jonasroman

då måste han ju isåfall empiriskt mätt fram att svavel sjönk, även om han inte förstod varför, o därför implementerade svavel redan i grundreceptet....?...han måste ju basera det på någon mätning..?....de andra förbrukningselemtent adderade han ju sedan utifrån uppgifter om innehåll i korallskelett...frågan är varför han trodde svavel förbrukades också? också mätningar av korallskelett eller mätningar med icp-oes (den metoden fanns väl då?)...

undra hur Balling ändå tänkte där initialt? skulle va intressant att höra med honom. Har du hört ngn teoretisk förklaring så att säga?

uppdatering: Så här fint styrs nu nitratreaktorn av externt tillförd kolkälla (kör just i detta exempel med Brightwell, 6ml var 4:e timma i reaktorn). Ni ser hur det är kusligt exakt 4 timmar mellan redoxtopparna, och precis då går matarpumpen på:-)...bakterierna startar sin aktivitet 5 minuter efter doseringen o slutar tvärt efter 2.5 timmar...sen går reaktorn lite av sig själv på den interna kolkällan däremellan o sen kommer en ny dos kolkälla externt osv. Dosen 6 ml har jag tatt fram utifrån kurvan. Mitt mål är att få varje dosering att ta slut innan nästa, så 6ml var 4:de timma verkar klockrent i just mitt fall. Man kan inte läsa på ngr flaskor utan får testa sig fram själv. Nopox är sannolikt ett kolväte med mer energi, mer likt bensin, för där krävs lägre doser för att få samma kurva. Jag ser ett positivt värdet i att kolkällan är lite svagare o hellre högre dos, eftersom då blir doseringsfelet inte lika stort. Som i mitt fall, så är 6 ml perfekt. Skulle jag köra Nopox hade det blivit 1-2 ml var 4´de timma istället. Ett fel då från doserpumpen på 1 ml ger ett fel med 50%!...medans samma fel nu med min dos på 6 ml ger ett fel på 15%...Men sen om man använder sig av kolkälla rätt ner i karet, som ju bygger på en helt annan princip (oriktad assimilering av kolkälla) då kommer man upp i högre doser, varvid det tvärtom kan bli en fördel med en kolkälla som är har ett högre energiinnehåll av rent ekonomiska skäl. Personligen tror jag betydligt mer på kolkälla som riktat bränsle precis där det skall verka...men det vet ni ju redan att jag tycker;-).... Just det ja: nitratvärdet da?: Om jag inte kör extern kolkälla verkar det som att mitt nitrat stannar på 5 ppm. Jag vill gasa på reaktorn lite till för att få ner nitraten till 2.5, därav min dosering av extern kolkälla fastän de interna deniballs (sammas om biopellets) också matar bakterierna nu.(som ni ser i form av de små fyrkantsvågorna mellan de större) nitratreaktor:kolkälla.tiff

bra fråga, aldrig helt fattat det, då det som jag förstår inte råder en förbrukning av sulfat i relation till mg eller calcium...sulfat finns ju väldigt mkt av dessutom, 900 ppm (S), så denna lilla mängd förstår jag inte, men man har ju också i flera recept struntat i magnesiumsulfaten. Kanske @stigigemla kan kommenterar detta?

