Christian J

Är pumparna söm "dött" DC-pumpar? Om inte, vad är det som gått sönder på dem?

Jag menar ekonomiskt, skall man ha sump bör man väl slå till på lite större kar på samma gång?

Lönar det sig verkligen att ha sump i ett 75l-kar? Fördelarna med sump är väl att man slipper se utrustningen i karet, och att en del utrustning (t ex algreaktor?) bara finns i sumpversioner. Å andra sidan är ingen sådan utrustning nödvändig att ha, och skummare finns ju för internt bruk i visningskar. Jag får lite mikrobubblor från min, men lägger bara märke till dem om jag letar efter dem (iofs är det en del detrituspartiklar i mitt vatten som kanske döljer bubblorna).

https://www.reef2reef.com/threads/tunze-9004-dc-vs-non-dc.294453/#post-3594877 "our engineering target is a 5 year life for a DC pump and a 10 year life for an AC pump. With good care an AC pump can last nearly indefinitely with just impeller replacements as they wear, they lack any electronics. In DC pumps, the electronics wear out"

Kanske ett dyrare kar är limmat snyggare eller har tjockare glas. Optiwhiteglas gör nog ingen märkbar skillnad när man tittar in i karet. Tunze 6020 tar mindre plats, men kanske låter mer. Jag har provat denna i saltvatten och den fungerade inte ens bra som ytavsug. Den är bra. Tunzes lampa är dränkbar, så om du har den i vattnet kan den hjälpa till med uppvärmningen. För enklare mjukkoraller räcker det nog utmärkt med en billigare saltvattensbelysning av rätt storlek, eller kanske T5-lysrör. LS är mycket bättre förutom att man riskerar man få in glasrosor, men de går att bekämpa. En mätare för salthalt (refraktometer är bäst, hydrometer billigast). Filtreringen sköter skummaren och den levande stenen. Du kan ha ett vadd/skumfilter för att fånga in fasta partiklar, men det går också att suga upp skräp från botten med hävertslang.

Algrefugium verkar kontraproduktivt om du har för lite P och N...

Jag har förvarat den i originalburken med åtskruvat lock, i samma garderob som ATO-behållaren står (även den med lock). Eller kan det ha räckt med kontamineringen varje gång jag öppnat burken, t ex på sommaren när luftfuktigheten varit hög? Det verkar även som om försämringen av kvalitén accelererat på sistone, så sent som för två år sedan steg alk till 12dKH i akvariet.

Sista tiden har jag fått usla KH-värden på kalkvattnet i min Tunze Calcium Dispenser (som lägst ca 3dKH, när det väl borde vara runt 100). Även när jag ökade dosen kalciumhydroxid fick jag bara 70dKH, och nu fyra dagar senare är den nere på 12dKH. Kalciumhydroxiden köptes för ungefär fem år sedan, kan den ha blivit för gammal?

Om maskarna fanns överallt var de nog inte specialiserade på att äta av koraller. Däremot kan det förstås se tråkigt ut om det är många. Som jag skrev ovan tror jag, förutsatt att maskarna dör utan koraller och att jag kunnat ha korallerna i karantän tills alla plattmaskägg hunnit kläckas (tre veckor har nämnts för Acropora-ätande plattmaskar, AEFW). Men om maskarna klarar sig utan koraller är det nog bara kemikalier eller maskätande djur som funkar, och kemikalier är ju ofta riskfyllt.

Iaf förr kunde man beställa strontiumklorid på apoteket. Nog måste det väl gå att köpa någonstans?

Om plattmaskarna är beroende av koraller för sin överlevnad kanske det räcker att låta stenen gå utan koraller ett tag? Själva korallerna kan doppas och sedan hållas separat från stenen. Det finns även en nakensnäcka som äter plattmaskar, men vet inte hur noga den är med arterna: https://www.advancedaquarist.com/2002/5/short

Kan man tänka sig att kopparkoncentrationen stiger ju högre upp i akvariets näringskedjor man kommer? Nu vet jag inte riktigt hur de näringskedjorna ser ut, men gissningsvis om t ex alger tar upp koppar, sedan äts algerna av små kräftdjur som blir förgiftade.

Mindes fel, det var för mycket ättika (inte bakterier) som kunde sänka KH: Sant, jag tror jag förvirrade mig själv i onödan. Har tillfört bikarbonat flera gånger på sistone, varje gång har KH först stigit 2-3 grader bara för att sjunka tillbaka lika mycket inom 3-4 dagar (som lägst till ca 5dKH), detta trots att mitt kar knappt innehåller några stenkoraller som skulle kunnat förbruka all denna KH (jag har inte heller tillfört någon ättika sedan i somras). Men till slut insåg jag att jag snålat med kvalitén på kalkvattnet så att även Ca hamnat väldigt lågt, kanske var det därför KH sjönk hela tiden? Förhoppningsvis skall både Ca och KH hålla sig uppe bättre nu efter att jag förbättrat kalkvattnet.

