stigigemla

Det var en smart lösning. Det var inte mycket flöde men med 50 och 32 mm rör och större nivåskillnad mellan insug och utlopp skall det nog räcka. Det som saknas är ett överrinningsfack för att hålla vattenytan mer konstant och ett galler på insuget mot snäckor och annat..

Det finns också många arter av damseller eller frökenfiskar som vi oftast säger.  Och aggressiviteten varierar väldigt mycket. Man kan nog på en 10 gradig skala räkna in dem mellan 3 och 10 (argaste fisk över huvud taget). Chrysiptera springeri och talboti är bland de fredligaste och Chromis retrofasciata är så liten att större fiskar inte brukar bry sig om att den försöker jaga dem. Det är mycket underhållande att ha några par i samma art av dessa då de brukar ha strider vid revirgränsen utan att skada varann eller att bry sig om andra fiskar. Hos mig bryr de sig inte om andra fiskar.

Det är stor risk att hexataeinan kommer att mobba mandarinen till döds då de är konkurrenter om samma föda.

Av clownfiskar finns det många arter och de är normalt ganska aggressiva inom sitt lilla revir när de etablerat sig. Med åren brukar de lugna sig. Det verkar som om de lär sig att t.ex kirurgfiskar inte äter deras ägg. Jag har haft kirurger som betat alger 5 cm från A. perculas ägg medan Gramma loreto inte fått komma närmare än en halv meter.

Kan du skicka ett foto på överrinningsfacket med det som är i det så blir det möjligt att se om du gjort något fel.

Det går lätt att göra distanser av silikongummi.

Bara att lägga ut en kludd på en glasbit och sedan dra ut den till lagom tjocklek. Silikonet härdar på några timmar när det bara är ett par millimeter tjockt men det bör användas inom 24 timmar om det skall fästa perfekt mot nytt silikon Jag använder ett blad för en brytbladskniv för att skära lagom stora rutor som jag sedan lossar från glaset.

Sedan är det bara att skära till lagom stora bitar t.ex 5 x 5 mm och silikona dit dem där man vill ha dem. Vänta ett par timmar så de sitter fast och sedan är det bara att limma karet.

Fördelen är att dessa kan sitta kvar. De är ju av samma silikon som resten av fogarna.

En del tillverkare lägger ut silikonpluttar på den skivan som skall limmas och stryker ut dem till rätt höjd, väntar ett par timmar och limmar sedan karet.

Obs! Silikonet skall härda stillastående. Akvariet skall inte rubbas så länge som fogarna inte härdat helt.

Tvätta händerna innan du börjar med silikon så att det inte kommer med fett från fingrarna i fogarna. Använd handdiskmedel. "Flytande tvål" och handrengöringsmedel innehåller ofta fett för att hålla huden mjuk efter tvätt och fett är silikonfogens fiende nummer 1.

Naturligtvis är det inte själva pumpen som gör att det blir utfällning i venturin. Men pumparna har sina egna, olika venturi.

Och hos mig har de inga egna namn eller varumärken.

Jag skulle köra med den på1000 liter och Jebaon. Sitter de längst bak på var sin sidoruta bör det gå att skapa ett varierande flöde i hela karet.

Det kan ju vara så att ni ligger lite för högt kalcium x kH för det magnesiumvärde ni har.

Med vanlig Ballingmetod kör jag  420 och 8 till 1350 och då får jag lite fällning.

Men där jag använder kalciumkarbonat i stället för bikarbonat får jag 0,2 pH högre och då måste jag sänka kH till 7 för att det inte skall fälla ut kalk i venturina.

Det är också lite skillnad mellan olika skummarpumpar. Det verkar som om det blir mindre fällning i de gamla Aquabee 2000/1 än i ATI:s elektroniska eller RIO pumpar.

Core 7 använder karbonat så där kan man vänta sig lite högre pH och större risk för fällning än med en standard Ballingmetod.

I karantänen där Ca och framför allt kH är lite lägre har jag ingen kalkutfällning.

Det kan ha att göra med var du tillsätter kalciumkloriden. Ett tips kan vara att sätta i en ministreamer i det facket så att det blandas ut bättre.

Jag skulle skruva tillbaka den för hand och sedan justera flödet från pumpen lite så att det är mer lika över hela anemonens bredd.

Det viktigaste med dosering är att bara dosera det man mäter fram att det behövs.

Det vanligaste i Sverige idag är att använda en doserpump för att tillsätta enligt en Ballingmetod (eller avläggare från den).

Det man kan göra är att spara alla inköpskvitton på stenkoraller, musslor och levande sten.

Och sedan bokföra (gärna med foton) varje gång man delar eller säljer.

De sorter som man inte har kvitton på kan man helt enkelt låta bli att sälja.

Vi har ett exportstopp av koraller från Indonesien, Fiji och många karibiska länder. Det beror på att kontrollen av brytningen av koraller inte gått att reglera.

Att odla koraller har inte heller hjälpt eftersom de blandas upp med skövlade koraller från rev man inte ser skillnad på från de odlade.

