Bygert

Dessutom knoppade den av två döttrar i samband återuppståndelsen efter behandlingen.

Fungerar ju i så fall lika bra som pappersnäsdukar fungerar för mig, är jag inte snorig innan så blir jag det definitivt sen. Först ser det ut som problemet är löst och sen kommer det tillbaka tre gånger värre, det är ju ett strålande sätt att underhålla efterfrågan.

Jag upplever det faktiskt att det är samma om inte värre problem med det som skrivs i böcker. Där kan en felaktighet stå för "ever" utan att bli emotsagt. Det är svårt att åtstadkomma i ett forum eller på internet. Felaktigheter blir fort tillbakavisade på internet eller det startas en disk. som fördjupar. Det finns många myter som först har stått i en aktad akvariebok men som fortfarande skvalpar omkring. Nuvarande explosion av duktiga saltvattensakvarister hade aldrig (eller tagit betydligt längre tid) skett om inte internet funnits.

Det är i och för sig sant. Å andra sidan så är risken om du tittar i en bok inte stor att den är skriven av en tolvåring som haft akvarium i en vecka och nu vet allting. Böcker brukar gallras lite bättre när det gäller författare och normalt så brukar de kontrolläsas av folk som har kunskap. På internet däremot kan vilken dåre som helst sprida vilket skräp som helst och är man inte medveten om det kan man råka illa ut. Hur som, det är med böcker och internet som med Forhman och Lundin, bägge finns (eller i o f s, Lundin själv är tyvärr borta men produktionen finns kvar) så varför inte se till att använda bägge?

Stämmer, en allmän bok också. Fast räknas översätta original finns det ju såna hos Lundin också. Diskussion blir ändå kanske lite poänglös, Lundin betydde oerhört mycket på sin tid, speciellt med utgivningen av akvariets lexikon som nog fortfarande får räknas som den bästa allmänna akvarieboken. Fohrman betyder mycket nu och kan ju hinna med en del till. Vem som är störst kanske kan kvitta, bägge behövs.

Men ändå tycker jag nog att det var fler med och högg tidigare, ICA-förlaget t ex, det kom många akvarieböcker därifrån, även den av Frank de Graaf. Nå, nattsvart är det ju inte, det kommer böcker och internet har ju på gott och ont förenklat tillvaron på många sätt. Jag tycker ju för min del ändå det är lite tråkigt om framtidens akvarister inte tycker det är nästan lika viktigt att kunna visa upp några hyllmeter böcker som att visa akvarierna.

Nu talar jag ju lite i egen sak eftersom jag brukar åka på mässor och sälja djurböcker men ändå, det blir ju aldrig samma känsla att googla som i att öppna en ny bok eller i att dra ner nån gammal dammig sak ur hyllan.

Fortfarande inget ont om Fohrman men när det gäller original på svenska så kommer jag bara på en, den han skrivit själv om nanoakvarier.

Lundin gav ut en hel del original på svenska, förutom av Pinter böcker om killies, fisknamn osv, dessutom får nog serien om korallrevsakvariet räknas som original även om det formellt är en översättning från Norska, utan Lundins engagerade stöd hade det inte blivit nåt.

De som är ute och kontrollerar har ju som regel artkunskap typ att de ser skillnad på hund och katt så som vanligen går de ju på ägarens uppgifter. Blir det tvist i saken så finns det inget som säger annat än att det är upp till samhället att bevisa vad det handlar om för art. För den uppgiften finns det särskilda av Jordbruksverket förordnade artbestämmare som skall kallas in om det är oklart vad det handlar om för nåt. Skulle man inte hålla med om vad den förordnade artbestämmaren kommer fram till får man nog räkna med att det blir jobbigt att försöka motbevisa det.

All respekt för Fohrman men han har en bit kvar innan han kommer upp till mängden böcker som Lundin den äldre matade ut. Jag köpte upp en del efter konkursen och det var inte lite som låg där. Hur som, vill man ha tag på böcker om något lite mer udda så blir det ju oftast till att leta på engelska. Att så många klarar sig hyggligt på engelska kan ju i och för sig också vara en anledning till att utgivningen på svenska försvåras, det är ju liksom inte så lätt att ge ut nåt översatt till svenska om de som är akut intresserade redan skaffat boken på engelska och är nöjda så.

