jonasroman

https://reefbuilders.com/2025/04/01/the-don-din-rabbit-hole-urea-dosing-and-a-new-approach-to-nitrogen-management/ Jag börjar med att posta länken som Oskar Haglund postat i en parallelltråd. Tack Oskar för en utmärkt länk och bra ämne. Vi har haft många diskussioner genom åren om nitrat är skadligt eller inte där jag har lutat mig mot till exempel Bornemans forskning att nitrat kan vara direkt skadligt för koraller redan vid en nivå på 10 PPM . Det kan hämma cellandning och metabolism och artikeln ovan stöder detta. Nitrat försvårar för zooxanthellen att ge kol till korallen och nitrat ökade risken för bleaching och koralldöd. Så när vi tror att Korallen svälter och vi vill mata den med kväve så är det nog organiska näringskällor vi skall ta till. Möjligen ammonium också för där har man inte sett nitratens skadliga verkan. Det är egentligen ganska logiskt för en korall är ett djur. Den kan inte äta nitrat direkt. Zooxanthellen äter dock nitrat så man matar isåfall korallen indirekt. Det blir mer vanskligt då Zooxanthellen prioriterar sig själv i första hand. Ibland köper vi kvävehaltiga tillsatser från olika fabrikörer men vi vet inte vad det innehåller. Samma kan nog gälla fosfatresonemanget Enligt artikeln kan den idealiska kvävedoseringen bestå av en fjärdedel urea och tre fjärdedelar ammonium. Det skall också nämnas att i artikeln står det att på ett näringsfattigt drev finns det ganska mycket urea då urea produceras av en del djur på revet så det är naturligt förekommande substans. Till exempel bildar fiskar Urea och kanske är det därför vi ofta ser att koraller trivs bättre i system med en del fisk också. Fiskarna bilder ju ammonium också så vi får en naturlig tillsats av båda ammonium och Urea via fiskarna. Det här stärker också behovet av att verkligen mäta nitratd så du har koll på det eftersom det är en skadlig substans. Det är ju också ett tecken på att kvävecykeln nte är i balans. För egen del har mitt nitrat äntligen börjat sjunka och ligger runt två till fyra, kanske inbillar jag mig men jag tycker mig se att korallerna ser mer välmående ut. Jonas

Om du läser artikeln så kommer du förstå varför. Det finns tydliga vetenskapliga belägg för att koraller mår dåligt av oorganiskt kväve , det vill säga ammoniak och nitrat. ( Detta är gammal kunskap Borneman har skrivit ganska mycket om det här), men mår väldigt bra av organiskt kväve som till exempel Urea. Det är ganska naturligt eftersom korallen är ett djur men om man föder med oorganiska näringsämnen så är det mer direkt zooxanthellen man föder vilket inte alltid är så positivt. Så det finns en god teoretisk tanke bakom den här artikeln. Att om man tror att korallerna svälter sår det bättre att dosera Urea framför nitrat/ammoniak. Man bypassar helt enkelt zooxanthellens upptag.

Hej. I DT är det exakt samma slang som det är i alcatronic pump A.

