jonasroman

Ja det stämmer

En till, tutorials om ICP-OES/MS, i största enkelhet. /Jonas

En liten enkel tutorials om Ca o Mg titrering, i största enkelhet. Kommer mer (om mätning) /Jonas Roman

Såg det sen

Japp

Tänk på att om du använder svavelsyra så ska man använda halva molariteten eftersom det är en tvåvärd syra. Det vill säga 0,1 Molar svavelsyra i samma som 0.2 N. Nu vet jag givetvis inte den erfordelige koncentrationen på våran ej längre existerande konkurrent, men om dom till exempel kräver 0,1 Molar saltsyra då ska man blanda 0,05 Molar om man baserar den på svavelsyra. Och så vidare Jonas

Läst artikeln. Bekräftar påståendet i den här tråden. Ngr korta 1) Går man över saturationspunkten så blir det tom motsatt effekt. Inhibering. O denna punkt ligger oftast runt 300-400. Sällan högre. Ofta lägre. 2) Mjukkoraller behöver ibland mer ljus än SPS. 3) tridacna undantag. Har ingen saturationspunkt. 4) att mjukkoraller o musslor tål mer ljus kan bero på tjockare vävnad. Veckad vävnad. 5) I naturen har vi par upp till 2000 MEN, kompenseras av moln. Vågor. Bubblor i vattnet. Partiklar. 6) Färgutveckling hos koraller sker bäst när man är nära saturationspunkten. Går man över den så blir det motsatta effekt för då mår korallen dåligt och kämpar för sin överlevnad. Jonas

Notera att företagsakvarium existerar inte längre som butik, utan det är salt i väst som är butiken, dvs en butik, ej två. Eftersom det funnits två innan (FA+SiV) är det på sin plats med detta förtydligande så ingen förvirring uppstår. Och så Herkules som står kvar förstås.

exakt, då blir det av, och inför hösten är vi alla taggade

Hej kära akvarister. På torsdag den 22 maj skulle jag hålla en kort föreläsning och därefter en frågestund om kemi. Saker och ting har hopat sig så jag kommer tyvärr inte att hinna med detta. Jag har meddelat föreningen och styrelsen, och vi skjuter upp evenemanget till efter sommaren. Stort tack för er förståelse.

Parvärdet ute på ett riktigt rev är betydligt högre än även i ett väl belyst akvarium. Trots det kan vi bränna korallerna i karet, men det sker knappast i naturen. Jag tror att detta beror på ett par saker. Även om vi har lägre PAR på våra akvarielampor, så har vi kanske högre PUR eftersom vi koncentrerar ljuset till rött och blått och har ganska lite gult och grönt, medans naturligt solljus har väldigt mycket gult och grönt och därmed PAR som inte har fotosyntetisk effekt. Jag tycker att det finns en tendens att man överdriver ljusstyrkan. De flesta koraller klarar sig med 300 PAR så länge ljuset har en hög andel blått, och det har alla akvarielampor. Vidare tror jag vi överdriver rädslan för skuggor, eller kanske är det personligt. Personligen tycker jag det är snyggt med skuggor och strävar inte efter fullständig täckning. Det tycker jag blir sterilt och livlöst. Jag gillar att korallerna kan växa lite oregelbundet utifrån skuggor, och man behöver inte ha full belysning ända ut i kanterna. Sist ska väl nämnas att man har mer vågrörelser ute på havet som bryter Ljuset med samt moln ibland. Detta kanske också är en orsak till att korallerna tål högre PAR på ett riktigt rev.?

Vann du en sån fin maskin ? Grattis Den landar hos Dejong nästa vecka enligt uppgift

Jo det förstår jag det är ju anledningen till att man chelatetar, att det ska vara säkrare. Men frågan är om det är FÖR säkert? Hur vet man hur stor andel som blir frisatt, kan den andelen bero på olika saker som till exempel pH, salthalt eller andra ämnen och därmed blir k den chelaterad kopparmedicinering svårare att veta om man har rätt koncentration?

