Alexraptor

Såg så vackert ut idag med skimmret från solen och mina kessil lampor, så jag spelade in en liten filmsnutt. Efter sista vattenbyten så har jag även lyckats fått dinoflagellaterna på tillbakagång. Det har även blivit nödvändigt för mig att köra ett partikelfilter i karet, eftersom pistolräkan vänder uppochner på sandbädden stup i kvarten och då blir alla ytorna bara helt täckta i "damm". Filtret är en gammal Eheim, som har förvånansvärt bra tryck i sig fortfarande, för att vara nästan 30 år gammal! Tyvärr har dock en av mina kardinaler dött, av oklar anledning. Hittade den bara helt plötsligt död och fast på utsidan av en av pumparna, verkade inte särskilt mager eller visat några tecken på sjukdom. Kanske gått och bråkat med pisolräkan?

Ser bra ut! Vad exakt är det barnern för göra för för skötseluppgifter?

Det fortsätter att ticka på bra, men nu är tiden kommen och det finns inte längre plats i mitt kar för min Favia, så det har blivit dags att säga hejdå till den... åtminstone i denna tråd! Sedan igår återfinns den i Mandarin Burken. Hade först tänkt placera den i 144 liters karet, men kom underfund med att det inte finns någon bra plats där, eftersom min pistolräka är och vänder upp och ner på hela sandbädden stup i kvarten! Så det fick bli här istället.

Dåliga fenor på vilket sätt? Rivna? Ruttna? Missfärgning? Såvitt jag förstår så brukar inte amyloodinium eller cryptocaryon göra fiskar särskilt slemming av sig eller angripa fenorna på något särskilt sätt. Detta brukar vara mer kopplat till andra parasiter och bakterieinfektioner, så vitt jag vet.

En fullbild av karet denna soliga dag! Kämpar fortfarande för att få balans på karet, har fortfarande dinos som det är något fram och tillbaka med. Men de flesta korallerna har börjat ta sig nu. Här är ett par solkyssta acroporor. Det som jag kanske är mest förtjust i med detta kar är djupet och öppenheten och då får blir det lite mer intressantare att kika runt från kortsidorna.

Det är ovanligt med Zoanthus, men det händer. Har en variant av zoas, som jag köpte på en korallträff för väldigt många år sedan. Och säljaren varnade mig för att de hade själva råkat ut för symptom vid hantering, vid ett tidigare tillfälle. Själv behandlar jag varje knapp som potentiellt farlig.

Jag är helt på din sida, baserat på egen erfarenhet. Jag kör 0 mekanisk filtrering, av något slag, på mina två äldsta rev och jag kör även den finkornigaste sanden jag kan få tag på, 0.1-0.5mm. Sedan så skulle jag också påstå att minst lika viktigt, är mångfalden av av kryp och mikroorganismer som faktiskt arbetar med att bryta ner avföring och restprodukter. Sandbädden hålls då i hälsosamt skick genom en process som heter bioturbation. Om organismerna som underhåller sandbädden dör, så dör/ruttnar även sandbädden, det fick jag själv erfara när jag "gick nuclear" för att få bukt med ohyra i mitt 96-liters rev. Det har tagit mig ett par år nu att få sandbädden i det karet tillbaka på rätt köl, där jag har fått kämpa med att försöka återintroducera organismer med ny sten och sandskopor från mitt hälsosamma rev. Det är faktiskt en grej som kopplar till det jag skriver här. Saknar man organismerna som hjälper till att bryta ner avfall, samt möjliggör gasutväxling, så frodas bakterier som producerar fickor med svavelväte och sulfider, som är inte bra för karet. Detta kan faktiskt även hända i grunda sandbäddar, redan bara ett par millimeter under ytan, men då brukar svavelvätet kunna sippra ut istället för att bilda en ficka som i en kompat och djup sandbädd. Tecken på detta är om sanden under ytan är svartgrå.

