Claes_A

Man matar sina koraller och alger med kväve. Ett skäl till detta kan vara att man har för låg belastning på karet p g a för få fiskar som matas. Ett annat skäl till att tillsätta kväve i form av nitrat är att ens foder innehåller för mycket fosfor i förhållande till kväve. Kväve avgår dessutom som ammoniakgas i skummaren och bryts ned av denitrifikation. Fosfor stannar kvar i systemet. Då kan det vara vettigt att tillsätta lite nitrat så att fosforn inte stiger p g a kvävebrist.

Och sen den där vanliga frågan om de där ämnena som binds in i skelettet mest gör det för att de finns där i vattnet eller om det faktiskt fyller någon funktion för korallens fysiologi (eller estetik). Klassikern för den diskussionen är nog strontium.

Troligen är det ungefär samma sak som denna 2-part:

Uppdatering: Jag har blandat lösningarna och börjat dosera. Lösningarna håller sig som annonserat klara och fina.

Hm, det är svårt det där med intracellulärt pH och hur det påverkas av omgivningen. Det är en del av min akademiska forskning i cellbiologi så jag följer det. Förr har forskarsamhället spekulerat att pH är mycket stabilt inne i celler och att det är essentiellt för cellen att göra allt för att bibehålla detta pH. Men nu när vi har fått fina pH-prober som fungerar i levande celler har det inte alltid visat sig stämma. Celler är inte så statiska som man kan tro och rätt så robusta. Jag kollade lite på den vetenskapliga litteraturen om pH i havsvatten och kalcifiering (skelettbyggande) i koraller. Många forskare tänker sig konceptuellt att försurning av havsvatten p g a stigande koldioxidhalter är negativt för kalcifieringen. Man har gjort en massa mätningar och finns finns exempel på att försurning minskar kalcifieringen hos olika koraller. För att göra bilden mer komplicerad så finns det också exempel på motsatsen. Om det beror på olika metoder för mätningarna eller att olika korallarter påverkas olika är oklart. Tydligt är i alla fall att man får högst varierande resultat i sina mätningar och att man också använder väldigt olika förbehandlingar för att göra mätningarna. Man tittar antingen på hur radioaktivt Ca2+ byggs in i koraller eller mer indirekt på förändringar av karbonatkemin (det som vi gör när vi mäter KH). Här är en artikel som beskriver problemen (som av en slump råkade mäta öka kalcifiering vid pH 7,5 jämfört med 8,1 hos Stylophora pistillata...): https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5582612/#supp-4 Annars finns denna artikel trevlig: https://royalsocietypublishing.org/doi/full/10.1098/rspb.2017.1769?url_ver=Z39.88-2003&rfr_id=ori:rid:crossref.org&rfr_dat=cr_pub%3dpubmed Den beskriver mekanismen som gör att korallers celler känner av intracellulärt pH. Men den bästa biten för oss akvaristen är Fig 1 som visar olika pH i havsvatten, i coelenteron (i "magen" på korallen) och vid skelettet under det calicoblastiska cellagret (cellhuden som räcker korallens skelett). Introduktionen till artikeln beskriver också hur pH svänger något alldeles dramatiskt vid korallskelettet under dygnet. Fotosyntesen alkaliniserar det hela med mellan 0,3 och 1 pH-enhet. Även i coelenteron varierar pH väldigt mycket över dygnet. Summa summarum är det empiriska vetenskapliga stödet inte starkt att pH är ett stort problem för korallerna i våra akvarium om vi håller oss kring 8.0. Det finns heller inte övertygande bevis för att det inte alls spelar roll om man har t ex 7,8 istället för 8,1 i pH. (Vad gäller pH och fiskar så trodde jag att sötvattenfiskar brydde sig om tvålhårdhet (kalcium/magnesium) och humussyror snarare än pH. Jag har (kanske okunnigt) utgått från att det inte går att ta ett malawikar med pH 8,2 och KH 12 och hälla svavelsyra i det tills pH är 5,5 och sen introducera diskus i det istället.)

Precis, du kan använda kalciumklorid-dihydrat och magnesiumklorid-hexahydrat, natriumbikarbonat och natriumkloridfritt ballingsalt från olika källor.

