Claes_A

Om nitratfiltret går att använda med rejäl genomströmning så att Biopelletsen får syrerikt vatten hela tiden så går det nog utmärkt. Biopelletsen är tydligen lite tyngre än vatten så de sjunker mot bottnen. Blåser man in vattnet i bottnen av filtret så borde de tumla runt vilket är optimalt för deras funktion.

Om vi tänker oss att kalciumjoner fäller dagligen som kalciumkarbonat p g a hög tillsats av natriumvätekarbonat så kan det nog dra ned kalciumkoncentrationen ganska rejält. Det går ju att göra ett enkelt test om disigheten är kalciumkarbonat. Ta ett glas vatten som är disigt. Se till att du lätt kan se disigheten i glaset. Häll i en rejäl klunk ättika eller ättiksprit i glaset. Klarnar vattnet i glaset så kom disigheten från något som kan lösas upp av syra = troligen ett karbonatsalt. Känns hur som helst inte som det är så mycket att utreda. Bättre att börja om efter ett rejält vattenbyte med tanke på att värdena är så snea.

Svamlar jag om jag säger att med den höga hårdheten på vattnet så kan koldioxidåtgången när fotosyntesen sätter igång (= pH höjning) leda till att karbonater fäller som ett dis?

Precis, en skummare krävs för att exportera näringen på samma sätt som med andra kolkällebaserade metoder. Och egentligen är det inte mycket till mirakelprodukt utan bara en kolkälla som inte är vattenlöslig förrän bakterierna på enzymatisk väg plockar loss kolet. Därmed tvingas bakterierna växa på just biopelletsen och inte på andra håll i akvariesystemet. Inget mirakel men det låter som en väldigt smart innovation! Den kritik som framförts (återigen i Reefcentraltråden) är att systemet är otestat och att vi i princip inte vet att kolet verkligen håller sig vattenolösligt. Mot detta står de första observationerna som stämmer överens med mindre bakterietillväxt i akvariet jämfört med vodkadosering men med massiv biomassatillväxt i filtret. En relaterad kritik är att vi egentligen inte kan styra doseringen av kol på annat sätt än att minska mängden Biopellets i systemet. Men säljaren hävdar att bakterierna kommer att vara N/P begränsade i alla fall och därmed frisläpps inget kol i akvariet som kan leda till krascher och elände. Jag tyckte mig se att Biopelletsen bör köras i sumpen vid skummaren så att vattnet som går genom filtret syresätts väl och driver ut den koldioxid som bildas. Det skulle också borga för att en stor del av bakterierna skummas ut. Men eftersom ingen skummare är 100%-ig så kan en viss del av bakterieplanktonen ta sig upp i akvariet och bli korallmat.

Wiking, signaturen tatuvaaj i Tampere Finland anger i tråden på Reefcentral att kör man med en liter BioPellets så går 25% åt varje halvår i ett akvarium som man matar kraftigt. Han anger därmed att det ger en årlig driftskostnad på 25 euro. Stämmer detta är det ju inte mycket att bråka om - det är väl t o m billigare än Systembolagsvodka... Jag skickar ett brev till holländaren som säljer produkten imorgon och hör mig för. Nu kanske jag får släppa mina tankar på kolkälletillsats via ättika i kalkvatten och testa det här istället. Mitt akvarium är ju ännu utan vatten så jag har lite tid på mig. Något som jag måste lösa är att pelletsen helst skall sitta i en filter som rörs om / backspolas dagligen. En möjlighet är att helt enkelt bara blåsa ut luft från en utströmmarsten genom filtret en gång per dag med en timerstyrd luftpump. Men ett flytbäddsfilter verkar smarast.

Du får väl ta det kallt och låta stenen vara kvar i tunnan med vattenbyten. Sen är det väl bara mäta ammoniak/nitrit och ser du inget på en vecka så är faran över och det rörde sig inte om någon massdöd.

Det kan nog vara bra att ha en länk med i den här tråden också för andra intresserade. Minirevets Biopelletstråd.