Här följer en enkel mini"artikel"/förklaring hur man mäter kalcium och magnesium. Principen är titreting och för att veta när titreringen är klar så behövs ett färgomslag. Färgreagensen är beskaffad så att den binder till tvåvärdiga joner som till exempel kalcium och magnesium och när den gör det så är den rosa. När inga joner är bundna till färgmolekylen så är den blå. Det är teorin bakom alltihop. Nu gäller det bara att droppa ner en reagens som har starkare bindningsförmåga till kalcium och magnesium än färgmolekylen har. Denna reagens heter edta. Det är den vi tillför som sista reagens när vi så att säga titrerar. För varje edta-molekyl vi droppar ner så binder den en kalcium eller en magnesiumjon och när samtliga kalcium och magnesiumjoner är bundna till Edta molekylerna så kommer alltså färgmolekylen slå om till blått enligt mitt inledande resonemang. När man gör så här får man summan av kalcium och magnesium för Edta kan inte skilja på de två. Så om man till exempel bara vill titrera ut kalcium måste man först ta bort magnesiumjonerna och det gör man genom att höja ph-värdet till över 10. Då bildas sekundsnabbt magnesiumhydroxid och kalciumjonerna är nu ensamma och titreringen enligt ovan kan börja. Vill man göra det omvända, mäta magnesium så kan man först göra en titrering där man får summan av kalcium och magnesium och sedan gör man enligt ovan rörande Kalciumtitreringen. Skillnaden mellan blir magnesium. Det är en metod med hög noggrannhet men lite omständig. Vill man bara titrera ut magnesium direkt är det svårare men så fungerar ju alla våra hobbytester nästan. Då får man tillföra något som bara binder kalcium men inte magnesium och det är inte så enkelt men kan gå om man har rätt reagenser. Där har vi förklaringen till att magnesiumtester ofta är ganska mycket mer missvisande än kalciumtester , det är alltså svårt att binda kalcium bara( men går) men det är enkelt att binda magnesium bara inför den kommande titreringen. Ovanstående förklaring är en viss förenkling för det är också så att för att edta molekylen ska fungera behöver den jobba i en basisk miljö. Man måste alltså alltid höja pH värdet något men höjer man för mycket så binder man magnesium som man kanske inte vill och höjer man för lite så fungerar inte i edta molekylen. Det är där vi har designen bakom som erfodrar lite laborationer. Jonas

Håller med

Absolut inte en truncatus i alla fall. binotatus? De 2 prickarna antyds på din bild men kanske blir tydligare med ålder?

Ja, det kanske inte var en kioskvältare. Endast två svar. Men Oscar Haglund hade rätt! Vid pH runt 12 och vi har hastig pH-höjning, så bildas magnesiumhydroxid. Kalciumkarbonat och magnesiumkarbonat behöver längre tid på sig att precipetera, därför är det inte de fällningar vi ser direkt. Sedan går ju lösningen tillbaka, och det gör aldrig kalciumkarbonat, det gör däremot magnesiumkarbonat. Men magnesiumkarbonat behöver mer tid på sig att bildas. Så möjligen en liten portion magnesiumkarbonat vid sidan om magnesiumhydroxid, men ingen kalciumkarbonat. Man kan utnyttja det här fenomenet – vad som bildas vid olika pH – för att designa kalcium- och magnesiumtitrerings-tester. Till exempel om man vill titrera ut bara kalcium så måste man ju få bort magnesium eftersom EDTA är oselektivt. Då höjer man ph-värdet till över 10 kanske 12 och genast faller magnesium ut som magnesiumhydroxid medans kalcium inte hinner fälla ut som kalciumkarbonat och Kalciumtitreringen kan påbörjas i lugn och ro. Omvänt om man bara vill titrera ut magnesium, Ja det är betydligt mer komplicerat och det är förklaringen till att varför manuella magnesiumtester ganska ofta visar fel. Om du håller dig vid ett pH under 9 då kommer magnesium vara kvar i lösningen och det är ju det man vill men kalcium har fortfarande inte bildats kalciumkarbonat eftersom det behöver tid på sig. Ett sätt att kring det är att göra som Red Sea, man ägnar en längre tid kanske två minuter åt att ligga runt ph9 och då bildas till slut kalciumkarbonat, men det är inte helt klockrent, det blir en viss missvisnin. Ett annat sätt är att binda kalcium selektiv på ett helt annat sätt som inte är ph-beroende, då börjar vi närma oss en titrering som verkligen kan mäta ut magnesium i ett steg. Ibland gör man tvåstegs till titrering, det är allra mest noggrant men mer omständigt. Men det är en helt annan sak. Så, svaret är som sagt Magnesiumhydroxid.

Låt mig förtydliga så att alla har chansen att svara rätt, så att säga, och de som redan svarat får ångra sig: Jag menar den grumling som bildas omedelbart vid snabb tillsättning av något pH-höjande ämne. Jag ska förklara lite mer sen, när jag har fått in fler svar, varför det blir huvudsakligen bara en substans.

Bra svar. En av er har rätt......