Jo, har man köpt nåt felbestämt så är det en bra ursäkt om det inte är helt orimligt. För just koraller så är dock möjligheterna till missöden begränsade, alla stenkoraller är B-listade, några sorter till är B-listade, inga sorter är A-listade. Inte så stor risk för problem orsakade av felbestämmningar alltså.

Om det är harmlösa kemikalier spelar ingen roll, se t ex på ättika. Det kan köpas på konsum för att användas i matlagning men när det används för ogräsbekämpning så skall det vara godkänt som bekämpningsmedel och säljs i andra förpackningar osv.

Det som är undantaget är bekämpningsmedel som har fysikalisk effekt, typ flugsmälla. Även såpa som kväver löss är ok utan godkännande.

Kemikalieinspektionen har gjort en del tillslag i zoohandeln, somliga har fått betala för att de haft suspekta saker på hyllorna och vissa produkter har försvunnit från marknaden.

Får väl hålla igång tråden med lite böcker jag med. Wofgang Wicklers bok är ju rätt typisk för sin tid, svartvita bilder och formler för att göra saltvatten själv. Wilbert Neugebauers bok är ju lite roligare, drygt halva boken är fiskbeskrivningar med färgbilder, dessutom bild och beskrivning på samma uppslag, sånt var man inte alltid bortskämd med.

Jörgen Eggers böcker är klassiker som måste ha gått ut i rejäla upplagor. Saltvattensboken är ju helt ok för sin tid och den innehåller en del om medelhav och kallt saltvatten som annars inte brukar hamna i böcker. Inredningsboken håller helt klart än, bortsett från lite om materialval som är klart föråldrat så är den mycket bättre än det som brukar finnas att läsa om inredning, den har ett bildmässigt tänk som ofta saknas i modern litteratur.

Sötvattensboken kanske inte har så mycket på det här forumet att göra men den är ändå intressant, det är egentligen den enda bok som finns om hur man håller insekter, grodyngel och annat som man hittar i närmsta damm. En riktig klassiker för den som började karriären med håv och syltburkar! (Och som för övrigt inte kommit över det stadiet än...)

Jörgen Eggers jobbade på Danmarks akvarium och det märks att han skriver utifrån praktiska erfarenheter, speciellt när det gäller att få till inredningar som ser bra ut och fungerar praktiskt.

De här böckerna lär ha gått ut i rejäla upplagor, till viss del handlar det ju om pornografi (att läsa om det, inte att göra det) men nog funderar man lite på hur det ser ut idag. Akvarieböcker på svenska är ju klart mer ovanliga än de var för några årtionden sen, ändå har ju tekniken gått framåt så det borde vara enklare att göra nischade böcker. Antalet saltvattensakvarister bör ju inte direkt ha minskat heller och många av dem verkar ha mer pengar än de vet hur de skall bli av med. Är problemet internet, att man vant sig vid att information skall finnas genast och gratis?

De här gamlingarna till böcker är ändå inte ointressanta. Ofta visar det sig att när det gäller nåt mer udda djur så finns det varken information på nätet eller i moderna böcker men letar man fram nån urgammal bok så kan man hitta en del matnyttigt. Plus att man bli lite vaccinerad mot nya trender när man vet att det där testade man för trettio år sen och det gick lika mycket åt skogen då som det kommer att göra nu. Det är ju trevligt att bläddra i de här gamla böckerna också, för lite nostalgi men också för att konstatera att vissa saker har faktiskt gått framåt.

Det är ju rätt att det finns två sidor i det här, det ena är EG reglerna som alltid gäller för alla, att man skall ha de papper som krävs för respektive art.

Det andra är den svenska regleringen i artskyddsförordningen om att man skall ha tillstånd för att handla med A och B listat (och lite till). Det tillståndet krävs vid yrkesmässig handel som det är klart utrett vad det är men också vid handel i förvärvssyfte vilket är ett odefinierat begrepp. Med all sannolikhet är det tillåtet att sälja något enstaka utan tillståndet men sen finns det en gråzon där det är oklart. Saken kompliceras ytterligare av att vissa Länsstyrelser vägrar ge tillstånd till handel i bostad, å andra sidan kan de inte tvinga sig in för kontroll vilket ju gör det mindre oroande att sakna tillstånd i vissa lägen.

