Christian J

Allra viktigast är kanske att inte akvaristen får i sig koncentrerade gifter direkt från testreagenserna. Observera att kvicksilver kan tas upp direkt genom huden eller från luften (men det kanske inte gäller alla dess kemiska föreningar). Jag gjorde lite efterforskningar, JBLs ammoniumtest varnar för NaOH och NaClO, men jag ser inget om kvicksilver: https://www.jbl.de/?lang=en&mod=download&id=13073 . Tropic Marins ammoniumtest varnar för NaOH, men kvicksilver nämns inte: http://www.tropic-marin.com/wp-content/uploads/2013/12/gebrauchsanweisun-ammoniak-ammonium-test.pdf Däremot verkar Saliferts ammoniatest innehålla kvicksilver enligt http://www.marinedepot.com/Salifert_Ammonia_Test_Kit_Ammonia_Test_Kits_for_Saltwater_Aquariums-Salifert-SF1111-FITKAM-vi.html --det framgår inte hur mycket kvicksilver testet innehåller, men om Saliferts tester tillverkas i Holland så borde väl EU:s regler gälla: https://en.wikipedia.org/wiki/Mercury_(element)#European_Union ? Vad som sen anses vara en farlig nivå av ett skadligt ämne brukar väl handla delvis om politik. Bara för några år sedan uppmanades allmänheten att ersätta traditionella glödlampor med "energisparlampor", trots att de senare innehåller kvicksilver, och det är först efter att LED-lampor börjat säljas som jag plötsligt sett varningar om att energisparlampor och traditionella lysrör kan avge kvicksilver om de spricker. Man frågar sig om syftet är att skydda människor från kvicksilver eller skrämma dem att köpa LED-lampor.

Hög vattentemperatur borde väl också öka avdunstningen, kanske den går att sänka lite?

Är det tillräckligt stora mängder för att ha praktisk betydelse? Det ju bara några få droppar från ett fåtal akvarister, som sedan späds ut med allt det andra avloppsvattnet. Kan även vanligt saltvatten (som man häller i avloppet vid vattenbyten) innehålla oönskade spårämnen av relevant mängd? (Nu vill jag inte låta som om jag försvarar spridning av miljögifter, jag är genuint nyfiken.)

Vilket ambitiöst projekt! En annan idé skulle kunna vara att fästa nori på ett stort galler (eller mellan två galler), som sedan sänks ner på högkant i akvariet ett par cm per dygn av en motor (ungefär samma princip som när man släpper ner en persienn genom att släppa efter på snörena).

Det finns en annan algsort som heter Wakame i asiatiska butiker. Den sjunker som pellets, men sväller snabbt upp till mångdubbla storleken i vattnet och stannar sedan på botten. Frågan är vilka fiskar som äter den, och om de lyckas slita loss stycken från lösa algbitar.

Min kirurg äter upp varje smula som flyter omkring, knepet är att inte mata för mycket åt gången. Men om maten åker ner i ytavsuget kanske det inte fungerar. Man skulle kunna sätta fast norin vid vikter (så de sjunker), och släppa dessa från en foderautomat (om det finns någon med tillräckligt stora fack). Frågan är vad vikterna skall bestå av för material. Alternativt skulle man kunna sätta fast noribitarna vid små flöten, så de flyter alldeles under ytan.

Jag hade Jag hade sådana förr, de förökade sig relativt kraftigt men gjorde ingen skada vad jag vet. Kommer inte ihåg vad det blev av dem i slutändan, antagligen fanns de kvar när jag monterade ner hela karet.

Vet inte, men har funderat över samma sak. Skulle man inte kunna lägga små bitar av nori i en vanlig foderautomat?

Någon som vet om rostande neodymiummagneter förgiftar saltvatten? Dessa magneter är väldigt vanliga i olika akvarieprodukter och DIY-projekt, och tillverkas av neodymium, järn och boron. Ibland har de dessutom ett skyddande ytskikt av nickel och koppar, vilket låter ju lite mer uppenbart tveksamt. Jag har inte sett några negativa reaktioner i mitt eget kar efter att en magnet helt rostade sönder, karet saknar visserligen koraller men kräftdjuren mm verkar må bra.

Det varierar beroende på art, se t ex här: http://www.ronshimek.com/flatworms.html http://www.melevsreef.com/node/651

Såg just att en av magneterna på min Santa Monica HOG1 var helt sönderoxiderad. Magneterna skyddas bara av ett tunt lager silikon (möjligen är magneterna bättre skyddade på nyare modeller, min är ett par år gammal). Verkar som om fler drabbats av samma sak: http://www.reefcentral.com/forums/showthread.php?t=2547582

Det har ju diskuterats här ganska nyligen hur länge man bör vänta, ofta nämns 72 dagar för att vara på den säkra sidan men ingen vet väl egentligen säkert.

Fast om man bara tillsätter ca 1% sötvatten om dagen (för att ersätta avdunstningen), så borde väl det dagliga nytillskottet av kloramin bara bli 1% av 0,1mg/l? Vid större vattenbyten kanske man däremot bör vidta någon åtgärd.

