Rasmus Pedersen

Då skulle jag nog välja Reef-Roids. Det anses ju av många vara det bästa korallfodret på marknaden. Coral Sprint är antagligen för finkornigt för många storpolypiga koraller.

Vad tänker du mata? Coral Sprint gjorde ett överraskande positivt intryck då Goniopora verkligen tycks älska den hos mig, medan Reef-Roids tas emot med en inte riktigt lika stor entusiasm i nuläget (har dock bara använt den i några enstaka veckor, än så länge). En nackdel med Coral Sprint är dock att den drar åt sig fukt väldigt lätt. Innehållet i burken blev kladdigt ganska snabbt.

Acanthastrea lordhowensis-samlingen har utökats lite också. Det roliga är dock inte slut här, nu väntas expresspaket från Stuttgart på tisdag också...

Dags för lite uppdatering, samt redovisning av vad som är nytillkommet. Akvariet rullar på otroligt bra just nu. Skickade ett Tritontest häromveckan som gav tillbaka riktigt fina resultat för i princip allt. Endast jod och fosfat var lite för låga, men ändå acceptabla. Förhoppningsvis ger Triton-Labs mätvärden en någorlunda korrekt bild av verkligheten i akvariet. Första fisken på länge har nu flyttat in också, en riktigt röd Synchiropus splendidus-hane. Akvariet har länge kryllat av små kräftdjur som springer kors och tvärs över glaset; tillsammans med alla småsnäckor har dessa gjort att jag aldrig längre behövt skrapa alger från frontrutan. Än så länge verkar fisken nöjd med denna tillvaron. En annan filur som flyttat in är en Neopetrolisthes maculatus. Min N. ohshimai blev tyvärr bragd om livet av dinoflagellater förra året, och jag har varit på jakt efter en ny sedan akvariet stabiliserade sig. Som väntat fick min P. crucifer ganska omgående en ny inneboende, den stackars räkan har förvisats till andra koraller... En ny korall, en Goniopora av hittills okänd arttillhörighet. En bit förmodad Pectinia paeonia, alternativt P. alcicornis.

Jag är student på marina institutionen och är ibland på Tjärnö, spenderar dock mestadels min fälttid vid Kristinebergs station!

Det högsalina, kalla vattnet från djupvattenssystemen inne på stationen pumpas ut där vid bryggorna också, så dessa djur får dessutom acceptabla levnadsförhållanden (inom ett väldigt snävt område) där det annars inte hade varit möjligt!

Ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen. Musslan var på god väg och hade nästan läkt färdigt (rena miraklet), men sedan skedde något mystiskt som fick båda mina T. derasa att dö, samt en relativt nyinförskaffad T. maxima. Utesluter inte att den senare kan ha haft något smittsamt med sig, men min H. hippopus och T. squamosa var helt opåverkade av det hela. Detta fick mig i alla fall att stappla lite inom hobbyn, så akvariet har i princip fått rulla på utan att så mycket händer. Nu har jag dock återfått motivationen, vilket har bidragit till några nya djur. Mangroven skjuter i höjden dessutom, riktigt kul!

Jag har testat samtliga arter som idag erbjuds inom den svenska handeln, skulle ranka dem (lättast till svårast) som Hippopus hippopus -> Tridacna derasa -> Tridacna squamosa -> Tridacna maxima -> Tridacna crocea. De två, eventuellt tre, förstnämnda är klart mer förlåtande för misstag än de två sista.

Okej, men det rör nog sig ändå om heptahydrat, tror inte att något annat säljs för akvariebruk.

Magnesiumsulfat-heptahydrat (vilket jag antar att det rör sig om, står det något på förpackningen angående hydrat?) har en molmassa på 246,47 g/mol, magnesiumklorid-hexahydrat har 203,31 g/mol. Om du normalt använder 80 g magnesiumklorid-hexahydrat så blir det cirka 0,39 mol. 0,39 mol av magnesiumsulfat-heptahydrat blir cirka 96 g. 96 gram av magnesiumsulfat är alltså vad du behöver för att matcha din tidigare lösning. Hoppas att jag inte tänker snett någonstans så här på vardagskvällen, någon får gärna kontrollräkna...

Till att börja med har de olika molmassa, så du måste använda en annan mängd av magnesiumsulfat jämfört med magnesiumklorid för att få samma dosering av magnesiumjoner till akvariet. Sulfat är den näst vanligaste anjonen i naturligt havsvatten efter klorid, dock är koncentrationen fortfarande mycket lägre (0,028 respektive 0,546 mol/kg), så sulfatkoncentrationen kommer avvika snabbare från det naturliga värdet procentuellt sett när man försöker hålla uppe magnesiumkoncentrationen med enbart magnesiumsulfat. Om man normalt sett kör kalciumklorid och magnesiumklorid i samma lösning så får man se upp med att byta till magnesiumsulfat, annars fälls kalciumsulfat (gips) ut i behållaren...

Aquaforest Energy (före detta "Coral E") innehåller små mängder koppar, vilket är mycket giftigt i för höga koncentrationer. Doseringen av en sådan produkt ska snarare baseras på mängden koraller än på vattenvolymen (vilket jag gissar är vad butiken föreslog, samt även vad som står på förpackningarna generellt), dessutom är det bättre att dosera för lite än för mycket av något sådant (eller kanske helst inte alls).

Något helt galet otursamt skedde igår. Jag höll på att försiktigt peta loss lite bubbelalger på olika ställen, då det sakta sprider sig över akvariet. Använder en gammal slö kniv utan skaft till sådana saker. När jag kände mig klar med det jag lyckades hitta så placerade jag kniven tillfälligt på akvariekanten och fortsatte med lite annat i akvariet. Vid något tillfälle drar jag upp handen och råkar stöta till kniven, som åker ner i vattnet. Kniven glider snett nedåt med en bågformad kurs och penetrerar min största mussla genom manteln horisontellt. Den gick in nästan perfekt genom "munnen" och ut strax bakom "utblåset". Den stackars musslan drog ihop sig omedelbart, och jag fick kämpa lite för att dra ut kniven så smidigt som möjligt. Nu har den ett flera centimeter stort hål i manteln, men det underligaste av allt är att den ändå beter sig relativt normalt. Visst, den öppnar inte upp sig fullt då den försöker dölja hålet så gott det går, men i övrigt försöker den sträcka på manteln. Den reagerar på beröring och hastig överskuggning precis som normalt. Det är nästan så att man vågar hoppas att den ska klara sig och läka, men vi får se. Kan ju bli någon dödlig infektion, om inte annat...