Christian J

Vanliga vattenbyten räcker nog utmärkt. Fördelen med vattenbyten är även att spårämnen återställs till rätt nivåer utan att man behöver testa eller dosera dem särskilt. Du behöver nog inte byta särskilt ofta för alkalinitetens skull heller, kanske inte ens för nitrat (eftersom koraller tar upp det och mjukkoraller ofta vill ha lite högre värden än SPS). Alternativt skulle du kunna strunta i vattenbyten och använda vanligt kalkvatten (genom ATO), men se upp så inte KH stiger för mycket då. Alkatronic och kalkreaktor är definitivt overkill för mjukkoraller. Ett tredje alternativ är att tillsätta bikarbonat om KH (men inte kalcium) skulle sjunka, men det tar nog många månader.

Det är säkert inte akut farligt, men kan eventuellt ha mer subtila effekter vid t ex fortplantning (gäller både människor och djur). Jmf den här gamla tråden om Rubbermaid-tunnor: https://web.archive.org/web/20130123135323/http://forum.marinedepot.com:80/Topic101230.aspx --jag klistrar in hela inlägget här som backup: " Eric Borneman Posted 8/22/2009 4:39:33 AM During our annual spawning work in Puerto Rico, we had one night where we collected about 600,000 gametes. On putting them under the scope, we found that sperm motility was bad to none. Hence, fertilization was very very low. This was very unusual. Over the next few days of development, many of the fertilized eggs had arrested development, abnormal development, died, or underwent embryonic fusion. Since a major focus of the work was to cryopreserve sperm for genetic banking, we quickly wondered what could have gone wrong. I had purchased the standard grey Brute trashcan that almost everyone I know uses (you can put rollers on the bottom). When rinsing it, the water beaded on the surface but it was rinsed well and wiped with DI water. Nonetheless, the egg bundles were kept for experiments in 0.22 micron filtered water taken from that trash can that itself was filled with 0.5 micron filtered NSW. Upon adding tiny amounts of this water to sperm acquired from another source and not exposed to the water in the trash can, the sperm became immotile within minutes. Basically, the plasticizers in the trash can are highly highly toxic to sperm. Another group had a similar experience using new plastic containers (not the Brute trash can) on another night but did not test or have available healthy sperm to check for plasticizers being a cause. The point here is that for all of you (including me) who use plastic containers, and definitely the almost industry standard" grey Brute trashcans to store water or kalkwasser, have highly toxic plasticizers. We do not know if these would leach out if soaked, exposed to UV, acid-base washed, if it is a coating, or impregnated. But, at the very least using water from these containers, definitely when new, will cause reproductive failure and who knows what other chronic effects it may have. Some of you may be saying - as I have - that you have used them for years with no problems. Well, no problems you can directly find or can observe. It's like our test with Instant Ocean salt mix - I used it for years with no apparent issues, but in a controlled experiment, it perfomed terribly, caused chronic cyanobacterial films, and species died. Perhaps the resilience of healthy diverse tanks mitigates the issues, but when used alone, the effects are obvious. Perhaps the plasticizer is a new one, or perhaps it leaches out in time. We don't know."

Risken med en transparent slang är kanske att det börjar växa alger i den, fast är det osmosvatten borde väl risken vara liten. Är slangen för mjuk kan det även bildas veck på den så inget vatten kommer fram. PVC kan avge mjukmedel (ftalater) som eventuellt är hälsofarligt förutom att slangarna kan bli hårdare med tiden. Enligt https://www.kemi.se/vagledning-for/konsumenter/kemiska-amnen/ftalater har europeisk industri slutat med ftalater, men det kan fortfarande användas i andra delar av världen t ex Kina. https://en.wikipedia.org/wiki/Pvc#Health_and_safety skriver även att PVC kan innehålla bly.

Menar du att det alltså är de resulterande fria syreatomerna som gör nytta, inte ozonmolekylen i sig? Vilket steg i reaktionen är det då som anses vara hälsofarligt för människor och djur, själva ozonmolekylen eller de fria syreatomerna? Är väteperoxid mindre farligt för människor än ozon för att det är en vätska och inte en gas?

