jonasroman

Är det verkligen sant Lasse att siporax skapar dessa mikrorum med anareobism OM Siporax placeras i ganska strömt vatten? Min erfarenhet är att det inte fungerar alls bra som denitrifikationsmaskin om det inte placeras i ett flöde med kanske max 100l/timman?...det är ju förvisso högt det med för att skapa anareobism(om vi jämför med nitratfilter), så jag är ju med på din förklaring, att det lättare blir anaerobt i en siporaxmiljö än tex biobollsmiljö, helt klart är det så...men jag tror utifrån de olika setup jag sett med siporax, att det krävs trots allt ganska låg cirkulation för att det skall bli denna anareobism o därmed denitrifikation. Jag vet ngr exempel direkt där akvarister baserat hela sin filtrering på mängder med sipprar, men ligger på 100 i nitrat...så jag tror som jag skrev ovan, att flödet genom är mkt viktigt att det inte blir för högt om det skall fungera. Att "seriekoppla" siporaxen dvs lägga den i sumpen i ngn bubbelfälla, sp hela sumpflödet passerar den, tror jag inte komner ge ngn denitrifikation. Då tror jag den mer kommer fungerar som levande sten: dvs yta för heterotorofa aeroba bakterier, samt nitrifikationsbakterier. Även om du får en biofilm så har du ju en syrerik sidan på den, o där växäer väl fortfarande nitrifiaktionsbakterier så länge du bildar ammonium, vilket ju de underliggande aeroba heterotroferna gör. Borde väl finnas både nitrifierare o vanliga heterotrofer(aeroba) samtidigt?

Tack till alla arrangörer av dagens korallträff på sjöfartsmuseet. Betyder så mkt att få träffas. Ni gör ett fantastiskt jobb. Och inte minst tack till de 4 eminenta föreläsarna: Elin: En fantastisk uppvisning i hur man kan få ner näringsvärdena och bibehålla god vattenkvalitet trots enorm belastning(som i dett fall i ett hajakvarium), och därmed kunna hålla stenkoraller ihop med hajar. Ren o god akvaristik helt enkelt, där hon kombinerat biologisk(inte minst), mekanisk och kemisk filtrering med mkt engagemang och envishet, samt föredömlig frekvens av ICP-OES-analyser, samt styrda åtgärder utifrån dessa svar. Lasse: En intressant expose över interzoo-mässan och dess nyheter. Extra värdefullt att få detta presenterat från en person med så lång erfarenhet och stor kunskap inom akvaristik. Linnea: En föreläsning på hög nivå om de olika genotyperna och dess diversitet av Ser.hysterix vi har i våra svenska akvarium, jämfört med kända genotyper från Australien. Samtliga vi har i våra kar (som överlever) verkar komma från den art som lever på 6 meters djup. Mkt intressant. Anna: Hur man kan träna marina djur genom positiv belöningsrespons, inte bara Hajar o rockor, utan även fiskar som vi har i våra kar. Tex hade dom tränat en tryckarfisk till att simma igenom en ring(om jag minns rätt)...Träningen gör djuren generellt mindre stressade och mer välmående. Och än en gång tack till David o Björn med flera som gjort detta möjligt, samt till SG som sponsrar med god fika...OCH till oss alla akvarister som kommer dit. Ha en trevlig kväll vänner Jonas

precis!, jag eller rättare sagt, min reaktor, har lärt mig det. @Lasse, om vi menar samma inlägg skriver jag faktiskt att jag får" testa mig fram"..dvs jag påstår inte att jag vet redan då exakt vilket redox min reaktor behöver.., jag pratar om ett förmodat intervall runt -100mv-200mv, o nu har jag funnit det rätta värdet för min reaktor, inte så långt ifrån min nedre gissning.. Ganska intressant att bara en sänkning med 10mv gjorde att reaktorn nu fungerar perfekt!...på utvattnet idag, med ett genomflöde på nu 1.5l/t, är nitrat i princip omätbart på utvattnet!..o naturligtvis nitrit också.

Detta med att det går att putsa bort reporna.-..ja det går...men alla vet att är ngt krångligt så gör man det inte i första taget...tömma karet för att polera?...har ej hört att det skulle gå att polera med vatten i...då frisätts väl medel till vattnet? etc etc....jag skulle tro att det vanligaste är(oavsett om karet behöver tömmas eller om det finns undervattenjsmedel/maskiner) att man orkar inte, o reporna blir kvar där...så är det i de fall jag känner till.... Sen detta med klart material...med optiwhite finns inte längre ett problem med icke tillräckligt klart glas...så detta att akryl är helt färglöst, sant, men är en ickefråga idag då alla har optiwhiteglas.

