Bygert

Såna där konstruktioner gillar jag, ju rappligare det ser ut, ju roligare är det. Rostfritt stål är dock en riskfaktor, det kan gå illa. Att det är rostfritt innebär inte med nödvändighet att det är rostfritt i saltvatten eller att det inte släpper ut nåt olämpligt i vattnet. Kan finnas nickel, krom och annat som kan ställa till det. Jag har fått ett helt akvarium utslaget när det rullat ner en skruvmejsel i det så risker finns. Att kylaren sänker temperaturen med en halv grad säger inget om man inte vet flödet. Det kan vara jättebra eller helt betydelselöst.

See you later alligator, smilet II vore väl nåt? Eller kanske lite apor igen? Fast så blir det väl inte, antar jag. Fast en havssköldpadda igen, det vore väl nåt? Tropiskt saltvatten, där har ju sjöfart fått till det på senare år. Självklart ska det få sin plats. Men det nordiska måste också tillbaka, ett akvarium på västkusten utan djur från trakten, tänk inte ens tanken. Givetvis då det vanliga typ torsk mm men när det gäller fisk har ju havets hus bra sortiment så varför inte en satsning på lägre djur? Maneter t ex. Öresundsakvariet har ju ett flera sorter så det borde gå. Finns ju hur mycket annat som helst som också är spännande. Jag menar också att det borde finnas plats för nåt av nordiskt sötvatten. Många ser ju inte skillnad på mört och sarv och buntar ihop åtskilliga arter som "panka". Finns en del att göra där. En kul tanke är ju att göra som vid akvariet i Silkeborg, där har de dammar som man kan titta på utomhus och går man in i i byggnaden så är dammen ett akvarium med ruta. Klart spännande lösning men förmodligen bäst för sötvatten, ska man ha salt behöver man nog tak för att slippa regnvatten som späder. Och, ja, pingviner, tumlare, havsormar, klumpfisk, kvastfening... Äh, vi klipper till med en svanödla också medan det ändå är lite fart på tankeverksamheten. Jag lovar, det skulle vara publikdragande.

En bild på mina djur? Visst, absolut.

Har varit gott om taskiga krabbor i mjärdarna på sistone, obegripligt vad det varierar vad man får upp men det gör det ju lite intressantare. Kul i akvarium med stöddig attityd men visst ställer de till en del, jag har fått livrädda nån nyintroducerad förvirrad fisk som kommit för nära. Synnerligen ätbara om man tröttnar på dem är de ju också.

Kul att se att det händer saker! Min tanke för transporter är de frigolitlådor som det skickas fisk i. Finns gratis eller för liten peng i zooaffärer. Som regel är de täta men man kan behöva dra en tejp runt skarven vid locket om man vill undvika skvalp. Fördelar är att de är billiga, rymliga och isolerar bra. Det räcker numera inte att säga att det är en skrubbskädda. Enligt senaste rön har det blivit två olika arter i Östersjön, en som har fritt svävande rom och en som fäller rom på botten där salthalten är så låg att det där med svävande rom inte fungerar. Av visst intresse då det skett en ovanligt snabb artbildning. Fråga mig bara inte hur man skiljer arterna, det har inte framgått där jag läst.

Sjöpungarna ser ut att bli sörja...

Inga andra förluster under elavbrottet och de där tusenlapparna jag la på ett elverk känns som det var en bra investering. Förra vändan elen försvann så var det små kycklingar som behövde värme här. Sjötungan har hittills klarat sig från kapris. Dock har den grävt ner sig så hur den mår får vara osagt. Torskar kan vara rätt glupska, det har jag noterat. Rent av så de bokstavligen kan äta ihjäl sig. En av de jag fick med har lite annorlunda teckning med blekare färger och mörka fläckar. Såpass annorlunda att jag började fundera på alternativa arter men det lär vara torsk ändå. När det gäller snultror, lite fler grässnultror känns det som vi behöver men sen är det väl brunsnultra som blir nästa projekt? Kan bli en utmaning, hur många stensnultror går det på en brunsnultra tro?

