Alexraptor

Definitivt ur släktet Engina. Akta dig, dessa sniglar är köttätare och aktiva jägare och dom kan ge sig på andra sniglar.

Men det är ju ändå en stor skillnad mellan att uppmana folk att ha dom och att se dom som ett oheligt helvettesplåga som måste utrotas till varje pris. Och det är just det senare attityden som måste hindras från att utvecklas.

Visst gör jag det. Men grejen är ju att inte alla arter som bär på Palytoxin eller producerar det i dödlig styrka, och det är nästa omöjligt att veta vilka som gör och vilka som inte gör utan en omfattande undersökning och analys av varje koloni. Så frågan blir ju om man verkligen vill utesluta hela släktet Palythoa från handeln. Och sen så är frågan om att det är en naturens värsta gifter inte särskilt relevant i sig. Det som är relevant är koncentrationen och på så vis styrkan, och när allt kommer omkring så finns med många havslevande djur och organismer som kan döda en precis lika lätt, trots att dom har svagare gifter men i större mängder. Och när allt kommer omkring så är knapparna passiva djur som inte kommer helt plötsligt hoppa på och anfalla en. Alla som faktiskt har blivit förgiftade av dom har en sak gemensamt, dom var oförsiktiga. Folk blir förgiftade när dom tar i dom utan skydds handskar, fraggar och skär sig, gnuggar sig i ögonen, kokar dom, skvätter slem i ögon eller mun, osv. Det som är viktigt är att dom behandlas varsamt och med respekt, och att akvaristen vet vad det är han eller hon har. Är man försiktig så är förgiftningar undvikliga.

Det finns också dom som har fått ordentlig tillväxt bland korallerna efter att dom har slutat med skummare, med SPS till och med. Dock så kräver det mer och nogrannare underhåll. Själv kör jag med skummare på mitt rev och utan skummare i min huggkräfta's kar, där jag har en hel del makroalger och stjärnpolyper.

Inte allt för vanligt, verkar det som, men inte kul att få ut när man väl har dom.

O nej. Det är en Fulgida Worm, eller Oenone Fulgida som är hela namnet. Dom har ögon och ser väldigt bra, och utsöndrar ett slem som gör att dom kan dra sig blixstsnabbt tillbaka in i stenarna vid minsta rörelse. Och dom kan också fräta sönder skalet på sniglar och musslor, och när dom har varit framme brukar dom lämna efter sig ett skal som är täckt i en geleaktig massa.

Jaja nu hänger jag med!

För dessa otäckingar äter sniglar och musslor! Och är riktigt svåra att få fatt!

Nu hänger jag inte riktigt med.

Jo visst, men att gå så långt och ta kål på dom och kassera stenarna verkar lite onödigt. Våra saltvattenskar är i sig mer eller mindre en giftsoppa, då nästan alla koraller har gifter av ett eller annat slag. För att inte tala om alla djur och organismer som kryper runt bland och i våra stenar som vi troligtvist inte ens vet att vi har. Vad jag vill säga är att saltvattens akvarier är inte "säkra", och har potential att orsaka oss och våra djur och barn stor skada om vi är oförsiktiga.

Nej, Kloret måste bort innan det går I karet eller ens blandas med salt. Vanligt klor brukar avdunsta från vatten efter ett eller två dygn eller så kan man använda et vattenberedningsmedel avsett för att ta bort det, Kloramin däremot avdunstar ej och förutom att rena med ett kolfilter så vet jag inte hur man får bort det.

Bara för att jag bor i Sverige betyder det inte att jag förstår vad TDS är. Och det är just det jag försökte, att man bara vet hur mycket TDS det finns i vattnet, men inte vad det är. Däremot håller jag inte med om att TDS är en onödig parameter, då genom att mäta värdena på vattnet som kommer in och kommer ut på en RO enhet så vet man om den är trasig eller inte. Och Randy Holmes-Farley har också skrivit om TDS och TDS mätning. http://www.reefkeeping.com/issues/2004-04/rhf/feature/index.php Tänker också påpeka att jag är född I Kanada, och behärskar både det Svenska och Engelska språken fullt ut. Dock kan jag röra till det ibland när jag försöker tänka och uttrycka mig mellan dom två.

