mano

Jag använder mig utav den automatiska vattenpåfyllningen vars pump jag placerar i behållaren med nyblandat saltvatten och sedan startar en hävert för att börja ta ur motsvarande mängd vatten, när vattennivån i det nyblandade saltvattnet börjar närma sig den nivån att pumpen får problem flyttar jag över slangen från häverten till att fylla på direkt i det nyblandade vattnet och låter det stå så tills jag anser att det är ordentligt blandat.

Detta innebär ett visst slöseri eftersom man faktiskt slänger bort lite nyblandat vatten men för vattenbyte på mindre än 30% är slöseriet väldigt litet.

Det finns ett fåtal fiskar som fungerar ihop med sjöhästar, det stora problemet är att sjöhästarna väldigt lätt blir utkonkurrerade i jakten på mat. Ett exempel på en fisk som jag kommer ihåg som kan funka med sjöhästar är mandarinfisken.

Pump/pumpar där finns det ju några alternativ en eller två hydor koralia nano eller kanske en tunze 6025, även om den kanske är i kraftigaste laget. Det optimala alternativet tror jag dock skulle vara en vortech mp10, men med jag gissar på att det är en bra bit utanför budgeten.

Sen är det ju belysningsdelen som är lite knepig till akvarier som är kortare än 60cm, om du är elektronikhändig så tror jag att det bästa alternativet för ett akvarium i den storleken är att bygga en egen LED-lampa annars så finns det alternativ med kompaktlysrör även om det är ont om bra armaturer eller om budgeten tillåter det så finns det 70W metallhalogen-armaturer. Ett sista alternativ är att bygga ihop något av mini-T5-rör.

EDIT: det finns säkert fler alternativ som jag inte kom på just nu, belysningen är som sagt lite knepig vad det gäller kar som är kortare än 60cm som är det kortaste standardlysröret både vad det gäller T5 och T8.

Vad som händer med elektroderna när de börjar ta slut är enligt min mening att de får en läckström. Det betyder att när de är i jonsvaga lösningar (avsett på OH- och H30+) visar de för litet. (Lågt kH) Kalibreringslösningen är starkare buffrad så där spelar läckströmmen mindre roll. Kollar man pH- värdet i mjukt vatten får man ett (ofta vandrande) värde när man rör på pH-pennan och ett lägre värde när den är stilla.

När man använder pH-controller i kalkreaktor har man tre faktorer som är bättre än när man testar med en pH- penna.

1: Bättre elektrod.

2. Man tar aldrig upp den så elektroden riskerar inte att torka.

3. Jonstark lösning i kalkreaktorn så den ger bättre precision när den börjat åldras litet.

Du är uppenbart mer påläst kring hur en pH-elektrod fungerar och nu tror jag att jag fattar varför en pH-mätare visar fel när elektroden blir gammal, spänningen ut är alltså fortfarande korrekt (i obelastat läge) men strömmen blir för liten för att själva mätaren ska klara av att mäta spänningen utan att sänka den (sänka mot noll). Har jag uppfattat det hela hyfsat korrekt?

Att värdet (ofta) börjar vandra på en gammal elektrod är ju bara bra, det ger en möjlighet att upptäcka att den behöver bytas ut, får man inte ett stabilt värde så bör man inte lita på värdet.

Jo en pH-kontroller har lyckligtvis sina fördelar jämfört med en penna men den har en stor nackdel, den saknar den mänskliga kontrollen som kan inse att något är galet.

Jodå Mano det kan gå rätt så käpprätt åt h-e även vid en tvåpunktskallibrering - även om den är säkrare. Med de gamla hederliga mätarna kunde man ställa om mätningen så man såg det underliggande mV-värdet och då kunde man se vilken offset punkt man hade (kallibreringen vid 7 och som visar hur mycket elektroden avviker från det teoretiska värdet 0 mV) samt avgöra lutningen (slope) (kallibreringen vid 7 och 4 där man kunde använda skillnaden i mV mellan 7 och 4 för att räkna ut hur många mV det var per pH. Typiskt värde kring -56 mV/enhet pH) Då kunde man se i vilket skick elektroden var.

Vissa av pennorna har bara enpunktskallibrering, vissa har tvåpunkts. Välj 2 punkts om möjligt.

Och som Mano och Stig säger, lämna inte bort huvudet till digitala siffror!

MVH Lasse

Okej, jag fattar hur du menar, en pH-mätare som är konstruerad på det sätt som jag skulle vilja att den var (eller så som jag själv skulle konstruera den) skulle däremot vara ganska säker då den inte skulle tillåta att man ändrar lutningskoefficienten särskilt mycket (tex bara mellan 50-62 mV/enhet). Ju snävare kalibreringsmöjligheter desto kortare tid måste det ju ta innan elektroden måste bytas ut så det är ju en viss avvägning där emellan.

