stigigemla

Cyanoakrylat tycker jag alltid släpper under vatten. Jag har försökt att laga PVC och akryl - plexi men det lossnar efter ett tag. Fraggar växer ju ut bredvid limningen och fäster där. Torrt akvarium + torr sten går bra med silikon.

Med starkt ljus behöver korallerna inte så mycket symbiosalger och då blir färgen ljusare. (Algerna är bruna). Med ljusstyrka över kompensationspunkten (mer ljus än vad korallen kan använda) bildar den solskyddsproteiner som dels är färgade men också oftast fluorescerar.

Jag rekommenderar inte heller att mäta ammonium och nitrit. Men att mäta tycker jag är mycket viktigt första åren till dess man kan se på akvariet vad som är fel. Först och främst salthalt och temperatur. Salthalt är ofta underskattat av nybörjare. Om man har ett akvarium utan ytavrinning och sump (kan vara inbyggd i karet) bör man sätta ett tuschstreck på framrutan utanför vattenytan. Har man inte täckglas behöver man tillsätta vatten varje dag för att hålla vattenytan på strecket. Ammonium och nitrittest tycker jag är helt onödiga. Det är bara första månaden de ger utslag och nitrattesten räcker då fullständigt + att man har användning för den senare. När nitrittoppen kommer stiger plötsligt mätt nitratvärde avsevärt och när nitrittoppen är över sjunker det igen. Då vet man att bakteriekulturen är igång. Nitrat och fosfattest behövs efter några månader. Nitratvärdet bör vara under 30 mg/l för diverse koralltyper. Börjar man med stenkoraller bör det vara under 10. Fosfatvärdet är inte lika viktigt nuförtiden med starkt LEDljus som det var förr. Det bör vara under 1 mg/l och under 0,2 mg/l för stenkoraller. Många koraller får klarare färger om man vänjer dem vid starkare ljus och håller ett lägre fosfatvärde. Nitrat och fosfatvärde sänker man med vattenbyten och där händer det att 10% i veckan är för lite för att hålla värdena nere i små kar med mycket fisk - matning. Börjar man med stenkoraller måste man börja mäta kH, Kalcium och Magnesium. De är lika viktiga men det är kH som varierar fortast och man behöver hålla mest koll på. Värdena först - sedan börja köpa koraller. En god idé är sedan att börja hålla koll på jod. Det påverkar algtillväxt och blå + lila färger på koraller. Kaliumvärdet är också viktigt men där är förbrukningen mycket låg så byter man inte saltfabrikat räcker det med att testa någon gång i halvåret. Och framför allt precis som Lasse skriver: Välj metod för att sköta karet och håll dig till den. + Skaffa dig en mentor (här på guiden eller hemmavid) som kör med samma metod och har hållt på några år.

Jag har inte testat Orca Construct. Jag har ju min revepoxi... Den fäster också på glas men hur länge det sitter kvar vet jag inte. Det fungerar inte bra under vatten då det är en bakteriefilm på alla ytor som man inte får bort till 100%. Men koraller fäster bra på glas. Pocillipora, Montipora, Hydnopora, Acropora, Echinophyllia har jag provat. Stjärnpolyper, Skivanemoner, alla sorters knappar, Sinularia, Sarcophyton mm.

Kollade du referenserna?

Är det ett helglasakvarium lagar man det direkt utifrån med vattnet och djuren kvar. Orca Unterwasserkleber.

Temperaturen vid refraktometermätning är ett överskattat tema. En eller två droppar vatten får samma temperatur som refraktometern på någon sekund och refraktometern har ATC (automatisk temperatur kompensering). Så har man refraktometern i det rum man mäter salthalten är det inget problem. Kalibrera refraktometern med osmosvatten. Den visar lite fel (är gjord för att mäta natriumkloridlösning) drygt +1 i sista siffran men det spelar ingen roll. Det viktiga är att du alltid har samma salthalt.

72 dagar är längsta rapporterade tiden för överlevnad. Om jag kommer ihåg rätt fick man fram den genom att hålla parasiterna nära den kallaste temperatur de klarade. Då går ämnesomsättningen extremt sakta. Kommer jag ihåg rätt brukar offentliga akvarier köra 30 dagar och det bör räcka vid normal temperatur. Jag skulle tro att vid 35 grader dör parasiterna på 2 dygn. Men jag skulle leta bekräftelse för det bland referenserna på nätet. Ormet har en tråd om prick med en del referenser i. Där kanske det går att hitta. Men räkna med att alla pods och andra småkryp dör vid 35 grader. Bara bakterierna bör överleva.

Det händer ibland för mig när jag är trött och trycker ctrl i stället för ↑ ( tror jag) Då öppnar jag ett nytt fönster i webläsaren och letar mig fram till samma inlägg, klickar på svar och vips så dyker texten upp igen.

