PatriksS

Lasse, jag håller fast vid min upfattning enligt ovan, du glömmer fosfaten som är bunden i sanden sedan tidernas begynnelse, så vi är nog fortfarande oense i denna fråga, men efter tråden om Jod/kaliumbrist har jag för närvarande ingen lust att diskutera något på SG överhuvudtaget, debatter här anses vara något väldigt negativt. Vi får starta en egen avancerad tråd om i detta ämne vid behov. Sorry för OT.

Lasse, du har ett vackert kar, inget snack om saken! Grejen är istället den att en sådan burk kräver rätt mycket pyssel och försiktighet. Man skall exempelvis dagligen dosera kalkvatten för att upprätthålla pH eftersom substratet förbrukar Alk plus att man skall försöka hålla reningsverket så stabil som möjligt och upprätthålla olika ph gradienter för att inte få överaskningar. Och nitrattricket fungerar - precis som du säger - bara ibland i saltvatten. (I sötvatten fungerar den dock klockrent och till 100 %, så länge man kör med mycket växter och CO2/Easy life carb o.dyl.) Man skall dessutom mata relativt lite. Därutöver är det massa flux i en sådan burk - ibland är den helt perfekt, ibland ser man lite konstiga tendenser, för att sedan åter igen bli bra. Och sedan grejen med den "obligatoriska" cyano. I en sådan burk är en cyanoexplosion och brunalgodling nästan två måsten i starten. Medan man kan undvika allt vad sådant heter med andra tillvägagångssätt. Däremot håller jag inte alls med dig om detta: Så här har jag förstått det hela istället, jag är dock ingen kemist eller mikrobiolog, utan har läst mig till kunskapen och observerat vad som hände i min tidigare nanoburk med makroalger i. Verkar stämma in på pricken i alla fall. Det bildas bakterier i substratet. Bakterierna käkar inte med munnar utan med biofilm/bakteriesoppa. Eftersom fosfaten verkar vara bristvara så har dessa bakterier utvecklat strategier för att lösa upp bunden fosfat. Genom att bilda den här bakteriesoppan sänker de pH:t nere i sanden, det blir en starkt syrlig miljö, substratet släpper ifrån sig de bundna fosfaterna som bakterierna festar på. Men bakterierna är inte vattentäta och läcker ut näringen ut i omgivningen, och fosfaten åker upp i vattenkolumnen. Fosfatläckage från marina sediment finns så mycket skrivet om att det är närmast en självklarhet vid det här laget. Hur som helst: platser där fosfaten läcker ut som värst brukar bli snabbt populerade av cyano. Tråkigt. Ibland brukar andra alger dyka upp, när fluxet med fosfaten upphör just för tillfället på just den platsen och cyano dör, släpper ut näringen i omgivningen och föder de högre algerna. När man matar väldigt lite så blir det förmodligen kvävebrist, och eftersom kvävet denitrifieras till kvävgas i sanden blir kvävebrist än allvarligare. Och här kommer cyano in i bilden, de fixar sitt N från luften och får fosfaten serverat bekvämt nog djupt inifrån. Att därför mata väldigt väldigt lite (eller inte alls) åtgärdar inte fosfatbekymmer, men kan förvärra nitratbristen. Och när cyano visar sitt fula tryne så brukar det komma in tricks i bilden med att försöka fälla ut fosfaten med extra mycket kalk, försöka hålla pH:t stabilt med kalkwasser osv. Detta kanske hjälper mot fosfaten i vattenkolumnen, med verkar vara mest som plåster på såren, när man har en problematik som försigår djupt nere. Och fäller man ut fosfaten med kalken - vart hamnar den utfällda calciumfosfat om inte på botten igen, där den kan åter igen lösas upp i rätt miljö?

Jod har ju redan avhandlats, och man kom väl fram till att det finns olika uppfattningar om joden. Vissa förespråkar jod, andra råder en att avhålla sig från den och man verkar inte komma fram till någon entydig slutsats. Kanske man kan gå vidare och spåna på andra möjliga förklaringar. Kalium har nu också avhandlats. Vad näst? Mg, Sr, Fe, NO3 och PO4? Eller mindre ljus och mera mat? Det är också lite svårt att spekulera, gissa och sia när trådskaparen verkar vara rätt så frånvarande.

Mmm, jag förstår tanken bakom, men lägger man i nitrat så försvinner väl inte fosfaten i sådan rasande takt att cyano inte kan överleva? Istället blir det kanske så att man odlar cyano och andra alger? Jag personligen är tveksam till koraller som allvarliga näringskonkurrenter i oskummade burkar med sand i. Det känns som att det är väldigt lite korallvävnad och konsumtion i jämförelse med all den fosfat som sådana burkar tillhandahåller.

Är det inte bättre att göra så att inte ens cyano växer? Har man cyano är det ju ett säkert tecken på fosfatproblem.