Du får återkomma med lite observationer sen om du ser någon skillnad Du kan väl mäta nitrat regelbundet kanske en gång om dagen Det blir ju en sorts sekundär monitorering

Ja, som rubriken frågar, är chelaterad koppar lika effektiv? I Europa har vi inte preparatet CopperSafe, som är chelaterad koppar, utan vi använder kopparsulfat. Det är enklare eftersom har man 0,15 i koppar, ja då ÄR den aktiva delen 0,15. Det kan inte vara på något annat sätt. Men vid tillförsel av chelaterat kopparpreparat förutsätts ju att en viss del frisätts, och det är den som är aktiv. Men den processen har vi mindre kontroll över eller ingen alls gissar jag. När vi mäter koppar, mäter vi det totala, så vi vet inte hur mycket som är frisatt. Min fråga blir alltså: Är det verkligen säkert att behandla med chelaterade kopparpreparat? Har vi någon aning om hur mycket av den som blir tillgängligt? Jag har sett inlägg på forum där man, trots användning av Copperdafe i 2,5 ppm (som anges vara korrekt), får ich och odinium. Det är märkligt. Har någon erfarenhet, tankar eller andra inspel rörande detta?

Angående tidigare diskussioner och artiklar där Urea skulle kunna vara ett utmärkt kvävetillskott till våra koraller. Vad tror ni om den här kvalitén? Den borde väl vara tillräcklig? Vad tror du @Lasse https://allt-fraktfritt.se/hushallsprodukter-aemnen/urea-karbamid-teknisk-och-livsmedelskvalitet-kosmetikakvalitet/urea-livsmedelsgodkaend-2-kg.html

1 ml höjer alk med 0.08 dKH i 100 liter vatten.

Jag tror att Bulk Reef supply vilken "minut" som helst har en recension då de tillhör en av dem som köpt i första omgången en hel del maskiner. Introduktionspris och annat står ju butikerna För i så fall Det är inget som vi så att säga lägger oss i. Men som jag skrev priset är ju riktigt lågt och det gläder mig.

Ja jag är väldigt glad att priset blev så lågt. Extremt billigt med tanke på tekniken under huven och vad mycket annat kostar i hobbyn. Detta gjorde mig väldigt glad och det handlar om att vi har kunnat hålla nere produktionskostnaden och distributörerna har inte höjt hiskeligt mycket så butiken kan hålla detta låga pris. Väldigt glädjande

Man kan skippa att testa kalcium och magnesium. Du testar varje parameter var för sig precis så ofta som du vill. Du kan skräddarsy ditt testschema till 100% enligt dina egna önskemål. Det är totalt 12 reagenser för att testa alla fem parametrar men alla flaskor är inne i maskinen och tar ingen plats och syns inte. Utifrån sett är det bara en slang in och en ut.

https://reefbuilders.com/2025/04/01/the-don-din-rabbit-hole-urea-dosing-and-a-new-approach-to-nitrogen-management/ Jag börjar med att posta länken som Oskar Haglund postat i en parallelltråd. Tack Oskar för en utmärkt länk och bra ämne. Vi har haft många diskussioner genom åren om nitrat är skadligt eller inte där jag har lutat mig mot till exempel Bornemans forskning att nitrat kan vara direkt skadligt för koraller redan vid en nivå på 10 PPM . Det kan hämma cellandning och metabolism och artikeln ovan stöder detta. Nitrat försvårar för zooxanthellen att ge kol till korallen och nitrat ökade risken för bleaching och koralldöd. Så när vi tror att Korallen svälter och vi vill mata den med kväve så är det nog organiska näringskällor vi skall ta till. Möjligen ammonium också för där har man inte sett nitratens skadliga verkan. Det är egentligen ganska logiskt för en korall är ett djur. Den kan inte äta nitrat direkt. Zooxanthellen äter dock nitrat så man matar isåfall korallen indirekt. Det blir mer vanskligt då Zooxanthellen prioriterar sig själv i första hand. Ibland köper vi kvävehaltiga tillsatser från olika fabrikörer men vi vet inte vad det innehåller. Samma kan nog gälla fosfatresonemanget Enligt artikeln kan den idealiska kvävedoseringen bestå av en fjärdedel urea och tre fjärdedelar ammonium. Det skall också nämnas att i artikeln står det att på ett näringsfattigt drev finns det ganska mycket urea då urea produceras av en del djur på revet så det är naturligt förekommande substans. Till exempel bildar fiskar Urea och kanske är det därför vi ofta ser att koraller trivs bättre i system med en del fisk också. Fiskarna bilder ju ammonium också så vi får en naturlig tillsats av båda ammonium och Urea via fiskarna. Det här stärker också behovet av att verkligen mäta nitratd så du har koll på det eftersom det är en skadlig substans. Det är ju också ett tecken på att kvävecykeln nte är i balans. För egen del har mitt nitrat äntligen börjat sjunka och ligger runt två till fyra, kanske inbillar jag mig men jag tycker mig se att korallerna ser mer välmående ut. Jonas