Visserligen ska man handskas försiktigt med giftiga knappar, men förtjänar dom verkligen nu nedgraderas till ohyra?

Det jag säkert kan säga är att akta dig för Mithrax krabbor. Det finns risk att dom kan ge sig på koraller eller till och med fiskar som inte är tillräckligt snabba. Hade en rikitigt otrevlig en som försökte äta upp en goby, och ja, det var helt definitivt en mithrax.

Jag blev riktigt förbannad på en av mina eremiter som ramlade en gång och slet tag i min euphyllia och rev up ett litet hål. Som tur var läkte det utan problem.

Som DaTrucka sa, dom flesta är helt ofarliga och är faktiskt väldigt nyttiga i ett akvarium, då dom livnär sig på andra djurs aföring och annat organiskt skräp som finns i akvariet. Och som sagt, pilla inte på dom, då dom där söta tofsarna är tusentals små sylvassa nålar!

Verkligen? Obevisade påståenden? För det första bör man lägga märke till användandet av orden "can" och "could", vilket innebär att kranvatten KAN innehålla saker som inte är så bra, men betyder inte att the absolut gör det. A.) Stämmer mycket väl, fosfater och nitrater "kan" finnas i kranvatten och orsaka problem. B.) Stämmer mycket väl, vissa typer av vattenledningar, särskilt koppar, "kan" påverka vattenkvaliten, och är väldigt giftigt för ryggradslösa djur. C.) Du har absolut rätt, havsvatten har ett genomsnittsvärde på 30 000 till 40 000 ppm. MEN det värdet står för en naturlig balans av salter och spårämnen i havet vilket salt blandningar också strävar efter att uppnå. Kranvatten har inte den balansen som finns i havsvatten, och dom metaller och spårämnena som finns i kranvattnet "kan" öka på dom värdena som finns i saltet till onaturligt höga och potentiellt giftiga nivåer. Kanske har författaren inte tänkt igenom sitt skrivande, eller kanske utgår han från att dom där 250 ppm'en är ett obalanserat tillägg på dom nivåer som förekommer i havsvatten, vem vet. Men oavsett hur han nu har skrivit så stämmer själva poängen mycket väl. D.) Åter igen, stämmer mycket bra. det är bara vattent som avdunstar, och fyller du på med vanligt kranvatten som kommer TDS värdet att öka sakta men säkert. Visst går det att motverka den här effekten till en viss del med större och regelbundna vattenbyten, men det kanske inte alltid hjälper beroende på vad som finns i vattnet. E.) Stämmer helt, inte mycket mer att säga. F.) Stämmer mycket väl, det går helt enkelt inte att räkna med att kranvatten har ett konstant värde året runt, och som författaren nämner så kan även händelser på reningsverk påverka vattenkvaliten. Sen så har vi ju också punkten "I’ve been using tap water for while now and everything is OK" Och där säger ju faktiskt författaren att användandet av kranvatten är väldigt diskutabelt. Åter igen vill jag påpeka at "can" och "could" i början på artikeln är nyckelorden här. Och vill man ha något mer vetenskapligt att läsa så kan jag hänvisa här. http://www.advancedaquarist.com/2004/1/chemistry Men faktumet är att vanligt kranvatten är opålitligt, och att med Osmos och en TDS mätare kan du absolut garantera och utesluta TDS som ett problem, vare sig det är koppar och andra tungmetaller eller nitrat och fosfater. Inget illa menat

