Man kanske ska nämna också, till visst försvar inför handlaren, att dessa besitter ju inte någon kristallkula precis. De vill säga, kunden har också ett egetansvar att köpa en fisk dom tycker ser ok ut. Handlaren har förvisso sett fisken varje dag, o sett om den ätit etc, men i övrigt besitter ju inte han nån ytterligare information som inte den vakne akvaristen får genom att studera fisken ett par gånger, o kanske be att handlaren matar den. Me de vill jag också instämma i föregående talare, att de kan hända mkt i varje led, då varje sådant stressar fisken. Deta med MAC certifiering är i grunden bra vad gäller grundprinciper för hantering etc..men de finns alltså en innbyggd begränsning i vad man kan göra för överlevnaden trots exemplarisk hantering. de kan ju till exempel dö en hel del fisk i ledet mellan fiskfångaren o första grossisten/importören. De som klarara sej hela vägen kommer förbli mac-certifierade sändningar, även om de skett ett aldrig så stort svinn i allra första ledet. Så..jag återkommer till de jag inledde med...de mac certifieringen gör, förrutom förbättrad hantering, är att flytta svinnet till kedjans begynnelse. I den bästa av världar borde detta inte innebära så stor prisskillnad i slutändan, men tyvärr är ju sådan fisk 2-3ggr dyrare...hur skall en sådan marknad då kunna slå sej fram...??