Ja de små exemplaren brukar vara spårlöst försvunna på dagarna, kanske för att de har lättare att gömma sig än de stora. Sen kanske snäckorna långt ute på glasrutorna inte hinner hitta något gömställe i tid när morgonen nalkas...

Det borde gå att räkna ut genom att multiplicera batteriets spänning (volt) och kapacitet (amperetimmar) och sedan dela detta (voltampere) med pumpens förbrukning (watt). Till exempel, om ett 24V batteri har kapaciteten 20Ah så blir det 480VA. En Nanostream 6055 förbrukar 4-18W beroende på spänning (12-24V DC), så med ett 24V batteri borde man teoretiskt kunna få 480/18=26 timmars drift med maxhastighet på pumpen. Sjunker batteriets spänning medan det laddas ur går nog pumpen ännu längre tid fast långsammare, t ex med ett 12V 20Ah batteri och 4W förbrukning får man 240/4=60 timmars drift. (Obs jag vet ingenting om batterier, någon annan kommer säkert att rätta ovanstående.) De styrbara (Nanonstream Electronic) kan drivas med 12-24V DC (genom 230V nätaggregat), det är bara dessa som fungerar med den automatiska batteriomkopplaren tror jag. De vanliga med fast hastighet (Nanostream) går på 230V AC direkt ur väggutaget, de kanske kan fungera med batteri och växelriktare (om inte motorn får problem med dåligt filtrerad växelström från växelriktaren, eller tänker jag fel nu?) men oavsett skulle man behöva koppla in dem manuellt.

Här är batteriomkopplaren, den verkar fungera automatiskt: https://www.shop-meeresaquaristik.de/Pumps-and-pump-equipment/Tunze/Controller-Accessories/Tunze-Safety-Connector-6105-500::5384.html Tunzes egen hemsida har inte mycket information tyvärr, hittade bara den här: https://www.tunze.com/en/products/details.html?user_tunzeprod_pi1[prodid]=6105.500

Billigaste jag sett var batteridrivna luftpumpar på Amazon (tror jag). Annars kanske ett bilbatteri med växelriktare skulle kunna funka (fast man får isf koppla in det manuellt), jag tror även Tunze har en automatisk batteriomkopplare för åtminstone DC-pumparna.

Det verkar som om källan till "72 dagar" är Colorni, A. and P. Burgess. 1997. Cryptocaryon irritans Brown 1951, the cause of "white spot disease" in marine fish: an update. Aquarium Sciences and Conservation, 1: 217–238. Har du läst den? Jag har inte lyckats hitta den gratis någonstans. Jag har sett (och fått) prick på fiskar även från butiker med UVC, men det kan självklart skilja beroende på UVC-effekt, inredning osv. Kan inte det vara farligt för fisk och övriga djur? Åtminstone ozon brukar man väl avråda från att dosera rakt ut i karet (utan hellre låta det reagera inuti en skummare)? Jag testade med 25mg ozon i skummaren vid ett tillfälle (osäker på verklig effekt, det är en 25 år gammal ozonapparat), det verkade inte hjälpa alls. Här är produktsidan: https://www.polyplab.com/products/medic Här är en recension som nämner "crystallised peroxide salts" som ingrediens: https://www.practicalfishkeeping.co.uk/gear/reviews/articles/review-poly-lab-medic-marine-fish-treatment http://edis.ifas.ufl.edu/fa164 skriver: "The length of the entire life cycle varies, depending upon a number of factors, including strain of Cryptocaryon, temperature, salinity, and fish host ... Even for a specific strain and fish host, the life cycle may vary by weeks or months ... An average life cycle appears to be 1 to 2 weeks; however, life cycle durations may range from 6 days to 11 weeks, primarily because of the unpredictability of tomont development " Jag skulle gissa att man kan vara "ganska säker" efter en månad, och närmare 100% efter två månader, men det förutsätter förstås att det inte finns stammar av prick som är hittills okända för vetenskapen... Jag tycker mig även ha sett drabbade fiskar bli återinfekterade nästan kontinuerligt (nya prickar innan de gamla hunnit försvinna), kanske det då rört sig om flera stammar samtidigt.

