Claes_A

Lägger in en länk till min egen tråd där jag knåpar ihop en LED-ramp med Cree XR-E-dioder enligt standardmallen på RC: https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=33627

Jag försökte i söndags men tålamodet brast efter några minuter när allt pulver inte ville lösa sig...

För Cree XR-E har jag utrett detta när jag byggde mitt DIY: https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showpost.php?p=342336&postcount=55

Om det rör som om mindre vattenbyte i ett etablerat akvarium så tror jag inte ett lite lägre pH är ett jätteproblem. Vad gäller det nya akvariet så lär pH inte stiga förrän koldioxiden går åt på något sätt - t ex genom biologisk fotosyntes eller genom att kemiskt tillföra hydroxidjoner t ex via kalkvatten eller natriumkarbonat. Men om pH ligger på t ex 7,6 med ett kemiskt test så skulle jag ta det med ro. Mitt pH stabiliserades av flera orsaker: 1. Trådalgsexplosionen la sig när jag tryckte ner näringsvärdena med Biopellets och ättika i kalkvatten. 2. Jag började dosera kalkvatten droppvis nattetid. 3. Jag såg till att skummaren fick frisk luft istället för att ta luft från det täta sumpskåpet.

pH styrs till stor del av koldioxidhalten i vattnet. Så om du har ett lägre pH nu så beror det troligen på att du har mer koldioxid som tillförs karet än vad som förbrukas jämfört med förut. T ex kan osmosvattnet tillföra koldioxid till systemet när du blandar vattnet så att pH initialt ligger lite lägre. Men så fort alger och koraller börjar fotosyntetisera så stiger pH. D v s om det finns koldioxid i osmosvattnet till en början så kan det leda till ett lägre pH men det ska vara övergående på några dagar eller i alla fall så fort alger och annat börjar växa. Det är inte så att det lägre pH:t sammanföll med att vinter kom och koldioxidhalten steg i rumsluften? Själv hade jag ganska stora pH-svängningar i det nya karet till en början när algerna grasserade. Det sjönk ofta till 7,7/7,8 på natten och steg till 8,2/8,3 på dagen. Men det hela har stabiliserats kring 8,2 nu när biologin är lite lugnare och algerna inte växer som tokar.

Dagens mätningar: KH 7 Fosfat, 0,00 mg/l (Hanna) Nitrat 0-0,2 mg/l (Salifert) Funderar på var mina två Cryptocentrus-gobies tagit vägen. Sist såg jag dem när de nya fiskarna introducerades men sedan dess har de hållit sig undan. Pistolräkan som de bodde tillsammans med har dessutom varit märkligt tyst nattetid sedan en vecka och dess fina utgångshål i sanden börjar slamma igen. Undrar om en viss gylta käkat den till frukost?

Jag tillsätter kalkvatten för att hålla KH på en acceptabel nivå. Av det skälet är ättika som kolkälla en bra lösning för mig för jag häller den bara i kalkvattnet och ökar därmed dess halt av kalcium och alkalinitet. Tidsperspektivet för att se en effekt brukar vara veckor, men det beror helt på det individuella akvariet, dess närsaltshalter och tillväxt av bakterier. Eftersom de flesta troligen inte använder kalkvatten så är vodka nog en mer praktisk källa för organiskt kol. Om du funderar på att dosera en organisk kolkälla läs igenom de långa trådarna om detta för att förstå vad vi tror händer i akvariet och de risker som tagits upp (i princip är alla relaterade till att överdosering kan ge problem och det är inte helt enkelt att veta om man överdoserar eller inte). Sen finns det ju ett antal olika kommersiella varianter av organiska koldoseringar - t ex Biopellets (organiskt kol i fast form), Fauna Marins produkter och Zeoprodukterna (de två sista verkar innehålla bland annat glukos, acetat och aminosyror som kolkällor). Jag har ingen praktiskt erfarenhet av alla dessa produkter men någon annan kan säkert hjälpa till!

Missa heller inte detta trevliga tyska nätföretag som säljer aluminiumplattor och profiler i valfria storlekar på nätet: http://www.metall-kunststoffhandel.de/shop/aluminium-c-21.html?osCsid=2c48df05f07b8d6f219fa2c5b0db9f8d Jag tror man kommer långt med en U-profil modell större: http://www.metall-kunststoffhandel.de/shop/profile-c-21_30_87.html?osCsid=2c48df05f07b8d6f219fa2c5b0db9f8d

Jag ser inte behov av reservkraft vid kortare strömavbrott (kortare än timmar) - djuren bryr sig i alla fall inte. Jag har under senare tid upplevt en del strömavbrott, dels p g a nätproblem (Vattenfalls gamla isolatorer) och dels p g a en trasig vattenberedare som löste ut jordfelsbrytaren. Vissa dagar har akvariet stått strömlöst i uppåt sex timmar med uppenbarligen inga negativa effekter på akvariets djur. SPS-tillväxten har t ex varit god under perioden. Så reservkraft tror jag är viktigast för längre strömavbrott där temperaturen i karet kan falla ordentligt och frånvaron av vattenrörelse kan innebära ett problem för gasutbytet och därmed syre- och koldioxodhalter.

