PatriksS

Nej, inte bara du.

Här är ett lätt svar: http://www.tullverket.se/innehallao/i/internethandelfranettlandutanforeu/internethandelfranettlandutanforeu.4.4ab1598c11632f3ba9280005754.html

Såvitt jag förstått diverse trådar om dsb:s vara eller icke-vara så var det lite skillnad på funktionen på ett system med plenum (ett sandfritt lager under sanden) jämfört med ett vanligt tjockt sandbotten. Av någon anledning tyckte användare att just plenum funkade bättre/hade längre livstid än dsb, fast det var svårt att exakt säga varför det var så. Monacos akvarium är dock lite udda system som nog inte kan liknas vid våra vanliga akvarium: de kör väl med vad som få anses vara ett halvöppet system, dvs. de pumpar in massvis med nytt havsvatten direkt från havet hela tiden. Under sådana förutsättningar kan man väl i princip driva systemet hur som helst och göra vilka misstag som helst, eftersom de stora vattenbyten "förlåter" användaren oavsett vad. Jag tror att det bästa sättet att lära sig en metodik är att, efter att ha läst på ordentligt, skaffa sig ett sådant system och köra det själv ett tag. Oavsett hur mycket man läser på blir man inte mer erfaren för det.

Ja, vad gäller sandlagrets storlek så om jag minns rätt så var väl den allmänna rekommendationen när det här med DSB begav sig i USA (slutet av 1990-talet) att ha ett sandlager på ungefär 10-12 tum, alltså ca 25-30 cm. Din tanke är alltså helt korrekt, sett ur ett rent historiskt perspektiv. Samtidigt ska man väl också komma ihåg att DSB sågs då som det enda rätta, den enklaste metoden att ha ett perfekt system. Om jag fortsätter minnas rätt så var väl DSB:ns grundare en viss dr Ron Shimek, som forskat på maskar och vars akvarium skulle vara helt inte av denna värld - men som ingen tyvärr fick se... Hans motto vad gäller systemets enkelhet var "It´s as easy as falling off a log". Senare fick man veta att man skulle skaffa olika djur, och mera djur, och gärna lite till, och seeda systemet med skit från någon annans system osv. Man fick också lite olika besked - man skulle mata jättemycket och inte skumma alls, för djuren behövde mycket mat; vidare skulle man skumma bara på dagen eller på natten; sedan skulle man visst mata mindre och skumma hårt för att inte i onödan belasta systemet. När man ändå fick problem med alger och kronisk cyano och ingenting hjälpte så var det inte fel på principen utan endast användarens fel, som säkerligen inte köpte precis lika mycket djur som behövts. Fast det kunde ju förstås inte experterna säga hur mycket djur varje akvarium behövde... Så det var alltså inte "as easy as falling off a log"? Till slut blev dsb:s fäder överbevisade om att ett sandsystem har en begränsad livslängd - om man eftersträvar att hålla sps-er. Man skulle därför betrakta DSB som ett filter som förr eller senare skulle behöva rengöras, allt beroende på belastning och användarens skötsel. Jag tror att DSB helt enkelt kom till vid den tidpunkten då man kanske inte hade lika effektiva skummare som nu, ingen hörde ens talas om någon kolkällemetod och man inriktade sig därför på att bearbeta fiskskiten direkt i akvariet istället för att med hjälp av skummaren ta ut skiten/detritusen och hälla ut i vasken.

Laggeman, du kanske kunde ha haft ännu bättre tillväxt och färger utan sand - fast det får vi ju inte veta! hehe, bara skämtar! Hur som helst så tror jag ändå att ett 30 cm tjockt sandlager är enligt min uppfattning en riktig overkill - om han nu skulle ha 30 cm bara sand eller om det inbegriper även stenpelare? I ett så tjockt botten når väl inte många sandlevande djur ända ner till glasbottnet, miljön längst nere blir lite väl syrlig tror jag. Är man ute efter det estetiska och/eller vill ha sanddjur så tror jag att ett sandlager på 2-3 cm är en bra mellanting, man kan röra om i sanden utan någon större fara att släppa ut något skit. Om man inte vill köra BB förstås!

Såvitt jag förstår så är du redan inställd på att köra dsb i burken, jag argumenterar därför inte mot det utan bara dryfter lite underhållsfrågor. Oavsett hur hög cirkulation du kan ha över botten kommer en stor del av skiten ändå att hamna där, tyngdkraften ser till det. Än så länge har ingen kommit på hur en dsb av sig själv skulle kunna bli av med den fosfat som kommer att hamna där, inte heller kvävet för den delen, även om en del anser att dsb är rätt bra på att denitrifiera så finns det vetenskapliga belägg för att precis så enkelt inte är fallet - dsb släpper bl.a. ut ammonium i vattenkolumnen. Manuell slamsugning med slang är ju då ett alternativ för att underhålla sanden, men du kanske vill ha ett självgående system? Risken med att manuellt peta i bottnet är att man kanske stöter på någon gasficka med extra giftigt skit som man då råkar släppa ut i vattnet. Ett annat alternativ är att man låter sanden samla på sig skiten, och när man ser symtom på att sandbottnet är fullt (symptomen är då håralger som inte går bort, cyano osv.) så gör man en omstart, dvs. tömmer burken på innehållet och suger ut all sand och kastar den, fyller upp med ny sand och har nytt vatten i. Beroende på sandlagrets storlek och dess lagringsförmåga kan sådana omstarter - av det jag läst hittills - kunna hållas till intervaller på ett par-tre år. Ett tredje alternativ är att inte göra någonting alls - strunta i vattenvärden och hålla sig till tåliga mjukisar. Ett perfekt biotop för koraller som tål sådan miljö.

Vad är ditt syfte med systemet? Ha en fristad för intressanta sanddjur eller ha dsb:n som en form av exportmekanism?

Algerna kommer tyvärr att fortsätta växa. Dels kan inte du begränsa näringen till den milda grad att det blir en äkta näringsbegränsning, och dels har stenen i sig ett förråd av näringsämnen som för algerna räcker i många år framåt. Du kan testa med blåbenade eremiter som algbetare - pga karets storlek är det svårt med andra betare. Du kan också begränsa tillväxten med att inte köra med ljus, men hur kul är det?

Är inte plasmaljuset ganska gult, med en färgtemperatur på typ 6500K?

Ni som tycker att det är osnyggt med brun alghinna kan nu byta ut den mot en lite snyggare vitaktig bakteriehinna. Det är bara att börja med någon av kolmetoderna, typ vodka.

Och med google translate blir den tyska texten enligt följande:

Jag kör utan någon bakgrund då jag tycker att bakgrunden gör att karet genast blir tvådimensionellt och instängt, det blir liksom inget djup i det - bakgrunden visar tydligt att akvariet "tar slut" så att säga.

Oj vilka bruna koraller... jag tror att det är kombinationen av alldeles för lite ljus och för mycket näring.

Jag antar han menar att hålla skumvattennivån i skummaren ganska högt, så att man får blötare skum. Du har ingen sump antar jag? (du kör med en påhängsskummare) Lösningarna på partiklar brukar vara att antingen filtrera bort dessa mekaniskt (genom ett finmaskigt filtermedia) eller att ha ett sedimenteringsfack med lågt vattenflöde i sumpen där partiklarna kan sjunka ner/sedimentera.

Ok tack för svar Per!