jonasroman

https://reefbuilders.com/2025/04/01/the-don-din-rabbit-hole-urea-dosing-and-a-new-approach-to-nitrogen-management/ Jag börjar med att posta länken som Oskar Haglund postat i en parallelltråd. Tack Oskar för en utmärkt länk och bra ämne. Vi har haft många diskussioner genom åren om nitrat är skadligt eller inte där jag har lutat mig mot till exempel Bornemans forskning att nitrat kan vara direkt skadligt för koraller redan vid en nivå på 10 PPM . Det kan hämma cellandning och metabolism och artikeln ovan stöder detta. Nitrat försvårar för zooxanthellen att ge kol till korallen och nitrat ökade risken för bleaching och koralldöd. Så när vi tror att Korallen svälter och vi vill mata den med kväve så är det nog organiska näringskällor vi skall ta till. Möjligen ammonium också för där har man inte sett nitratens skadliga verkan. Det är egentligen ganska logiskt för en korall är ett djur. Den kan inte äta nitrat direkt. Zooxanthellen äter dock nitrat så man matar isåfall korallen indirekt. Det blir mer vanskligt då Zooxanthellen prioriterar sig själv i första hand. Ibland köper vi kvävehaltiga tillsatser från olika fabrikörer men vi vet inte vad det innehåller. Samma kan nog gälla fosfatresonemanget Enligt artikeln kan den idealiska kvävedoseringen bestå av en fjärdedel urea och tre fjärdedelar ammonium. Det skall också nämnas att i artikeln står det att på ett näringsfattigt drev finns det ganska mycket urea då urea produceras av en del djur på revet så det är naturligt förekommande substans. Till exempel bildar fiskar Urea och kanske är det därför vi ofta ser att koraller trivs bättre i system med en del fisk också. Fiskarna bilder ju ammonium också så vi får en naturlig tillsats av båda ammonium och Urea via fiskarna. Det här stärker också behovet av att verkligen mäta nitratd så du har koll på det eftersom det är en skadlig substans. Det är ju också ett tecken på att kvävecykeln nte är i balans. För egen del har mitt nitrat äntligen börjat sjunka och ligger runt två till fyra, kanske inbillar jag mig men jag tycker mig se att korallerna ser mer välmående ut. Jonas

Om du läser artikeln så kommer du förstå varför. Det finns tydliga vetenskapliga belägg för att koraller mår dåligt av oorganiskt kväve , det vill säga ammoniak och nitrat. ( Detta är gammal kunskap Borneman har skrivit ganska mycket om det här), men mår väldigt bra av organiskt kväve som till exempel Urea. Det är ganska naturligt eftersom korallen är ett djur men om man föder med oorganiska näringsämnen så är det mer direkt zooxanthellen man föder vilket inte alltid är så positivt. Så det finns en god teoretisk tanke bakom den här artikeln. Att om man tror att korallerna svälter sår det bättre att dosera Urea framför nitrat/ammoniak. Man bypassar helt enkelt zooxanthellens upptag.

Hej. I DT är det exakt samma slang som det är i alcatronic pump A.

Här följer en enkel mini"artikel"/förklaring hur man mäter kalcium och magnesium. Principen är titreting och för att veta när titreringen är klar så behövs ett färgomslag. Färgreagensen är beskaffad så att den binder till tvåvärdiga joner som till exempel kalcium och magnesium och när den gör det så är den rosa. När inga joner är bundna till färgmolekylen så är den blå. Det är teorin bakom alltihop. Nu gäller det bara att droppa ner en reagens som har starkare bindningsförmåga till kalcium och magnesium än färgmolekylen har. Denna reagens heter edta. Det är den vi tillför som sista reagens när vi så att säga titrerar. För varje edta-molekyl vi droppar ner så binder den en kalcium eller en magnesiumjon och när samtliga kalcium och magnesiumjoner är bundna till Edta molekylerna så kommer alltså färgmolekylen slå om till blått enligt mitt inledande resonemang. När man gör så här får man summan av kalcium och magnesium för Edta kan inte skilja på de två. Så om man till exempel bara vill titrera ut kalcium måste man först ta bort magnesiumjonerna och det gör man genom att höja ph-värdet till över 10. Då bildas sekundsnabbt magnesiumhydroxid och kalciumjonerna är nu ensamma och titreringen enligt ovan kan börja. Vill man göra det omvända, mäta magnesium så kan man först göra en titrering där man får summan av kalcium och magnesium och sedan gör man enligt ovan rörande Kalciumtitreringen. Skillnaden mellan blir magnesium. Det är en metod med hög noggrannhet men lite omständig. Vill man bara titrera ut magnesium direkt är det svårare men så fungerar ju alla våra hobbytester nästan. Då får man tillföra något som bara binder kalcium men inte magnesium och det är inte så enkelt men kan gå om man har rätt reagenser. Där har vi förklaringen till att magnesiumtester ofta är ganska mycket mer missvisande än kalciumtester , det är alltså svårt att binda kalcium bara( men går) men det är enkelt att binda magnesium bara inför den kommande titreringen. Ovanstående förklaring är en viss förenkling för det är också så att för att edta molekylen ska fungera behöver den jobba i en basisk miljö. Man måste alltså alltid höja pH värdet något men höjer man för mycket så binder man magnesium som man kanske inte vill och höjer man för lite så fungerar inte i edta molekylen. Det är där vi har designen bakom som erfodrar lite laborationer. Jonas

Håller med

Absolut inte en truncatus i alla fall. binotatus? De 2 prickarna antyds på din bild men kanske blir tydligare med ålder?

