Överdriver vi?

[jonasroman]

Parvärdet ute på ett riktigt rev är betydligt högre än även i ett väl belyst akvarium. Trots det kan vi bränna korallerna i karet, men det sker knappast i naturen. Jag tror att detta beror på ett par saker. Även om vi har lägre PAR på våra akvarielampor, så har vi kanske högre PUR eftersom vi koncentrerar ljuset till rött och blått och har ganska lite gult och grönt, medans  naturligt solljus har väldigt mycket gult och grönt och därmed PAR som inte har fotosyntetisk effekt. Jag tycker att det finns en tendens att man överdriver ljusstyrkan. De flesta koraller klarar sig med 300 PAR så länge ljuset har en hög andel blått, och det har alla akvarielampor. Vidare tror jag vi överdriver rädslan för skuggor, eller kanske är det personligt. Personligen tycker jag det är snyggt med skuggor och strävar inte efter fullständig täckning. Det tycker jag blir sterilt och livlöst. Jag gillar att korallerna kan växa lite oregelbundet utifrån skuggor, och man behöver inte ha full belysning ända ut i kanterna. Sist ska väl nämnas att man har mer vågrörelser ute på havet som bryter Ljuset med samt moln ibland. Detta kanske också är en orsak till att korallerna tål högre PAR på ett riktigt rev.? 

 

 

[Oscarhaglund]

Antagligen gör vi ofta det. Många koraller behöver spendera energi för fotoinhibition vid för starkt ljus.

 

Vill man djupdyka så är detta bra läsning: https://reefs.com/magazine/how-much-light-analyses-of-selected-shallow-water-invertebrates-light-requirements/

 

Det sagt så kör jag ändå 450-500 par i mitt acro rev…

[jonasroman]

Läst  artikeln. Bekräftar påståendet i den här tråden. Ngr korta

1) Går man över saturationspunkten så blir det tom  motsatt effekt. Inhibering. O denna punkt ligger oftast runt 300-400. Sällan högre. Ofta lägre. 

2) Mjukkoraller behöver ibland mer ljus än SPS.

3) tridacna undantag. Har ingen saturationspunkt.

4) att mjukkoraller o musslor tål mer ljus kan bero på tjockare vävnad. Veckad vävnad. 

5) I naturen har vi par upp till 2000 MEN, kompenseras av moln. Vågor. Bubblor i vattnet. Partiklar. 

6) Färgutveckling hos koraller sker bäst när man är nära saturationspunkten. Går man över den så blir det motsatta effekt  för då mår korallen dåligt och kämpar för sin överlevnad.

 

 

Jonas 

 

[Slirlian]

Jag har alltid kört lite högre par typ 500-550 på min övre del av scapen vilket resulterar ofta i 2-300 par vid sanden.

Jag kör ju 99% sps(acros) och enstaka lps såsom torches och gonis, även mjukkoraller som även jag märkt att de gillar otroligt mycket ljus men verkar kunna leva i väldigt varierad ljusstyrka.

Det jag märkt är att fraggar jag en koloni å sätter fraggen i de högre eller lägre delarna av scapen (alltså motsatt mot moderkolonin) så ändras färgerna drastiskt på korallen över tid... i vissa blir finare i starkt ljus och vissa blir finare med tiden i den lite lägre styrkan.

Mina lampor har nästan alltid varit väldigt mycket "vitare" än va de flesta kör, jag tycker akvariumen är som finast i mellan 12-14k så det kanske är lite samma sak där att lite större del av min "par" jag mäter är kanske inte fotosyntetiska färger alltså kanske inte som om man grillar på 5-600 par med enbart blåljus

 

 

 

 

[jonasroman]

Bra kommentar ovan att ljuset kan ha högt par men allting har ju inte fotosyntetisk aktivitet och det får man ju ta hänsyn till också när man mäter 2000 par under starkt solsken nere i röda havet. Det finns mer av grönt och gult så den procentuella andelen PUR är ju lägre hos solljus versus  akvariebelysning. Det som är så elegant är ju att  DR  har ju verkligen forskat kring detta. Det är så många av oss som gissar ( jag också)  men här har vi en person som har verkligen studerat detta. Jag vänder mig rätt starkt mot att Ehsan D (Triton)  gissar och säger att man kan inte grilla sönder en korall och hans belägg är att han står på en strand vid barriärrevet och svepen med handen ute över havet. Det är ganska nonchalant att stå på så tunna ben och omkullkasta DR fina  forskning utan egen forsking som motargument. 

Vi måste i den mån det går vila vårt vetande på marinbiologisk forskning i de fall den finns. Jag vill än en gång slå ett slag för att ni läser DR artikel. 

 

Jonas