Tintomara

Ah. Ja då är vi överens, även om jag tror att nitrat är en viktig faktor. Jag slänger in en gratis hypotes så länge: En sak som de flesta verkar glömma bort är att... även om nitratet ensamt skulle vara ansvarigt för att trigga caulerpa-krascher, så behöver det inte vara de *absoluta* nitratvärdena som triggar. Det skulle tex kunna vara nitratförändringar. Det verkar ju som att caulerpa växer lika bra för Stig som för Patrik. Det betyder väl (med reservation för att jag inte vet vad de har för faktiska nitratnivåer) att caulerpan inte bryr sig om man håller 75ppm eller 0,5ppm nitrat... men ponera att patrik skulle stoppa i en nitratremover i sitt nano och sänka från 75ppm till 3ppm på en vecka... kanske detta skulle trigga en caulerpa-krasch? Det skulle kunna vara så enkelt som att caulerpan är känslig för *förändringar* i vattenkvaliteten...

Det är det normala tillståndet, ja... ...fast sedan så *finns* det ju en del arter som har en synkroniserad förökning efter klockan (oberoende av näringstillgång), trots att de normalt förökar sig vegetativt. Det klassiska exemplet är bambu (även om inte alla bambuarter har synkroniserad förökning). Men Caulerpa... borde det inte märkas ganska tydligt om Caulerpa hade tidssynkroniserad förökning? En liten detalj: Synkroniserad förökning kan bero på många saker. Det måste inte bara vara klockan, månens faser eller näringsbrist. Under de senaste årtiondena har man fått upp ögonen för hur mycket kommunikation som faktiskt förekommer i växtriket (och bland bakterier, fagellater, svampar med flera). Det är inte bara djur som kan "prata". Växter har visserligen inget äkta nervsystem, men de har celler som fungerar och bygger upp strukturer enligt samma principer som våra nervceller. Man tror att de kan använda detta för att ta in olika intryck (främst känsel, ljuskvalitet och kemiska signaler) och vikta samman dem. Om huruvuida växter även kan lära sig saker är vad jag vet fortfarande en öppen debatt, men man har åtminstone visat att de kan minnas enklare händelser. I kombination med en primitiv kommunikationsförmåga så betyder det att det troligtvis är mycket svårt att kunna uttala sig exakt om vilka signaler som verkligen triggar igång en synkroniserad förökning.

Vilka smådjur som överlever och vilka som dör ut kommer med största sannolikhet att vara olika för två olika akvarier, även om de står i samma rum och sköts på samma sätt. Ett akvarium är så litet att du kommer att få genetisk drift. Dessutom kan du inte inreda båda akvarierna så att de har identiska miljöförhållanden. Resultatet är att du kan förbättra mikrofaunan bara genom att flytta lite sten mellan akvarierna med jämna mellanrum. Akvarierna blir tillsammans vad som kallas en "metapopulation". Nu kan jag inte garantera att du behåller *alla* arter som fanns i den färska stenen, men två små akvarier som hanteras på det här viset klarar av att hålla en mycket högre diversitet än vad ett stort med samma volym gör. Åtminstone enligt teorin. Slutsats: Byt sten med varandra.

Varför då? Okej, kanske låter korkat... men om du inte har någon ammoniumspik som triggar nya mikroalger? Jag betvivlar att de vuxna mikroalgerna svälter ihjäl på tre dygn. Är det inte bättre att bränna på för allt vad lamporna håller? Äh... okej... jag får väl backa upp det där med lite teori... Växter har svårt för att bara göra sig av med ljusenergi när de får för mycket ljus. Växten måste jobba för högtryck och behöver mer näring än normalt. Om växten inte hinner binda den infallande ljusenergin i kemisk energi (för att det är för ljust), så får växten "härdsmälta". Det bildas fria radikaler istället och växten kan dö helt eller delvis. Som en nödlösning kan växterna producera "solkräm", men det kommer med risken för att svälta om det blir mörkare igen (och svält är farligare ju mindre man är). Har du låga halter av oorganisk näring i vattnet så stressar kraftigt ljus algerna. Korallernas zoox får (troligtvis) en del näring från korallen själv, och dessutom så funkar antagligen korallvävnaden som solkräm. Min rent teoretiska slutsats är därför att korallerna tål mer ljus än algerna, samt att korallerna mår sämre av tre dagars mörker än vad mikroalgerna gör.