Fast det stämmer inte heller riktigt att jag skulle bygga in säkerhet på det sättet, eftersom jag är mycket bättre på mjukvara än hårdvara så skulle jag göra en digital kalibrering och där istället varna om offset eller slope skiljer sig för mycket mot det normala (och även visa värdet direkt i displayen som du sa att gamla mätare gjorde, så att man kan dra sina egna slutsatser).

EDIT: Jag har förövrigt lite svårt att tro att inte de mer seriösa tillverkarna också har byggt in den typ av säkerhet så att man inte kan skruva på kalibreringsskruvarna så att lutningskoefficienten skiljer sig för mycket från det normala.

Precis som med alla mätningar så gäller det att ta det lugnt och inte överreagera på några mätvärden, framförallt komma ihåg att om akvariet ser bra ut så är det nog inget värde som är käpprätt åt helvete. Ser akvariet plötsligt riktigt risigt ut är det ju däremot bra att kunna hitta anledningen till varför.

Stig, de vanligaste pH-mätfelsrelaterade krascher måste väl ändå vara de fall när man har en pH-kontroller och inte bara en mätare. Man själv har förhoppningsvis lite bondvett och inser att något är fel innan katastrofen är ett faktum medans en kontroller inte alls är lika säkert att den anar ugglor i mossen bara för att tex CO2-åtgången tiodubblats på en vecka.

Sen tror jag inte att det går att 2-punkts kalibrera om elektroden är slut, till skillnad från en 1-punktskalibrering som utan tvekan borde gå att genomföra oavsett. Observera dock att det är bara mina teorier i ämnet, jag har aldrig använt en pH-mätare själv men jag tycker att detta verkar logiskt.

Okej, då tror jag inte längre på den teorin.

Vad är det för anemon? jag minns en tråd ganska nyligen om en anemon som dödade en helt nyisläppt mandarin som bara var fast i några sekunder men sedan blev mer eller mindre paralyserad.

Hej. Jag postar i olika trådar om allt möjligt men mina inlägg kommer aldrig upp. Detta händer nästan alltid. Någon enstaka gång kommer mitt inlägg upp och jag börjar ledsna på den här skiten. När man kolla i ett inlägg som man kanske la in för 2 månader sedan så kan det stå att man la in det för 10 minuter sedan...... Är det ett grymmes fel på min dator eller vad är felet? Plz kom till undsättning någon.

/Andreas

Ditt problem verkar knepigare, det är inte så att det är på samma sätt som för salta wille?

Jag drabbas av samma sak! Numera struntar jag i att trycka på nya inlägg utan trycker på nya inlägg sen "X" antal timmar sedan, och då funkar det. I varje fall på min dator!

Ditt problem är iaf väldigt enkelt, när du trycker på "Nya inlägg" så syns bara de inlägg som du inte själv redan har läst, de inlägg som du själv har skrivit räknas som att du har läst. Alla andra ser därmed dina inlägg när de trycker på "Nya inlägg".

För att se ett inlägg som man själv skrev för 10 minuter sen så trycker man precis som du skriver på "Nya inlägg > Senaste 15 minutrarna".

Räcker det tex med medlemskort, med viss rabatt i någon butik?

Det är något som verkligen skulle uppskattas, det känns som att man idag får för lite skillnad om man är med och betalar eller ej, tycker dock som Mr_B att forumet inte får bli sämre för de som inte betalar, helt enkelt för att mycket av det som de gör på forumet gynnar mig som är betalande. Framförallt annonserna, jag skulle bli mycket ledsen om SG följde samma modell som ett liknande forum där annonser är previlegium för de få betalande.

Jag skulle själv gärna se att lite av de pengar som jag gett till SG går åt till att anordna seminarium eller träffar, jag tycker att det gynnar mig tillräckligt även de gånger som råkar vara för långt bort eller på annat sätt inte vara lämpliga för mig att gå på.

Jag tror också att linköping satsade lite hårt, jag tror man hade kommit långt med en av de USA-talanger man lockade med.

Har du testat mobilen?

Nu har jag gjort ett nytt försök och bestämde mig för att det fick duga för att skicka in... jag ser gärna att fototävlingen överlever men det bör lyckas bli 10+ bidrag igen för att det ska vara riktigt intressant.

En liten notering bara, smörbult (svenska) = gobie (engelska)

har du något förslag på annan lämplig fisk än N.decora, gärna färgglad och trevlig att titta på.

Om jag skulle fundera på ytterligare fisk så skulle jag titta på smörbultar och då enbart de som blir max 5 cm.

Jag tycket att du redan har mycket fisk och skulle säga att du bör bara fundera på max en fisk till och då en betydligt mindre fisk än N. decora. Mandarinen gör du klokt i att glömma totalt.