Nej någon större koncentrationsskillnad är det inte mellan olika förpackade kalciumklorid, magnesiumklorid eller natriumbikarbonat. De potentiella föroreningarna är en mycket liten del av saltets vikt så den påverkar knappast hur mycket du ska väga upp. Det viktiga är att du får rätt hydrering av dina salter (hur mycket kristallvatten som är bundet) eftersom det påverkar vikten på saltet rejält. T ex kalciumklorid är vanligen ett dihydratsalt och det vore av praktiska och ekonomiska skäl mycket underligt om någon akvariefirma skulle välja någon annan variant (t ex dyra torkade salter utan vatten). Jag kollade och ser att Fauna Marin uppger att deras kalciumklorid är just det vanliga ett dihydratsaltet. Tyvärr är Tritons Labs designade hemsida ganska tunn på information om produkterna så jag kan nu inte snabbt klicka mig fram till en innehållsdeklaration av deras kalciumkloridprodukt. Men det är med all sannolikhet vanliga dihydratformen, det borde stå på förpackningen. Att akvariefirmorna anger att deras kemiprodukter är rena som försäljningsargument förstår jag. Dels finns det en väldig mängd olika renhetsgrader på kemikalierna och att de valt en något högre renhet kostar dem pengar som hamnar på slutpriset till oss konsumenter. Och dels är vi kunder nojiga att dosera något skit, t ex tungmetaller, i våra akvarium.

Ok, då hänger jag med. För att återknyta till din originalfråga så kan du köpa t ex kalciumklorid från Triton och natriumbikarbonat från någon annan tillverkare. Salt som salt (bara du vet vad det är i förpackningen), du väger ju upp så mycket som du ska ha. Vad gäller natriumkloridfritt salt är svaret nog att eftersom Tritons "balling" är Core 7 så erbjuder de inget sådant. Du får köpa den produkten av något annat företag.

Om jag har förstått det rätt så vet vi inte exakt vad Triton har i sina Core 7-flaskor, det är en företagshemlighet. Men grunderna kan vi eftersom de uppger det: 1 Magnesium + traces (troligen huvudsakligen magnesiumklorid och magnesiumsulfat) 2 Kalcium + traces (troligen huvudsakligen kalciumklorid) 3a Alkalinity + traces (troligen natriumkarbonat/natriumbikarbonat) 3b Alkalinity + traces (troligen natriumkarbonat/natriumbikarbonat) Det som de kallar för "traces" är nog ditt natriumkloridfria salt. Troligen har de en del magnesiumsulfat i flaska 1 för att inte rubba klorid-sulfatjonbalansen. Då är det inte mycket kvar att fördela på flaskorna för att få ihop komplett saltvatten, främst lite kalium och sen ännu mindre mängder av bromid, strontium, borat, flourid samt ytterligare några spårelement. Kanske har de pytsat i natriumsulfat också i flaska 3a eller 3b för att nå rätt balans? Eftersom vi inte vet vad de pytsat ned i vilken flaska i vilken koncentration så kan det inte vara vettigt att kombinera delar av Tritons produkter med andra lösningar.

Spelar ens pH någon större roll för akvarieinnevånarnas välbefinnande om det ligger kring 8? Är något förhöjda koldioxidhalter i akvariet ett verkligt problem? Eller är det mest så att det är så enkelt att mäta pH att vi börjar oroa oss? Det finns ju en stor vetenskaplig litteratur om koldioxidens försurning av haven. Har man där visat att mild försurning påtagligt stressar de organismer som vi håller i våra akvarier? Förtydligande: Med påtaglig stress räknar jag t ex inte en 5% minskning av kalcifieringen hos stenkoraller. En sån liten minskning kan spela roll i ett stort ekosystem men knappast i våra akvarium.

Några klassiker när skivor krymper är nog (i ordning): - För hög cirkulation - För mycket ljus - Kvävesvält (ingen mätbart nitrat)

Balling är bättre i den bemärkelsen att rätt designad med natriumkloridfritt salt så leder den enbart till ökad salthalt. D v s den leder i alla fall teoretiskt till att alla saltvattnets joner får rätt balans. I praktiken lär det dock vara svårt att få rätt balans på mindre joner som t ex kalium, bromid, jodid och strontium. Denna 2-part är lite enklare. Den ser till att kalcium, magnesium, karbonater, natrium, klorid och sulfat är i rätt balans i förhållande till varandra. Det är nästan alla joner i saltvatten. Egentligen bara kalium kvar bland de vanligaste jonerna i saltvatten och halten av kalium är ju låg. Resten av jonerna är det jämförelsevis ännu lägre halter av och de tenderar att dyka upp som kontaminanter i salterna man tillsätter. Kalium är t ex en vanlig kontaminant. Så det är bara ett enklare sätt att hålla KH, kalcium och magnesium rätt.

En Coral Box Moon Led säljs i Sverige för kring 1800 kr. Mer än tillräcklig för 60 L. Ska priset ned till några hundralappar så får man kanske lämna akvaristikprodukterna. Det finns ju blå respektive kallvita LED-spottar att skruva rakt in i standard E27-gängor för småpengar. Korallerna misstycker inte men estetiken... Exempel från sökning (Kjell & Co): Står man ut med ett ruffigt hemmabygge funkar även standard LED-strålkastare. Jag skruvade ihop fyra stycken 10 W kallvita strålkastare från Jula. Saknar redan det blå ljuset med skivanemoner och knappar bryr sig inte...