Ja, det kanske inte var en kioskvältare. Endast två svar. Men Oscar Haglund hade rätt! Vid pH runt 12 och vi har hastig pH-höjning, så bildas magnesiumhydroxid. Kalciumkarbonat och magnesiumkarbonat behöver längre tid på sig att precipetera, därför är det inte de fällningar vi ser direkt. Sedan går ju lösningen tillbaka, och det gör aldrig kalciumkarbonat, det gör däremot magnesiumkarbonat. Men magnesiumkarbonat behöver mer tid på sig att bildas. Så möjligen en liten portion magnesiumkarbonat vid sidan om magnesiumhydroxid, men ingen kalciumkarbonat. Man kan utnyttja det här fenomenet – vad som bildas vid olika pH – för att designa kalcium- och magnesiumtitrerings-tester. Till exempel om man vill titrera ut bara kalcium så måste man ju få bort magnesium eftersom EDTA är oselektivt. Då höjer man ph-värdet till över 10 kanske 12 och genast faller magnesium ut som magnesiumhydroxid medans kalcium inte hinner fälla ut som kalciumkarbonat och Kalciumtitreringen kan påbörjas i lugn och ro. Omvänt om man bara vill titrera ut magnesium, Ja det är betydligt mer komplicerat och det är förklaringen till att varför manuella magnesiumtester ganska ofta visar fel. Om du håller dig vid ett pH under 9 då kommer magnesium vara kvar i lösningen och det är ju det man vill men kalcium har fortfarande inte bildats kalciumkarbonat eftersom det behöver tid på sig. Ett sätt att kring det är att göra som Red Sea, man ägnar en längre tid kanske två minuter åt att ligga runt ph9 och då bildas till slut kalciumkarbonat, men det är inte helt klockrent, det blir en viss missvisnin. Ett annat sätt är att binda kalcium selektiv på ett helt annat sätt som inte är ph-beroende, då börjar vi närma oss en titrering som verkligen kan mäta ut magnesium i ett steg. Ibland gör man tvåstegs till titrering, det är allra mest noggrant men mer omständigt. Men det är en helt annan sak. Så, svaret är som sagt Magnesiumhydroxid.

Låt mig förtydliga så att alla har chansen att svara rätt, så att säga, och de som redan svarat får ångra sig: Jag menar den grumling som bildas omedelbart vid snabb tillsättning av något pH-höjande ämne. Jag ska förklara lite mer sen, när jag har fått in fler svar, varför det blir huvudsakligen bara en substans.

Bra svar. En av er har rätt......

En liten kemifråga så här mitt i veckan. Om man häller i en basisk lösning, vilken som helst, blir saltvattnet direkt grumligt. Till exempel när man doserar natriumkarbonat (som KH-del) eller kalciumhydroxid (som kalkvatten), eller om man tillsätter natriumhydroxid. Oavsett metod höjer man pH snabbt till cirka 12, och det blir grumligt i vattnet. Vilken fällning utgörs grumligheterna av? /Jonas

Ja ganska vanligt eftersom Tydligen så är koldioxidhalten i ditt rum högre än i karet så jämvikten vill hela tiden tillföra koldioxid till ditt akvarium och det här går förstås fortare om du har en ordentlig skummare. Skummaren blir således kontraproduktiv. Enligt mig Är ju skummarens viktigaste uppgift att främja gasutbyte och näst viktigaste att få bort lite organiskt material. Jag hade alla gånger kört luften genom ett CO2 absorberade medium åtminstone nattetid. Kanske upprepningar som redan nämnts i tråden, har inte lusläst alla svaren. Fint kar

Nitratblocken funkar. Kanske dags och ta bort ett snart

På väg NU. Transporteras nu. Dejong borde få in om en vecka. FYI

Som sagt. Funkar. Kanske dags o ta bort ett block

Intressanta diskussioner. Det jag egentligen mest vill åt här är att om man verkligen vill lyckas till 100 % så kan man inte chansa. Man kan ha tur , man kan ha tur att fiskarna utveckkar immunitet. man kan ha tur att fiskarna redan har en immunitet etc. Men Min erfarenhet är att förr eller senare åker man på en smäll. Det finns undantag, som i denna tråd , men märk väl det är undantag. Jag skulle aldrig aldrig köra ett akvarium utan att låta alla fiskar passera i karantän. Jag har haft många akvarium i många år och aldrig har jag haft så få dödsfall och ett så problemfritt kar som denna gång och den stora skillnaden är att jag kör karantän. En eller två fiskar har dött på grund av karantän men jag har definitivt en betydligt lägre total mortalitet nu än vad jag hade i mina tidigare akvarium. Man måste jämföra två olika situationer och ej stirrat sig blind på att en medicin kan vara farlig, utan jämföra mortalitet utan medicin kontra med. Det där med att utsätta fiskar för det kommande vattnet och tro att man kan vaccinera dem på det sättet tror jag inte på. Givetvis kan man ha tur att fisken utvecklar immunitet men då gör den ju förmodligen det i akvariet också. Oavsett så är även det är en chansning och en ganska okontrollerad metod att försöka vaccinera fisken. Varför chansa?