Tack Peter, nu hittade jag tråden på grannforumet. Verkar dock som om vi behöver några månader till för svenska erfarenheter. Efter att ha plöjt den långa Reefcentraltråden har jag i alla fall lärt mig att Biopelletsen troligen består av polymeren polyhydroxyalkanoat samt 5% kalciumkarbonat som utfyllnad. Enligt samma källa är tillverkaren Mirelplastics.com. I princip gillar jag idéen att odla bakterierna på en kontrollerad yta och inte släppa ut kolkällor rakt ned i karet. Förutsatt att försäljarens uppgifter att organiskt kol inte släpps från pärlorna annat än när bakterierna direkt växer på dem så är det en ganska lysande metod för att få en autoreglering av kolkälletillförseln. Bakteriernas tillväxt kommer ju att begränsas av ytan på pärlorna eller av kvävetillgången (möjligen fosfor). Jag vill definitivt testa det här. Startpriset ligger lite högt men å andra sidan verkar den moderata åtgången av pelletsen resultera i en rimlig driftkostnad.

Av en slump så sprang jag på en helt ny produkt för att reducera kväve- och fosfornivåer i saltvattensakvarier - NP Biopellets. Det rör sig om en ny och innovativ metod som fungerar genom att heterotrofa bakterier växer på ett filtersubstrat som är en organisk polymer. När bakterierna växer på kolkällan som Biopelletsen utgör binder de kväve och fosfor och när de sedan lämnar filtersubstratet konsumeras de antingen av akvariets filtrerare eller skummas ut. Likheterna med t ex vodka- eller zeolitmetoden är slående men den stora skillnaden är att tillväxten är helt lokaliserad till Biopelletsen. Dvs det blir ingen bakterietillväxt på inredningen eftersom kolkällan är helt olöslig och lokaliserad till filtret. Troligen eliminerar detta risken för plötsliga bakterieblomningar och liknande sidoeffekter som emellanåt observerats vid dosering av kolkälla i akvarier. Det finns en tråd om produkten på Reefcentral som jag just nu plöjer. Är det någon som testat denna produkt i Sverige? Vi borde göra det!

Jag var först inne på att tillsätta kalciumacetat från den rena kemikalien för att dels tillsätta kalcium och karbonatbuffer och dels för att tillsätta en organisk kolkälla. Men efter lite räknande så har jag insett att det kommer bli en på tok för hög kolkälletillsats om mitt akvarium ska försörjas på kalcium och karbonatbuffer via endast kalciumacetat. Så nu tänker jag köra på kalkvatten med partiell ättiktillsats som ger kalciumacetat. Genom att reglera mängden ättika kan jag därmed reglera mängden organiskt kol jag tillsätter.

Jag ska testa med en remote DSB i det nya karet i alla fall. Tyvärr så får jag nog aldrig veta om det fungerar eller inte eftersom det kommer att vara med från dag 1.

Det finns en gammal artikeln av Randy Holmes-Farley om den här frågan. Här är artikeln.

Nästa fråga vad gäller dosering av kalkvatten med ättika är hur långt dess tillsats av kalciumjoner (Ca2+) och buffer (karbonatjoner och hydroxidjoner) räcker? Eftersom kalcium och buffert är "balanserade" i kalkvatten med eller utan ättika så väljer jag att jämföra med en annan känd och välanvänd balanserad metod - Ballingmetoden. Kalciumjonkoncentrationen i kalkvatten med maximal mängd tillsatt ättika enligt trådstarten innehåller 32 mmol kalciumjoner per liter. Jag räknar på två scenarion, antingen 100 liter akvarievatten med låg avdunstning (1 liter avdunstat vatten per dag) eller hög avdunstning (2 liter per dag): 1 liter tillsatt kalkvatten-ättika per dag i 100 liter Ger en tillsats av 32 mmol Ca2+ per dag, vilket motsvarar en höjning av kalciumjonkoncentrationen med 12,8 mg/l i ett 100 liters akvarium. 2 liter tillsatt kalkvatten-ättika per dag i 100 liter Ger en tillsats av 64 mmol Ca2+ per dag, vilket motsvarar en höjning av kalciumjonkoncentrationen med 25,7 mg/l i ett 100 liters akvarium. Kalciumkloridlösningen (efter detta kallad Ballinglösning) i Ballingmetoden innehåller 71,5 g kalciumklorid 2-hydrat per liter. Detta motsvarar 486 mmol kalciumjoner per liter. Jag räknar på låg (10 ml per dag) och hög (50 ml per dag) tillsats av Ballinglösningarna till ett 100 liter akvarievatten: 50 ml tillsatt Ballinglösning per dag i 100 liter Ger en tillsats av 24,3 mmol kalciumjoner per dag, vilket motsvarar en höjning av kalciumjonkoncentrationen 10 mg/l i ett 100 liters akvarium. 10 ml tillsatt Ballinglösning per dag i 100 liter Ger en tillsats av 4,9 mmol kalciumjoner per dag, vilket motsvarar en höjning av kalciumjonkoncentrationen 2 mg/l i ett 100 liters akvarium. Summa summarum så förefaller kalkvatten med tillsatts av ättika innehålla bra mängder med kalciumjoner och pH-buffrande joner och väl kunna konkurrera med Ballingmetoden även vid hög konsumtion av kalciumkarbonat i akvariet. I en direkt jämförande dosering motsvarar 0,78 liter kalkvatten-ättika innehållet i 50 ml Ballinglösning avseende kalciumkarbonatekvivalenter.