Många bra svar, och har ngr ytterligare kommentarer till dig som du skall veta om du vill köra med kalkvatten: pH-värdet på nyblandat kalkvatten är närmare 12, så när du häller ner det även droppvis så kommer det precis där du håller ner det bli lite grumligt. Det är en bildning av sannolikt MgOH, till följd av att pH stiger lokalt så lösligheten för MgOH sjunker o därmed fäller ut. Inte helt omöjligt att den vita grumlingen även kan vara en snabb fällning av CaCO3, men troligen inte om man skall tro Randy Holmes, då CaCO3 tar längre tid på sig att bildas. MEN, så fort det hela fått blandas, sjunker pH värdet tillbaka och MgOH löser tillbaka sig.(skulle det vara även lite CaCO3 som bildas löses denna del inte tillbaka dock) Således ingen praktisk betydelse men alltid bra att veta vad som sker. Oavsett lär det oss att hälla i kalkvattnet i små mängder åt gången där man har stark cirkulation. En del tror att kalkvatten bara höjer calciumhalten, då den inte innehåller ngr karbonater, Ca(OH)2. Men det är inte sant, kalkvatten höjer kalcium OCH KH-värdet i relationen 1/1, dvs det duger perfekt att ersätta både kalcium o KH förlusterna till följd av koralltillväxt (som ju förbrukar kalcium o kh i samma relation 1/1). MEN, eftersom man inte kan tillsätta hur mkt som helst av kalkvatten, som Lasse med flera skriver, då det höjer PH värdet för mkt o för snabbt, så har metoden en begränsning. Vid snabb koralltillväxt räcker sällan kalkvatten för att upprätthålla Ca och KH på rätt nivåer. Och, hur kan då kalkvatten tillföra karbonater, dvs höja den sanna karbonathårdheten då den ju inte innehåller ngr karbonater i sig? Jo, genom de hydroxidjoner som kalkvatten innehåller. OH-jonerna kommer så fort dom åker ner i akvarievattnet, göra så att befintliga H2CO3-joner går över som HCO3, och när H2CO3 då sjunker kommer CO2(aq) sjunka, och när CO2(aq) sjunker så kommer när jämnvikt försöker återställas med luften, motsvarande mängd NYA CO2 molekyler från luften att dras ner till vattnet. Så man kan enkelt säga: Karbonaterna som kalkvattnet tillför kommer ifrån luftens CO2.!. Därför tillför kalkvatten både Ca och karbonater (dessutom i relationen 1/1). Lösligheten för calciumhydroxid är ett annat problem., den är mkt låg, cirka 1.6g/ liter (tror jag, skriver ur minnet, kan va fel på nån tiondel kanske). MEN, genom att då i sötvattensdunken där man blandar sitt kalkvatten, tillföra ättika, dvs surgöra vattnet lite, så kan man tvinga kvar Ca(OH)2 att till större del stanna kvar i lösning som lösta Ca o OH-joner. Annars händer nämligen det Lasse skriver om: Med tiden i en kalkvattenbehållare så kommer luftens CO2 lösa ner sig i vattnet som ett uttryck för CO2-jämnviktssträvan mellan luften och vattnet i dunken. När denna CO2 löses ner, så bildar den som vanligt en viss mängd kolsyra, H2CO3. Men de lösta hydroxidjonerna kommer som jag skrev ovan, direkt att ta upp vätejoner från den bildade kolsyran och omvandla den till CO3-joner...men eftersom vi nu i samma vatten har en extremt hög halt av calciumjoner, så kommer det bildas av de nybildade CO3-jonerna och de lösta Ca-jonerna en fällning av CaCO3...dvs en del av kalkvattnet förbrukas alltså o fäller ut som kalk, o detta kalk löses inte tillbaks (då som lasse skriver, kalk löses inte upp förrän man kommer under pH 7.6 eller kanske ännu lägre enligt mig , då vi pratar mon calcit..enligt uppgifter jag har pH 7.2...kan vi diskutera i en annan tråd:-)). Nåväl, men genom att då tillsätta lite ättika, dvs vätejoner till vattnet, så kommer en del hydroxidjoner förhindras att "omvandla" H2CO3 till CO3, och man minskar spontanbildning av kalk i kalkvattenbehållaren, o därmed ökar man kalkvattnets "styrka", alltså innehåll av lösta calcium och hydroxidjoner. Med inte alltför mkt sps-koraller kanske man i vissa fall med denna metod kan upprätthålla Ca/KH nivåerna utan att tillgripa Ballings metod eller kalkreaktor. Men som sagt, oftast räcker det inte i alla fall, för dom flesta av oss idag har ju mkt stenkoraller, och där blir det tufft även om man använder "ättika"-metoden i sitt kalkvatten. Jag tror dom flesta idag som överhuvudtaget använder kalkvatten, har det mest för att hjälpa kalkreaktorn eller Ballingmetoden lite på traven, samt att höja akvariets pH värde ngt. Så Till sist: Hur kan kalkvatten höja akvariets pH!???...det höjer ju KH lika mkt som Ca, och KH styr i sin tur pH....borde vi inte efter ny jämnvikt få samma pH i vattnet oavsett om vi höjer KH med kalkvatten eller med Balling osv? Svaret är: JA, OM vi hade haft fullständig jämvikt mellan luften o karets CO2-nivåer så skulle kalkvatten INTE påverka pH i akvariet ett dugg så länge vi håller samma KH. Dvs det är ointressant ur pH synpunkt(OM total jämnvikt råder mellan luft o vatten alltså) med vilken metod vi höjer KH, så länge vi höjer KH lika mkt. MEN, eftersom kalkvatten kommer tillfälligt dra undan en del CO2(aq) ur karet så får vi en initial pH-stegring när vi tillför kalkvatten, OCH eftersom total jämvikt mellan karets vatten o luften ALDRIG råder, utan bara en strävan ditåt, så kommer bruk av kalkvatten innebära att vi ligger lite lite lägre i CO2(aq) hela tiden än om man inte kör med kalkvatten, vilket i sin tur såklart höjer pH värdet. Det betyder å andra sidan att rent teoretiskt skulle man med tillräcklig genomlutning HELT kunna häva den pH-höjande effekt som kalkvatten innebär, för det är alltså inte primärt tillförseln av OH som är orsaken till att kalkvatten höjer pH-värdet, utan en sänkning av CO2(aq), pgr av att jämnvikten aldrig helt hinner med. Detta stämmer bra, för jag har själv mätt fram att ju mer genomluftning, bra skumning man har, desto mindre pH höjande effekt har kalkvatten, och vid teoretiskt tillräckligt kraftig genomlyftning/skumning, så påverkar alltså kalkvatten pH värdet ingenting, så länge vi har ett konstant KH-värde. Men OBS, så ni inte missförstår, vi lyckas aldrig i ett akvarium med denna total jämnvikt mellan luften o vattnets CO2 nivåer, så beroende på hur mkt genomluftning vi har, respektive kvaliten på inomhusluften, så kommer kalkvatten höja pH olika mkt i olika akvarium. /Jonas