Det är nog jag som inte förstår hur man ska göra vitpunktsbalansering eller vad det heter med den lilla kompakten under det blå ljuset. Som säkert framgått är mitt fotografi på nivån: "Titta man ser vad det föreställer!" Här är samma bild med en massa gult pådraget i Photoshops färgbalanskontroll:

Och så har sunbursten parkerat sig vid akvariets framruta och är nu riktigt kompetetiv i samband med matningarna även om den till skillnad mot övriga fiskar gärna funderar en sekund på om den ska ta foderpartikeln eller inte. 18 000 försök senare blev det ett halvdant foto på den: Allt ser bra ut i karet. Eftersom jag gjorde ett 20% vattenbyte förra helgen har algerna vuxit en del i veckan (är det järn eller N/P som drar igång dem vid vattenbyte?). Kanske har det också understötts av min ganska frikostiga matning p g a att jag ville säkra att sunbursten får i sig tillräckligt? Men det är inga hemska alger utan rödalger och nån solfjäderslik grönalg.

Det där är ett problem för systematikerna som vill rita fina träd. Inom djurvärlden brukar det ofta lösa så att hybrider inte så ofta är fertila - dvs de får ingen avkomma. Så verkar det vara när jag googlar också för t ex Acropora: http://www.sciencemag.org/content/296/5575/2023.abstract?maxtoshow=&HITS=10&hits=10&RESULTFORMAT=&fulltext=Hybridization+and+the+evolution+of+reef+coral+diversity&searchid=1&FIRSTINDEX=0&resourcetype=HWCIT%29 "Arten" Acropora prolifera är en F1-hybrid som inte förökar sig könsligt. Inom botaniken är det inte alls på samma sätt - där kan hybridisering leda till nya populationer som kan kallas för arter, underarter eller varieteter beroende på traditionen inom just det systematiska fältet. Jag gissar att hybridisering mellan två närbesläktade korallarter som ger upphov till en ny art kan vara svår att detektera för systematikerna. Om de börjar med morfologiska drag så kommer det nog bara se ut som ännu en art i samma släkte. DNA-analys så kan de få bevis för hybridiseringen (se tex A. prolifera ovan).

Jag hade kiselalger på sanden i mitt nya akvarium så länge som jag hade mätbart fosfat med Hanna Checkern. I samband med att jag började dosera ättika i kalkvattnet - dvs en organisk kolkälla - så gick jag under mätbara halter av fosfat och kiselalgerna försvann tillsammans med andra alger ska sägas. Jag skulle vilja sticka ut hakan lite och säga att kiselalger trots deras namn troligen inte drivs på av kiselhalten i vattnet utan snarare av näringstillgången (kväve - fosfor). Vanligen dyker de upp i nya kar eller när man flyttar om i inredningen - dvs när näringshalterna tillfälligt stiger. På samma sätt brukar de försvinna när näringshalterna ger sig efter att akvariet mognar eller andra alger tar över. På en yta som finkorning sand kan det vara svårt för andra alger att få fäste och då finns det en möjliget för opportunisterna kiselalgerna att hålla sig kvar. Så lösningar då? Få ner näringshalterna är nog det som tar hand om roten till problemet. De 30%-iga vattenbytena kan tyckas göra det men jag tror snarare de tillför näring än tar bort det (undantaget om karet har mycket höga nivåer av N och P). T ex innehåller många salt mätbara nivåer av fosfat. Så någon typ av strategi för att minska näringen skulle ta hand om problemet - frågan är bara vad det finns förutsättningar för i just ditt kar? Mata mindre? Några makroalger som konkurrerar ut kiselalgerna. Eller kanske en försiktig dosering av någon organisk kolkälla (vodka, ättika i kalkvatten, någon kommersiell produkt t ex Tropic Marins "Bio Actif"-salt för vattenbytena som ju redan innehåller en kolkälla)? Alternativet är att betrakta problemet som estetiskt - dvs låta kiselalgerna växa så mycket de vill med hitta någon typ av organism som käkar upp det. Kan mikrofaunan ökas i sanden så lär kiselalgerna betas av varje natt när alla små kryp är uppe och festar.

Kolla också in tyska ebay: http://shop.ebay.de/?_from=R40&_trksid=p5197.m570.l1311&_nkw=Alu+K%C3%BChlk%C3%B6rper&_sacat=See-All-Categories Kühlkörper är det magiska ordet.

Den har redan morskat upp sig och nu vågar den göra små turer i akvariet när jag matar den och tar endast tillfälligt skydd i en grotta om man kommer för nära.

