Christian J

Fast i ett 105-liters kar tycker jag inte man behöver snåla med den levande stenen, det behövs väl inte mer än 5 högst 10 kilo.

Det enda av ovanstående man behöver justera är egentligen temperatur och salthalt, övriga värden är redan perfekta i nyblandat vatten. När man startar inkörningen med levande sten så kommer däremot ammonium och nitrit att tillfälligt stiga, men det går över av sig självt på 2-3 veckor (verklig nitrathalt är noll, men kan felaktigt se högre ut om det finns nitrit i testvattnet). Så man kan säkert börja sätta i enstaka härdiga fiskar redan efter 3-4 veckor, men det skadar inte att ha tålamod lite längre med känsligare arter. Det bör redan vara inkört innan du åker. I princip ja, fast det är nog bättre att vara hemma och ha uppsikt så allt funkar (även tekniken). Skulle t ex några snäckor dö (ganska vanligt) så kan det vara bra att plocka ut dem så de inte förorenar vattnet i onödan. Bara om det träffas av solljus tror jag. Det mesta av livet på levande sten dör tyvärr oavsett: mycket plockas bort av personalen i exportlandet, sedan dör en massa under transporten och inkörningen, och av det som återstår brukar mycket ätas upp av andra djur eller dö av näringsbrist i akvariet det första året (trots detta är det väl värt att använda levande sten för bl a bakteriekulturernas skull). Så det gör nog ingen skillnad om du skulle åka bort ett par veckor, främsta risken är att trådalger tar överhanden (om belysningen är på och algätare saknas).

Det går av sig självt på några veckor. Du kan nog sätta i dem så fort nitriten försvunnit. Nitratnivån (den verkliga) är noll i början, det är bara nitriten som stör nitrattesterna. Det är först senare som nitraten stiger pga att man matar djuren. Ja fast var inte för snål så gröna trådalger får övertaget i början. Kanske 10-20 snäckor och 10 eremiter? Gärna olika arter.

Just nitrat är inget problem i början (däremot lär nitrit göra att nitrattester visar för höga värden, så det är ingen mening att mäta nitrat om det finns nitrit). Det är främst ammonium som är farligt första veckorna när olika organismer i levande sten dör och innan bakteriekulturerna kommit igång. Om du vill (även om det kan vara svårt att bedöma hur många man behöver eller har tillräckligt med alger till just i början). Sen är det vanligt att en del snäckor dör kort efter inköp även om man varit noggrann med acklimatiseringen, så man kanske ändå måste fylla på. Det spelar nog inte så stor roll egentligen, de klarar sig utmärkt ensamma också om du inte vill ha fler.

Vänta med sanden tills algväxten är under kontroll och stenen slutat avge detritus (detritus är lättare att suga upp från en bar botten). Skaffa gärna eremiter också, snäckor tar kanske inte alla typer av alger. Chrysiptera parasema är en tålig art och relativt fredlig för at vara damsell/frökenfisk. De går att hålla både i grupp (särskilt ungdjuren som säljs i butikerna) och ensamma, men det är kanske bäst att sätta i alla exemplar i en grupp samtidigt annars kan de kanske bli aggressiva mot nykomlingar. Börja mata försiktigt om karet stått tomt så länge, bakteriekulturerna i stenen behöver nog lite tid att anpassa sig.

Har de två drabbade fiskarna gått längst i akvariet, eller har du andra Acanthurus som gått längre? Om inte, kan Acanthurus vara känsligare för förgiftning än övriga arter? Förutom gifter i vattnet kanske de ätit något olämpligt. Har för mig att både alger och svampar kan ackumulera metaller. Seachem Stress Guard sägs skydda slemhinnan, men bör inte användas om du har koppar i vattnet. Vattenbyte (med bra vatten och salt) är nog det effektivaste alternativet för att bli av med gifter som är lösta i vattnet. Aktivt kol kan ta upp tungmetaller tror jag, vet ej hur effektivt det är. Väteperoxid gör nog ingen nytta för tungmetaller, för mycket kanske snarare irriterar slemhinnan på fisken.

Sen beror det ju även på hur kompakt stenen är, stycken med mycket håligheter tar mer plats så då behöver man inte lika mycket räknat i kilo.

Om detritus samlas där går det lättare att suga upp, annars spelar det nog ingen roll.