Solen är nu äntligen tillbaka!!! Man blir påmind om hur mycket starkare solljus är än karets LED belysning. Här är en bild tagen med ett ISO på 100 och en slutartid på 1/1000 (ovan är 1/100) Ganska spännande att se kontrastförhållandet mellan lampor och sol. Liten fin närbild på Siderastrean, 1/400 s. Väldigt fin färgteckning. Och efter över ett halvår i karet, så har polyperna på min microclados-fragg äntligen börjat öppna sig. Nu väntar 5-6 härliga månader med rikligt med dagsljus och det stora experimentet kan därmet börja på riktigt! Ska bli spännande att se hur saker och ting utvecklas framöver!

Möblerade om lite. Den gröna flakmontiporan har växt snabbare än väntat, så jag tog och bröt loss hela hyllan, bröt loss foten på vänster sida, och bytte plats mellan dem. Nu får acroporan lite mer andrum så att den hinner växa till sig på höjden. Tycker även att placeringen av acroporan är perfekt för det här panorama karet. Växer så det knakar! Tyvärr är dock min älskade Favias dagar i det här karet räknade. Den växer för fullt, och det börjar bli ont om plats nu. Häromdagen råkade jag knäcka lite nyvuxet inre skelett, när jag skulle ner med algskrapan , som hakade fast sig, så det är bara en tidsfråga nu. Innan jag blir tvungen att hitta ett nytt hem åt den. Troligtvis får det bli 144-liters karet, då den har mycket öppet utrymme på sandbädden.

En rörmask av något slag, skulle gissa på phyllochaeptopterus. Ofarlig filtrerare som fångar upp partiklar i vattnet och på sandbädden runtomkring röröppningen.

Dåliga nyheter: Mitt examensarbete slukar ALL min tid... Goda nyheter: Har inte sett röken av dinoflagellater i karet på över 3 månader nu!!! Dock verkar det vara något lurt med doppvärmaren. Så fort jag drar igång den så dyker en massa stinkande infektioner upp på korallerna, så fort jag kopplar ur den så är allt frid och fröjd igen efter ett tag. Vet inte om det är pga den högre vattentemperaturen eller om jag har någon krypström eller elektrokemisk reaktion som stressar ut korallerna?

Har haft lite fullt upp på sistone! Har kört igång med mitt examensarbete, så det är en hel del som har fått släpa lite. Men det växer och knakar i karet, det kan man i alla fall konstatera. Lustigt nog så verkar det som man måste välja mellan färg och tillväxt på den här acroporan. Den har tappat rejält med färg under månaden som har varit, men växer nu för fullt! Ganska så stora förändringar här, om man jämför med föregående månads bild!

Dagsfärskt bild på mitt 61-Liters.

Hej och välkommen! Det första som behöver påpekas är att om man vill odla och sälja stenkoraller av något slag så krävs särskilt tillstånd för att bedriva handel med CITES listade djur. Samt att man måste vara väldigt noga med dokumentation, så att man har papper på ursprunget av alla korallerna man säljer. Såvitt jag vet så gäller detta dock inte för de flesta mjukkorallerna, så som knappar och skivanemoner. Men jag är inte helt hundra, så värt att kolla upp. Den största svårigheten, med en korallfarm på våra breddgrader är bristen på solljus under vintermånaderna. Stora korallfarmer som du beskriver brukar bestå av stora växthus, där man kan dra nytta av solen för att skära ner på kostnaderna för ljus och uppvärmning. Vilket betyder att med de ökade omkostnaderna så skulle det vara väldigt svårt att få en korallfarm i den skalan att vara ekonomiskt lönsam i Sverige.

Som jag förstår så finns det bara ett sätt att helt säkerställa identitet på acropora vid artnivå: Elektronmikroskop! Detta för att många arter är extremt snarlika, och kan se till pricken likadana ut för vår ögon. Det är då bara mikroskopiska skillnader i skelettstrukturen som avslöjar att de inte är samma art. Teoretiskt sett skulle DNA prov fungera, men problemet där är ju att vi inte har något genetiskt register ännu som vi kan jämföra mot.

Jag skulle föreslå att flytta ner den till kanske en tredjedel av karets höjd, eller rentav runt mitten, och se till att pumpen står orienterad vertikalt. Så här: På så sätt så går det mesta av pumpens energi åt att sätta det övre vattenskicktet i rörelse, och du får även en virvelström i karet, som ofta anses fördelaktigt. Kanske blir lite klent med bara en 6020 i ett 120 liters kar, men borde lösa problemet med att sanden blåser runt.

