Christian J

Vill bara tillägga att Prick, Ich och Cryptocaryon är olika namn på samma parasit. Detta gäller alltså om karet är tomt på fisk. Antalet dagar verkar variera mellan olika studier (Humblefish-artikeln nämnde f.ö. 76 dagar), jag tror inte det finns någon exakt siffra men det är förstås alltid säkrare att vänta en längre än kortare tid... TTM (Tank Transfer Method eller Hinkmetoden på svenska, sök på forumet för detaljer) verkar vara ett effektivt sätt att få bort parasiterna från fiskarna, men det är väldigt omständligt. Man måste alltså först fånga en fisk, behandla den med TTM och sedan sätta den i ett separat karantänskar, därefter upprepa proceduren med nästa fisk osv. Har man t ex 10 fiskar lär det ta sin rundliga tid... När sedan samtliga fiskar till slut behandlats och befinner sig i karantänskaret så måste det smittade huvudkaret gå utan fisk i ytterligare ett par månader. Koppar är giftigt för kräftdjur, kanske andra lägre djur och även fiskarna själva om man överdoserar, så det bör inte användas i huvudkaret. Instämmer, det lär ha svårt att smitta mellan fiskar.

Det är nog inte svamp, men skulle kunna vara Prick (Cryptocaryon). Jag skulle rekommendera den klistrade tråden om Prick för mer information om parasitens livscykel och behandlingsmetoder: https://saltvattensguiden.se/topic/40636-vita-prick-behandling-fakta-myter/ Prick dödar sällan fiskarna första vågen, men den brukar återkomma i vågor och smitta fiskarna igen, och om varje våg då blir större än den förra kan fiskarna till slut dö av det. Men de kan också utveckla immunitet och bli helt symptomfria. Är det däremot Amyloodinium så kommer som sagt fiskarna troligen att dö mycket fortare. Om alla fiskar skulle dö (oavsett av vilken parasit) så bör du vänta med att sätta in nya fiskar ett par månader(?) efteråt. Parasiterna finns kvar som cystor även i kar utan fisk och kan smitta nya fiskar flera veckor efteråt. För att ge fiskarna de bästa förutsättningarna rekommenderas nyttig fiskmat, bra vatten och en allmänt stressfri miljö. Bar botten utan sand gör det svårare för prickparasiterna att fullborda delar av sin livscykel. Tillräckligt med gömställen kan också minska stress hos fiskarna, men att börja möblera om i karet kan förstås också öka stressen, så vänta åtminstone till en symptomfri period i prickcykeln. En UVC-sterilisator är lite dyr, men det kan den kanske vara värd om du har många och dyra fiskar. Det kan hjälpa en del under parasitens frisimmande stadium, men bara om sterilisatorn är tillräckligt dimensionerad (både Watt-styrka och vattenflöde). Jag vet inte så mycket om sådana men det finns tidigare trådar om dem här på forumet. De flesta fiskaffärer använder UVC, jag tror inte de lyckas få bort samtliga parasiter men det håller åtminstone nere koncentrationen tills fiskarna får lättare att utveckla immunitet. När man kommer hem med en ny fisk och har acklimatiserat den kan hälla den ner en håv och sedan kasta butiksvattnet för att minska risken att frisimmande parasiter följer med. Fiskarna själva kan förstås ända vara infekterade, och sitter parasiterna inuti gälarna syns de inte från utsidan.

dubbelpost

Jag misstänker att ICP-tester kan visa för höga värden om det följt med t ex kiselalger i vattenprovet. Jag fick också skyhöga värden med Triton-test, medan Saliferts dropptest bara visade 0-0.03ppm. Om du inte har problem med kiselalger (ej att förväxla med dino) så är det nog inget problem. Kan det vara någon annan form av partiklar som fastnat i filtret? Alger borde inte kunna växa där, varifrån skulle de få ljus? Mögel möjligtvis, om filtret stått oanvänt och fuktigt länge, men inte såpass fort?

Se bara till att sumpen kan rymma hela vattenvolymen utan att översvämmas om ATO:n skulle hänga upp sig...

Ja, i en (fuktig) frigolitlåda. Jag tror inte någon levande sten fraktas i vatten av kostnadsskäl, förutom små bitar som vildfångade koraller mm växer på.