Jodå, det blev intressanta fångster. Sista dagens mjärdtömmning gav en blågyltehona till och några snygga skärsnultror, samt diverse standard naturligtvis. Dessutom satt det en hittills oidentifierad flundra i en mjärde men den var också proppad med krabbor som tydligen övermannat flundran. Hemfärd gick bra, enda förlusten en vitling som försvunnit spårlöst. Troligen nån som kalasat. Hemma konstaterade jag att sandskäddan lämnat in, troligen hade den blivit för skadad av simpans alla korkade försök att äta upp den. Strömlöst var det också, några plättläggar som lägger kabel hade grävt av min matning. Nu står elverket och puttrar och jag väntar på att det ska dyka upp nån att skälla på. Blågyltan är helt magisk men blyg. Blev bra tillskott den här turen fast det var ju det där med hur mycket fisk man kan ha...

Ja jag säger inget Jonas och jag ska neröver till helgen...

Det mesta av det vi går och trampar på är aluminium i form av diverse mineraler. Där ligger aluminium i rätt tryggt förvar och ingen oroar sig väl nåt nämnvärt för aluminium om man stoppar i en vanlig sten av granit eller liknande i akvariet. Det är alltså inte så mycket en fråga om hur mycket aluminium det finns, mer om i vilken form man har det. I jordbruket liksom i diskussioner om sjöar är aluminium rätt ofta utpekat som en stor anledning till diverse elände. Det där är då i synnerlig grad sammankopplat med pH, vid lågt pH kommer aluminium ut i former som kan vara mer eller mindre giftiga. Sur mark eller vatten, då ställer aluminium till det. I reningsverk används ibland aluminiumsulfat för att fälla ut fosfor. Aluminiumjoner tillsammans med fosfor kan alltså ge en fällning. Fast tar man inte bort utfällningen finns ju både aluminium och fosfor kvar och kan riskera att läcka senare. Ren metallisk aluminium tror jag inte är så stor risk. Problemet kan vara att det vi kallar aluminium knappast är ren aluminium, i ren form är det för mjukt. Vanlig duraluminium t ex har typ 4 % koppar. Det kan vara allt möjligt istoppat för att få en bra legering. Även om aluminiumen i sig inte är så stort bekymmer är det alltså ändå tveksamt vad de där tillsatsämnena kan ställa till. Akvarier med aluminiumram är rena döden för salt säger en del. Jag har kört det flera år och det har även hänt att nån list legat under vatten vid nåt tillfälle. Inga problem som skulle gå att härleda till det noterade.

Problemet med Stigs lösning är ju att akvarierna står på olika nivå och kopplar man ihop två kärl med vätska på en punkt (kylaren) så kommer det snart nog att vara samma nivå i allt, tomt i övre karet alltså. Om man nu inte känner för att lägga till diverse rerglerteknik för att hålla nivåerna. Jag har en annan tanke, se snygga bilden nedan... Kylslingorna är kvar men uppdelade i två kretsar med varsin pump för att minska motståndet. Vattentanken är borta och flödet är direktkopplat,tillkommit har ett expansionskärl. Fördel är att det säkert går bättre att få flöde när det är uppdelat på fler slingor och att den kylkrävande tanken försvunnit. Nackdel är om kylslingorna inte får ifrån sig värme nog effektivt, då blir det snabbt iskallt i kylkretsen och kylarens termostat bryter. I viss mån går det att hantera det med att ställa kylarens termostat på lägsta rimliga nivå och sen köra den över extern termostat med avkännare i ett akvarium. S

Skrubbskädda är ett alternativ. Lite svårt att se på bilden men om du kollar på fisken, har den liksom knölar - typ vårtor - längs sidolinjen, då är det avgjort, då är det en skrubbskädda. Får också gratulera till den lyckade ankomsten av en liten ättling. Trevligt att höra! Och nu när det är avklarat så kan vi åka ut och fiska, eller hur?

Föreslår sandskädda för plattfirren. Liknar iaf den jag har som blivit identifierad som sådan.

