Rasmus Pedersen

Efter att ha gått på lågvarv inom saltvattenshobbyn sedan nedläggningen av mitt gamla rev (här finns en tråd om det) i samband med flytt så började det givetvis att klia i de nematocystskadade fingrarna. Jag bestämde mig därför för att ta hit mitt gamla 75-litersakvarium och göra något av det. Jag valde att denna gång satsa på framförallt Zoanthus och Ricordea, men givetvis är många andra koralltyper välkomna också. Tanken är att akvariet främst ska betraktas ovanifrån, och därför satsar jag på en låg ytturbulens. Av denna anledningen har det inte heller fyllts hela vägen upp, jag uppskattar nettovolymen av vatten till att vara omkring 45 liter. Tekniken är inte direkt märkvärdig. Systemet är sumplöst och för närvarande skummarlöst. En skummare kanske införskaffas i ett senare skede, vi får se. 25-procentiga vattenbyten en gång i veckan får lösa näringsexporten tills vidare, systemet är ändå inte särskilt belastat. Uppgiften att lysa upp akvariet har en Kessil A160WE fått, och den gör ett utmärkt jobb! Valet föll på Kessil då jag ville ha multichip-LED istället för de "klassiska" LED-belysningarna med individuella dioder. Mycket behagligare ljus, samt att man slipper dras med en eventuell discoeffekt. Cirkulationen sköts av tre ganska svaga pumpar för att inte skapa för starkt flöde. En Eheim Skim 350 tar hand om ytfilmen, då jag som sagt saknar avrinning. Just nu dras jag med en del algproblem, vilket kommer märkas på bilderna. Framförallt trådalger hemsöker mig. Ett Tritontest ligger och tittar på mig på skrivbordet, detta ska fyllas någon dag i veckan och skickas söderut. Så, vad bor för närvarande i akvariet? Fiskar: 1 st. Crysiptera parasema 1 st. Amblyeleotris yanoi Kräftdjur: 1 st. Stenopus hispidus 1 st. Lysmata amboinensis 2 st. Calcinus laevimanus Snäckor: 2 st. Trochus sp. Otaliga Turbo sp. och Stomatella sp. Tagghudingar: 1 st. Archaster typicus Musslor: 1 st. Tridacna derasa Koraller: Zoanthus sp. Ricordea florida Ricordea yuma Discosoma sp. Blastomussa wellsi Duncanopsammia axifuga Fungia sp. Cycloseris sp. Acanthastrea lordhowensis Pavona frondifera Acropora sp. Alveopora sp. Euphyllia paradivisa Euphyllia paraancora Tog två slarviga mobilbilder för att ge en snabb översikt. Bättre bilder kommer i senare inlägg. Vitbalansen är ordentligt förskjuten i den andra bilden, så ta den med en nypa salt.

Någon av de små gyltorna ur släktet Wetmorella, kanske? Väldigt charmiga och lugna, stör ingenting.

Jag la själv av med Hannas fosformätare efter att jag hade insett hur avvikande deras olika reagensbatcher var från varandra. Stickprovskontroller verkade inte vara deras starkaste sida, men de kanske har bättrat sig nuförtiden.

Pyramidsnäckor är en lågoddsare när det gäller Tridacnamusslors död. Om skalet ligger kvar i vattnet kan du kolla om några sådana sitter där, de ser ut som millimeterlånga, spiralformade dumstrutar. Dessa är tyvärr väldigt vanliga på musslor. Nästa gång du köper en (oavsett om de var anledningen till just detta dödsfallet eller inte), be om att noggrant få undersöka framförallt musslans undersida.

Att någon började använda ordet "anemon" för att beskriva dessa koralldjur beror antagligen på att det finns en viss visuell likhet mellan havsanemoner och sippväxter (som har det vetenskapliga namnet Anemone). Allt är bara arbiträrt, bry dig inte så mycket om vad de kallas i folkmun (blir lite som att koppla samman mus och fladdermus enbart för att de båda heter "mus" på svenska). I exempelvis engelska används inte alls ordet "anemone" för att benämna skivanemoner eller zoanthider ("kolonianemoner"). Alla koralldjur har tentakler och mun, förövrigt (även om de ibland kan vara svåra att upptäcka med ögat).

Nu kan jag inte svara på det du faktiskt undrar, men du har misstagit lite olika begrepp för varandra. Det är den svenska namngivningen som rör till det. Anemoner (egentligen havsanemoner) har inte speciellt mycket med skivanemoner eller kolonianemoner (zoanthider) att göra, de är alla distinkta grenar bland koralldjuren. De två senare är lättskötta, medan havsanemoner kan vara lite knepiga ibland.

Myrionema amboinensis heter den, de hör till hydrozoerna (avlägset släkt med koralldjur och maneter). Helt jävla omöjliga att bli av med, dessvärre...