Intressant idé att öka syreinnehållet i vattnet. Om man inte har någon oxydator/väteperoxid, skulle det hjälpa att istället sänka temperaturen i karet? Lägre temperatur ger ju både mer syreinnehåll och mindre syrebehov hos fisken pga långsammare metabolism.

Kanske pricken följde med de nya stenarna, men det kan också vara så att mycket ny sten (dessutom i ett nystartat kar) stört bakteriekulturerna i karet, vilket försvagat fisken. Att bara den ena fisken har prickar kan bero på att den har sämre immunförsvar, eller så kanske den haft otur och valt sovplats precis där pricken släppt från stenen. Kanske den andra fisken blir smittad nästa omgång (oftast efter ett par veckor). Enligt manualen skall det okända(?) innehållet hjälpa mot allt från Oodinium och fenröta till bakterier och prick, jag är skeptisk... Om du vill testa medlet så är det kanske säkrast i en annan behållare. Omöjligt att säga, det beror både på sjukdomen, fiskarnas immunförsvar och hur du behandlar dem. Värt ett försök, men de lägre djuren tål nog inte så låg salthalt så gör det i ett annat kar. Tveksamt om det hjälper, parasiten brukar lämna stenen nattetid när fiskarna sover nära stenen. Däremot skulle du kunna testa att sätta fiskarna i korgar/burar uppe vid ytan, på så sätt kommer de längre bort från stenen. Jag lät en Z. scopas gå i en sån här i flera veckor utan problem: https://www.clasohlson.com/se/Förvaringskorg-Rondo-6-l/34-1451-5 Vet ej, http://edis.ifas.ufl.edu/fa164 skriver att "Temperatures for optimal growth of most strains of Cryptocaryon appear to be about 23–30°C". Samtidigt är 30 grader nära gränsen för vad övriga djur klarar också, och de behöver mer mat och syre vid högre temperatur. Varför inte? Du skulle kunna göra en fuskversion och flytta den sjukaste fisken ett par gånger mellan ett par hinkar, inte för att bota den utan för att bli av med merparten av parasiterna. Kanske hinner fisken då bygga upp immunförvaret under tiden. Var bara försiktig med syre och ammonium i hinkarna. Parasiterna släpper efter ett tag (se länk ovan) så fiskarna ser ibland helt friska ut, men prick kommer oftast tillbaka inom ett par veckor. Det kan gå fortare också, 72 dagar är den längsta kända tiden. Men sätter du i ny sten (inklusive korallfraggar) kan det teoretiskt följa med ny prick. Detta gäller troligen främst sten som gått med fisk i butiker, chansen att prick följt med en sten från ett korallrev är nog mycket lägre.

Man kan ha en djup sandbädd (10cm eller djupare) som biologiskt filter, men då bör man inte röra om i den såvitt jag förstår. Annars är det bättre med ett tunnare lager (1-2cm?), såvida man inte har djur som behöver lite mer (5cm för wrassar?). Håll koll på lukten om du skall suga ur sanden, så att inte det djupaste illaluktande sandlagret blir kvar i karet medan det friska ytlagret sugs ut. Vet inte riktigt hur man bäst löser det problemet faktiskt, kanske man skulle kunna sticka ner sugslangen djupt i sanden? Försök att knipsa av algtussarna så de blir så korta som möjligt, då blir resterna lättare att äta av för djuren. Om det växer mer på vissa stenar kanske det beror på att just de stenarna läcker fosfat. Fosfatläckage skulle kanske även delvis kunna förklara varför fosfatvärdena inte vill sjunka. Det kan kanske också vara så att algtrådarna på stenar lägre ner fångar upp mer detritus som blir till näring för algerna.

Det stämmer att svavelväte luktar som ruttna ägg, detta kan bildas i syrefattiga områden, t ex i djupa sandlager, under tjocka alglager eller i filtermaterial om pumpen varit avstängd en längre stund. Här är en mer ingående artikel: http://reefkeeping.com/issues/2005-12/rhf/ som även nämner att luktsinnet kan avtrubbas vid höga koncentrationer.