Se där, även Jonas har torskat! Jag vet inte riktigt vad det är men nåt med torsk tilltalar mig, de ger ett vaket och sympatiskt intryck. De nya jag fick med mig senast har börjat äta nu så det är hopp om dem. Visserligen har väl inte torsken de där glada färgerna man ser på en del tropiskt men ändå, det är nåt speciellt. Får jag en lite upprörande känsla av att en del trevliga fiskar gått i retur? Lerbotten verkar som en kul ide. Det tråkiga är ju bara att många som bor där tillbringar sin tid nergrävda. Blir ju på ett vis lika spännande som den svindyra synodontismalen jag såg två gånger, en när jag släppte i den och en när jag tog bort liket. För min del har det stått lite still med akvarier. Projekt med veranda tar sin tid och ett par dm papper pockar på intresse. Dessutom detta, vad säger rörkonstruktören om den här rördragningen från helvetet? Grova slangen till höger läckte där den försvinner mitt inne under allting. Tog typ fyra arbetsdagar att reda ut att det var den slangen som läckte och att få den ut och få in en annan i stället. Du ska inte konsulta lite med Huddig Jonas så de får nån ide om hur man drar och framförallt inte drar ledningar?

Efter att ha kollat lite så får jag ge mig, den randiga saken är en plattmask och inget annat, lystrande till det vackra namnet Prostheceraeus vittatus. Äter tydligen Clavelina sjöpungar, oklart om det är favoriträtt eller om det är enda rätt.

Trevlig dag som vanligt! Fast lite blåsigt var det faktiskt, var inte vågorna sju meter eller nåt? Nästan? Nå, det gick det med men lite lugnare vatten hade faktiskt inte skadat. Allt kom hem levande i god ordning. Tejstefiskarna fick en egen kupe. Så tyckte jag att det var lite onödigt mycket snultror att sätta i det mindre karet så några av de största borde väl kunna vara i det större. Inbillade jag mig. En av dem hann väl typ studera sin nya bostad i två sekunder innan den i stället fick begrunda hur det är att bo i en simpmage. Efter nån timme var de borta allihop, rätt imponerade insats av simporna. Nå, stensnultror var det ingen brist på så för all del. Fast mindre imponerad blev jag av en av simporna, den blev så till sig av all mat som trillade ner från himlen att den försökte äta upp sandskäddan. Tala om idiotprojekt, skäddan är väl typ dubbelt så lång och minst tre gånger så bred, inte ens den största av optimister kunde ha gett den en chans att svälja. Simpan fick in skäddans huvud i främre bogporten men sen var det ju obönhörligen stopp. Jag stor där och funderade på om jag skulle göra nåt åt det eller om det återigen skulle bli två döda fiskar med en på väg in i en annan men simpan insåg till slut sin begränsning och släppte. Tror det var en vitling som jag fick med hem. Lite liten för säker diagnos. Skärsnultrorna är riktigt snygga. Trött var jag när jag kom hem men det var det värt. Med tanke på hur kul det är med egenfångat är det konstigt att inte alla har ett inhemskt kar.

Ser lovande ut! Intressant detta med kar i plywood, bakåt typ sjuttital var det ju i princip standard för de större karen att använda spånkiva målad med nåt epoxi. Sen har ju det där nästan dött ut men det har sina klara poänger. Gillar också placeringen av rutan, det där kan bli bra djupkänsla, standardmått är egentligen usla till allting, ser inte vettigt ut hur man gör.