En liten kemifråga så här mitt i veckan. Om man häller i en basisk lösning, vilken som helst, blir saltvattnet direkt grumligt. Till exempel när man doserar natriumkarbonat (som KH-del) eller kalciumhydroxid (som kalkvatten), eller om man tillsätter natriumhydroxid. Oavsett metod höjer man pH snabbt till cirka 12, och det blir grumligt i vattnet. Vilken fällning utgörs grumligheterna av? /Jonas

Ja ganska vanligt eftersom Tydligen så är koldioxidhalten i ditt rum högre än i karet så jämvikten vill hela tiden tillföra koldioxid till ditt akvarium och det här går förstås fortare om du har en ordentlig skummare. Skummaren blir således kontraproduktiv. Enligt mig Är ju skummarens viktigaste uppgift att främja gasutbyte och näst viktigaste att få bort lite organiskt material. Jag hade alla gånger kört luften genom ett CO2 absorberade medium åtminstone nattetid. Kanske upprepningar som redan nämnts i tråden, har inte lusläst alla svaren. Fint kar

Nitratblocken funkar. Kanske dags och ta bort ett snart

På väg NU. Transporteras nu. Dejong borde få in om en vecka. FYI

Som sagt. Funkar. Kanske dags o ta bort ett block

Intressanta diskussioner. Det jag egentligen mest vill åt här är att om man verkligen vill lyckas till 100 % så kan man inte chansa. Man kan ha tur , man kan ha tur att fiskarna utveckkar immunitet. man kan ha tur att fiskarna redan har en immunitet etc. Men Min erfarenhet är att förr eller senare åker man på en smäll. Det finns undantag, som i denna tråd , men märk väl det är undantag. Jag skulle aldrig aldrig köra ett akvarium utan att låta alla fiskar passera i karantän. Jag har haft många akvarium i många år och aldrig har jag haft så få dödsfall och ett så problemfritt kar som denna gång och den stora skillnaden är att jag kör karantän. En eller två fiskar har dött på grund av karantän men jag har definitivt en betydligt lägre total mortalitet nu än vad jag hade i mina tidigare akvarium. Man måste jämföra två olika situationer och ej stirrat sig blind på att en medicin kan vara farlig, utan jämföra mortalitet utan medicin kontra med. Det där med att utsätta fiskar för det kommande vattnet och tro att man kan vaccinera dem på det sättet tror jag inte på. Givetvis kan man ha tur att fisken utvecklar immunitet men då gör den ju förmodligen det i akvariet också. Oavsett så är även det är en chansning och en ganska okontrollerad metod att försöka vaccinera fisken. Varför chansa?

Jag tror inte du kan göra så mycket åt det. Naturen och fiskarna bestämmer. Fisken kan helt plötsligt få för sig att mobba någon; hierarkin ändras. Ibland får man helt enkelt bara ta bort en fisk.

Och fortsatt på väg ner. Det verkar funka men tar helt ngr månader.

En liten uppdatering. Nu har jag haft två sådana Nanoblock i två till tre månader, och antingen börjar de faktiskt fungera nu, eller så har något annat hänt. Jag har inte ändrat något annat. Fiskarna blir större, jag matar mer, och karet är ju moget (över ett år gammalt), så det ligger nära till hands att tro att det faktiskt är blocken som börjat verka. Det är inte helt överraskande att det kan ta ett par månader för dem att börja fungera, eftersom vi pratar om denitrifikation. Nitrat låg på 15 mg/l i början och nu ligger det runt 5–7 mg/l. Jag börjar också få lite mer fosfat (positivt), så nu har jag nästan den perfekta kväve-fosforkvoten jag vill ha. Det syns också i akvariet. Jonas

Aldrig använt. Tveksam till att dosera detta men det är bara baserat på min känsla. Gillar inte mekanismer där man binder fosfat och sen inte kommer få ut detta, förvisso bundet, men ändå kvar.