Ha ha, tack för den metaforen @Lasse;_)....kanske den finaste komplimang jag fått;-)

Det ser fantastiskt ren to fint ut redan! det var länge sen jag såg ett bara 3 veckor gammalt kar som redan verkat mogna såpass. Har du börjat dosera eller tillsätta ngt än?

ibland är det den enklaste förklaringen:-) en kommentar till Stigs kommentar: Jag tror inte det stämmer att det är bakterier som utgör den här ytan. Bakterier behöver ett substrat/underlag, att fästa vid(förutom vid massiv bakteriblomning om man överdoserar kolkälla, då kan man tillfälligt få vitt i vattnet,...men faktiskt oftast inte ens då en hinna på ytan), och vill nog påstå att på vattenytan finns ytterst lite bakterier. Ser man en hinna på vattnet vill jag mena att det är organiska molekyler med en hydrofil och en hydrofob sida, och inget annat, dvs samma mekanism som gör att en proteinskummare fungerar=organiska molekyler har ofta en vattenälskande sida o en vattenskyende, och denna egenskap gör att sådana molekyler klistras fast vid ett vatten/luft-interface, såsom bubblorna i en proteinskummare, eller vattenytan. Den sistnämnda krävs oftast rätt mkt organiskt material eftersom ytan slås sönder hela tiden, men blir det tillräckligt mkt organisk material, så hjälper det inte med ytrörelse.