Tack för genomgången av artiklarna, Lasse, det fanns ju en chans att det kunde ha funnits något intressant i dessa, så det var ju tacksamt att man fick allting serverat det så här som du gjort. Tänkte även på det här: ... och tänkte då på näringsnivåerna vs. ljusstyrkan. Hittills har väl ingen berört ljusets betydelse i detta sammanhang, eller? Orkar inte gå igenom hela tråden nu för att kolla upp det, men jag vet ljusets makt ändå från mina växtnördsdagar. Ljuset förefaller också i saltvatten spela minst sagt avgörande roll. Titta här: http://thereeftank.com/forums/showthread.php?t=87876&page=2 Botemedel - våga mata mer (om du har bra skummarloop): http://thereeftank.com/forums/showthread.php?t=87876&page=5 Vidare kan ljusnande koraller ha också att göra med fosfatnivåerna, bl.a. på grund av aktivt kol och från fosfatremovers. Men då inte på grund av fosfatnivån sänks (och då menar folk att man inte skall ta ner fosfaterna för fort, korallerna är inte anpassade för plötsliga svängningar i näringen bla bla bla bla), utan på grund av att man höjer fosfaten och järn alldeles för fort: http://thereeftank.com/forums/showthread.php?t=87876&page=6<!-- / message --><!-- sig -->

Japp, håller med dig, vill man förlänga livet på sin bottensubstrat gäller det att minimera den organikska belastningen. Det är liksom sunt förnuft nu. Men det är vi det. Jag trodde det också själv tidigare. Men enligt flera självutnämnda sandgurus så får sanden never ever sifonas av, annars stör man den naturliga flora och fauna som finns i sanden och som skall trolla bort näringen, inte minst fosfaten. Jo, det verkar finnas hur många hemligheter som helst med sanden. Vissa påstår att man skall mata jättemycket och köra skummarlöst för att få maskar och annat otyg att överleva i sanden. Framförallt E. Borneman och Ron Shimek verkar vara (har varit) av denna åsikt. Andra anser att man skall mata ytterst lite, t. ex. Lasse. Clownen har kört skummarlöst, matat relativt mycket, bl.a. phyto- och zooplankton tror jag, men nu överväger att köra skummare och ozon. Så det finns liksom tusen och en uppfattningar om sandens mirakler.

Sanden är i själva verket en detritusfälla, att tro annat är att lura sig själv. Hade det inte varit en detritusfälla hade det inte varit ett biologiskt filter. Att detta filter har sina nackdelar går inte heller att förringa.

Alternativ: 1. Kör utan bottensubstrat och öka cirkulationen, se till att det mesta av avfallet hamnar i skummaren. Mitt förslag. 2. Kör ett tjockt sandlager där smutsen gömmer sig bättre, fimpa skummaren och kör ekologiskt.

Ditt uppmätta värdet på nitrit är inte farligt.

Magnus, har du lust att sammanfatta vad han har sagt? Min tyska är urusel.

Stämmer bra, Jörgen! det förefaller vara välkänt att plast innehåller s.k. plastisizers som innehåller massa fosfat. Därför undran. Om det var ett provrör - vad var det för lock på röret, av plast?

Nu har jag inga djupgående kunskaper om detta, men det ovanciterade låter väldigt rimligt faktiskt.

Ove - hur transporterade du vattnet till testet med Hanna?

Jo, jag vet varför man vill skaka, ville kolla om det överhuvudtaget gick att få loss biofilmen från själva stenarna, eller om det bara var detritusen som då lossnar.

Rebecka, går det att skaka loss bakterierna från en yta, som man t ex gör med zeovitstenarna, eller är det den ansamlade detritusen (och bakterierna på just denna) det enda man skakar av?

Jonas: du har rätt, trodde det var tvärtom, tack för granskningen, mycket att hålla reda på. Hittills är det alltså flera som har märkt bättre klarhet på vattnet... mmm, intressant!

Aha, okej, men tar bakterierna kaliumet i någon större omfattning från vattnet eller tar de det från fiskfodret?

Tack Jaken, länken var rätt uttömmande. Undrar om bentoniten är tillräckligt lätt och hydrofilisk för att kunna skummas ut, eller om den bara faller till botten och stannar där. Och då är det ju ingen idé.

Var också lite nyfiken på produkten. Återkom gärna om/när du får se någon skillnad.

Detta brukar förresten vara ett ständigt återkommande problem i naturburkar.

Förresten, Aerie, har du silikat i vattnet? Hur är temperaturen i karet? För det där ser ut som kisel/silikatalger, men även dessa behöver fosfat. Kanske är ditt problem bara en av de "bortglömda" Sandbed secrets, med vad de over there kallar för "phosphate burps". Det brukar i så fall gå över av sig självt, är liksom en flukturering av näringsnivåer. Men det är irriterande.

Hehe, Lasse Lasse, istället för champagne skaffade du dig (lortiga) grisen i säcken! (För utomstående: obs! - ovanstående är ett skämt)

Kanske, jag vet ju inte hur en omoddat rsm-skummare uppför sig. Att installera någon annan skummare kan ju bli lite svårt pga platsbrist, eller har du sett någon lite jäkel? Kan i o f s vara svårt att motivera ett skummarköp med tanke på att man ändå lagt ut stora pengar på ett komplett system.

Jag tror vi kommer nästan alltid att ha massa mikrobubblor, det är så skummaren sitter där, det enda man kan bli av är att det sugs in bubblor från ytan in i de där två pumparna. Men det är inga problem så länge man inte kör med något filtermaterial. Vilket man ju inte skall, det där detritussamlaren till filter.