Ja, det är kvalitativt väldigt stor skillnad på olika kvävekällor. För att ett ämne ska fungera som kvävekälla så måste det tas upp av cellen och konverteras till aminosyrorna glutamin och glutamat (heter även som glutaminsyra) som fungerar som biokemiska startmolekyler för biosyntes av flesta andra kväveinnehållande ämnen. Glutamin och glutamat konverteras enzymatiskt (enzymet är glutaminsyntetas) till varandra genom att addera eller subtrahera ammonium: glutamat + ammonium <=> glutamin Aminosyran asparaginsyra (kallas som neutraliserat salt för aspartat) tas snabbt upp av alla celler (bakterier, alger, koraller, you name it) och kan på fem rappa konverteras till glutamat: Asparaginsyra + alfa-ketoglutarat <=> glutamat + oxaloacetat Asparaginsyra är därmed en riktigt bra kvävekälla för alla celler (= t ex bakterier/andra mikrober/alger) växer snabbt med asparaginsyra som den enda kvävekälla). Nitrat är en dålig kvävekälla för de flesta organismer (undantaget är växter har jag för mig). Anledningen är att kvävet i nitrat måste reduceras i två långsamma enzymatiska steg (enzymerna nitratreduktas och nitritreduktas) för att bilda ammonium som sedan kan matas in i glutaminbiosyntesen: nitrat <=> nitrit <=> ammonium (+glutamat) <=> glutamin Jag förväntar mig därför att en tillsats av kväve i samma koncentration i form av nitrat ger betydligt lugnare förlopp i karet än tillsats av den potenta kvävekällan asparaginsyra.