Bra kommentar @Lasse. Det var därför jag just skrev att gränsvärdens var inte exakta...mest som exempel. Så det stämmer säkert dina iakttagelser. Detta med redox är lite svårt för man kan inte alltid jämföra mellan två olika system osv. I min reaktor tex så sker inte ngn denitrifikation vid så höga redox som du noterat denitrifikation, utan där gäller ungefär dom värdena jag angav som exempel, men när jag försöker läsa på så ser gränsvärdena väldigt olika ut i olika artiklar. Så ditt påpekande är bra, att man skall absolut inte ta "mina" gränser som exakta värden utan bara som exempel. Huvudsyftet med min lilla text var mer att förklara de grova dragen o tänket:-) Mvh Jonas

tack för härlig feedback:_)

Kära vänner, här kommer ett försök att oerhört enkelt försöka förklara redox, ORP. Jag är inte kemist och gör inte anspråk på att förklaringen är perfekt, men ni får min syn på redox/ORP: Redox: I ett vatten(akvarievatten i detta fall), så sker ständigt sk oxidationer och reduktioner av kemiska ämnen. En oxidation av ett ämne är på kemispråk när ett ämne förlorar en elektron, eller en vätejon. En reduktion av ett ämne är omvänt när ett ämne tar emot en elektron, eller en vätejon. När tex ett organiskt kolväte "förbränns" av bakterier, så avlägsnas väteatomerna från kolvätet, så bara CO2 till slut blir kvar. Detta är alltså en oxidation av kolvätet. Om en järnjon, som har laddning 2+, Fe2+, blir oxiderat, så avger den en elektron,och övergår till fe3+. osv. Omvänt, om CO2 tar emot vätejoner, och på det sättet byggs upp till ett större kolväte, så är detta en reduktion av CO2, och om trevärt järn, Fe3+, tar emot en elektron, och blir till Fe2+, så är det en reduktion av järnet. Som ni nu kanske ser, så måste det för varje oxidation ske en samtidig reduktion, och för varje reduktion en samtidig oxidation. Därför att, om ett ämne oxideras, dvs avger vätejoner eller elektroner, så måste ju dessa elektroner/vätejoner tas emot av någon annan molekyl/atom...dvs samtidigt som ett ämne oxideras genom att det avger elektroner/vätejoner, så reduceras ett annat, det ämne som tar emot dessa avgångna elektroner/vätejoner. Om vi nu då tex har ett antal stora organiska kolväten i vattnet, så kan alltså dessa oxideras till CO2..men för att det skall ske så måste det alltså enligt ovan finnas ämnen som kan på samma gång ta emot dessa vätejoner o elektroner som oxidationen innebär, och själva reduceras. OM oxidationen kommer ske, beror på alltså om det finns tillräckligt mkt sådana elektron/vätejons-mottagare, eller sk oxidatorer. Exempel på sådana oxidatorer är syre, nitrat, sulfat, ozon, Fe3+, etc. För varje oxidation eller reduktion, krävs en viss kraft för att den skall ske. Om vi tex vill reducera nitrat till kvävgas, så krävs det en mkt hög reduktionsvillighet och låg oxidationsvillighet i miljön, för att nitratreduktionen skall ske. Redoxpotentialen blir ett sorts mått på styrkan i miljöns förmåga att oxidera eller reducera. Ju lägre redoxpotential desto lättare är det att ämnen blir reducerade, och ju högre redoxpotential desto lättare blir ämnen oxiderade. Olika ämnen har olika nivåer/gränsvärden, för när dom kan bli reducerade eller oxiderade. Ligger då inte redoxen på denna nivå så kommer inte den önskvärda reduktionen eller oxidationen att inträffa. Ngr exempel: 1) I själva karet vill vi att organiska ämnen enkelt skall oxideras, så vi får ett rent vatten och inte så mkt gulämnen osv. Säg att dessa organiska ämnena har rätt så låg villighet till att bli oxiderade, så dom kommer inte oxideras förrän redox går över 400mv. Ja, de betyder att under 400mv så kommer ämnena inte oxideras utan förbli som dom är. 2) Nitrat vill vi reducera till kvävas. Nitrat har ganska låg villighet till det, dvs först vid ett redox på -150mv, så kan/kommer nitrat reduceras. Dvs vid ett redox över -150mv kommer nitrat ej reduceras till kvävgas. 3) Sulfat vill reduceras till svavelväte. Sulfat har ännu lägre villighet att reduceras än nitrat o kräver därför ännu lägre redox för att reduktionen skall kunna ske, dvs först vid redox under -300mv, kommer sulfat kunna reduceras till svavelväte. 4) Vårt tillförda organiska kol vill vi skall reduceras till CO2, dvs förbrännas. Villigheten att oxideras för kolväte är stor, så det behövs inte mer än kanske mer än 0mv i redox för att det aktuella kolvätet skall oxideras till CO2, dvs vi har i akvariet goda förutsättningar för att denna oxidation skall ske. 5) medan en annan organisk molekyl, kanske ett gult humusämne, har en låg villighet att oxideras, varvid det ej kommer oxideras förrän redox är över 400mv. Gränsvärden är inte exakta. Sammanfattning: Redoxvärdet är ett mått på sannolikheten för att en aktuell reduktion eller oxidation skall kunna ske, och gränsvärdena är olika för varje specifik redoxreaktion. Och själva redoxvärdet utgörs av en sorts summa av alla oxidativa och reduktiva krafter i ett vatten, där en oxidation är när ett ämne avger en elektron/väteatom, och en reduktion när ett ämne tar emot en elektron/vätejon. /Jonas Roman