Vattnet behöver väl inte vara samma? Ja alltså om DT är med 100 procent säkerhet friskt kan det ju va praktiskt då man snabbt får vatten och samtidigt får ett vattenbyte. Men jag brukar inte vilja byta vatten i DT så ofta så jag blandar alltid nytt separat. Sista flytten , via formalin, där mixar jag ner häkten hälften mest för att enklare få lik salthalt. Har ej hanterat konc formalin, det stämmer ju att det är hälsovådligt. Men den från safety stop är färdigspädd och därmed inte farlig att hantera. Lösningen i dessa är 0.5 ml 35 % formalin in 10 ml vatten så en spädning av konc lösning med 20 ggr. Denna ger i 4 liter en formalinkonc på 125 ppm.

En sak till. Rent teoretiskt skulle då alla fiskar behöva utveckla 100% immunitet. Det sker aldrig. Så dels förekomst av partiell immunitet samt hos vissa ingen immunitet alls gör att nog kan ich överleva trots vissa fiskars immunitet. Jag tror det är sällsynt med total immunitet. Typ fisken får nån enstaka prick men inte mer. Men det räcker ju för att ich skall fortleva.

Resistent o immun är olika saker. I detta sammanhang är resistens nog fel ord. Det är alltid ngt form av immunsystem det handlar om som gör att fisken inte blir så sjuk. Resistens är ett begrepp man använder mest om tex bakterier som kan utveckla Resistens mot antibiotika. Så ordvalet här bör nog vara immunitet. Och den kan vara relativ. Det finns cellmedierad immunitet (lymfocyter mm) samt antikroppsmedierad.

Det är rätt bakterier. Men för att dessa bakterier ska trivas behöver de ammonium. Därför tillsätter en del ammonium samtidigt, alternativt, en fisk eller två som man matar. Jag gör det senare.

Äntligen har nitrat börjat gå ner; Jag köpte de fär nanoblocken, som jag egentligen inte trodde på, men kanske är det de som har kickat in?Det tog flera månader för dem att göra det isåfall. Nirat från 15 som högst ner till 5ish idag. Ja, värdet är dubbelkollat mot andra mätinstrument. Alla visar samma mellan 5-6. Kul fas. Fosfat kusligt lågt dock men varit sedan dag 1.