Nu kanske det verkar som att jag står och predikar här. Men det är min åsikt att ska man ha saltvatten så har man en skyldighet att ge djuren så bra levnadsförhållanden som möjligt. Det här är levande djur och organismer som vi har plockat från deras naturliga miljö, och det är vi som nu har ansvar för deras välmående. Ett enkelt osmos system kostar ju bara ett par tusenlappar, vilket är egentligen småpotatis när man tänker på alla andra tusenlappar som eventuellt går in i ett saltvattensakvarium. Jag hoppas att ingen tar illa upp och det är inte min mening att förolämpa någon. Men jag får den känslan av att saltvattenshobbyn i sverige ligger något efter när det gäller kunskaper och allmän kännedom i jämförelse med Nord Amerika. Fast det är ju klart, saltvatten är ju en mycket mycket större grej där borta än det är här i lilla Sverige. För dom är Osmos en ren självklarhet, och nämner man bara kranvatten eller rättare sagt, Tap Water, på ett amerikanskt saltvattens forum så blir man genast påhoppad för det. Lite att läsa om Kran och Osmos vatten på engelska. http://saltwater.aquaticcommunity.com/2012/tap-water-or-ro-water-whats-the-big-deal/

Visst finns det undantag som bekräftar regeln, men generellt set är att köra utan osmos en väldigt dålig ide. Jag hade behandlat kommunalt kommunalt kranvatten som min far brukade ta hem från jobbet åt mig några gånger i månaden. Så det var en grej som gick åt pipan under en längre tid.. Dom första varningssignalerna jag hade, som jag inte förstod just då, var att alla mina sniglar, gammla och alla nya började tvärdö, trots ordentlig acklimatisering. Och just sniglar och räkor är extremt känsliga mot tungmetaller. Nu idag är osmos för mig en självklarhet. Det en försäkring för akvarier jag spenderat tiotusentals kronor på.

Att köra utan osmos är inte en fråga om allting kommer att gå ut skogen, utan när. Kranvatten är inte att lita på, då dess innehåll kan faktiskt variera ibland dramatiskt mellan årstider eller om det har blivit något fel i vattensystemet. Och även när allt är helt okej har du fortfarande vissa metaller och en mängd spårämnen i vattnet som kan vara skadligt eller bli skadligt för akvariet. Särskilt när det gäller avdunstning, då du måste hälla på sötvatten för att salthalten inte ska öka. Men eftersom det är bara vatten som avdunstar blir ju spårämnena kvar i vattnet och häller du i ofiltrerat sötvatten så tillför du mer och ökar koncentrationen av dessa metaller och spårämnen. Och många koraller och ryggradslösa djur är extremt känsliga. Med Osmos och en TDS mätare kan du vara absolut säker på att vattnet är rent från föroreningar och inte innehåller någonting skadligt för ditt akvarium. Tyvärr vet jag själv från erfarenhet. Trodde kranvattnet jag had var helt perfekt, men sen så gick allting helt plötsligt åt skogen trots att jag kände att jag hade gjort allting rätt. Har sedan dess använt endast osmos filtrerat vatten som grundvatten och på senare dar tillagt silikat/kiselfilter, och jag har inte haft några problem sedan dess.

Hade en sån en gång i tiden, fast av en betydligt snällare art. Många av dom äter bara minde kräftdjur eller avfall, medans andra verkar äta vad som helst dom kan få tag på.

Det är nästan omöjligt att veta exakt vilka arter är giftiga utan att ta prover från dom. Den bästa tumregeln är att se alla knappar som potentiellt dödligt giftiga och bör därför handskas med stor försiktighet.

Koraller!!! Kanske inte bäst för en revpelare, men jag har faktiskt använt levande stenkorall för att foga ihop stenar till stabila strukturer. äBröt av små fraggar från en montipora för många år sedan i ett kar, och placerade dom mitt i fogsprånget och lät dom växa och på så sätt foga ihop stenarna med sitt skelett.

Det skulle inte förvåna mig då vissa arter kan till och med borra ner sig i sten, om han nu har sjöborrar.

Släng och skaffa nytt! Fast skadan verkar lite skum, ser ut som den skavt mot något eller något som har knaprat på den. För i mina 7 år som saltvattensakvarist har jag aldrig sett något liknande.