Jag vet av ett exempel någonstans borta "over there" (USA) vill jag minnas, där en körde med en mycket mycket kraftig pump med lufttillsättning (venturi-munstycke som du menar) för att tillsätta kopiösa mängder luftbubblor i karet. Naturligtvis blir karet helt vitt av bubblor, men det finfina med det hela är att många "skitpartiklar" och andra fritt svävande saker följer med och binds till bubblorna och följer med upp till ytan, där då ytavrinningen gör sitt till och exporterar det ner till sumpen/skummaren/osv. Detta sker bara några minuter per dag för att inte göra livet surt för beskådaren och djurlivet i karet. Det är på detta vis en skummare fungerar, fast den är beroende av att hela tiden "matas" med detta skitvatten som ofta brukar komma upp till ytan och därmed att man använder sig av ytavrinning. Det jag tror du menar med lufttillsättning är en klassisk myt inom sötvattensindustrin att man tillsätter syre till vattnet (och dess innevånare) genom att göra en massa luftbubblor med allsjöns olika konster, luftpumpar, syrestenar och annat. Detta är visserligen inte helt fel, men definitivt inte rätt heller. Luft/koldioxid utbytet sker direkt mot vattenytan. Ju större vattenyta, desto större gasutbyte får man. Tillsätter man luftbubblor så blir det lite större vattenyta... lite större. Oftast stör man sig mer (estetiskt sätt) på alla dessa bubblor överallt än vad det gör nytta. Lägg därtill också att i saltvatten håller sig bubblorna "levande" längre tid, så en syrebubbla kan vara fritt flängandes en bra stund. När den senare kommer upp till ytan och spricker så blir det en liten "splash" och saltstänk kommer som ett brev på posten. Om du är ny inom saltvattenshobbyn så kommer du att märka att saltkristaller inte alltid är så roligt att ha och göra med. :-)