Jag skulle nog bara tagit hälften så mycket sten och istället lagt mer pengar på skummaren. Tester och refraktometer kan man också avvakta lite med.

Sant. Förstod inte det där, efterlikna på vilket sätt och varför? Iaf Tunze har väl prisvärda inneskummare? Även om det skulle finnas mer prisvärda skummarmodeller för en sump så tillkommer ju kostnaden för sumpen, så det blir knappast billigare sammanlagt. Den stora utgiften är väl den tekniska utrustningen vid starten, och sedan djuren man köper. Själva driften (mat och vattenbyten) kostar inte många kronor.

Hejsan Tight budget behöver inte vara något problem, det beror helt på vilka (och hur många) typer av djur man vill hålla. Det är främst stenkoraller t ex Acropora som kräver extra mycket och dyr utrustning. Förr sas det att aluminium var giftigt i saltvatten, numera verkar det inte anses så farligt. Vissa filtermedia innehåller exempelvis aluminium. Sump är inte nödvändigt, lägg hellre pengarna på en skummare inuti karet. Enda fördelen med sump är att man kan dölja teknisk utrustning istället för att ha den synlig i karet. Biobollar och aktivt kol är inte nödvändiga, och gör helt olika saker. Biobollar hjälper nitrifikationsbakterier att växa (dessa bakterier omvandlar giftigt ammonium till nitrit och sist mindre giftigt nitrat), men även vanliga skumpatroner gör detta utmärkt, allra bäst är kanske porösa filtermaterial som Siporax. Aktivt kol tar upp gula färgämnen och ibland vissa gifter (men inte ammonium, nitri eller nitrat). Skummare är en mycket nyttigare apparat, den tar både bort olika avfallsämnen och hjälper till med syresättningen. Det viktigaste att mäta är salthalt och temperatur, övriga vattenvärden bör vara bra efter några veckor om du börjar med levande sten. Oftast blir man bara stressad av att mäta en massa olika saker, sedan känner man ett tvång att "rätta till" värdena med följden att man skapar mer problem än man hade från början. Dessutom visar testseten ofta fel värden. Efter några månader med djur och matning kan man mäta nitrat för att se om man behöver göra vattenbyten. Eremikräftor är tåliga och äter ofta både alger och matrester. Algätare bör vara de första djuren man sätter i. Det stämmer att KH/alkalinitet stabiliserar pH-värdet. Har man stenkoraller kan KH sjunka fort, men utan stenkoraller går det betydligt långsammare och med vattenbyten tillförs mer alk. En hink eller bytta går utmärkt att blanda vatten i, ofta räcker det att röra om för hand så löser sig saltet ganska fort men en liten pump kan vara bekvämt (det kan vara bra att vänta några minuter till innan man häller i det nya vattnet i karet). Djuren tar nog ingen skada av nån enstaka hink kallt vatten, men rumstempererat vatten löser saltet snabbare än kallt. Å andra sidan kan varmvattenskranen innehålla högre halter av koppar, bly och liknande, så det är nog säkrast att värma kallt vatten först innan saltet blandas i (med värmare eller genom att låta det stå några timmar). Man kan hälla vattnet i karet (eller sumpen) direkt från hinken. När vatten avdunstar stannar saltet kvar i karet, så fyll på med sötvatten (2-3 gånger i veckan?). Däremot försvinner lite salt åt gången när man tömmer skummaren. Hur många gram salt man skall blanda skiljer sig lite beroende på fabrikat, det står på förpackningen. En refraktometer är bekvämast för att mäta salthalt, men en hydrometer är billigast. Levande sten innehåller ofta en massa små håligheter, ett sätt att mäta volymen är att lägga stenen i en hink och se hur mycket vatten den tränger undan. Sumpens vattenvolym bör räknas in om man skall dosera olika ämnen. Begagnade armaturer för metallhalogen och T5-lysrör går att få väldigt billigt numera, nackdelen är att lamporna/rören blir svagare med tiden och behöver bytas, så under ett par år kan det löna sig, men på längre sikt (mer än 5 år?) blir det billigare med LED. Det krävs ingen särskild belysning om du inte vill hålla koraller eller anemoner. "Levande" sand tycker jag är onödigt, men den skall inte sköljas. Död korallsand kan sköljas om du vill. Eller så kan man köra utan sand (det enklaste). Vet inte om blästersand fungerar.