Organisk kolkälla: Det går mha av tex en redoxstyrd nitratreaktor ganska objektivt mäta o värdera verkningsgraden på en specifik organisk kolkälla. Det är bra, för vi vet ju mkt sällan vad flaskan innehåller. Därtill det faktum att det kan saknas förutsättningar i själva karet som gör att kolkällan ej verkar, gör att det är med bara mätningar utifrån karet svårt och nästan omöjligt att objektivisera ett visst preparats verkningsgrad. För det första så krävs ju för att kolkälla rätt ner i karet skall fungera antingen: 1) tillräckligt med fosfat(o nitrat) och bra skumning(den sedermera exporten), där vi är ute efter den klassisk reaktionsvägen via assimilering av nitrat/fosfat av bakterier, ELLER 2) tillräckligt med anaeroba zoner(sand, porös levande sten, poröst filtermedia i låg cirkulation) för att mediera den denitrifikativa vägen. Existerar inget av dessa två kriterier så kommer den tillförda organiska kolkällan inte göra ett dyft och bli kvar i vattnet. Hur bra är det för koraller o djur att simma omkring i en alltmer stigande halt av etanol/metanol tex?...dvs det är givetvis mkt viktigt att den kolkällan vi tillför, verkligen oxideras, förbrukas. Det måste vi utvärdera. Man läser rätt ofta att folk doserar kolkälla som ej fungerar(dvs nitrat och eller fosfat går ej ner), vilket beror på att det saknas en eller båda av dom förutsättningarna 1 eller 2 enligt ovan. En tredje, antagligen ovanlig orsak, till att kolkällan ej fungerar så bra, skulle kunna vara att den inte är en bra kolkälla helt enkelt, dvs inte den mat som bakterierna vill ha. OCH DÄR kommer objektiviseringen in genom att dosera en viss mängd kolkälla i tex en nitratreaktor o sedan studera redoxförändringen, samt hur länge den datorstyrda doserpumpen får jobba innan den tillföras dosen är oxiderad av bakterierna. Jag har hittills provat o utvärderat NOPOX och AM egna pulverbaserade kolkälla. BÅDA dessa kolkällor fungerar utmärkt och är mkt potenta. 2 ml NOPOX startade bakteriernas oxidation av densamma redan efter 15 minuter och pågick i 16 timmar för att sedan abrupt avstanna, dvs kolkällan räckte exakt 16 timmar. Motsvarande dos av AM pulver för att skapa lika lång oxidationstid är cirka 4 ml.(4 ml pulver upplöst i vatten) Nu har jag inhandlat en för mig helt ny kokälla o kommer testa den också. Vill ni utvärdera eran kolkälla, ge mig ett prov så kan jag hjälpa er /Jonas Roman

Har du ändrat ngt? börjat med ngn tillsats du ej haft innan?, bytt salt? vilket salt byter du vatten med?