Om du läser artikeln så kommer du förstå varför. Det finns tydliga vetenskapliga belägg för att koraller mår dåligt av oorganiskt kväve , det vill säga ammoniak och nitrat. ( Detta är gammal kunskap Borneman har skrivit ganska mycket om det här), men mår väldigt bra av organiskt kväve som till exempel Urea. Det är ganska naturligt eftersom korallen är ett djur men om man föder med oorganiska näringsämnen så är det mer direkt zooxanthellen man föder vilket inte alltid är så positivt. Så det finns en god teoretisk tanke bakom den här artikeln. Att om man tror att korallerna svälter sår det bättre att dosera Urea framför nitrat/ammoniak. Man bypassar helt enkelt zooxanthellens upptag.

Hej. I DT är det exakt samma slang som det är i alcatronic pump A.

Här följer en enkel mini"artikel"/förklaring hur man mäter kalcium och magnesium. Principen är titreting och för att veta när titreringen är klar så behövs ett färgomslag. Färgreagensen är beskaffad så att den binder till tvåvärdiga joner som till exempel kalcium och magnesium och när den gör det så är den rosa. När inga joner är bundna till färgmolekylen så är den blå. Det är teorin bakom alltihop. Nu gäller det bara att droppa ner en reagens som har starkare bindningsförmåga till kalcium och magnesium än färgmolekylen har. Denna reagens heter edta. Det är den vi tillför som sista reagens när vi så att säga titrerar. För varje edta-molekyl vi droppar ner så binder den en kalcium eller en magnesiumjon och när samtliga kalcium och magnesiumjoner är bundna till Edta molekylerna så kommer alltså färgmolekylen slå om till blått enligt mitt inledande resonemang. När man gör så här får man summan av kalcium och magnesium för Edta kan inte skilja på de två. Så om man till exempel bara vill titrera ut kalcium måste man först ta bort magnesiumjonerna och det gör man genom att höja ph-värdet till över 10. Då bildas sekundsnabbt magnesiumhydroxid och kalciumjonerna är nu ensamma och titreringen enligt ovan kan börja. Vill man göra det omvända, mäta magnesium så kan man först göra en titrering där man får summan av kalcium och magnesium och sedan gör man enligt ovan rörande Kalciumtitreringen. Skillnaden mellan blir magnesium. Det är en metod med hög noggrannhet men lite omständig. Vill man bara titrera ut magnesium direkt är det svårare men så fungerar ju alla våra hobbytester nästan. Då får man tillföra något som bara binder kalcium men inte magnesium och det är inte så enkelt men kan gå om man har rätt reagenser. Där har vi förklaringen till att magnesiumtester ofta är ganska mycket mer missvisande än kalciumtester , det är alltså svårt att binda kalcium bara( men går) men det är enkelt att binda magnesium bara inför den kommande titreringen. Ovanstående förklaring är en viss förenkling för det är också så att för att edta molekylen ska fungera behöver den jobba i en basisk miljö. Man måste alltså alltid höja pH värdet något men höjer man för mycket så binder man magnesium som man kanske inte vill och höjer man för lite så fungerar inte i edta molekylen. Det är där vi har designen bakom som erfodrar lite laborationer. Jonas

Håller med