Ser ut som en 9010? Hade för mig att den bara använde skenor för montering men det verkar ha funnits sugkoppar också. 9011 skall vara i stort sett likadan och med samma kapacitet, men med magnethållare och något nyare pump enligt http://www.reefcentral.com/forums/showthread.php?t=1952333

Tunze har väl haft magnethållare sedan ett bra tag, använde de verkligen sugproppar innan dess? Sugproppar brukar väl inte fungera så bra generellt, så jag skulle inte rekommendera skummare med sådana.

Två streampumpar räcker bra, särskilt om de är programmerbara. Vet inget om Juwels skummare. Antar att värmare ingår i Juwelfiltret? Du behöver även något att mäta salthalt med, en refraktometer är mest praktisk och noggrann för det. I övrigt skulle jag rekommendera automatisk vattenpåfyllning (t ex Tunze Osmolator) av bekvämlighetsskäl. Vill du hålla stenkoraller behöver kalk och KH fyllas på regelbundet, det finns flera olika metoder beroende på mängd förbrukning. Om ditt vattenledningsvatten är av tveksam kvalité kan en osmosanläggning behövas.

Näringsbrist kan stämma, jag har både köpt ytterligare ett par ormstjärnor och sugit upp mycket sand och detritus senaste tiden. Igår kort efter släckning var ormstjärnans kropp helt borta/uppäten, idag återstår bara några armstumpar men inga av djuren verkar intresserade av dessa.

Prova att rikta 6040 rakt upp (kanske närmare ytan?) och använd pulsläget för att skapa en resonansvåg, det borde i stort sett räcka för djuren. 6015 skulle du kunna rikta horisontellt uppe vid ytan för att dessutom skapa en cirkulär vattenrörelse.

Min Ophioderma fått två av armarna avslitna någon gång de senaste 5-6 timmarna. Finns det något hopp om överlevnad, och vem kan ha åstadkommit detta? Min putsarräka har bott på samma sten i ett par år, och får gott om mat som den stjäl av sandvändaren. Å andra sidan har ormstjärnan verkat lite rastlös sedan nån dag tillbaka, kanske den blivit försvagad av något? Mina fem pepparmintsräkor är troligen hungrigare, men bor en meter därifrån och rör sig sällan långt från sin sten dagtid. Å andra sidan kanske ormstjärnan blivit attackerad närmare räkornas sten, och sedan flytt därifrån. Finns det andra djurgrupper som skulle klara detta, t ex andra ormstjärnor (jag har även Ophiomastix, som höll en av de lösa armarna)? Kan ormstjärnan ha delat sig själv? Jag vet inte hur frivillig amputation brukar se ut, men här ser det ut som köttsår. Även själva centralkroppen är skadad, men de avslitna armarna har inga medföljande delar därifrån, utan det verkar som om en centimeter saknas på båda de lösa armarna.

Kanske vitlök hjälper mot eventuella tarmparasiter. Menar du konstigt för att vara en Salarias/blennid? De brukar ju ha ett ryckigt simsätt omväxlande med att de ligger stilla.

Avföring tre dagar efter att den slutat äta låter nästan som förstoppning. Har den fått mycket animalisk föda? Det kanske även skulle kunna förklara den ljusa färgen. Nori är säkert bättre.

Lägg till det korallers förmåga att ändra färg och form. Misstänker att det krävs DNA-analys för detta... Ja fast om privatsäljaren i sin tur har kvitto från butik borde det inte vara något problem (i teorin). Hade redan en liknande länk. :-/ Samma förvirring gäller för handel med möbler och musikinstrument om de innehåller t ex jakaranda/rosewood. Här är en som blev åtalad men till slut frikänd efter ett par år: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?artikel=6260808 https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=6643390 (Artiklarna handlar om Brazilian rosewood, som är A-listat. Produkter med vanlig rosewood är B-listade och får fortfarande säljas utan intyg inom EU, men skall man köpa t ex en gitarr från USA krävs både export- och importtillstånd redan innan den skickas, annars kan den beslagtas och förstöras av tullen.) Vad jag förstått är CITES' regler minimikravet, sedan kan anslutna länder tolka dem ännu hårdare om de vill. Jag tror tullen är tänkt att bedöma detta, vilket förstås kan leda till enormt godtycke. Men förmodligen orkar de inte bry sig, annars hade det ju inte gått att handla av t ex tyska butiker som hittills.