Enligt min tro, o i viss mån erfarenhet, spelar det en oerhört stor roll. Alla seriösa salttillverkare går starkt ut med att deras salt skall motsvara NSW(ang trace element). hela triton lab vilar på konceptet att man skall ligga på nsw. Brightwell bygger hela sin filosofi på det mm mm. Att tro att högre halter än nsw av spårelement är bra tror jag är en allvarlig villolära som en del anammat. Det har utan tvekan lett till fler korallskelett pgr av för höga halter än för låga, av spårelement.

En sak till: Ytterligare ett skäl till att det alltid är fel att rekommendera kranvatten, även om man har bra vatten, är att saltsammansättningen på akvarievattnet blir alltid fel. Kranvattnet tillför ju även "bra" joner, dvs det bästa tänkbara kranvatten adderar joner till vattnet som redan finns i rätt halt i saltet, eftersom i princip alla salter idag är sammansatt utefter förutsättningen att du skall blanda det med just RO-vatten. Du slutar upp med ett akvarievatten som inte liknar natural sea water. Det handlar om ambitionsnivå...vill man optimera sitt system, hålla svåra koraller etc...kör aldrig med kranvatten. För mig är detta helt solklart, och jag hoppas inte nybörjare mm går på de råd som jag läser i ngr trådar ibland, att det går fint med kranvatten. Chansa inte. Lyd nu ett gott råd, jag vet att jag har rätt;-)...klart att allt inte dör, vissa koraller är inte känsliga...men vi skall ju alltid försöka hålla ett vatten som liknar nsw, och eftersom det är både enkelt o billigt att göra det, så varför inte göra det då???