Jag skulle gärna ställa upp men jag har inte tillgång till någon kamera just nu

Två stycken håvar, en slamhävert och två hinkar. Efter att det tog slut med tjejen så saknades en del basic underhållsgrejer som hon fick behålla till sötvattensburkarna.

Man skall nog passa sig för den siten. Av fiskarna på första sidan är bara ungefär hälften lämpliga för nybörjare.

Om vi börjar uppe till vänster:

Chaetedon auriga: Äter koraller och blir stor.

Pictichromis pacagnelle: Aggresiv. Kräver specialakvarium med i stort sett bara betydligt större och simglada fiskar.

Paracanthurus hepatus: Blir stor. Jag har sett en på ett kilo ungefär som vuxit upp i akvarium.

Paracheilinus carpenteri: Kräver ett mycket lugnt akvarium för att komma till sin rätt. Notorisk hoppare - täckglas är ett krav.

Neocirrhites armatus äter räkor. Ofta även putsare.

Rhinecanthus aculeatus äter eremiter och snäckor. Hugger bitar ur andra fiskar om man slarvar med maten. Tänderna växer hela livet och den slipar dem på inredningen om det behövs. (= hugger bitar ur levande sten och koraller)

Pterapogon kauderni: Äter inte pellets eller torrfoder utan enbart fryst eller levande. Mycket ammoniumkänslig så den är inget för nystartade kar.

Oxycirrhites typus: Viss risk för små fiskar och räkor.

Cirrhilabrus lubbocki: Samma krav som Paracheilinus ovan.

Odonus niger: Planktonätare som liten men går över till kraftigare saker som större. Blir 40 - 50cm. Tänderna växer och behöver slipas från ungefär 15 cm storlek = tuggar på inredningen.

10 av 24 arter är alltså direkt olämpliga för nybörjare.

Hur seriös är en site som rekommenderar en fisk som blir uppåt 50 cm till ett akvarium på 200 liter?

Se här: http://fishbase.se/Summary/speciesSummary.php?ID=1311&genusname=Odonus&speciesname=niger〈=English

För att försvara liveaquaria lite så är det en hel del av de anledningar till att fiskarna är olämpliga för nybörjare som du nämner som faktiskt står i beskrivningarna av respektive fisk (blått finns med rött är missat).

Jag håller med om att flera av de 10 arter du räknat upp inte är lämpade för nybörjare över huvud taget och att ingen är lämpade för majoriteten av nybörjare men tex behöver inte en korallätande fisk vara olämplig för nybörjare så länge som nybörjaren vill ha ett Fish Only.

Jag håller dock med om att vissa av akvariestorleksrekommendationerna är helt skrämmande låga.

"DI" brukar av någon anledning kallas silikatfilter här i Sverige när vi pratar om RO/DI för akvariebruk.

Kolla på det här

radera

"Skummarkoppen" är ju jättestor, kolla bara på bild 2 i den här länken så framgår det lite tydligare hur den ser ut och fungerar.

Tillverkarna är ju lite knasiga också, eller är det grossisterna återigen, varför ser man inte nån liten Hanna-mätare i affärerna. Jag mailade Hanna-USA o våras de sa då att detta kommer till Sverige i början av maj..... hallå hoo hoo? Nånstans sitter det en propp!

Hanna-mätare och reagenser finns på Akvarieleasing, även den senaste 736 Phosphorus ULR.

Edit: även om jag tycker att reagenserna är väl dyra, de borde inte behöva kosta ~125% mer än på ebay, 50% mer godtar jag rakt av men den skillnad är bra nära min smärtgräns.

Idag hade jag tyvärr fosfat i mitt akvarievattensprov - jag kan se en svag svag blåfärgning av provet. Vid första mätningen fick jag 0,11 mg/l. Kyvetten var fullt av partiklar enligt ovan. Jag gjorde om mätningen och denna gång vände jag försiktigt kyvetten för att bland det (det står "shake gently" i manulen) och fick efter 3 min värdet 0,08 mg/ml. Jag knackade provröret ett antal gånger mot bordet för att lossa partiklar och mikrobubblor från kyvettens väggar och lät det sedan stå ytterligare 5-10 min. Sedan dekanterade jag över lösningen till en ny kyvett som jag blankat den lilla speken med. Nu fick jag värdet 0,06 mg/ml. Jag förefaller alltså ha en mätfel med en faktor om 2 p g a partiklar/mikrobubblor. Jag antar att det lägsta värdet är det närmaste sanningen givet att metoden borde kunna ge falska positiver men inte nödvändigtvis falska negativer.

Jo det är nog antagligen därför som jag har svårt att få ett nollvärde. Jag får testa att skaka betydligt försiktigare nån gång för att se om det blir någon skillnad.