Fick hem resultat av ett ICP-OES-test hos Triton-Lab idag. Vattnet togs från akvariet 2016-01-23. Med undantag för jod så ser det väl okej ut. Aluminium är kanske inte så vackert, heller. En sak som förbryllar mig är hur många spårämnen som Triton-Lab ger riktvärdet 0 för. Ta järn exempelvis, naturligt havsvatten har en koncentration på sådär 3,4 µg/l. Triton-Lab visar att jag har en järnkoncentration på 2,09 µg/l och ger mig gult kort för detta. triton.pdf

Amblygobius kan vara riktigt respektlösa med sitt sandsilande. De tar en munfull och simmar iväg, sedan hamnar sanden lite varstans på koraller och musslor. Arterna du nämner är förhållandevis småväxta, så problemet är egentligen ganska marginellt. Kan vara irriterande, bara.

Tethya wilhelma får man träffar på. Förövrigt riktigt intressant med ett svampdjur som rör på sig!

Någon snäcka ur släktet Stomatella ser det onekligen ut som. Den relativa snabbheten du dessutom nämner stämmer väl överens med dessa.

Det där är nog en rödalg, ja. Det kan rent av vara en kalkalg också. Kalkalger i sin tur hör till rödalgerna (rent systematiskt), så oavsett har du nog en rödalg där. Jag hade inte oroat mig över den, skulle snarare säga att den är snygg.

Är det en röd, slemmig hinna som lätt borstas av? I sådana fall är det en sorts cyanobakterier (ej alger, alltså). De finns naturligt i alla system, men kan vid gynnsamma förhållanden (som ingen är riktigt säker på vad det exakt innebär) blomma upp och bilda mattor som täcker substratet. Huruvida själva blomningen kan spridas från system till system har jag inte koll på, men det vore kul att testa någon gång!

Det där är utan tvekan en liten mantis! En boxande art är vad det är. Ge den tillgång till grottor i sin egen kroppsstorlek och mata med mysis eller småbitar av nordhavsräka. Placera maten med exempelvis pipett alldeles utanför grottan.

Beslagtog denna efter senaste ömsningen. Blev ett ypperligt tillfälle att studera evolutionen lite! Den är hård, riktigt hård. Satte hälen över den och ställde mig på ett ben, den förhårdnade delen klarade detta alldeles utmärkt. Riktigt empiriskt av mig. Här kommer det intressanta. Dagens stomatopoders ("mantisräkor") förfader var mer av en "spjutare". När man tittar på "klubban" hos - som i detta exemplet - Odontodactylus scyllarus, så ser man att den i själva verket är tvådelad. Leden är öppningsbar, men huruvida djuret faktiskt har kvar muskulatur för att själv öppna den vet jag inte. Man ser i alla fall klart likheten med armarna hos dagens spjutande arter. Underarmen (dactyl) har till och med kvar tandningen till viss del. Jämför med armen hos en "spjutare" (till höger, lånad bild):

Då var jag inte ensam om att tycka att det blivit helt dött här de senaste månaderna. Tror på teorin att det är Facebook som stjäl aktiviteten. Tråkigt att ett seriöst forum ska behöva stryka på foten för den sandlådan.

Tack allesammans! Ja, den gröna Acroporan har vuxit något enormt på väldigt kort tid och har dessutom blivit fraggad ett flertal gånger (några står uppe på hyllan till vänster)! Nu verkar det dock ha tagit stopp för tillväxten på höjden för de flesta av de höga grenarna, då de nått upp till utblåset på en ganska kraftig streampump. Det verkar vara för mycket för dem, topparna ser ganska fula ut.

En snapshot för att visa på ett ungefär hur det ser ut nu. Ignorera mobilens dåliga ljusupptagning, hörnen och framkanten är inte alls så mörka egentligen.

Det finns nakensnäckor som specialiserat sig på att äta zoanthider ("knappar"). Det är svårt att se på bilden, men jämför själv med denna: http://reeftools.com/wp-content/uploads/2011/03/Zoa-Eating-Nudi.jpg

En vermetidsnäcka. De kan skada koraller med sitt slem, så se upp.

Har också läst detta. Doserade först 5 ml, därefter 5 ml efter några dagar, därefter 15 ml efter ytterligare några dagar och slutligen 15 ml till häromdagen. 40 ml totalt får räcka för min reella volym på sådär 100-110 liter. Nu blir det 1 ml i veckan i fortsättningen.

Jag testar Cyanoclean på nytt. Är inne på min andra 10 ml-flaska på två-tre månader, eller så. Började med att köra en kur av Red Slime Remover för att "nollställa" cyanobakterierna. Därefter dagliga doser av Cyanoclean. Har överdoserat ganska rejält ibland. Det verkar mest bromsa upp cyanobakterierna för mig. Efter någon månad hinner de ikapp mig ändå och tar över. Nu testar jag även tillsammans med A-Balance för att se om det är något vettigt i den flaskan...

Ja, exakt. Den här pumpen är lite dum i och med att doseringscykeln alltid startar om så fort man ändrar något på den (förutom doseringsmängd), men kollar man bara på klockan efter varje gång man rört något så vet man när nästa dos kommer.

Japp, det är 1 ml per dygn.

Har du hunnit testa A-Balance än? Erfarenheterna på Zeovit.com är få och verkar vara av lite blandade åsikter, än så länge. Vore kul att höra vad du tycker.