Och så är det risk för faunaförfalskning. När man flyttar koraller för att odla flyttar man med bakterier och parasiter som kan hota de naturliga bestånden nära odlingen.

Det är vanligt att man byter vatten till korallerna före flyget. Och det gamla vattnet hamnar i havet vid flygplatsen.

Ett problem som jag ser det är att formellt sett får man inte slänga gamla döda korallskelett på soptippen eller mala ned dem till trädgårdskalk då skeletten också ligger under Cites. Vad anser du Bygert att man skall göra med döda grenar mm från stenkoraller?

Jag har kört med en liknande modell i 10 år nu och kan inte tänka mig att lämna det. Jag har ett 200 liters kar jag blandar salt i. Sedan pumpar jag vatten därifrån till korallsystemet som har en ytavrinning i sumpen till försäljningsakvarierna som har en ytavrinning till karantänsystemet som har en ytavrinning till husets avlopp.

Korallsystemets sump står på 10 cm frigolit och försäljningssumpen på 5 cm så det är lite nivåskillnad mellan sumparna.

Gör jag ett 200 liters vattenbyte så blir det 200 liter bytt i alla tre systemen.

Och inte använda kolkälla samtidigt som kol för då slammar det garanterat igen.

Det är inte min erfarenhet av pH- probar.

Kalibreringsvätskan är förvisso exakt men när proben åldras så behöver den mer och mer joner i vattnet för att visa rätt.

När proben börjar åldras så ger den mindre utslag i mV per pH vilket vi kompenserar genom att ändra kalibreringen i pH mätaren.

Men då krävs också mer joner i vattnet för att "få igenom" jämvikten av väte och OH- joner så att det bildas en mätbar spänning.

Du har väl ett näringsmax i augusti också. Då brukar havet bli grönt - i alla fall runt Göteborg på 70 talet. Kanske är det tidigare där referenserna till artikeln är från?

I februari borde de vara i full fart igen i havet för då har vi en alg och bakterieblomning.

Använder du krossade snäckskal i saltvattensakvarier får du räkna med att de har ett högt innehåll av organiska ämnen och fosfat.

Jag hade det i en bakgrund till mitt stora kar och det tog ett och ett halvt år att laka ur skiten så att jag fick ned fosfathalten i karet.

Snäckskalen som säljs i handeln är oftast krossade skal från musselodlingarna i Limfjorden.

Det här med dimensioner på rör är lurigt. Det finns 3 olika måttsättningar som används.

För stålrör brukar man äta inre diameter i tum.

För de mörka PVC- rören vi har till akvarier mäter man på utsidan. Och där är dimensionerna 16, 20, 25, 32, 40 och 50 mm.

Men är karet köpt i USA kan rören vara efter Amerikanska mått: 5/8, 3/4, 1, 11/4, 11/2, 2 tum,

De måtten liknar de Europeiska men det skiljer tillräckligt för att det skall vara svårt att limma.

Värmare är det vanligaste felet. Blir det jordfel brukar man kunna se vatten i dem.

Men AC- pumpar är ju inte ovanligt heller. DC pumpar brukar inte få jordfel.

Om säkringen brukar gå vid samma tid varje gång kan det bro på en spik i samband med en omkoppling i elnätet.

Jag hade stopp vid 15: 15 någon gång varannan vecka och löste det genom att dela upp det på två säkringar.

Strömmen i 10 A säkringen var drygt 6 A.

Den har väl justerbart fäste precis som Bubble Magus som ser likadan ut. Då skall man montera den så att det är lagom höjdskillnad på vattennivån innanför och utanför filten. Ju större höjdskillnad det är desto hårdare pressas filten mot utsidan och desto trögare blir det att mata fram den.

Jag skulle tro att ungefär 5 cm är optimalt då Rollermaten har den nivåskillnaden.

Och för Henrics del får man väl höja vattennivån i sumpen.

Som alltid är fråga 1: Vad har du för vattenvärden? Hur ofta har du bytt vatten den senaste tiden?

Prova att blåsa bort några plattmaskar från Turbinarian. Många gånger lär sig fiskarna att de är mat först när de sett dem i fritt vatten.

Jag undrar om det är för hög nivåskillnad mellan till och frånsida på filterfleecen?

Aquasafe och liknande är gift för saltvatten. Det får skummaren att flöda över våldsamt.

En nitrithalt på 20 ppm är otrolig. (Utom möjligtvis i avlopp).

Jag rekommenderar en osmos med silikatfilter för då slipper man tänka på inkommande vattenvärden. 

Jag doserar aldrig något som jag inte har mätt innan att det är en brist av det.

Jag körde en Tunze 9004 i en 125 liters kub och tyckte den var för klen. 9012 är flera gånger mer effektiv.

Hos mig brukar fryst cyclops vara det första Anthias äter. De brukar också vara lätta att få att ta flingor.

En skillnad är förresten att Rollermaten är tät så den går att köra utanför en sump.

Den behöver ungefär 43 cm höjd över vattenytan.

Clarisea behöver betydligt mindre höjd.