Jag har läst på lite om att lösa upp korallgrus i ättika. Och i teorin ska det fungera men ett antal personer på amerikanska forum rapporterar i praktiken så dör reaktionen av vid ett pH på 5. Vad detta beror på fick jag ingen klarhet i men det kan nog röra sig om en kombination av saker inklusive svårigheten att driva ut de koldioxid som bildas vid reaktionen. Så en idé kunde möjligen vara att först lösa upp så mycket korallgrus det går i en viss bestämd mängd ättika. Sedan ta bort korallgruset och tillsätta ett överskott av kalciumhydroxid för att driva upp pH på lösningen. Baserat på min utredning av kalkvatten med extra ättika från gårdagen (se denna tråd) så skulle en lämplig mängd för tio liter vara: Blanda 25,4 ml 24% ättika med några nävar korallgrus. Vänta ett par dagar tills bubblandet upphört och koka sedan upp lösningen i en rostfri kastrull eller i mikron (för att driva ut koldioxid). Häll ned lösningen utan korallgruset i tio liter vatten Tillsätt ett överskott av kalciumhydroxid (dvs mer än 17,3 g) Låt sjunka och kalkvattnet är färdigt. Men egentligen är jag lite frågande till delar av idéen. T ex magnesiumjoner som frigörs från korallgruset kommer att fälla som magnesumhydroxid/magnesiumkarbonat så fort pH stiger vid tillsats av extra kalciumhydroxid. Ett annat exempel är strontiumjoner; strontiumhydroxid verkar bra lösligt men strontiumkarbonat är bara lösligt till 0,11 g per liter. Annars är det nästan en generell regel att andra spårelement är dåligt lösliga vid kraftigt basiskt pH och fäller ut som hydroxider eller karbonater. Lyckligtvis fäller ju fosfat också vid högt pH.

Jag flyttade hem från Tyskland för ett år sedan och där köpte jag lysrör via nätet på Leuchtmittelmarkt.com. De har Osrams kompaktlysrör i två för saltvattensakvarier relevanta färger, 55W femtopps dagsljusrör samt 24 W 67/blått. De säljer även elektroniska drivdon (tyska Vorschaltgerät) för dessa rör. Priserna är tyskt låga men det kräver ju ett hemmabygge.

Stig, är det din uppfattning att sandbädden tar hand om någon nitrat i ditt system? D v s märkte du någon skillnad när du satte in filtret (om det nu var i den ordningen det skedde). Trist att höra att du har sån enorm tillväxt av alger, dinoflaggelater och cyano. Fast med tanke på mängden foder du tillsätter varje dag så torde väl flödet (engelska flux) av kväve och fosfor vara så pass stort att skitorganismerna kan försörja sig i alla fall. Vilken cell som helst inklusive skitorganismerna ovan föredrar ju peptider och aminosyror från fodret före svårtillgängliga former av kväve som t ex nitrat.