Hej, från en som varit med ett tag så har man hört mkt, och det finns anledning att ibland försöka slå hål på myter och reda ut ganska basala begrepp. Jag skall prata kort om min syn, tolkning, på detta med prick, odinium. kan en fisk bli immun? kan det ligga latent i ett system eller på en fisk, vad är stressprick, osv osv. Återigen, jag är ingen veterinär, detta är min syn baserat på min erfarenhet och det jag läser. (som för oss alla). 1) När vi säger vita prick så menar vi cryptocation irritans och absolut inget annat. Ich i Engelsk folkmun. Detta är inte en direkt dödlig sjukdom, men på lång sikt om fisken inte antingen blir helt frisk, eller utvecklar immunitet, så förkortas fiskens livslängd avsevärt. Ibland vid svåra angrepp dör fisken mer akut. Parasiten har den kända cykeln, där de 2 frisimmande stadierna som bara är på 0.5-1 dygn, är enda fönster då medicinen ( tex kopparsulfat) tar kål på den. Däremellan når man inte parasiten. 2) Vita pricks cykel är temp beroende, men oavsett temp avsevärt långsammare än odiniumcykeln (som i övrigt är snarlik) 3) Vissa fiskar kan utveckla partiell (eller kanske total) immunitet, och därmed när parasiten kommit till det stadiet att den fastnar på fisken, så är det fiskens immunförsvar som därmed bromsar hela cykeln. MEN, enligt min uppfattning, aldrig till 100%, alltid ngn parasit kommer lyckas få fäste på fisken, sen lossna och sedan föröka sig i substratet. Dvs även om det vore så att alla fiskar utvecklat immunitet, så kommer det alltid finnas prickparasiter i systemet om det väl kommit in. 4) Scenariot, du köper ny fisk, den ser frisk ut, lägger i den i karet, och alla gamla fiskar blir sjuka (plus den nya), och du skyller på den nya fisken, eller kanske på butiken. Detta är ofta ett feltänk: ponera att den nya fisken är HELT frisk (inte osannolikt om den kommit från medicinbehandlat system). Du lägger i den i ditt befintliga system med prick, FAST denna prick har under lång tid knappt varit synlig på grund av fiskarnas immunitet. MEN, nu med den nya fisken sker följande: Den nya fisken som är frisk från butik, har INTE ngn immunitet för prick, så de befintliga prickparasiterna i ditt akvarium får äntligen en fisk att angripa som EJ kan stöta bort dom. Den nya fisken kan således EJ bromsa cykeln, (som de gamla klarade), då den saknar immunitet , och den nya från början friska fisken blir nu mediator till att starta upp cryptocarioncykeln igen! NU kommer parasiterna kunna föröka sig exponentiellt tack vare den nya fisken som mediator, och DÅ kommer mängden parasiter bli så många så även de gamla fiskarna med vissa immunitet klarar EJ stå emot, och dessa blir också sjuka. NU har parasiterna plötsligt ALLA fiskar som hjälp att medierna förökningscykeln, och ett stort antal av de gamla, och sannolikt den nya, kommer ej klara sig. Detta scenario är vanligt och berodde alltså INTE på att den nya fisken var sjuk, utan på grund av att den tvärtom var frisk samt saknade immunitet (det vanliga) och därmed kunde fungera som katalysator för den vilande pricken i ditt system. Och att pricken dessförinnan var vilande berodde på de befintliga fiskarnas immunitet. 5) odinium , nästan 100% dödlighet i ett slutet system, i ett öppet system, läs havet, säkert lägre. Orsaken är att parasiten sätter sig direkt på gälarna o gör därmed fisken sämre snabbare, syrebrist=)multiorgansvikt=död. Snabbare cykel, samt på grund av dess höga mortalitet finns heller ingen tid att hinna utveckla immunitet. 6) Det finns inga mediciner som fungerar som samtidigt inte dödar ryggradslösa djur o koraller. Man måste behandla i särskilt akvarium. En del företag säljer probiotika. Enligt min övertygelse helt verkningslöst, men däremot en risk att skada systemet, för du vet inte vad du häller ner i burken. I bästa fall helt verkningslöst även på den negativa sidan. 7) Har du fått in prick i ditt system blir vitsen med karantän väldigt relativ. Se scenariot i punkt 4. Det enda rätta är egentligen att köra karantän och behandla vid behov i karantänen, från fisk 1 och framåt. Finns massor att säga men det är framför allt punkt 4 som jag tycker är intressant att resonera kring. Ngr korta om mediciner: 1) Mediciner är inte riskfritt, men tanken är att boten är värre än soten. I väl valda fall(=ej överbehandla) , med rätt o noggrann dosering, är jag säker på att det är så. Vi som varit med i många år, so oerhört mkt fisk som dött och dör. Jag är säker på att vi skulle kunna sänka mortaliteten avsevärt om alla körde karantän, samt behandlade rätt (gällande tidpunkt, preparat och dos). 2) Koppar bra, men svårt. Det terapeutiska fönstret är smalt o kräver DAGLIG mätning. Dessutom svårt att mäta då en Hanna checker har viss onogranhet. Enklast är att dosera i ett system som bara består av glas o plast, samt att du vet EXAKT vattenmängd , och sedan räknar . Då får du minst lika exakt dosering som en perfekt mätning med en Hanna checker. 3) Vissa fiskar sägs eh tåla koppar. Jag tror det oftast handlar om överdosering, samt att man går upp i dos för snabbt. Handhavandefel. 4) Långvarig koppar är definitivt skaldigt. Koppar skall doseras bara om det behövs , i rätt dos och ej längre än avsedd tid (max 2 veckor säger jag). Problemet är att om du en dag går för lågt i koppardos, måste du börja om o dosera i 14 dagar till, dvs vid suboptimala doser riskerar du att förlänga behandlingstiden till en för fisken skadlig sådan, alternativt inte göra fisken frisk. 5) Formalin, med eller utan Tank Transfer, enlig mig enklare o säkrare, samt tar fler parasiter. 6) TT, utan formalin , tar ej Brook o flukes. Men kombinerar man (formalinbad 45 min mellan förflyttningen) tar man "allt". 7) Jag kör personligen en egen variant som påminner lite om TT+formalin, fast har bara ett kar. (praktiska skäl o lite lathet). Har fungerat bra. /Jonas