Här har det hänt en del ja. Ska se om jag kan få med allt.
Skriver jag att man inte ska läsa CITES så menar jag med det att man inte ska läsa CITES. Jag vet åtminstone en person som fått sextusen i böter efter att ha gjort misstaget att läsa CITES-listor. Det vi håller på med här är gemenskapslagstiftning och den är hårdare än CITES. Det vi ska bry oss om är EG 338/97 med tillhörande tillämpningsföreskrifter och artlista A, B, C, och D. Inte CITES med artlista I, II och III, den gäller inte inom EU. CITES kan vara aktuellt vid export/import till icke EU-land för det landet men gemenskapslagstiftningen ska ändå hanteras för att komma över EU:s yttre gräns och det är där problemen vanligen finns.
När det gäller bilaga B så finns det i EG 338/97 alltså ett förbud mot kommersiella aktiviteter utom då myndigheterna övertygats om att djuret är lagligt. Låt nu det där sjunka in lite... Kommersiella aktiviteter alltså. Sälja, köpa, visa, sånt handlar det om. Att inneha är inte en kommersiell aktivitet. Inte att ge som gåva eller att ta emot en gåva heller. De där förbuden gäller alltså inte ens bilaga A djur så länge det inte handlar om pengar (i princip). Man får ha ett bilaga A djur utan papper och man får ge bort det och ta emot det. Skulle det förekommit något olagligt så är det upp till ansvariga myndigheter att bevisa det, man har ingen skyldighet att bevisa något så länge det inte är pengar inblandat.
Men kommer det in pengar på nåt sätt så skall man alltså för bilaga B kunna bevisa att exemplaret är lagligt. För bilaga A finns det regler in absurdum hur det ska gå till, blanketterna är specificerade till sista millimeter och i 865/2006 finns det ett regelverk så man baxnar. För bilaga B finns det - ingenting. Så länge Ernst Mehnert var kvar på Jordbruksverket så konstaterade man i det läget att det inte finns några regler. Numera kör man hittepå i stället. Kanske inte alltid så begåvat, härstamningsbevis för en korall, jovisst, lycka till med det. Fast man kan ju ändå ta till sig vad verket skriver och ta det som nån utgångspunkt. Det viktiga är hur som helst att man kan styrka ett ursprung och vältra ansvaret bakåt. Om man har en förökning av nåt slag kan man ju dokumentera det. Man ska kunna visa att exemplaret är lagligt men det finns inget som säger att det måste gå till på ett visst sätt.
Och där kom huddigreparatören, fortsättning följer när han (förhoppningsvis) hittat problemet.