Det gav mig en idé till. Kanske många snäckor bara kommer fram och betar på nätterna, och gömmer sig i skuggan på dagarna (därav ingen algväxt)? Det finns väl ofta fler mörka gömställen på ett rev än i ett kar. Å andra sidan borde sådana snäckor vara svårare att hitta för fångstmännen.

Testa att sätta skummaren på en timer så att den inte går alla dygnets timmar.

Inte särskilt vad jag märkt, helst rör de sig långsamt medan de skärskådar inredningen efter smådjur men de kan även simma fort om de vill. Min filfisk tog eventuellt små glasrosor, men inte större exemplar (precis som mina pepparmintsräkor). Livsmiljön verkar vara blandad, exempelvis skriver http://www.iucnredlist.org/details/69921254/0 "Adults inhabit reef, weed, and rubble areas on shallow coral reefs (Hutchins 2001, Kuiter and Tonozuka 2001) and are commonly found in seagrasses (Peristiwady and Geistdoerfer 1991)." (var ungdjuren man köper i butik lever någonstans framgår inte).

Nej jag syftade på andra djur som skulle kunna hålla snäckor rena från kalkalger. :-)

Jag köpte just lite nya snäckor, och noterade att de helt saknar kalkalgväxt på skalen. Mina äldre snäckor är däremot oftast helt övervuxna. Har inte tänkt på detta förut, men är det normalt att levande snäckor i naturen är helt fria från kalkalger, och hur kommer det sig i så fall? Det kan väl knappast vara algätare som betar av dem så att inte ett spår finns kvar. Vissa snäckarter (t ex Cypraea) kan visserligen rengöra skalet, men inte de vanliga akvariearterna väl? En teori är att våra akvarier är överfyllda med kalkalgfragment som fäster överallt, medan de har betydligt svårare att sprida sig i naturen pga de större vattenvolymerna. En annan teori kan vara att snäckorna kommer från platser med väldigt lite kalkalger, t ex sjögräsängar.

Koppar kan användas till medicinering av fisk, eftersom fiskar tål betydligt mer koppar än lägre djur. Jag tror Stig menade att vanliga hemmatester inte är tillräckligt noggranna för att mäta koppar i ledningsvatten, utan de är till för att mäta halten vid medicinering. Men jag tror inte du behöver oroa dig för koppar i ledningsvattnet såvida inte bostaden har helt nya kopparrör indragna.

Nackdelen med Diadema är att man kan sticka sig på dem, ingen rolig historia (taggarna går inte att dra ut). De lär även bli väldigt stora med tiden. Har du fortfarande kvar dinon? Kanske de inte gillar den, försök att suga bort den från trådalgerna så ofta som möjligt. Glöm inte heller att ta bort längre tofsar, ju kortare de är desto enklare blir de att beta av för djuren.

Triton-testet skickar man iväg (har inte provat själv), det kostar drygt 300:- per gång. Salifert, Seachem och JBL har testkit för koppar som man kan göra själv. Men kolla annars med andra akvarister i Västerås, om de kan hålla sötvattensräkor är säkert det kommunala vattnet OK, och om dina egna vattenledningar inte är alltför nya är de säkert OK med. Instämmer, tänkte mest för att kolla kranvattnet vid eventuell tveksamhet.

Det varierar beroende på var man bor. Enligt din profil bor du i Borlänge, jag har ingen aning om hurdant vattnet är där men det kanske någon annan kan svara på t ex @Lasse ? Dels kan vattnet från vattenverket vara tveksamt (i Göteborg där jag bor är det OK), dels sägs det att nya kopparledningar i den egna bostaden kan avge koppar (även om jag aldrig hört talas om något konkret fall av sådan kopparförgiftning). Även bly kan tydligen medfölja om man använder varmt ledningsvatten (vilket man kanske bör undvika). Det finns vattentester för koppar i zoobutiker, eller så kan man köpa ett Triton-test: https://www.triton.de/en/articles/how-to-get-your-aquarium-tested/ vilket testar många fler ämnen (dock ej nitrat tror jag, till skillnad från konkurrenten ATI: http://atiaquaristik.com/en/?one_page_portfolio=icp-oes-analyse ). Det finns även de som använder osmos som en extra säkerhet, trots att deras kranvatten är bra (detta är något som diskuteras ibland även här på forumet), så det är inte nödvändigtvis fel av en säljare att rekommendera det.