@Lasse, jag tror fortfarande inte på det, att siporax i ett icke lågflödessystem bryter ner särskilt mkt nitrat pgr av: Sedimentfälla skriver du: Jag har inte sett det, har siporax på fler olika ställen och just pgr av att det är ett rör som är helt slätt, fastnar det ju ganska lite skräp inne i rören tycker jag det ser ut som. Däremot fastnar det mer i biobollarna(visuellt), som jag också har i exakt samma förhållanden som siporaxen, då ju biobollarna har små skåror, där skiten fastnar lätt(are). Det ligger verkligen synligt "damm" i skårorna, medans rören hos siporaxen ser helt tomma ut i princip. Det är ju porerna Sera skryter med, men dom tror jag snabbt täpps till o då tappar man ju massor av den area som siporaxen anses vara unik för. OM det nu ändå skulle va så att siporaxen är fenomenal på att ansamla dedtritus, så krävs ju fortfarande anaerobism, annars blir det ju bara vanlig matning av heterotrofa aeroba bakterier som bara producerar ammonium, (och sedermera nitrit o nitrat). Jag tror verkligen inte på (baserat på erfarenhet av setups med Siporax) att det blir den för denitrifikation nödvändiga anareobismen om man lägger siporaxen som dom flesta gör i sumpflödet. Då får man som sagt isåfall arrangera den så det kanske flödar högst 5 liter i timman igenom den, men då har vi ju en helt annan konstruktion, där i princip vilket media som helst som kan kolonisera bakterier, kommer denitrifiera. Sen, den dedritus du pratar om är ju långsamma kolkällor, och det är inget effektivt sätt att få någorlunda fart på denitrifikation. Den kräver snabba kolkällor, så även om det nu skulle vara sant att siporaxen är särskilt bra på att ansamla dedtritus, OCH det till o med skulle bli anareobism, tror jag ändå inte det räcker med bara dedtrituskolkälla för hög denitrifikationskapacitet. Ang din filtersvamp, ok, då är jag med...den är alltså inget mekaniskt filter alls i den meningen utan en organik/bakterie-converter?..det köper jag. Bra ide. Till sist: Det finns ett spännande medium från Brightwell, där dom likt Sera påstår att mediat kan denitrifiera trots semihögt flöde, pgr av dess porositet. Alltså samma resonemang som Sera, men skillnaden är att detta är kulor med större porer och mkt mkt lägre densitet, dvs betydligt högre area än seras media. Och eftersom hålen är större så kanske dom ej täpps till, och isåfall skulle det kunna bli mikromiljöer av anareobism, och då skulle man kunna få denitrifikation trots lite högre flöden såsom sumpflöden. Men fortfarande behövs ju snabb kolkälla, men det gäller ju all denitrifikation, och därmed menar jag att den egenheten att mediat samlar skräp som du säger, är inte en krucial egenskap beträffande mediats förmåga att denitrifiera. Din Siprax kommer denitrifiera utmärkt, men den ligger ju i en dsb med perfekta flöden för denitrifikation. Däremot tror jag att om du kommer belasta mkt i framtiden, kommer det det inte räcka med "långsamma" kolkällor, utan du kommer behöva dosera kolkälla till DSB´n. En sak till, detta med långsamma kolkällor som du skriver (o jag med). Inte all dedtritus kan överhuvudtaget oxideras och fungera ens som långsam kolkälla. En hel del av den skiten som samlas är icke nedbrytbar, ytterligare ett skäl till att dedtritusansamlingsteorin inte är en jättestor grej. /Jonas

troligtvis inte. personligen tror jag toleransen är rätt stor.

troligtvis inte. personligen tror jag toleransen är rätt stor.

vad för sorts enkla modeller har du hittat??. jag har hittills bara funnit proffsmätare för extremt mkt pengar. Länk gärna:-)

Man kan nog säga så här...du står inför ett angenämt "problem"...du har o göra med två mkt kompetenta o välutvecklade produkter...mercedez eller Audi....välj vilken som, du kommer inte bli missnöjd.

ja, det finns säkert en marknad, och eftersom prylen finns, så undrar jag baran en aning både otåligt o lite irriterat, varför man sitter o håller på den??...ut med den...den lär ju va testad av flera hundra akvarister eller fler, i flera års tid enligt uppgift från bla Bioted osv.

Exakt Pontus:-), detta lärde jag mig också av mina då mentorer, att nitratreaktorer var ineffektivt o tog ljusår innan dom kickade in. Antingen var det helt fel info eller så gjorde man nåt fel. Knappast har ngn process i mitt system varit så lättstyrt som just min nitratreaktor. När jag doserar kol, så sjunker redox redan efter 15 min...det är som en volymratt. Och med redoxstyrningen känns det inte som ngn risk att det skall bli FÖR anareobt o bildas svavelväte. Jag tror heller inte att min reaktor är för stor...mitt nitrat har börjat sjunka betydligt saktare o legat kvar rätt länge nu strax under 5, vilket känns perfekt. Är inte orolig för att det skall bli för lågt...isåfall bara jag doserar mindre kolkälla i reaktorn. Tack för feedbacken @pontus Enbom:-)