I och med att tillsatsen av ättika är ganska begränsad så kommer vad jag förstår pH på lösningen vara något lägre men fortfarande kraftigt basisk - det är i alla fall vad referenserna säger. Så dosering nattetid är trots ättiktillsatsen lämpligt för att utjämna dygnsvariationen i pH. Ättikan kommer dock göra kalkvattnet lite långsammare vad avser hela den pH-höjande effekten eftersom den del av kalciumhydroxiden som ättiksyran försurade kräver biologisk aktivitet för att frigöras som buffrande OH- (och senare HCO3-). Det ska bli mycket intressant att testa det här när karet väl är igång. Anledningen till att jag gjorde sammanställningen ovan var att jag blev orolig för att jag skulle överdosera organiskt kol när jag tillsatte ättika till kalkvattnet. På den tiden kalkvatten och ättika var på tapeten så hade ju inte ens "vodkametoden" nått USA så Bingmans gamla artikel om ättika och vodka tog inte hänsyn till risken för bakterieblomningar eller N/P-utarmning. Nu känner jag mig i alla fall rimligt övertygad om att så länge jag håller mig under 2,5 ml 24% ättika per liter kalkvatten så överdoserar jag inte något enormt med organiskt kol i alla fall.

Pachyclavularia violacea var ett verkligt nyårsfyrverkeri! Mycket snyggt kar! Måste läsa hela din tråd nu så jag kan lära mig hur man når dit.

Jag planerar att tillsätta kalciumjoner och höja alkaliniteten i mitt akvarium i form av kalkvatten som påfyllningsvatten. En klar förbättring av metoden uppnås genom att tillsätta ättiksyra (ättika) till kalkvattnet; mer kalciumhydroxid kan då lösas per liter vatten vilket ger mer kalkvatten med en högre kalciumjonkoncentration men ett något lägre pH. Trots detta något lägre pH har kalkvatten med tillsats av ättika samma fina buffrande effekt som vanligt kalkvatten. Detta beror på att ättiksyran (acetatjonen) bryts ned av akvariets heterotrofa bakterier till koldioxid, vatten och hydroxidjoner enligt: (I) CH3COO- + 2O2 => 2CO2 + H2O + OH- (Se även) Med andra ord så innebär tillsats av ättika till kalkvattnet också att man tillsätter en organisk kolkälla till akvariet som ger heterotrof bakterietillväxt. En del av den tillväxten kan tas ut av skummaren och därmed avlägsnas också kväve som annars skulle ackumulera som nitrat i akvariet samt fosfor som skulle ackumulera som fosfat. En annan kolkälla som tillsatts till akvarier för att exportera kväve och fosfor via skummaren är etanol (alkohol i form av vodka). Tydligen verkar någon sorts typisk maximal dosering för vodka ligga kring 4 ml per 100 liter akvarievatten och dag. Hur jämför då mängden tillsatt vodka med kalkvatten som fått en tillsats av ättika? Dvs hur mycket ättika kan man tillsätta till kalkvattnet för att inte överdosera mängden kol via kalkvattenstillsättningen? För att kunna jämföra de två molekylerna etanol och ättika måste man räkna i antal molekyler, dvs med enheten mol. Jag räknar på 100 liter akvarievatten som får antingen 4 ml vodka per dag eller 2 liter kalkvatten för att kompensera för avdunstningen. Så i detta exempel, hur mycket ättika kan man då tillsättas till kalkvattnet utan att överdosera mängden organiskt kol? Först måste vi bestämma hur många mol etanolmolekyler vi tillsätter per dag: 40% vodka innehåller 6,85 mol etanol per liter. Om man tillsätter 4 ml per dag så betyder det att 27 mmol (millimol eller tusensdels mol) etanol tillsätts per dag till 100 ml akvarievatten. D v s vi vill inte överskrida detta molvärde när vi tillsätter 2 liter kalkvatten med ättiktillsats varje dag. Hur mycket ättika ska då tillsättas till kalkvattnet? Bingman anger en tillsats av maximalt 12,2 ml 5% ättika per liter kalkvatten. Han baserar denna volym på att den ger hälften av det antalet molekyler ättika (acetatjoner) som krävs för att biologiskt producera den koldioxid (se reaktion I) som krävs för att göra karbonater av kalkvattnets hydroxidjoner. Bingmans tillsats av ättika ger 10,2 mmol ättika per liter kalkvatten som i sin tur har en kalciumhydroxidkoncentration på 23 mmol per liter (räknat på en mättad lösning med 1,73 g kalciumhydroxid löst per liter vatten). Tillsätter man ättikan och ett överskott av kalciumhydroxidpulver samtidigt blir kalciumkoncentrationen lite högre, nämligen 32 mmol per liter. Duger då Bingmans rekommendation eller blir doseringen av organiskt kol för hög? Med en tillsats av 2 liter Bingmans kalkvatten-ättika-blandning per dag som ersättning för avdunstat vatten i ett akvarium på 100 liter ger detta 20 mmol per dag. D v s en tillsats av organiskt kol som är strax under de 27 mmol per dag som tillsats av 4 ml vodka ger! (Notera att etanol och ättiksyra har samma antal kolatomer per mol - ättiksyra är oxiderad etanol). Summa summarum så är Bingmans maximalt rekommenderade mängdtillsats av ättika till kalkvattnet i god överstämmelse med vad som är känt från doseringen av vodka. Eftersom ättika säljs i svenska matvarubutiker som 24%-ig lösning och som 5%-ig lösning i USA så skall tillsatsen maximalt vara 2,54 ml 24% ättika per liter kalkvatten. (Hoppas min sammanställning kan komma någon annan till nytta senare)