Jag skulle lägga till ett par programmerbara streampumpar, och automatisk påfyllning av sötvatten (t ex Tunze osmolator). Vad jag läst så är det främst höjden som avgör glastjockleken (samt om karet har bracing, och vilken "säkerhetsfaktor" man vill ha).

Dino bildar ofta trådar med luftbubblor som flyter upp till ytan. Brukar även komma och gå varje dygn. Nej vad jag förstått kan båda dyka upp pga för låg näring.

Här finns plastknutar med stålkärna och aluminiumprofiler, vet ej om det säljer till Sverige/privatpersoner: https://www.porsa.dk/ https://eztube.com/ https://www.maskindelen.se/

Vad var orsaken, för hög fotosyntes?

Detta fenomen har jag nog inte hört talas om förut, brukar det gå till så? Kanske beror minskningen på att korallernas förbrukning då börjat ta överhanden, men det skulle också kunna vara så att nitrathalten måste stiga för att kunna bygga upp en bakteriepopulation i syrefattiga delar av akvariet (inklusive stenen). Naturligt havsvatten innehåller ju ganska lite nitrat, så eventuella denitrifikationsbakterier finns kanske inte i stor mängd i stenen på korallrevet.

Vad jag läst verkar det allmänt vedertaget på Internet att Eng var först med levande sten (det behöver förstås inte vara sant för det). I GARF-länken ovan står det t ex: "Merrill traveled to Singapore to meet Mr Eng. He introduced Mr Eng's natural method of salt water aquarium keeping to North America at an APPMA show in the early 1960's. He also imported live rock from Eng. The live rocks were cured in tide pools to let some items die off that were not as prone to survive shipping and reef aquarium living." Berlin-metoden (som ju baseras på bl a LS) verkar ha utvecklats på 70-talet, så allra senast då gissar jag. Däremot kan det ju diskuteras hur vanligt förekommande det var, kanske det bara var ett dussin akvarister involverade i början. Jag började med saltvatten 1985 ungefär, då köpte jag ett par små stenar i Göteborgs akvariebutiker.

Sant, "djupare" skall ses som relativt. (Förr trodde jag att det krävdes minst 5-10 cm djup, men efter att ha sett den släta vita kalkstenen inuti kluvna stenar har jag tvivlat.) Poängen är att anaeroba bakterier måste förbruka nitrat i en syrefattig region för att en nitratgradient skall uppstå och mer nitrat kan diffundera dit från det fria vattnet. Kanske tillgången på syre kan begränsas av långsam lokal vattengenomströmning, och då borde väl även tillförseln av nitrat gå lika långsamt? Alltså blir denitrifikation under sådana förhållanden en långsam och (därför även ineffektiv) process. För att ta reda på exakt hur (in)effektiv den är borde kanske en studie pågå iaf några månader.

Jag har kört två Tunze 6055 i över fyra år hittills (tidigare bara 50% av tiden för att byta strömriktning). Har bytt impellrar en gång eftersom de började låta lite. Ena pumpens fäste har nyligen börjat glappa med risk för att lossna. Mina 30 år gamla luftkylda Turbellepumpar funkar fortfarande efter att ha legat i förrådet i 20 år, även om de nog skulle behöva nya lager.

Att nitrifikationen gick snabbt kanske berodde på att den äger rum närmare ytan på stenen (där det är syrerikare)? Om denitrifikation äger rum djupare in (där det är syrefattigt) så bör det ta längre tid för NO3 att diffundera in dit.

Ja om denitrifikation äger rum i levande sten krävs det nog längre tid än studien pågick.

Håller med, exempelvis skrev Alf Jacob Nilsen om levande sten i sina artiklar om "Miniriff" (Tidskriften Akvariet nummer 9 och 10, 1983), men då använde han 25kg sten till 250 liter vatten och bara tre små fiskar. 25kg sten till tre småfiskar (plus koraller och makroalger) är ju inte alltför effektivt med dagens mått, men att alls kunna hålla en låg nitrathalt utan vattenbyten sågs som ett genombrott på den tiden. Å andra sidan skrev Fosså och Nilsen i Korallrevsakvariet Band 1: "På det hela taget har vi ännu inte registrerat nitratkoncentrationer av någon betydelse (över 1-2 ppm) i akvarier med levande sten" vilket låter lite väl optimistiskt (vilken övrig teknik användes, t ex skummare? Hur mycket sten/fisk/koraller/foder användes?).

Vad jag läst var det Lee Chin Eng som först lanserade levande sten (och inte gjorde mycket vattenbyten?) på 50-60-talet, jmf http://www.garf.org/news6p3.html (däremot kanske han inte hävdade att just denitrifikation var förklaringen, det vet jag inget om). Gäller inte det för en Deep Sand Bed också? Låg vattengenomströmning är väl rentav ett krav för att det skall uppstå syrebrist (och därigenom denitrifikation)?