Är ni säkra på att det är ammoniak NH3 och inte ammonium NH4? Vid högre pH-värde omvandlas mer ammonium till det ännu giftigare ammoniak , så kanske en syresten gör mer skada än nytta, eftersom den vädrar ut koldioxid vilket leder till höjning av pH. I en nödsituation kan man nog byta så mycket vatten som det är praktiskt möjligt att blanda till, se bara till att temperatur och salthalt på den nya vattnet är tillräckligt nära så inte djuren chockas. Alternativt skulle ni kunna flytta fiskarna till en annan behållare (t ex en hink) med nytt saltvatten, men bara om de går att fånga in utan att stressas. Halten av ammonium/ammoniak bör gå ner så fort bakterierna hinner med att bryta ner det till nitrit NO2 och sedan nitrat NO3. Mata inte alls under tiden. Fiskarnas urin kommer dock att förorena även det nya vattnet nån dag (även om de inte får någon ny mat). En annan idé kan vara att köpa t ex Seachem ammoniumbindare och dosera i akvariet, men jag vet inte hur effektivt det verkligen är och det tar förstås tid att få tag i. Nitrit sägs vara ganska ofarligt i saltvatten, även om förekomsten tyder på dålig bakteriell nedbrytning. Däremot kan förekomst av nitrit störa nitrattester, så att de visar betydligt mer nitrat än man verkligen har, så det är ingen mening att testa nitrat förrän nitrit ligger på noll. Om vattnet verkligen innehåller nitrat så är det bara giftigt vid väldigt höga värden (t ex över 100ppm), men det varierar mellan olika djur. Här är en detaljerad artikel om ammonium/ammoniak, "Ammonia and the Reef Aquarium" av Randy Holmes-Farley: http://reefkeeping.com/issues/2007-02/rhf/

Det verkar saknas informationom detta runtom i forumet, så många kanske missar det. Kanske man kunde ha notiser där "Reply/Start New Topic"-knapparna normalt befinner sig? Kanske även på sidor som dessa: https://saltvattensguiden.se/topic/60936-krav-för-annonsering/ https://saltvattensguiden.se/infokoposalj.html/ (denna har f.ö. en ogiltig "Klicka här för att komma till Köp & Sälj"-länk längst ner)

Så har det väl alltid varit, men det är kanske värre nuförtiden. Dels finns det betydligt mer avancerad utrustning och metodik, samtidigt som det verkar ovanligt med moderna akvarieböcker som beskriver vad utrustningen egentligen behövs till. Följden blir att nybörjare tvingas leta efter uppdaterad information på nätet, där den oftast är väldigt utspridd. Det är väl dessutom oftast ännu dyrare idag jämfört med för t ex 30 år sedan. Då kostade nästan alla koraller runt 200kr (stora exemplar), idag är det inte ovanligt med flera tusen för en liten fragg. Lägg till det betydligt mer avancerad (=dyrare) utrustning och resultatet blir en lyxhobby endast för de som är extremt intresserade. Det tycker jag är lite synd, för det går ju utmärkt att hålla många djur med ganska enkel och billig teknik, men det får aldrig nybörjarna veta.

Menar du X ggr högre än än testets level of detection (vilket inte nödvändigtvis innebär att det är giftigt), eller X ggr högre än gränsvärdet för giftighet (hur definieras det, olika organismer är ju olika känsliga)? Angående järndosering skriver http://reefkeeping.com/issues/2004-05/rhf/index.htm (iofs gammal artikel): "Deciding how much iron to add is fairly easy because, in my experience, it doesn't seem to matter too much. Presumably, once you add enough to eliminate it as a limiting nutrient, extra iron does not cause apparent harm (at least that I've detected in my aquarium or have heard of from others)."

Det är väl ingen extrem skillnad... Någon rörelse på vattenytan? Minsta våg kommer ju att bryta ljuset olika. Kanske även små skillnader i kamerans läge kan påverka.

Kan det isf bero på den lilla mängd luft som stängs inne när man korkar igen behållarna efter varje användning? Detta förutsatt att en reagens reagerar med luftens syre. Jag har kanske märkt det någon enstaka gång (men minns inte när eller vilket test). Skulle det bara vara små skillnader gissar jag att de är försumbara jämfört med mina egna avläsningsfel av färgskalorna. Menar du kort tid efter Bäst Före-datumet gått ut, eller att de blir dåliga kort efter att de öppnats?

Om två olika fabrikat av tester visar exakt samma värde kanske man kan lita på dem, förutom om om mätvärdet är noll eller väldigt högt kanske? Jag brukar köpa nya test när bäst före-datumen går ut, i samband med det jämför jag mätvärdena mellan det gamla och nya testet för att se om de skiljer sig mycket.

Jag undrar lite över bilden: fisken ser blek/vit ut vid magen, men samtidigt består andra delar resten av bilden av liknande ljusa fläckar (oskärpa från vattenytan?). Så är fiskens mage blek även i verkligheten, eller är det bara från kameran?