ABS-plast trivs dåligt med uv, ja. Men man kan liksom inte stanna där. Att det finns UV i en lampa innebär inte per definition att det blir problem, det är inte bara det att utan också vilken. UV kan indelas i tre sorter UVA, UVB och UVC. UVC är den mest energirika och något som i stort bara används till sterilisering, den kan vi lämna därhän. UVB är energirikare än UVA och mycket mer potent när det gäller att ställa till diverse problem. För att slå sönder den vanligaste bindningen i plast ska man ha 340 nm eller lägre. Det är UVA men på gränsen till UVB. Det är alltså främst den kortvågiga UVB som ställer till det. UV-lampor till akvarier går en bit upp över det synliga ljuset men inte så särskilt långt upp i UVA. Det fyller ingen funktion helt enkelt. Metallhalogen ger förvisso en hel del UVB men det filtreras bort med glas. Många lampor till terrarier ger UVB eftersom bland annat ödlor behöver det. För sterilisering används UVC men då är det inkapslat. Belysning till akvarier kan alltså ge UVA och det påverkar plast men inte alls lika mycket som UVB. Problemet med nedbrytning av plast ser alltså helt olika ut i ett terrarium med en skäggagam eller utomhus än det gör inomhus (där UVB filtreras bort av glasrutorna) eller i ett akvarium. Vissa plaster kan gulna men det är inte troligt att de bryts ner under akvarielampor. Dessutom brukar plast ofta skyddas mot uv. Ett metod är att blanda i en liten mängd kol. Svart ABS-plast kan ju misstänkas vara skyddad med just kol, den blir ju svart då. Hållfastheten skulle inte bekymra mig. Sen är det så att varken ABS-plast eller vanliga plaster i största allmänhet i sig själva brukar innehålla nånting som skulle kunna vara skadligt i akvarium. Däremot så stoppas det i en massa jox som ska ge plasten särskilda egenskaper och där kan man vara mer bekymrad. Det kan vara mjukgörare, UV-skydd, färg eller nåt annat man velat skruva till jämfört med ren plast. Ofta så får man inte veta så mycket om de där tilläggen. Man får gissa lite. Hård plast är det ju knappast mjukgörare i. Klart skäl att vara mer fundersam för en slang än för en hård skiva alltså. Grälla färger är inget förstahandsval. Luktar det kemikalier så är det ju uppenbarligen nånting som kommer ut. Är plasten tänkt till livsmedel så är det lugnande. Svart ABS-plast som inte är direkt mjuk och inte luktar skumt skulle inte jag vara särskilt bekymrad för. Man kan ju alltid låta den ligga i vatten ett tag för säkerhets skull.

Se där, en kallblodig till på g! Dykare är ju faktiskt något som vi behöver, kommer du över på västkanten nån gång när vi är ute så kan du räkna med trevligt bemötande! Vid Gotland borde du kunna få tag på ett och annat av intresse. Försiktig höjning av salthalten borde gå bra. Men det är klart, utbudet där är lite begränsat, på västkusten finns det ju djurgrupper som försvinner mot Östersjön. Så lång transport är ju lite äventyrlig men tänk på det som vi har i varma kar, hur långt har inte det åkt? Jag har ju tre timmar och hade tidigare rätt stor avgång på hemvägen. Nu tycker jag att jag hittat ett system som nästan inte har nåt svinn. Då har jag djuren i en större frigolitlåda, vatten rätt i lådan alltså, de flesta är täta men kolla innan. Det som gjort störst skillnad är att ha luftning. Det har jag löst med att ha en omvandlare 12 > 230 volt i bilen. Sen kopplat till en vanlig akvarieluftpump och slang in i lådan med luftsten. Överlevnaden ökade markant när jag började med det. Ska du åka färja och inte vill använda bilbatteriet då så finns det luftpumpar som går på vanliga batterier. Dock äter de batterier och fungerar ibland lite sådär så omvandlare och riktigt pump är säkrare. Luft verkar viktigare än kyla. Fast ska man långt och det är varmt så får det ju inte bli hur varmt som helst. Kylklampar som man lägger i lådan håller ner värmen. Med lång resa kanske man kan ha ett förråd med kylklampar i en kylväska och stoppa i efterhand. Det finns ju också kylväskor med inbyggd kylning som man kan köra på 12 eller 230 volt. Är det känsliga saker som man ska långt med är ju det ett alternativ.

Loctite 569, i riktigt besvärliga lägen i kombination med lin. Funkar inte det kan man ge upp.

Jag hoppas ingen missat att det är internationella havsborstmaskdagen idag? Släng dig i väggen midsommar, det här är grejor det!