Hur är pumpen placerad i karet? Har själv ett 6020 i ett 61-liters kar med väldigt finkornig sand och har inga problem med att den blåser runt sanden.

Fina bilder! Misstänker att ögonkorallerna kanske är relativt nyinflyttade, då jag inte kan minnas att jag såg dem, när jag var där i höstas.

Hej och välkommen tillbaka till hobbyn! Det är tyvärr många butiker som har lagt ner de sista åren, men vad gäller södra sverige så finns Salt i Väst (saltivast.se) och Oceans of Life (foretagsakvarium.se), som, vad jag förstår, har ett samarbete ihop, i Göteborg. Det är vad jag känner till på rak arm.

Inte jättemycket hänt. Karet försöker forfarande hitta sin balans, har sett glasrosor för första gången, på kanske 7-8 år nu. Siderastrean är nu den korall som trivs mest här, och bara växer så det knakar. Har även fått några klövpolyper som smygit sig in, som jag får ta itu med. Roliga med Siderastrean är att den börjat sprida sig över stenen, och inte bara växa utåt, så det finns nog en möjlig framtid där stenen är fullständigt täckt av kolonin.

Ser fortsatt fint ut, några veckor efter. Största nyheten är väl att Acroporan har äntligen tagit fart igen, med ny tillväxt överallt. Den har också börjat producera nya grenar och axialpolyper igen! Också intressant vilken skillnad det är på färgen, med bara ficklampan.

Här går jag och gnäller över hur skygg Mandarinen är, och så vips så är "han" framme och poserar på filtret!

Kriget är över... Jag vet inte hur, jag vet inte varför, men alla dinoflagellaterna har försvunnit. Går inte ens att hitta dem på stenen eller i något vrå, borta, poof i två veckor nu. Jag backar upp några veckor då korallerna inte mådde så tjyvens. Jag har ju doserat näring i ett tag för att bekämpa dinoflagellaterna, vilket inte har hjälpt, och till slut spred de sig över sandbädden. Trots ett mätvärde av 0 så misstänker jag att fosfatnivåerna har varit ganska höga, då tillväxten på korallerna hade saktat in, vissa hade blivit helt bruna och det fanns tecken på vävnadsdöd från bakteriella infektioner på flera av korallerna. Min röda pavona är den som har blivit mest angripen, och den mindre dotterkolonin såg ganska vissen ut, och stank död så inihelvete, när jag lyfte ut den! Beslutet fattades att göra ett stort vattenbyte på 50%, och jag körde även lite aktivt kol i några dagar efteråt. Nästan omedelbart, dagen efter, så hade alla dinoflagellater bara försvunnit, och efter två veckor nu så har jag inte sett röken av dem. Min lilla gröna flakmontipora i karet har återfått sin fulla gröna prakt och infektionerna verkar ha avtagit och den tidigare nämnda dotterkolonin, luktar helt normalt nu. Gjorde ett till vattenbyte igår och kör aktivt kol igen i några dagar till. Mandarinen är mindre skygg, men håller sig fortfarande undan för kameran. Min scooter hatar min systemkamera men jag lyckades ändå knäppa den här fina bilden.

Välkommen, och grattis till nyförvärvet! Verkar som ni har kommit igång fint. Bra att ni också insett att kirurgen börjar bli för stor, de där rackarna kan till och med växa upp till tredubbla storleken. Det intressanta med Clownfiskar är att honan i flera arter faktiskt har ett eget harem med hannar. Skulle honan dö så utvecklas den dominanta hannen till en hona, och nästa hanne i rangordningen blir hennes partner. så fullt så udda kombo är det inte. Det man behöver tänka på med en BTA och andra anemoner, är att de har en tendens att vandra runt ibland, och kan då bränna koraller. Med mjukisar så som Zoanthus, Ricordea och Star Polyps är detta ofta inte ett särskilt stort problem, men Euphyllior däremot är ganska känsliga. Ska bli intressant att se hur det här artar sig framöver.

Då var det äntligen dags för "Första Bilden" på sötnosen!!! Lyckades fiska fram mobilen och knäppa av 'en bild' innan hon for iväg över pumpen!