När det gäller det där att inte känna till regler så fungerar den ursäkten i ett fall, när reglerna inte publicerats på rätt sätt. Det är alltså ingen särskilt gångbar variant. Något bättre är att man känner till reglerna men missförstått dem, det klarar man sig knappast undan med men det kan vara förmildrande. Det som är en ursäkt som kan fungera är att man misstagit sig på faktiska förhållanden, att man t ex trodde att djuret man sålde var av en liknande oproblematisk art.

Hmm, en produkt för att avliva icke önskvärda djur som inte är registrerad som bekämpningsmedel, som saknar svensk innehållsförteckning, bruksanvisning osv och innehåller diverse ohälsosamma kemikalier.

Får man sälja och använda en sån produkt? Inte en chans.

Kända domar:

- Privat annonsering säljes A-listat utan intyg

- Privat annonsering köpes A-listat utan intyg

- Företag försäljning B-listat utan tillstånd

- Företag försäljning A-listat utan tillstånd/intyg

Böter i spannet 6000 - 60000

Det finns också domar för smuggling och ett antal domar för förvaring men där vet jag inte i detalj vem och vad det gäller. Med all sannolikhet gäller det företag eller sånt som hittats vid husrannsakan efter annat. Att man skulle fälla någon normalt laglydig för att inneha något djur med brister i papper är helt osannolikt eftersom Länsstyrelsen inte kan tvinga sig in för att göra kontroll av artskydd och den som har nåt suspekt ju inte direkt kan förväntas släppa in dem frivilligt. Polisen har också svårigheter att ta sig in för att föra husrannsakan, en annons i sig räcker inte som grund. Man lär alltså hitta på nåt rejält utmanande för att åka dit.

Mer läsning:

http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=2008_14_Illegal_handel_med_hotade_djur_och_v_xter.pdf&url=/dynamaster/file_archive/090402/25704019cec42e41fe443d304b36cb05/2008%255f14%255fIllegal%255fhandel%255fmed%255fhotade%255fdjur%255foch%255fv%255fxter.pdf

Ansvaret för att kolla vad som är listat ligger på den som gör något, det går inte att skylla på att butiken inte berättat.Om någon ger bort något så är det relativt ofarligt att ta emot det (även A-listat) så länge man kan visa vart man fått det ifrån. Vet man däremot att något inte är ok, då fungerar det aldrig.

När det gäller t ex reptiler så blir de normalt ok om man kan visa två generationers förökning i fångenskap, barnbarnen till ett tveksamt djur kan alltså bli ok. Det finns regler för vegetativt förökade växter men hur det där skall tolkas när det gäller fraggade koraller, det vete fn. Det är möjligt att koraller som fraggas i omgångar blir ok men det är inte självklart.

Det är ju inte ovanligt att det dyker upp konstigheter i sändningar, när det gäller vissa leverantörer så skall man inte förutsätta att de ser skillnad på en giraff och en korall. Eller så kan de ju få för sig att vara lite extra snälla och stoppa i nåt som inte är beställt. Det är ju inte smuggling om man tar emot nåt som man inte tänkt sig men det är inte heller ok att behålla det utan åtgärd. Rätt åtgärd om man vill vara laglig och helt ren, är att om man upptäcker nåt som inte borde vara där i en sändning, i så fall kontakta lämplig myndighet och beskriva läget och be om anvisningar.

Läser man reglerna så är det ett totalt handelsförbud för arter på bilaga A. Det finns dock undantag och som det är utformat så är det i realiteten inget förbud utan ett tillståndskrav. Det sker en omfattande laglig handel med bilaga A arter och det som krävs är märkning och intyg, i vårt fall från Jordbruksverket.

När det gäller bilaga B krävs inget statligt intyg men man skall kunna visa lagligt ursprung. Alltså t ex ett kvitto. Säljer man ett djur och skickar med ett intyg om att man själv fött upp det så accepteras normalt det också.

