Jag läste just om det tråkiga som hände Ingvars fina kar, samtidigt funderar jag över varför det alltid är det sista som hamnat i karet som får "skulden" när det går åt h-e!? Jag tycker ofta att man läser trådar om akvarier med en lång problemhistorik där den slutliga kraschen "alltid" berott på det sista medlet eller den sista algätaren som stoppades i karet. Detta trots att alla andra vet att det bara var en tidfråga när karet skulle krascha! Obs inga paralleller till ingvars kar - men det visar ju också att så kunniga och erfarna akvarister som ingvar "misslyckas" ibland! Jag funderar ju bara på om det är så farligt att misslyckas, oavsett om man är nybörjare eller erfaren - det vi håller på med är ju så in i h-e komplicerat att det är omöjligt att ha koll på alla parametrar och dess inverkan på varann! Tänkte på nåt inlägg om erik bornemans kraschade tank, där Borneman spekulerade i sabotage, och att "någon" skullet smugit sig in i hans hem, tappat ut flera kubik med saltvatten för att sedan ersätta detta med sötvatten!!? Låter ju ganska troligt, eller hur! Nåja, det var bara en tanke -själv har jag misslyckats många gånger, för att jag gjort dumma grejor, eller för att jag trott mej ha järnkoll på läget!