Jag har plöjt den långa tråden på Reefcentral om Anthony Calfos idé om nitratreducering (denitrifikation) i ett sandfilter av typen remote DSB eller DSB in a bucket. Filtret är enklast tänkbara och består av en behållare (hink) med ett flera decimeter djupt lager fin argonitsand (amerikanarna verkar emellanåt också köra med vanlig fin kiselsand). Över detta sandlager passerar vatten som har ett gott flöde. Resultatet är nitratreducering via denitrifikation. Som vanligt i akvarievärlden verkar hårda data saknas om metoden men givet de många anekdotiska rapporterna om att det fungerar rimligt effektivt så funderar jag på att inkorporera ett sådant i mitt nya system. Jag har sett att det diskuterats i andra trådar här på SVG för ett par år sedan och intresse verkade då finnas även i Sverige. Underligt nog hittade jag ingen dedikerad tråd om metoden under "Nitrat eller Fosfat filter" så jag startar en. Har någon testat metoden eller har input gällande den? Känner någon t ex till ett exempel där någon dokumenterat lite mer systematiskt att det fungerar? Ett litet tillägg - vi måste ju ha en bild på enkelheten i designen:

Om jag bara hade akvariet igång så...

Kompaktlysrören får bli räddningen för mig som sätter upp en hörnakvarium och inte vill köra med metallhalogen. T5 får knappast plats. Av kompaktlysrören som i princip är böjda T5-rör är 55 W de längsta sedan finns kortare inklusive 24 W. Nöjer du sig med standardrör så har t ex Osram bra daylightrör med ljusfärgen 954 i 55 W och sina blå rör i ljusfärg 67 24 W. Ett antal "akvarierör" på 55 W finns också för betydligt mer pengar per rör . Problemet som jag ser det är att det verkar vara dåligt med armaturer så jag tänker bygga själv. Och här är nästa problem - sockeln 2G11 verkar inte finnas i kapslat utförande. Förr såldes Interpets drivdon med kapslade 2G11-socklar för 2 x 55 W kompaktlysrör men de verkar ha försvunnit. Så jag får nog köra okapslade 2G11 och byta dem någon gång vartannat år när saltet ätit upp dem. Själva drivdonen finns i alla fall att köpa billigt från Tyskland.

Det är väl just det - ska jag ha en Bubble-Magus så blir det de någon av de mindre modellerna (NAC5/6) med den inte så högt aktade Atmanpumpen.

I väntan på PVC-rören från Schland fungerar jag fram och tillbaka över sump och skummare. Nu är en DSB i sumpen på tapeten: Och skummare? Jo, jag har plöjt alla skummartrådar här med ordet tyst i. Och inte blir man helt klok på och av alla subjektiva uppfattningar om tysthet. Nu överväger jag t o m en gammal hederlig Tunze Comline 9010? Lagom stor (inte så hög) och tydligen helt tyst. Reefcentraltrådarna verkar ju innehålla en hel del problem med de mindre Bubble-Magus skummarna. Hoppas det är undantag.

Den frodiga koralltillväxten gör mig glad i kylan och mörkret!