Jag har också lite caulerpa på tillväxt... skulle gärna byta mot någon annan art. Betalar du portot kan jag dock ge bort (litegrann). Anledningen till att jag inte svarat tidigare är för att det har varit -2 grader härutanför under två nätter. Just nu är det +8 grader, men du förstår kanske... även om caulerpa av många räknas som ett ogräs så vore det trist att skicka iväg en liten härva som kommer fram i form av djupfryst spenat. Kontentan är att du skulle ha fått bättre gensvar om du väntat en månad till. Vi har fortfarande minusgrader och snö häruppe. Åtminstone tidvis. Och bussgods har ett notoriskt dåligt rykte i norrland. Ibland undrar man om de ens vet i vilket vädersträck som "norrland" ligger.

Oh, jag visste inte riktigt... trodde att det räkte med spektrat. Har bara värden på "radiometric power": 575mW vid 3W och har ingen aning om hur man räknar om dem till lumen. Det är Luxeon Star K2 PR14 R00. Använder dem som växtbelysning i duschen... vill hellst inte ha någonting strömförande med över 5V där. Såg att "vit" Luxeon Star inte har speciellt bra PUR-värde, men hittade inte dioderna jag använt. Edit: "Vit" Luxeon Star K2 ger 120lm vid 3W om jag fattar det rätt. Man kan kanske utgå ifrån det värdet?

Typ. Men om du matar dina fiskar med amphipoderna så är det strikt sett inte en export, utan en återvinning och återvinning följer inte riktigt samma regler. Vid återvinning får du en jämviktsreaktion... två motstående transformationsproceser/reaktioner: En transformering av organism näring till oorganisk näring, och en transformering av ooranisk näring tillbaka till organisk näring. Förhållandet i snabbhet mellan de två reaktionsvägarna bestämmer hur jämvikten ser ut. Lite slarvigt kan man säga att om foderdjuren förökar sig snabbare än vad fisken äter upp dem så kommer huvuddelen av näringen att föreligga bunden i djuren.

defdac: Kan du svara på vad en monokromatisk ljuskälla som strålar i 450nm +/- 5nm har för PUR-värde? Tänker främst på diodbelysning.

Har varit ordentligt sjuk så jag har inte orkat skriva någotning. Ser att du har greppat matten på egen hand. Man kan naturligtvis sätta upp en stor diff för hur den fria näringen påverkar primärproduktonen och så, men jag tror att det är onödigt krångligt. Bara multiplicera den genomsnittsliga skörden med hur mycket kväve/fosfor den innehåller. Exporten genom primärproduktion styrs inte bara av hur snabbt "exportorganismen" växer, utan också av hur mycket kväve/fosfor den faktiskt innehåller. Tänk på att (nästan?) alla fotosyntetiserande växter producerar stora mängder socker och vanligtvis består av mer kolhydrater (inget kväve, inget fosfor) än av kväverika (främst protein) eller fosfatrika (ATP, DNA, mm) ämnen. Det är altså inte säkert att den mest snabbväxande organismen är den bästa exportören (den kanske nästan bara exporterar kol). Det är heller inte säkert att den bästa näringsexportören är bäst på att sänka halten av fri oorganisk näring i vattnet (därför att den bästa näringsexportören kan ha ett ganska snävt näringsoptimum just vid de nivåer som du håller i akvariet). Själv är jag övertygad om att den bästa exporten får du med djur - inte växter**. Men det måste då vara djur som förökar sig som flugor... lasses turbosnäckor kan du ju inte "exportera". Det ska vara djur som du kan skörda och slänga ut (eller mata med). Åtminstone teoretiskt så kan man får en högre primärproduktion genom att utsätta producenterna för bete. Grejen är att du får ett snabbare flöde av näring igenom det biologiska systemet. Jag vet dock inte hur välstuderat fenomenet är, tror dock att man har kunnat iakta fenomenet i naturen... kanadagäss och betande fisk tror jag man främst har tittat på. Den viktigaste parametern är att producenten (dvs växten) ska kunna återhämta sig emellan varven, annars håller betestrycket den tillbaka alltför mycket. ** Fast då är det ju inte ett monokulturfilter längre. I en monokultur tror jag fortfarande mest på sjögräs och fortfarande utan att ha en egentlig aning. Men sjögräs har rötter och jag tror att de är bättre på att norpa näringen när det finns väldigt lite.