Bilaga C och D är egentligen bara intressanta när man tar djur in i EU. Bortsett då från att listningen är en signal om att arten är intressant och att det alltså kan vara bra att förbereda sig på eventuella upplistningar genom att se till att ha lämplig dokumentation.

Korallgrus innefattas också av Cites II som täcker allt, levande eller dött, från kalkbyggande koralldjur

MVH Lasse

Jovisst, och dessutom av EG B som är det som har nån tillämpning här. Dock så känns det ju mindre troligt att någon myndighet för det första fattar att gruset är ett problem och för det andra ids ta itu med saken. Jag har ju för övrigt sett ett antal annonser på levande koraller här på guiden och jag har inte hört att nån fått frågor om det. Säljer man A-listade djur däremot och inte har ordning på pappren, då skall man räkna med problem. Jag känner till ett antal personer som fått böta rejält. När det gäller B-listat så är det affärer som råkat illa ut, flera stycken har fått böta för att inte ha ordning på tillstånden.

Det är ju egentligen lika illa med levande sten av korallfragment, krävs nån slags förklaring till det också för att man skall få ha/sälja.

Att slänga korallen känns som lite hårt men det är ju egentligen den logiska följden av hur reglerna ser ut. Dock så här är det:

Ha korallen - osannolik otur att något skall hända så länge den är i en bostad, kontrollen kan inte tvinga sig in.

Sälja / ge bort korallen direkt - också osannolikt att något skulle hända, den som tar över vill ju knappast ställa till det för sig själv.

Sälja via annons - något större chans att nåt kan hända men fortfarande problem för polis och kontroll att göra nåt effektivt åt saken

Sälja på reptilmässa - så gott som 100 % säkerhet för problem

Knackar man ner korallen till grus - den är ju faktiskt synnerligen användbar i det skicket - så minskar givetvis risken för att nåt skulle hända än mer.

Koraller av den där typen brukar vara CITES II / EG B. Det är det senare som är det intressanta och till att börja med så gäller då samma regler för produkter av ett djur som för djuret, korallskelettet träffas alltså av regelverket.

För arter på bilaga B gäller att man skall kunna visa lagligt ursprung för att få ha dem. För att få ha korallskeletten skall man alltså kunna göra det troligt att de är skaffade på lagligt sätt, t ex kan man ha kvitto från säljare. Sannolikheten att nån ifrågasätter saken om man har dem hemma är liten, annonserar man är risken något större, polisen har särskilda personer som granskar annonser och hanterar olagligheter. Sätter du ut en annons på korallskeletten så finns det alltså en risk för att du får förklara dig, den är kanske inte så stor men den finns.

Finns även vissa undantag, hade korallerna varit mer än 50 år gamla så hade det varit en annan sak.

Ok, roterat kontakten mellan förlängning till grendosa ett halvt varv. Nu kittlar det bara istället för att ge rejäla kyssar, kittlar lite värre där det är småsår.

Varför blev det på detta viset?

Av det kan man dra två slutsatser, den ena är att strömläckaget bör vara på sidan om förbrukare, kan alltså (men måste inte) vara t ex en skavd sladd.

Den andra slutsatsen är att om du inte lyckas ta livet av dig innan så ligger du bra till för tvångsvård.

Nu vet jag ju att man skall vara snälla mot varann på ett forum och inte kalla folk idioter i onödan men om man grejar på det här viset, då är det faktiskt elakt att inte påpeka att det är det mest sanslöst idiotiska jag någonsin sett på ett forum och jag har ändå sett mycket. Du leker med döden, begriper du verkligen inte det?

.. och uppiggande!

Jo för all del. Förslag på lite fler saker du kan pigga upp dig med:

- Springa över motorvägen i högtrafik

- Slå sönder motorcyklarna för ett gäng HA

- Hoppa bungyjump utan att knyta fast repet

- Ta reda på hur det ser ut inuti en flishugg när den är i drift

- Se om du hinner springa undan framför ett X2000

Bara några förslag alltså, om du tycker det blir för långsamt med elchocker.

Att pilla på nånting som ger rejäla stötar utan att ha det kopplat över jordfelsbrytare bör nog klassas som självmordsförsök.