Dags att ta tag i kalcium, magnesium och karbonater till det nya akvariet på jobbet. De 60 literna förbrukar ungefär 1 KH i veckan (sjunker från KH 8 till 7 på en vecka), kalkalgerna har kommit igång nu. Under de första veckorna har jag löst det med tillsats av natriumbikarbonat och kalciumklorid. Men nu ska det förbättras med 2-part som också innehåller magnesium och sulfat. Jag testar varianten av receptet från Jim Welsh som Randy Holmes-Farley presenterade i denna tråd: https://www.reef2reef.com/threads/new-diy-two-part-recipes-with-higher-ph-boost.344500/ Omräknat från US gallon till liter blir receptet lite svenskvänligare: (1,5X mer koncentrerad version, som B-Ionic, 7833 KH per liter) Part 1 Kalcium, magnesium & klorid 198 g CaCl2 (dihydrat) 103,5 g MgCl2 (hexahydrat) Vatten till 1 L Part 2 Alkalinitet & sulfat 148,5 g Na2CO3 (eller 235 g NaHCO3 som bakas i ugn eller 112 g NaOH) 27 g Na2SO4 Vatten till 1 L Doseras dessa lösningar 1 ml av varje till 50 L akvarievatten så ökar KH med 0,16 enheter och kalcium och magnesium följer med upp i balanserad form. Klorid- och sulfatbalansen hamnar också rätt. Nu hade jag bara natriumbikarbonat hemma så det får bli ugnsbakning till natriumkarbonat:

TNb = Total Nitrogen bound. Alla möjliga och omöjliga kväveföreningar och partiklar.

Skiva är ju snabbt och lätt för oss som tycker det är knepigt att putsa jämnt. Men det är ju lite B att skapa ett utrymme för fukt och möss där mellan den gamla väggen och skivan. Putsa upplever jag som den gedignare lösningen. Putsning ger ju också en möjlighet att använda ett rollat tätskikt medan skiva kräver ett foliebaserat.

Öka den dagliga dosen av alla lösningar lika mycket: 1, 2, 3A samt 3A och mät KH regelbundet. KH kommer att stiga och kalcium samt magnesium kommer att röra sig väldigt lite. Det beror på att det finns väldigt lite "KH" (=karbonater) i förhållande till kalcium och magnesium i saltvatten. Så värdet rör sig fort upp och ned.

Så vad hur är det nu joddosering? Ser du några tydliga positiva effekter av det?

Ja, man måste ju få tjata lite akvariekemi så här under julledigheten.

Låter vettigt att tillföra natriumkarbonat med sitt högre pH på natten när man har ett koldioxidöverskott och därmed lägre pH. Det är ju en gammal sanning som har hållit från kalkvattens storhetsdagar.

Den ska gärna ligga länge, det är ju en lakning som tar tid. Tänk lutfisk. Jag körde någon vecka eller så i somras ute i vedboden och sen lakvatten några dagar per omgång.

Akvarier med mycket fisk som matas rejält borde ha ett stort kväveflöde som påverkar alkaliniteten på sätt som ger dygnseffekter. Matar man sitt akvarium hårt försurar ju nitrifikationen och stjäl alkalinitet dag som natt. Matar man på kvällen så sker ju detta främst de efterföljande timmarna, på natten. Fotosyntesen ger ju ett alkalinitetstillskott och detta försvinner när ljuset stängs av. Har man hög algtillväxt i akvariet p g a kraftig matning (kanske med många betare som håller algerna stången) så torde detta därför flytta doseringsbehovet till natten eftersom algerna tillför alkalinitet när ljuset är på. Många koraller och lite matning (kanske med nitratdosering för att hålla korallerna gödda) borde ge mindre algtillväxt och flytta doseringsbehovet till ljusperioden.

Tar du 40 g kaustiksoda per liter vatten får du den lösning på 1 M. I industrin brukar den koncentrationen användas för att tvätta rent och sterilisera rörsystem och liknande. Den gamla klassikern Allt om saltvattensakvariet av Frank de Graaf från 1977 använder också en liknande koncentration för korallskelett: 45 g per liter vatten. Jag använde den koncentrationen för gammal torkad levande sten i somras. Det är nog bra att låta stenen ligga några dagar så gjorde jag i alla fall. Tänk bara på familj och djur om du har en hink stående, det är mycket frätande. Du behöver ingen saltsyra utan det räcker med att tvätta rent stenen med vattenbyten. Låt stenen stå någon dag efter varje vattenbyte. De första lakvattnen blir rejält gula. Kolla ungefärligt pH och när den är nere vid nivån för kranvatten så är den rentvättad.

Det var ju några år sedan men här är den gamla artikeln. Biopellets för ökad näringsexport från akvariet 10.pdf

Du har stödloggan "Jag stödjer SG":