stigigemla

Det finns flera liknande arter som inte äter glasrosor. Jag köper oftast odlade då jag är säker att de är rätt art.

Nitrattesten är ointressant innan karet cyklat då det visar helt fel i närvaro av nitrit.

Tackar för referensen. Det var mycket intressant läsning. En sak som slog mig i tråden var att en av tyngdpunkterna här om Tritons metod - att han inte i detalj beskriver hur han testar gäller labbet som gjort kontrolltesten i precis lika hög grad. Då ställer sig frågan vem man skall tro på? Ett licenserat lab som inte är specialiserat mot saltvatten eller ett icke licensierat lab som specialiserat sig? En intressant sak var att man upptäckt att Ehsan inte hade korrekt skyddsutrustning på några av bilderna från labbet. Det kan man reagera över om man inte vet skillnaden mellan fotograf och kamera. Kameran avbildar det man pekar den mot medan en fotograf gör bilder. Dvs säger till att jag vill ha ditt ansikte på bilden. Ta av glasögonen. Det blir blänk i dem i bilderna. Och så vidare. Tester och varför man testar är ju ett stort tema. Tittar man på denna film ( om fosfat) får man några tankeställare. Den är dessutom kul.Får man ett lågt fosfatvärde är allt bra och man godtar värdet direkt. Får man ett högt fosfatvärde men korallerna ser bra ut tar man en test till. Då är ju frågan varför tar man testen egentligen? Vill man bekräfta en misstanke? Vill man bekräfta att man gjort allt rätt? Eller kanske - Vill man veta om värdet ökat eller minskat. Och detta är ju inte specifikt för fosfat utan mer för akvarister. Tillbaka till Tritonmetoden. Eshan gör nu om testprotokollet så att det blir tydligare beträffande lägsta avläsbara värde. Man skall nu till ex få: mindre än 0,03 ppm i stället för noll.

Det är skumt. Jag har dem ofta och sparar alla Asterina i de olika karen för att ha dem som mat för Harlekinräkorna. De tar upp stjärnorna med en klo och håller dem med den under tiden de äter upp dem. Finns det flera sjöstjärnor kan de hålla en till i den andra klon men den rörs inte innan den första är uppäten. Jag har även haft tre i samma kar där två var tillsammans och den tredje uppe i ett hörn. Men den var inte mer rädd än att det gick att mata den. De försöker inte stjäla mat av varann vilket nästan alla andra räkor gör.

Det är denna räka som äter sugfötter: Gnathophyllum americanum

Asterina äter de allt av i alla fall hos mig.

De är fantastiskt söta. Och praktiskt taget aldrig mer än 5 cm från varann. Det skall lätt gå att vänja över dem till frusen, tinad sjöstjärna så du kan göra ditt förråd vid Hästevik i sommar.

Vad du nu än gör så gör inga stora förändringar. När koraller minskar vävnad på det sättet ruttnar det inte bort. Det är korallen som har flyttat näringsämnen dit det gör mest nytta. Jag ser alltså ingen anledning att stressa korallerna med stora vattenbyten. Och nu har korallerna mer eller mindre vant sig vid det lägre ljuset. Öka inte mer än 10% i veckan.

Nej jag har min specialbeställda fosfor som jag är nöjd med. Jag plockar som sagt bort Creedioderna då jag inte vill ha så mycket gult i den vita delen.

Mindre ljus? Mindre cirkulation?

Jag tror det löser sig självt. I och med ditt silikatfilter kommer de för eller senare att få brist på kisel och dö. I akvarium brukar de inte bli mer än 2 cm. Men de förökar sig ibland...

Det finns ingen som helst anledning att ta bort dem. Det är harmlösa filtrerare som inte skadar något. Skaffar du ett silikatfilter till osmosen försvinner de så småningom för de är beroende av lite kisel i vattnet.

Infrarött ljus har ingen större effekt. Nu svär jag i kyrkan men: Det är egentligen inte så noga med spektrumet för korallernas skull. Lysdiodramperna lämnar så mycket ljus att korallerna kan trivas gott även om man får dra på lite mer när våglängderna inte är helt optimala. Man bör inte ha för mycket i det röda området då det gynnar algtillväxt. Det finns två riktningar när det gäller akvaristernas syn på ljus. Somliga vill ha mycket ljus i området 400 - 450 nm för att få fram fluorescens i korallerna. Men karet i övrigt och fiskarna ser ofta lite spökligt ut. Men många koraller bara lyser i det ljuset. Andra vill ha bra färg på fiskarna och då är led på cirka 20 - 25000K bäst kanske med tillsats av någon procent rött och lite mer blått. Men korallerna blir inte lika snygga i det ljuset till skillnad från allt annat. Jag tycker inte om ljuset från Cree vita dioder då jag tycker de har för mycket gult i sig så jag håller på att plocka bort mina Creedioder från belysningarna i butiken.