Fördelningen är alltid högre andel NO3 än PO4 i foder (tror jag), dessutom kan PO4 absorberas av levande sten (iaf ett tag). Testa eventuellt att minska cirkulationen ett par veckor för att se vad som händer (mer näring på botten kanske gynnar konkurrerande bakterier). Testa även att höja temperaturen om den är låg, det kan eventuellt hjälpa mot dino. Om algerna på sanden försvinner varje natt och sedan kommer tillbaka dagtid tror jag att det kan vara dino. Cyano och kiselalger tror jag stannar kvar över natten. Jag tror inte att du nollar näringsvärdena på det sättet, däremot kanske du minskar dem så att det tar längre tid att höja. Ovanstående bild tycker jag liknar röd cyano faktiskt. Min dino har antingen sett ut som ett brunt puder fläckvis över botten (denna sort uppstod när jag skaffade bottensand, och försvann när temperaturen ökade), eller har bildat långa trådar som flutit lodrätt uppåt (denna sort uppstod när jag nollade näringsvärdena, och försvann när de höjdes).

Förresten, måste inte ljuset från belysningen träffa huvens väggar i en ganska snäv infallsvinkel för att öht reflekteras vidare ner i karet? Och med en så snäv vinkel kanske vanlig blank färg reflekterar det mesta av ljuset.

Enbart den med "spioneffekt" verkar finnas i lager... Sen är ju som sagt frågan om den tål saltstänk och rengöring, kanske man kunde sätta transparent akryl/PVC framför?

Riktigt tunna akrylskivor behöver inte vara så tunga, men det är nog bäst att fästa dem med skruv ändå för säkerhets skull. Hornbach verkar ha haft spegelfolie tidigare: https://www.hornbach.se/s/spegelfolie jag tror även jag sett akrylskivor där för badrum tidigare. Fast jag misstänker att de flesta skivor avsedda som speglar är ganska tjocka för att inte böja sig och ge en förvriden spegelbild.

Är inte ytarean viktigare än volymen på ett cheto-refugium --om vattenståndet är för högt får väl inte algerna nederst tillräckligt med ljus annars? Möjligen skulle man kunna försöka få algerna att rotera, ha flera grunda kar över varandra med belysningar mellan, eller fylla botten av ett högt kar med sand. Hur fungerar t ex järn-gödsling av chaeto i ett så stort system? Småflaskorna som säljs är ju inte billiga.

Finns det så stora algreaktorer/scrubbers att köpa ens? Om inte så är väl egentillverkat algrefugium ett alternativ, kanske något i still med ett fraggkar men fullt av chaeto?

Det går inte fort det här, senaste två månaderna har NO3 har bara sjunkit från ca 50 till 25ppm (alltså < 0,5ppm/dag), trots dosering av Kaliumdivätefosfat för att hålla PO4 konstant. Jag doserar 30ml 12% ättika per dag till 280 liter akvarievatten. En liten fisk försvann för en månad sedan, kanske det har bidragit till att fördröja processen. Tidigare fylldes skummarkoppen av klistrigt skum, men de senaste dagarna har den istället blivit överfull med rent vatten efter bara några timmar. Tunzeskummarens påstådda översvämningsskydd verkar inte fungera alls. Enda annorlunda jag gjort på sistone har varit att lägga i en påse gammal Siporax i sumpen, samt att tillsätta saltvatten i ATO-behållaren för att höja salthalten lite.

MatthiasNs förslag låter vettigt tycker jag. Om man trots allt skulle låta karantänskaret vara ihopkopplat med systemet kontinuerligt (alltså även när fiskar går i karantän) så behöver kanske inte flödet mellan dem vara särskilt högt? Det kanske räcker med en liten rännil, ju långsammare desto bättre UV-sterilisering. Vid strömavbrott skulle även flödet mellan karen upphöra, så risken för kontaminering är nog väldigt liten. Om karantänen dessutom befinner sig under visningskaret (likt en sump) så kommer ju returpumpens vatten att rinna tillbaka till karantänen av gravitationen.

Det här testet: https://www.youtube.com/watch?v=r8lc3SlvROY eller har de gjort någon uppföljare senare? Från 3:35 i videon säger de att nitraten sjönk även i kontrollakvariet (utan någon filtrering alls), och i karen med bioblocks verkade nitraten börja stiga igen redan efter ett par månader. Det finns även en BRStv-tråd om videon här: https://www.reef2reef.com/threads/is-marine-pure-effective-at-reducing-nitrates-we-learn-some-valuable-lessons-brstv-investigates.307515/ men den handlar till stor del om eventuellt aluminiumläckage.

Jag kanske skulle specificerat att mina är av släktet Halichoeres, ca 5-10cm stora.

Möjligen kan man fylla en hink med sand: https://web.archive.org/web/20151017030347/http://www.reefcentral.com/forums/showthread.php?threadid=595109 nackdelen är att det kanske behövs en ganska stor hink, kanske större än vad som får plats i en sump under akvariet.