Det var den snyggaste formulering av vetenskapsteorin som jag någonsin hört. Vem är Tom Coates?

Har för mig att 30% av bakterierna brukar dö vid djupfrysning, vilket de tar igen på under en generationscykel. Min kvalificerade gissning är att 60-70% dör vid osmosomställningen, så en liter "sötvattensgegga" motsvarar ca 3dl "saltvattensgegga". Det tar två generationscykler för bakterierna att hämta sig från ett 75% bortfall. En del bakterier har cellväggar (ungefär som växter, men av andra material) och de kan vara *mycket* tåligare mot osmosomställningar. Sporer (från sporulerande bakterier) tål osmosövergången utan problem.

Inte alls. Du får en genomsnittskalkyl. Vill du ha en glädjekalkyl behöver du inte räkna.

Någon som har haft möjligheten att jämföra "low-iron" med vanligt fönsterglas (3-glas isolerruta)? Vinner man någonting på "low-iron" om akvariet ändå står bakom en fönsterruta?

Om man känner till akvariestorleken, primärproduktionen och "produktens" kväve/fosfor innehåll så borde det ju gå att räkna ut, om inte annat. Har tyvärr inga siffror. Sådär spontant utan att egentligen ha en aning, tror jag mest på sjögräs.

Är biobollarna bättre än sand?

Som ensamstående utan bil i Ö-vik, så kunde obbola lika gärna ligga på andra sidan jorden. Nu är det ju bara två timmar på bussen med efterföljande bussbyte, va? Och så tillbaka efteråt. Algburken tyckte jag såg ganska harmlös ut, trodde egentligen att du överdrev när du sade att du hade haft trådalger i den. Den hade däremot en imponerande stor glasros.

Hemmavarianten är att bara lägga den orensade fisken i en plastlåda och fylla vatten så att det når ovanför fisken. Sedan fryser man hela klabben. Går inte att skilja halvårsgammal strömming från strömming som fångats samma förmiddag med den metoden. Du skulle kunna använda en sån där låda för istärningar. Ett alternativ är att blanda in mycket mättat fett och torka maten, hellst gjuta in maten i fettet. Rent mättat fett innehåller varken fosfat eller kväve. Det mättade fettet härsknar bara under ganska extrema förhållanden och fungerar som ett skydd för de mera oxideringsbenägna fleromättade fetterna. Metoden är inte lika bra på att bevara fleromättade fetter som den infrysning i vatten som nämndes tidigare, fast den är inte långt efter och den funkar i rumstemperatur - inget behov av kylning. Ännu ett alternativ kanske kunde vara att kapsla in maten i gelatin?

Kan ju tillägga att det är trådalger som jag kallar för "algruskan" och den sitter direkt under lysrören. Den betedde sig precis sådär som du beskriver i två veckor. Men nu är den helgul och codsen käkar på för fullt. Nej, det är inget nytt konstaterande. Men det var en utav de första framstegen som gjordes med den sk "matematiska biologin" på... tror det var 70-talet. Så det finns uttryckt i mattematiska formler där man kan räkna sig fram till när det händer. Men det var ändå lite obehagligt när det lilla lilla algluddet plötsligt reste sig som "monstret i svarta lagunen".

Jag är ganska säker på att jag hade haft algsoppa nu om jag hade kört svagare belysning. Dvs jag tror att den kraftigare belysningen hindrade algen från att ta över. Förvisso hade jag kanske klarat mig helt utan alger om jag hade väntat längre tid med ljuset släkt... men å andra sidan hade jag ju inte fått så många gulliga hoppkräftor.

Nä. Jag överlåter gärna den biten till hoppkräftorna. Algen har inte växt alls på två veckor så jag bekymrar mig egentligen inte så mycket om den. Men den är fuuuul! Att jag hade tänkt rensa just i helgen beror på att jag var sjuk förra veckan och veckan innan var min unge sjuk.