Nån gång i formtiden har jag läst 20 poäng geologi och nu skär det i ögonen när jag läser om att det "ser ut som grus" osv. Sand och grus är inget som handlar om hur det ser ut utan det finns en entydig definition på vad som är vad. Sand är något som har kornstorlek mindre än 2 mm. Grus har kornstorlek större än 2 mm. Färdigt. Punkt. Färg, ursprung och annat har inget med saken att göra. Sen finns det för grus en gräns uppåt och för sand en gräns neråt och där beror det på om man är konservativ och håller på Atterberg eller om man tillämpar modernare ISO på var gränserna går och vad materialet heter. Sök kornstorlek på Wikipedia för närmare om det är intressant. För akvariebruk är det som regel grus och sand som är aktuellt och det är trist att terminologin missbrukas grovt. Stämmer inte en vara med marknadsföringen så är den felaktig och man kan reklamera och få ersättning. Det verkar ju löst. Men när det gäller det där med följdskador har Greger fel, man kan mycket väl som konsument få ersättning för följdskador. En väg är konsumentköplagen: 31 § Säljarens skadeståndsskyldighet enligt 30 § omfattar även skada som på grund av fel på den sålda varan uppkommer på annan egendom som tillhör köparen eller någon medlem i hans hushåll och egendomen är avsedd huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Där finns något kryphål och då finns även produktansvarslagen: Skadestånd enligt denna lag betalas också för sakskada som en produkt på grund av en säkerhetsbrist har orsakat på egendom som till sin typ vanligen är avsedd för enskilt ändamål, om den skadelidande vid tiden för skadan använde egendomen huvudsakligen för sådant ändamål. I produktansvarslagen är ansvaret strikt vilket innebär att det spelar ingen roll hur det gått till, man ansvarar i alla fall. Säljer man en sand till konsument som tar livet av djuren i akvariet så är det en säkerhetsbrist och då finns det alltså ett skadeståndsansvar. Med en självrisk på 3500 visserligen men iaf. En liten specialare är ju det här att salt är känsligare än vanliga sötvattensakvarier. Går man in i en vanlig akvarieaffär och köper något som skulle fungerat till sött men avlivar salt så får man nog skylla sig själv. Om man däremot frågar om det är ok till salt eller om man handlar från butik eller webb som klart relaterar till salt så ska man kunna förutsätta att det fungerar till salt och gör det inte det så uppstår en skadeståndskyldighet.

Elverket, jo det fungerade utmärkt till att hålla igång kycklinglampor. Det är ju lägsta krav på hur elen ser ut och pluggat direkt i elverket. När det sen gäller mer känslig utrustning så finns det ju elverk som har olika nivå på hur fin styrning det är på elen. Det finns elverk som gör el som fungerar även till känslig utrustning men som med allt annat, kvalitet kostar.

Jonas tanke med laddare, batteri och spänningsomvandlare är ju enkel och lättkopplad. Fast med en del risker. Många laddare och spänningsomvandlare är gjorda för mer tillfällig användning. Ska det gå kontinuerligt så ska det vara kvalitet som kostar. En risk är också att vanliga bilbatterier kan producera vätgas under laddning. Stänger man in batteriet i ett skåp och där dessutom har elektrisk utrustning som inte är absolut gnistsäker har man gjort sig en bomb. Bra ventilation eller batteri av annan typ som inte kan ge vätgas är att rekommendera.

Automatstartade elverk är inte enkelt. Inte att ansluta ett som man startar själv heller. Drar man ur alla kablar och stoppar dem direkt i elverket i stället så är det inte så komplicerat, man ska rätteligen ha ett särskilt jordtag då men annars är det bara att åka. Men kopplar man in elverk på sitt nät har man en hel del att förhålla sig till, elleverantörerna har rätt mycket synpunkter och det med all rätt eftersom det blir direkt farligt om det matas ut ström bakvägen. Det ska vara särskilt jordtag och speciella avskiljare som måste fylla vissa krav osv osv. Det där joxet kan bli dyrare än elverket, tänk på det. Själv köpte jag ett lite dieselelverk på auktion på Klaravik. Blev prisvärt och är nog betalt efter ett elavbrott med ett gäng färska gässlingar som behövde värme. Inkoppling på mitt nät är däremot nåt som är dyrt.