Förutom forumsponsorernas webbutiker så finns det flera i t ex Tyskland, bland annat: https://fish.aquaristic.net/ https://www.shop-meeresaquaristik.de/ https://www.sewatec.de/ Priserna där är ofta lite lägre, men eftersom frakt tillkommer lönar det sig bäst vid dyra beställningar. Jag tror det, om jag inte glömt något. Inredning tillkommer förstås (levande sten rekommenderas, kanske 5kg/100 liter?) plus lite småsaker som t ex håv, ett par hinkar, hävertslang, algskrapa. Om du har otur är kranvattnet olämpligt för saltvattenskar (pga t ex koppar eller andra föroreningar), då kan en osmosanläggning behövas. Kemiska vattentester (t ex KH, NO3, PO4) är det många som använder, men jag är inte säker på att tester alltid gör någon nytta i enklare kar. Dels visar de ofta fel, dels är det många som oroar sig i onödan över lite avvikande vattenvärden och tar till panikåtgärder som gör mer skada än nytta. Ja jag försökte ju hålla nere priset i min lista (förutom för skummaren och den dyrare streampumpen, som är toppkvalité för ett 100-liters kar vad jag vet). Dessutom är tanken att detta enkla kar med tiden byts ut mot ett större, så jag har inte tagit någon hänsyn till utseendet (utrustningen sitter tex fullt synlig i karet). Många menar även att större vattenvolym ger en stabilare miljö, jag vet inte om det verkligen stämmer men utrustningen (särskilt belysning) blir samtidigt mycket dyrare. Ja det är en praktisk/bekväm apparat men absolut inte väsentlig (såvida man inte håller stenkoraller och doserar kalcium i form av kalkvatten genom den). För djuren bör det gå lika bra om man fyller på avdunstat vatten för hand några gånger i veckan. Man kan även mäta salthalt enklare och noggrannare med en dyrare refraktometer, använda två streampumpar istället för en, välja en bättre algskrapa osv... :-)

Även med ny utrustning behöver det inte bli så dyrt, här är några förslag (priserna tagna på en höft). Köps allt begagnat blir det förstås ännu billigare. Skummaren och streampumpen nedan är av bra kvalitet, belysningen är i svagaste laget men räcker kanske för enklare koraller (inte Acropora) om inte karet är alltför högt: 100-liters Juwel-akvarium (stativ, värmare, filter och enkel belysning ingår): 2800:- Skummare Tunze 9004: 1000:- Programmerbar streampump Tunze 6040: 1000:- Sand, salt, hydrometer (mäter salthalt och temperatur), vattentester: 1000:- ------------------------ Summa: 5800:- En ännu billigare variant är att köpa begagnat kar och en enklare streampump. Om den medföljande belysningen är dålig (t ex T8-rör; minst två T5-rör kan eventuellt fungera) kan man kanske komplettera med en efektivare LED-armatur: Begagnat 100-liters kar med ställning och belysning: 500:-? Skummare Tunze 9004: 1000:- Enkel streampump Tunze 6020: 500:- Sand, salt, hydrometer (mäter salthalt och temperatur) vattentester: 1000:- ----------------------- Summa: 3000:-

Hejsan! Ja det blir betydligt billigare att köpa begagnat, även andrahandsvärdet på nya saker är lägre om du köper nytt och ångrar dig. Köper man begagnat får man å andra sidan se upp så inte glasrutor är repade och att utrustningen verkligen fungerar (en del säljare är nybörjare som inte själva vet). En annan sak som fördyrar är onödigt avancerad utrustning, det gäller kanske särskilt LED-armaturer. Även kar gjorda speciellt för saltvatten (t ex med ytavrinning och sump) brukar vara extra dyra. Du sparar även mycket pengar på att börja med ett litet kar (100 liter?). Om du sedan vill fortsätta med ett större kan du alltid använda det lilla karet som karantän, fraggkar eller liknande.