När jag skrev normala doser så menade jag inte högsta tillåtna dosen för människor, utan snarare mediandosen(?) i Göteborg, vad den nu kan vara.

Samma här, fast jag vet inte när kloramin började användas i Göteborg. Men innan dess användes väl klorgas istället, och det märkte jag inga problem med heller. Möjligen att jag använde duschmunstycke för att lufta ur klorgasen, men jag slarvade säkert ofta. Så du använder bara askorbinsyra korta perioder? Kan askorbinsyran reagera negativt med kalkvatten på något sätt? Ja, vad jag förstått är det främst kolfiltret i osmosanläggningen som tar bort kloraminet, inte så mycket osmosen i sig. Vad tror du om att kontinuerligt använda kolfilter på vattenkranen just för kloramin (om man inte använder osmos)?

Det jag är nyfiken på är just hur mycket kloramin djuren utsätts för, och hurpass giftigt det är. Frågan är hur många som mäter det i Sverige.

Hittade det här inlägget av dig: "Sedan är det lite ojust att ta upp Växjö och deras klorproblem. Orsaken till deras problem på 80 - talet var att man hade storhetsvansinne och dimensionerade sitt vattenledningsnät för nästan dubbla befolkningen. Man fick ett ganska stillastående vatten på vissa ställen och fick utbrott av bakterietillväxt. detta bekämpades med klor och metoden att blanda klordioxid och ammoniumsulfat för att få kloraminer uppfanns där. det gick inte ha nått i det vattnet stundtals utan att använda vattebehandlingspreparat." Men det har då alltså inte varit normala doser, som t ex i Göteborg, utan extremfall?

Läste någonstans att högre temperatur driver ut CO2 ur vattnet, kan det stämma? Frågan är isf hur effektivt det är.

Parasiter kan även sitta på döda delar av korallskelett. Hur länge har karet varit utan fisk?

Frågan är om akvarister har märkt några problem med kloraminförgiftning, i synnerhet i Sverige där jag antar att dricksvattenkoncentrationen är ganska låg? Och borde inte främst bakterierna i akvariet påverkas, det är väl för att döda bakterier som kloramin tillsätts i dricksvattnet? Självklart kan man inte utesluta t ex fiskförgiftning på lång sikt, och kanske akvaristen då tror att en fisk drabbats av något annat när den i själva verket är kloraminförgiftad. Å andra sidan kan man inte automatiskt dra slutsatsen att en eventuell förgiftning måste bero på mångårig kloraminexponering, det finns ju gott om andra kända och okända ämnen som också skulle kunna leda till förgiftningssymptom. Holmes-Farley skriver för övrigt: "Even if the chloramine added each day is broken down in the aquarium before the next addition (something that is likely, but not demonstrated for aquaria)...", vilket skulle betyda att kloramin inte anrikas. Trots det menar han att djuren kan förgiftas av de ständiga nytillskotten: "...then if the top off water contained 4 ppm chloramine, the aquarium would be boosted to 0.08 ppm every day", men 4ppm är vad jag förstår långt över svenska nivåer. Dessutom blir kausaliteten svår att bevisa om en fisk uppvisar förgiftningssymptom efter flera år om inget kloramin ackumulerats i akvariet...

Enligt artikeln skall det vara i USA: "Most aquarists in the greater Boston area (including myself) found chloramine levels of less than 0.5 ppm-Cl in their tap water when tested at a recent Boston Reefers Society function."

Edit: hittade svaret på http://www.reefkeeping.com/issues/2003-11/rhf/feature/ :-)

Vad jag vet används kloramin i Göteborg. Jag tror inte kloramin är särskilt giftigt, men oavsett så tas det inte bort av osmosfilter om jag minns rätt.

En anledning att ta det lugnt med att sätta i olika djur är att man bör man öka matningen långsamt, så att bakteriepopulationen hinner anpassa sig. Detta gäller kanske inte algätare om det finns alger att äta av i akvariet, eftersom man då inte behöver mata dem extra. Använder man redan inkörd levande sten kanske det inte är fullt så viktigt, men är LS inte inkörd kan det bli stora svängningar enbart pga döende biomassa på/i den, likaså om man startar med död sten och hela bakteriekulturen måste byggas upp från grunden. Även koraller kan vara känsliga för varierande vattenkvalitet pga instabil bakteriepopulation.

Jag sätter vitbalansen på auto, och använder ca -2,3 stegs underexponering för att förhindra att blå färger överexponeras (observera att histogrammet i en del kameror bara visar rätt exponering för grönt, så man kan kanske inte se om blått är överexponerat: http://www.kenrockwell.com/tech/yrgb.htm ). Denna metod resulterar i ganska blå och mörka bilder direkt ur kameran, därför använder jag sedan Photoshop eller liknande bildbehandlingsprogram för att rätta till vitbalansen i datorn (i JPG-format). När den överflödiga blå färgen tagits bort på detta sätt kan man dra upp ljusnivån för att kompensera för underexponeringen.