Bioted, marinakvariet och cilklidhuset i Göteborgsområdet. Amazon i Karlstad. Har väl funnits nåt i Örebro också?

Jag köpte en pump av den där typen för drygt 40 år sen, det fanns ju inte alls samma utbud då och det som fanns gjorde fruktansvärd åverkan på budgeten för en tonåring. Pumpen gjorde vad den skulle, som flera sagt är den ett perfekt snabbfilter och den höll rent i mitt som jag då tyckte jättelika akvarium på drygt hundra liter fullpackat med mört, brax, björkna osv.

Faktum är att jag på senare tid rotat fram den och att den tjänstgör i mitt akvarium med stora malar. Fortfarande är den bra på att filtrera snabbt och på att sätta snurr på ytan. Nyare dränkbara pumpar har dock vissa poänger, valfrihet i placering och därmed inga bekymmer om vattenytan sjuker p g a avdunstning. Tvivelaktigt är det dock om de pumpar som säljs idag kommer att kännas aktuella att använda om 40 år från nu.

Ok, ser nu att jag missade en sak, att ramen är krokig. Jo, då är det ju till att få tillbaka den också. Krokiga vinkeljärn är inte det lättaste att återställa, de kan hitta på allt möjligt dumt. Att byta en del av ramen är knappast realistiskt så det blir till att försöka klämma tillbaka ramen. Förslag: köp några tvingar som räcker över akvariet. Lägg en bräda mot ramen så den inte skadas eller böjs ojämnt. Ta lite i taget och se hela tiden vad som händer, att inte fel sida trycks in, att inte sidorna börjar ge sig utåt, att inte ramen böjs uppåt i stället för inåt. Var beredd att stoppa icke önskvärda fenomen, tex med bräda/tving ovanpå för att hindra att ramen ger sig uppåt.

Gå en liten aning förbi rakt läge, glaset kan fjädra något utan problem. Lite sa jag. Släpp och se hur det ser ut, antagligen kan det fjädra ut något. Det kan hanteras med att limma ramen med lite silikon och att sätta tillbaka staget. Ser allt rakt och bra ut då när tvingar tas bort så är det bara att prova att fylla.

Men som sagt, arbeta försiktigt och kolla hela tiden vad som händer. Det kan gå illa men eftersom ett så stort akvarium ändå har ett värde och det knappast som sagt är realistiskt att böra riva isär det så är det ju bara att pröva.

En ide när det här nu hänt och man kanske kan vara lite fundersam på läget är ju att sätta i fler stag. antingen aluminiumlister popnitade i ramen eller glaslister limmade mellan rutorna. Går det inte att få tillbaka den krökta ramdelen på ett helt övertygande sätt är det ju det man får ta till, hålla ihop akvariet med glaslister i stället.

Nita om staget, borra nya hål om de gamla är skadade. Sen är det bara att köra på igen, lite extra vaksamhet i börja skadar kanske inte.

Det skall definitivt gå att fylla ett ramkar så att inte vattenytan syns. Däremot är det av diverse anledningar inte lämpligt att fylla ända upp till överkanten. Fyll så att ytan inte syns och en centimeter eller så till, det är lagom.

De målade kräftskal jag sett brukar vara orgier i dålig smak men det är väl som med baken kanske, något delat. Om du nu ändå vill måla så är det tveksamt med färg, däremot färg plus lack går bra. Epotex akvarielack är garanterat säker, viss båtlack kan också fungera. Blir dock kanske dyrt till ett så litet projekt.

Annars så har jag ett mycket bättre förslag:

http://www.randompics.net/wp-content/main/2011_06/AQcPh.jpg

Det går ju att räkna lite lätt på det. Låt säga att ett akvarium har en yta på en halv kvadrat. Då är det ju den ytan som gasutbytet kan ske över, uppe vid ytan. Blåser vi i stället igenom en liter luft i form av bubblor som är en mm stora, varken speciellt stort eller litet alltså, så har de en yta av sex kvadratmeter. Nåt bör ju det ha att säga om hur man får ett effektivt gasutbyte. För övrigt Lasse, jag tror inte vi blir överens om det här och det har kanske inte så mycket med Jonas akvarium att göra längre heller. Var och en salig på sin tro.