Ja lite experiment behöver vi emellanåt! Perfekt av Janne att gräva i det här. // Jag kollade upp lite vad gäller kemin i kaliumtesten. Min gissning är att de flesta akvariekiten använder sig av tetrafenylboratmetoden. Låt er inte skrämmas av namnet för metoden är verkligen enkel. Metoden går ut på att kemikalien tetrafenylborat är vattenlöslig som ett natriumsalt men när den binder kaliumjoner så kan den inte lösa sig i vatten. Resultatet är att den faller ut som ett vitt salt - provet blir grumligt. Eftersom man tillsätter en överskott av tetrafenylborat i förhållande till kaliumjoner så blir mängden utfällning (grumligheten) proportionell mot kaliumhalten. Det svåra är att på ett pålitligt sätt bestämma just hur grumligt provet är mot en referens. Och här kommer en spektrometer normalt in i labsammanhang. Man mäter hur pass mycket ljus som kaliumtetrafenylboratutfällningen böjer av. Det är det som Janne vill göra med Hanna Checkern som är just en enkel spektrofotometer.

Ja ska du mäta alla standarder får du jobba hårt...

För mig med! Jag tycker mig ha hållit på med saltvatten mest hela mitt liv och har en del utbildning i kemi men ändå krävdes en massa amerikanska artiklar av främst Randy Holmes-Farley för att greppa detta för några år sedan. De akvarieböcker jag läst har en tendens att snöa in på allmänna beskrivningar om pH och karbonatbuffertsystemet som snarare hör hemma i en gymnasiebok än i en bok om akvaristik. Därför ville jag skriva en text om ämnet i samma anda som Randy Holmes-Farleys trevliga artiklar. Nu gäller det bara att förlänga den med lite fler topics också!

Jag uppdaterar med en ny version (1.1) som inkluderar ett antal bra synpunkter som Lasse kom med. Jag fixade även några typos. Kalcium_magnesium_&_karbonater_1_1.pdf

Jag tar det i tråden så att alla intresserade kan vara med! Imorgon går följande kaliumstandardlösningar iväg med posten till Janne: 340 mg/L 360 mg/L 380 mg/L 400 mg/L 420 mg/L 440 mg/L 460 mg/L 480 mg/L Jag beredde dem på följande sätt: 1,907 g KCl (kaliumklorid, analytisk kvalitet) löstes i Milliporevatten till 1000 ml (mätkolv). Detta ska ge en stocklösning på 1000 mg/L K (kalium) eftersom KCl består till 52,45% kalium (39,0983 g/mol (K) / 74,55 g/mol (KCl)). Stocklösningen om 1000 mg/L K späddes sedan med en 25 ml pipett och en 50 ml mätkolv. Exempel för att bereda en 340 mg/L K-lösning: 17,0 ml 1000 mg/l stocklösning pipetterades över till mätkolven och späddes till 50 ml. (17 ml * 1000 mg/ml / 50 ml = 340 mg/l). Så det blir en del fel som multipliceras av mina spädningar men jag tror att det rör sig om enstaka procents fel. Ska bli mycket spännande att se hur kurvan ser ut (som säkert klargör min pipetteringsteknik...)! Blir den inte linjär med 1 ml stocklösning + 9 ml vatten så kanske det funkar bättre med t ex 0,5 ml stocklösning + 9,5 ml vatten.

Jag tycker förfarandet låter vettigt. Det enda som skulle vara önskvärt är att göra standardkurvan med mer än två punkter så att du kan kolla att den verkligen är linjär. Det är ju två saker som kan ge icke linjäritet - kemin och den spekens ljusdiffraktion. Om du vill så kan jag bereda en standardlösning med kaliumklorid till dig och skicka med posten. PMa mig om du vill ha en sådan lösning. Om du kunde få fram ett robust kaliummätningsprotokoll med dessa standardreagenser så vore det ju toppen!

Med kombinationen Cree CW + RB så är det ju lite tunt med ljus i områdena cyan och rött så jag skulle överväga att lägga till det. Just lite extra rött är ju populärt i korallkretsar för att få vissa koraller att lysa!

Vad jag förstår (läst) så kräver sunbursten inte de där ständiga matningarna som riktiga anthias. Men så är det ju en Serranicirrhitus snarare än en medlem i anthiassläktet. Det är helt klart den vackraste fisken i karet just nu fast kanske inte den med mest personlighet...

Det var tydligen ett akvarievant exemplar av "Sunburst Anhias" Serranocirrhitus latus som jag fick tag på. Nu äter den och är ganska modig vid akvariets framruta. Det enda som skrämmer den är kameraobjektiv...

Jättekul initiativ! Hur står det till med taxonomin för t ex stenkoraller? Jag vet att inom botaniken så är det ett jäkla godtycke i vad som är en art, en underart eller varietet. De finns alltså inga regler som styr var gränserna ska dras utan det görs praktiskt baserat på godtyckligt valda karaktärer som är lätta att känna igen i fält. En hel del har fått göras om de senaste åren eftersom PCR-analys har vänt upp och ner på de morfologiskt baserade klassificeringarna. Är det samma röra för stenkorallerna som ju delar en del morfologi med växterna snarare än med djuren?