Ja när man går upp till skadlig ozondos kan topparna av koraller drabbas först. Och även om det kommer UVC- ljus från en felmonterad MH- lampa som Greger skriver. Jag skulle pröva med att stänga av ozonet. Jag är inte heller säker på att alla skruvsocklade MH- lampor har ett tillräckligt bra skyddsglas så det kan vara idè att testa med ett täckglas mellan armaturen och vattenytan över de skadade korallerna. Jag litar inte helt på mer eller mindre "Nonamelampor".

Jag tror mer att ozonet är problemet. Parasiterna brukar angripa från foten och uppåt.

Det ser ut som en stenkorall. Kanske Montipora. Du får se till så att den får skapligt ljus så skall den nog växa till så pass att den går att artbestämma.

Det finns olika sorter av död sten. 1. Från havet som är mer homogen (tyngre än vanlig levande sten.) Ser kanske mer ut som korallskelett än LS. 2. Brutet från ett kalkbrott. Oftast bra men ser lite mer ut som Faxesten. (Ett kalkbrott med förhållandevis gammal sten) 3. Bruten i kalkbrott under jord. Man ser jordrester när man sköljer av den. Kan innehålla mängder av fosfat.

Här är en kakylator för glastjocklekar. http://www.plantedtank.net/forums/showthread.php?t=99418

Silikon brukar inte fästa mot PVC. Jag använder Orca Unterwasserkleber.

Vi är överens om det mesta som alltid. Det lustiga med saltvatten är att det samverkar med luft och utfällning genom att värdena på kalcium och karbonathårdhet ligger så nära löslighetsgränsen. Höjer man pH så sjunker faktiskt kH ofta(st) beroende på att kalciumkarbonat fäller ut.

Det som är speciellt med Triton är att Eshan under 2 års tid utvecklade metoden för att mäta i saltvatten. Metoden skiljer sig alltså på något sätt från standardbruksanvisningen för maskinen. Provet han fick var konserverat med 2% salpetersyra vilket tritonmetoden inte är utvecklad för. Det är förvånande att mätvärdena stämmer så bra med tanke på detta. Titreringsmetoderna fungerar i många fall bra men inte för strontium eller metaller i vattnet. En tråkig sak är att mätgränsen nedåt inte anges i tritontesterna utan det står noll i stället för mindre än xxxx vilket för vissa spårämnen kan vara helt missvisande. Man kan ju också kolla inlägg 8 i Reef Centraltråden.

Det är ett vätekarbonatbuffertsystem men ena sidan har utbyte med luft. Ta ett pH test på ditt akvarievatten. Lägg i några korn natriumkarbonat så att pH stiger. Låt det sedan stå och titta igen när går upp till lunch i morgon.

Man strippar luften på koldioxid med samma teknik man använder vid dykning med slutet system. Speciellt behandlad kalciumoxid som tar upp koldioxid ur luften utan att slagga igen. På det sättet höjer man pH i karet med 0,2 - 0,3 enheter. Och det finns en jämvikt mellan koldioxid i luften och kolsyremängden i vattnet. Det är därför det är sånt liv världen runt om att vi använder (för mycket) fossila bränslen.

Jag tror mer det hänger på skummaren och omgivningsluften. Om man höjer pH i vattnet löser sig mer koldioxid - kolsyra i vattnet och pH sjunker igen. Syremättnad har inte så mycket med detta att göra. Jag tror det är lättare att höja pH i karet genom att strippa tilluften till skummaren på koldioxid. Några här på forumet har gjort så. (Egentligen vid högt pH är det mindre HCO3- joner i vattnet och så omvandlas koldioxid som är löst i vattnet till mer HCO3- varefter koldioxiden ersätts av ny från luften. Genom att minska CO2 i luften förskjuter vi jämvikten mot högre pH.)

Det finns ingen doserpump som är lämpad för påfyllning av akvarier. De bygger på att man har en "bubbla" med vatten mellan två ställen på en slang där man klämmer åt så det blir tätt. Genom att flytta "bubblan" från insug till utblås transporterar man vatten genom pumpen. Slangen slits naturligtvis. Det kan tänkas finnas membran eller kolvpumpar avsedda för kemisk industri men att finna ut en sådan som är lämpad för saltvatten blir inte lätt. Dessutom förstår jag inte varför du tänker tidsstyra pumpen. Avdunstningen varierar under året med luftfuktig och temperatur. Skall du blanda till saltvatten är det väl enklare att använda en nivåsensor på blandningskärlet och en magnetventil som stänger av osmosvattnet.