@Lasse: Ja det föredrar jag eftersom det ger mer kontroll på import o export. Om du skakar en filtersvamp, så visst, du återför en del organiskt material omvandlat till bakterier, jag är med på den iden du förklarade häromdagen (och jag gillar den iden)MEN, det kommer ju finnas en betydande mängd ännu icke nedbrutet organiskt material också i den svampen, som återförs, och den komponenten att återföra är ju helt kontraproduktiv...det är ju som att dammsuga vardagsrummet o sen tömma ut dammsugarpåsen på golvet igen...dvs, jag förstår din poäng med att just återföra en del bakterier, men du får med en negativ effekt av detta förfarande. Men "min" metod, att alltid avlägsna ALLT ifrån den mekaniska filterna och istället mata korallerna externt(vilket jag i o för sig knappast gör heller då dom ej tycks behöva det), så får jag kontroll över både import o export, o inget icke nedbrutet återförs till systemet. Din "formel" med att en reaktorn skall byta ut sin volym 4-10 ggr per timma gillar jag, men stämmer nog bara om man matar på rätt bra med snabb kolkälla??..i min reaktor tex byts vattnet ut 0.25 ggr i timman for att redox skall hållas på -200mv, o den reaktorn är fullproppad med 10 liter biomassa. Men även om vi räknar med 4-10 ggr i timman, alltså ganska högt, så bekräftar det det jag skriver, att mkt få setups med siporax i sumpen har det låga flödet, om man inte gör en bypass osv. Där handlar det om i högsta fall om 10 liter siporax(högt räknat!), som passeras av minst 2000l/timma.!!...det blir ingen denitrifikation där, det tror jag inte.(Där får du gärna överbevisa mig empiriskt). Sen till sist, varifrån har du fått info om att siporax skulle trots "för höga" flöden kunna denitrifiera(alltså ej från sera självt, det är reklam) o därmed inta en särställning gentemot andra biomedia såsom biobollar, makaroner osv? Biobollar tex är också oregelbundet o samlar på sig långsamma kolkällor (som du benämner det, en bra benämning tycker jag)...har du sett ngt försök o då helt jämförande med andra media?... Jag går sett en hel del setups med massor av siporax(10 liter o mer), i olika sumpkonstruktioner, o dessa kar har tvärtom haft problem med högt nitrat. Sera själva anser ju att det är just porerna som är orsaken, men där tror jag som du, dom täpps snabbt till...då har vi kvar en ganska liten area egentligen...kanske biobollar har högre area efter ett tag till o med? Och en sak vet jag, biobollar är ett utmärkt media för denitrifiktionsbakerier...tja, det är ju i princip ganska ointressant vilket material, bara bakterierna har en yta att växa på...kan ju va vad som helst. Det är ju konsten att få anareobism som är grejen, o det ligger inte i mediet, utan i flödet kontra mängden organiskt kol. Du har ju för övrigt löst det galant med din nya setup med en DSB som matas nerifrån med nitratrikt vatten och organiskt kol...samt ett mkt lågt flöde...vet att du har siporax där längst ner, men det tror jag inte är själva grejen...det hade kanske gått lika bra med barnbarnets legobitar...?;-)...eller sand hela vägen.

Inte mig veterligt mer än att skicka in till ett lab som utför icp-oes analys...där du alltså skall titta på Na och Cl. Jag tror inte att ett akvarium är särskilt känsligt för lite obalans mellan Na och Cl...har ingen aning var gränsen går, men det finns säkert en sådan. @stigigemla, @Lasse, vet ni var obalans mellan na och Cl börjar bli skadligt?

Dock inget argument för att inte köra med RO-vatten....man kan vända på slutsatsen i ditt fall o säga: Trots att du använder kranvatten går det bra. Dvs, ditt exempel säger enbart något om ditt kranvatten(att det är tillräckligt rent), men inget om grundfrågan, ifall osmos behöves eller ej. Till trådfrågaren: En Osmos kostar ingenting, jag anser att detta är en icke-fråga. Varför chansa? Givetvis funkar det om man som freguz har tur att ha bra kranvatten, men det kan man aldrig veta eller räkna med. Sen ett råd: köp inte för liten osmos...du kommer tröttna snabbt på att inte tillräckligt snabbt få vatten när du behöver det:). Strunta hellre i att köpa en svindyr korall/fisk bara för att den har ett vackert namn, och lägg det på en ordentlig osmos. osmosen har du med dig hela tiden.