upp ett kiselskellet förökar sig snabbare och inte har förmåga att ta upp låga halter så har ju kiselalgerna en konkurrenskraft om de andra ämnen i just detta läge - om sedan andra alger pga av sin snabba tillväxt plötsligen får tillgång till fosfor i nivåer de behöver så kan de konkurrera ut kiselalgerna. I ett nystartat akvarium går det någon/några veckor innan de heterotrofa bakterierna börjar att minerealisera organiskt fosfor till fosfat i någon större grad. Halterna är låga ner till 0. Kvävet i form av ammonium/ammoniak finns dock så fort man får in någon gällandande organism - nitrat däremot dröjer ca 1 - 2 veckor om man gör en snabbstart - ännu längre om man startar försiktigt. Jag håller inte heller med om resonemanget om 0 i fosfat i naturligt saltvatten -> 0,04 - 0,08 är vanligt förekommande. Nitrat däremot är en bristvara och kan vara 0 ute i naturen om vi pratar saltvatten. Kvävet är det ämne som är tillväxtbegränsande i saltvatten. I sötvatten och delvis bräckvatten är det tvärtom - fosforn är 0 och nitrat finns (gäller naturliga vatten - icke övergödda. Fosforn är tillväxtbegränsande i ett naturligt sötvatten. Hur man än vänder på steken så vet både jag, Leffe och Claes att den första kiselalgsblomningen uppkommer oavsett om man startat med RO eller kranvatten vilket pekar på att kiselinnehållet inte är den primärt begränsande faktorn. Mitt vatten är ytvatten från Göta Älv - jag har inte sett någon typ av kiselalger sedan den första veckan i några av mina akvarier. Även i de som jag byter tätt på (med kranvatten i bas) visar inga teckenpå kiselalger efter den första/andra veckan. Claes du skriver Den sista delen håller jag med om, kiselager är en utmärkt föda för många djur. Titta på "indikatorstenen" i min tråd om mitt Mollyhotell. Där följde jag en sten där ljuset var bra under de 3 första veckorna. Men den första delen håller jag inte med om. I de akvarium jag startat har jag aldrig mätt mätbara fosfat eller nitrat första veckorna men klart mätbara efter denna tid. Kiselalger efter 1 vecka inte märkbart när näringsvärdena blivit högre i vattenkolumnenMVH Lasse.

@ Claes: Det jag har läst och förstått innan är att kiselalger har en bra förmåga att ta upp låga nivåer av fosfor (alltså inte kväve). Kiselalgsblomningen ca en vecka efter start kommer oavsett vilket vatten som används. Sedan är det ju sant att finns det inget kisel (silikat) i vattnet - då kan de inte växa - men det är ganska lite som kan växa då. MVH Lasse

Eremiter tillhör de djur som i alla fall jag inte brukar koppa in. Och då har jag en del. De blåbenade upplever jag som lite mindre livskraftiga än andra eremiter. MVH Lasse

Enligt min åsikt så är detta en av de mest utbredda myterna inom saltvattensakvaristiken. Det kan finnas kranvatten som innehåller mängder av kisel och därför kan orsaka problem men när det gäller övervägande delen av vårt kranvatten så stämmer det inte IMO. Däremot så är kiselalger enormt bra på att tillgodogöra sig låga halter av fosfat, så låga att att andra alger har svårt att ta upp fosfor och därför så konkurerar kiselalgerna ut "vanliga" alger vid låga fosfatnivåer. Typexemplet är vid nystartade akvarium där man efter en vecka ungefär får en kiselalgblomning - oavsett om man startar med RO-vatten eller inte. Kisel är också nödvändig i alla alger och växters uppbyggnad men det som urskiljer kiselalger från andra alger är att de är beroende av kisel löst i vattenkolumnen. På det sättet kan man ju säga att ett "silikatfritt" vatten motverkar kiselalgerna men som denna artikel indikerar så kan detta få andra konsekvenser. Framförallt tror man att det finns en koppling mellan kiselalger och dinoflagelater. I inkörda akvarium sker också många gånger en förväxling mellan kiselalger och dinoflagelater. Sedan är jag väldigt tveksam till att inte kisel fälls ut kontinuerligt till vattenkolumnen i ett saltvattensakvarium - jag vet också att exempelvis Claes_A har liknande funderingar. Vi har ofta pratat om den så kallade Redfield kvoten när det gäller förhållandet (och behovet av) fosfor och kväve i levande material. På atomnivå (molförhållande) så är det förhållandet 16:1 mellan N och P (kväve och fosfor). Vad som glöms av många gånger är att den kompletta formeln innefattar betydligt mer grundämnen. Den är i sin första form -> C:O2:Si:N:P = 106:138:15:16:1. Kisel är alltså nästan lika viktigt för tillväxt som vad kväve är. kiselalger är också en väldigt bra föda för många djurplankton och även för bentiska djur (bottenlevande). MVH Lasse

Sätt en hink med 7 liter nyblandat saltvatten redan idag. täck över så inte för mycket dunstar. Ha någon liten pum som cirk. När du få akvariet flyttar du över det gamla vattnet och fyller i det som fattas. Sedan kan du sätta i dina koraller. MVH Lasse

Jag har 50 + eremiter av olika arter (botten rörs sig stundtals) och 10 + borrar. Ingen fara så länge borrarna är friska MVH Lasse

När ni pratar mat och besvärliga fiskar - glöm inte svarta mygg! Även röda mygg (fett) kan fungera tidvis men är å andra sidan lite farligt för mataren. MVH Lasse