Jag har ju sålt en hel del 3w dioder och har ju fått se vilka fel kunderna gör. I grunden är det två saker som kan gå fel. 1. Man måste kunna löda. 2. Man måste kunna följa anvisningar. De som har följt de två punkterna har sällan fel på belysningarna. De vanligaste felen är: 1. Lysdioden är inte riktigt monterad. Jag rekommenderar att man limmar den med tvåkomponent epoxi i ett tunt skikt på en 1,5 till 2 mm aluminiumplåt. Trasiga dioder är ofta limmade med sekundlim som krymper vid härdning så att det blir luftfickor i limningen. Antingen lossar dioden efter ett tag eller så blir den för varm och går sönder. Silikongummi och världens bästa universallim fungerar inte heller. Sättlim/monteringslim släpper efter ett tag + att det har ett fyllnadsmedel som gör att går inte att göra ett tillräckligt tunt skikt för att släppa igenom värmen. 2. Aluminiumplåten är inte av aluminium utan av järn som leder värme mycket sämre och täckt av plast eller lackad. Det är svårt att lacka aluminium. Mina pulverlackade plåtar i de belysningarna jag tillverkar är först körda i ett rengöringsbad och sedan är ytan betad innan den lackas. Vanlig sprayfärg på aluminium leder värme dåligt och spricker lätt loss om rampen gått från kall till varm och tillbaka några hundra gånger. 3. Lysdioderna är inte helt stänkskyddade. Minsta saltstänk på en lödning där det går ström börjar fräta. Lödtenn är i vanliga fall gjort av tenn och bly vilket är i kontakt med koppar och kanske andra metaller i lödytan på lysdioden. Det fungerar som ett batteri med olika metaller tillsammans med salt. Det är bara det att detta batteri är kortslutet i lödningen så att det går ström hela tiden. Saltvattensalt torkar aldrig helt utan det är tillräckligt med fukt kvar. 4. Belysningen har badat. Armaturen har inte haft en riktig upphängning och så gick någon förbi och snuddade vid den. Det man skall göra direkt är att ta ned belysningen och skölja noga med osmosvatten direkt. Har man inte osmosvatten tar man vattenledningsvatten och gör om det när man kört osmosen en stund. Sedan blåser man bort så mycket som möjligt med tryckluft. Har man inte tryckluft går det utmärkt med en däckpåfyllare på en mack. Låt torka en dag innan skyddsglas på. 5. Lödfel. 6. Dålig kylning. Armaturen är inbyggd på något sätt och det är dålig luftcirkulation. Eller fläkten går på separat strömmatning och någon har glömt att sätta i kontakten.

Nu är cykeln i full fart. Det ser vi på hur nitratvärdet hoppat upp.

Det är lite nitrit i vattnet som driver upp testens nitratvärde. När nitriten försvinner om några dagar kommer du att mäta ett lägre nitratvärde igen

Det kan vara en god idé att försöka köra pumpen i ättika. Rengöringen av lagret blir mycket effektivare även om det bara är en stund pumpen går.

Vad är det som låter? Motorn som bullrar? Pumpen som fräser där vatten och luft blir små bubblor? Frasar ifrån skummarkroppen? Sörplande från luftinsuget?

Nu när det är keramisk axlar och lager i pumparna är det också bättre passning. Det betyder att det tar mycket längre tid att få ren ytan mellan axeln och lagret. I med axeln och det främre fästet i ättika igen. Till i morgon morgon.

Prova att ta ur slangen ur doserpumpen och skölj ur slangen under vattenkranen medan du knådar den mellan fingrarna. Sedan bör den vara tät. Det händer att det följer med lite satkristaller upp till pumpen om man inte lyckats lösa allt i dunken.

Minskar man riskerna... Om det går bra beror ju också på hur stor korallen är och hur lite karet är förutom hur känsliga djur det är i karet och vilken kondition de är i.

Nej. Men med ett aktiv kolfilter...

Med starkare ljus och kanske starkare flöde blir den inte så högväxt. Jag har inte skurit mycket i Sarcophyton men tror att det tar betydligt längre tid att bilda en ny korall från foten än från en bit av skivan.

Hos mig räcker värmen från LEDen för att få bort kondensen på undersidan av täckglasen. Men jag har många akvarier i rummet så det blir så varmt att karen går nästan hela året utan doppvärmare. Led värmer knappt upp täckglasen någonting så ett varmt kar i ett svalt rum kan säkert få kondensproblem. Men jag har ett antal kunder jag lurat på täckglas och de har alla glasen kvar.

Jag klickade vidare och hamnade här: http://pages.ebay.de/help/sell/contextual/condition_1.html

Har man returen och cirkulationspumpar lite under vattenytan så att det inte skvätter och 5 cm mellan vattenytan och täckglaset skall man inte få alger på undersidan av täckglaset eller salt på glaset. Jag har 37 akvarier i drift i dag med den lösningen. Tycker man att det blir dammigt på glasen skall man bara vara glad att det inte hamnat i karet. Naturligtvis dämpar täckglas ljus men det är inte många som kör belysningen på max.

När man läser beskrivningen på Stefans länk framgår det att det är en kundretur som reparerats av en kunnig, av fabrikanten godkänd handlare. Så det lär inte finnas många av den.

Där har jag inte samma erfarenhet. En för stor skummare jämfört med belastningen drabbar först skivanemoner som Discocoma, sedan Zoanthus knappar och en del storpolypiga koraller. Naturligtvis är det organisk näring som det blir brist på först men nitrat och fosfat kan också nollas. Jag tror att de som säger att skummare inte kan bli för stora i allmänhet har Acropora och liknande magervattenkoraller och bara är glada om knapparna svälter ihjäl.

Nej det var bara lila cyano... Om man rör runt ordentligt i sanden i ett kar med mycket cyano försvinner förvisso cyanon men den är tillbaka efter några timmar. Men uppäten cyano är uppäten. Trådalgtussar i sanden brukar de inte röra.