Jag har iaktagit någonting liknande... Jag hade inte skaffat betare när jag var över hos dig, det tänkte jag försöka få tag i från annat håll. Emellertid hade jag lyckats missa det faktum att det var -20 garader ute och över 20 mil till närmsta saltaffär, så jag har fortfarande inga betare... Du minns den där algruskan jag nämnde i ett PM? Eftersom den växte upp först efter att jag hade fått de där två stjärnpolyperna av dig, så har jag kört med fullt ljus hela tiden (2x55W T5 över 100 liter). Jag tror fortfarande att den hade legat i dvala innuti en utav mina LS, det tog ett tag även med full belysning för den att komma ut och det var bara DEN stenen som fick alger. Hursomhellst. Min första tanke vart att - *panik* jag måste släcka och punktbelysa korallerna, ta upp stenen och skrubba allt med klorin! Min andra tanke var just att "ok, jag gjorde bort mig, nu kör vi så det ryker istället, algen får svälta sig själv"**. Först växte algen rejält och började se riktigt farlig ut. Sedan började den hosta och harkla och sedan blev den gul. Just nu håller den bruna stjärnpolypen på att växa över algen samtidigt som algruskan är full av mumsande små hoppkräftor (codeopoder). Jag hade egentligen tänkt stå där och rensa alger i helgen, men tror att jag låter det vara. Jag vill inte bli av med hoppkräftorna och korallerna växer snabbare än algen. ** Det finns en populationsbiologisk teori som heter "paradox of enritchment", ungefär "överflödets paradox". Den går ut på att om man ökar de tillgängliga resurserna för en organism så kan man få den att föröka sig snabbare än vad som i längden är hälsosamt för den. Resultatet blir att när resuerserna ökar över en viss gräns, så drabbas organismen av svält och sjukdomari högre grad och förökar sig i praktiken långsammare.

Nä, inte direkt. Växterna använder sig av syret i vattnet på natten (och bildar då koldioxid), helt riktigt. Men de använder sig av syret på dagen också (och bildar koldioxid då med). Man kan kväva växter genom att förhindra dem från att få syre. Växter som lever i områden där det är hög konkurrens om koldioxid brukar ha speciella anordningar för att de inte ska "andas ut" koldioxiden, men det lär knappast gälla revakvarier.

Om man väntar ut algerna i mörker så måste ju näringen antingen bindas i biomassa eller vädras ut på annat sätt. Jag är lite skeptisk till om bakteriekulturen i LS verkligen binder all näring, förmodligen luftas mycket kväve ut istället när denitrifikationen gjort sitt. Det skulle kunna vara så att man kan behålla mer näring som biomassa genom att låta algerna frodas i början. Så länge algerna lever är näringen bunden i deras biomassa samtidigt som vattnet (förhoppningsvis) blir "rent" från oorganisk näring. Sen finns det ju ett antal ideer som cirkulerar runt på forumet om hur man ska göra för att överföra alg-biomassan till någon trevligare biomassa. Ingen nämnd, ingen glömd.

Algerna förbrukar egentligen syre hela tiden, men det märks inte medan fotosyntesen arbeter eftersom den producerar mer syre än vad cellandningen förbrukar. En del alger (åtminstone stora brunalger) kan binda nitrat och växa i totalt mörker. En del dinoflagellater kan växla friskt mellan att äta eller fotosyntetisera. Få växter kan fotosyntetisera i mörker (finns dock en del djuphavsalger som fotosyntetiserar i vad vi skulle uppfatta som mörker) och följdaktligen kan man se det som att algerna "andas" på natten och fotosyntetiserar på dagen även om det inte är riktigt korrekt. Detta kan faktiskt bli ett problem i ett akvarium med mycket växter och dålig cirkulation, speciellt om cirkulationen är god på dagen och sämre på natten så kan du få massiv syrebrist. Har observerats ett par gånger i naturen.

Det var en konstig formulering angående vetenskapsteori. Jag skulle snarare säga att vetenskapsteori går ut på att en hypotes är en hypotes så länge den går att testa och inte har blivit motbevisad. En otestad hypotes saknar vetenskapligt värde och kan jämföras med en spekulation. När du inte längre kan testa en hypotes så blir den en äkta spekulation. När den har blivit motbevisad så är den död. En hypotes kan aldrig bevisas. Sådan är dess lott. Att "väl betrakta alla faktorer som påverkar" är en lite luddig formulering. Man måste börja med en hypotes, för bara en hypotes kan testas. Det går inte för sig att "väl betrakta alla faktorer" och sedan göra en hypotes av det, det blir i bästa fall en otestad hypotes och i sämsta fall en hypostatifiering.