https://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hotadeartercites/levandedjur/lagligtursprungfordjurpaeubilagab.4.5873563e158fd1ef26b5fe1.html verkar bekräfta detta, fast jag kan inte se om det bara gäller handel mellan EU-länder eller även inom ett EU-land som Sverige: "Alla CITES-listade djur på EU-bilaga B som ska förekomma i kommersiella aktiviteter inom EU måste ha lagligt ursprung. Detta ska kunna styrkas genom dokumentation om djurets bakgrund. ... Vid handel med B-listade arter behövs inget CITES-intyg, men däremot krävs dokument som styrker djurets lagliga ursprung. ... Bevis på lagligt ursprung kan variera beroende på vilken art det är frågan om. Det räcker inte med ett kvitto från inköpet utan du måste ha ett härstamningsintyg (uppfödarbevis) eller likvärdig dokumentation, eller kopia på importtillstånd. ... Vi rekommenderar att du märker ditt djur För att säkert kunna koppla ihop dokumentationen med djuret i fråga är det bra om djuret är märkt. Är det inte möjligt att märka djuret bör du fundera på alternativ, till exempel fotoidentifikation. Det finns vissa arter där varken märkning eller fotodidentifikation fungerar, och för dessa arter är det extra viktigt att man har bra dokumentation som visar på den lagliga bakgrunden. ... Kraven på hur man ska dokumentera lagligt ursprung är inte exakt specificerade. För arter som är lättförökade och förekommer i stor utsträckning inom handeln kan det vara tillräckligt med endast ett härstamningsbevis eller likvärdigt dokument." Sista stycket låter som om importttillstånd inte behövs för "lättförökade" arter (räknas korallfraggar dit?) utan endast härstamningsbevis räcker (hur definieras ett härstamningsbevis?). Å andra sidan är det extra viktigt med dokumentation om märkning eller fotoidentifikation inte fungerar...

Frågan är hur ett sådant kvitto skall se ut, bör t ex korrekt vetenskapligt namn på korallen framgå? Och vem skall kontrollera att en fragg är av samma art som på kvittot? Jag får f.ö. aldrig specificerade kvitton i svenska akvariebutiker, det står bara belopp. Personligen tror jag inte det går att agera 100% korrekt eller rättssäkert i såna här sammanhang, eftersom reglerna både verkar vara snåriga och efterlevas på ett godtyckligt sätt.

Fast utan döda snäckor skulle de äta ännu mer alger. :-P Det finns även fiskar som äter algfilmen på glasrutorna betydligt effektivare än snäckor, t ex Blenniella chrysospilus (och vissa Salarius-arter?).

Jag vet inte vad originalkontakten kallas, och tyvärr sitter min lite för långt in för att kunna inspekteras... Om du kan tänka dig att kapa sladden borde det mesta funka, t ex vanliga kontakter för taklampor, sockerbitar, eller (om du kan löda) ett par audio-kontakter.

Fast i mitt kar är trådalgerna nu helt nerbetade av kirurgen, men snäckorna bryr sig inte ändå. Däremot uppehåller de sig som sagt gärna på rutorna, och även på stenar med kalkalger. Kanske de inte kommer åt gröna trådalger som växer inifrån porerna på bar sten (jämfört med kalkalgers släta yta). En sjöborre är kanske bättre på djupgnagande. Ja problemet är sedan att man inte ser om en snäcka dött någonstans i inredningen förrän det är försent, det är väl egentligen bara de som sitter upp och ner eller på vertikala ytor som man kan vara säkra på är vid liv. Vissa arters skal är kanske anpassat för sjögräsängar och kan fastna mellan stenar och koraller, medan andra arter kan navigera på sten men inte vända sig i sand? Några av mina senaste har stannat 10cm ut på sandbotten och gömt sig i skalet. Frågan är varför de väljer att gå ut på sanden om de inte klarar sig där? Ja för 20 år sedan hade jag inga snäckor alls (fanns de ens att köpa då?) och inga algproblem heller, en kirurg och/eller eremit räckte utmärkt.