Som sagt @Kimozabe, känn efter själv, skall kännas rätt för dig. Du skall nog titta på ett live ja. Borde finnas ngr här som har akryl o kan berätta mer. Det jag slogs av var hur lätt dey blev repor (det var alltså ett schuran), hur noga man än är o även om man använder deras algskrapor för det kan ju tex fastna minsta lilla sandkorn mellan så är det kört. Om ditt akvarium är under 2000l o inte längre än 2 m så är ju glas faktiskt mkt säkert. Är ju trots allt väldigt få kar som läcker o då finns alltid en orsak. Skulle jag köpa ett onormalt stort kar hade jag också gått på akryl men inte inom normalmått.

Det var Schuran i båda dom fall jag känner till. Du skall såklart göra som du vill, men att det lätt blir repor är sanningen, så du måste lägga det i minusskålen. Priset är såklart också ett minus. Du får väldigt mkt utrustning för dessa pengar. Själva akvariet är ju alltid det enklaste o minsta "high tech"-prylen. En burk rätt o slätt. Pengar o finesser tycker jag man skall lägga på ljus, cirkulation o ev annan teknik. Men det är bara min personliga åsikt. Låt dig inte färgas av den för mycket. Sen är det ju plast...o i mina ögon ser plast/akryl lite mindre exklusivt ut än glasakvarium, där glas på något vis ger ett klarare intryck...trots att akryl skall va klarare, så är det inte den känsla jag får. Kanske för att ljuset kan brytas ner från kortsidan ner i plasten??? detta är en spekulation, men det fenomenet ser man ju på annan plast som där ljus faller ner i kortsidan. två fördelar är ju dock odiskutabla: vikten (fast det är ju bara intressant en gång, när du skall lyfta in det), samt risken för läckage som väl är obefintlig om jag fattat det rätt.

Fiskarna verkar gilla temahöjningen som vädret inneburit. Extremt livliga o vitala:-)

Känner ngr st med akrylkar, dessa är mkt noggranna personer samt använt speciella algskrapor, men ändå fått en hel del repor som stör.

@Lasse!, nu har jag läst en hel del ur kapitel 5. Imponerande arbete och här får jag en förklaring på pricken kring de frågor jag haft/har. Det råder tydligen två uppfattningar här för i artikeln omnämns den andra uppfattningen att järnfosfat kan frisätts vid en viss redox oavsett svavelväte medans författaren menar att det är just svavelvätet som behövs och en formel för det presenteras osv. Jag är nöjd så med att det finns olika uppfattningar så får vi väl läsa vidare om detta. Arbetet är mkt imponerande och hennes förklaringsmodeller mkt seriösa. En sak jag fastandes för är att vid förekomst av svavelväte så reduceras inte nitrat till kvävgas utan till ammonium! Det visste jag ju innan att den sk amimox-reaktionen fanns men visste inte att svavelväte har denna effekt. Mekanismen är tydligen att svavelväte inhiberar enzymet som skall reducera det sista steget till kvävgas. Mkt intressant. På det sättet får cyano inte kvävebrist trots nitratbristen, för även om vissa cyano kan fixera luftkväve så tar dom ju mkt hellre ammonium. Sen då om hennes teorier stämmer så fixar dom du fosforbiyen också genom då frisättningen av fosfat, som då på ett eller annat sätt är driven av svavelvätet alternativt den låga redoxen överhuvudtaget. Jag är inne mer o mer på din o hennes förklaringsmodell att det är svavelvätet i sig som frigör järnbundet fosfor. Jag behövde denna artikel som motvikt för att förstå. Spännande. Tack för länken Lasse. Mkt hög nivå på den. Sånt här gör det värt att hänga på SG:-)

Det säger bla att reduktion av Järn sker tidigare än reduktion av sulfat. Det visar också vilka reduktionsmedel som kan vara aktuella i aktuell redoxreaktion. Om jag mu förstått det rätt. Jag är heller ingen kemist Lasse i faktiskt mer biolog isåfall jag med.

Det säger bla att reduktion av Järn sker tidigare än reduktion av sulfat. Det visar också vilka reduktionsmedel som kan vara aktuella i aktuell redoxreaktion. Om jag mu förstått det rätt. Jag är heller ingen kemist Lasse i faktiskt mer biolog isåfall jag med.

Ok, självklart skall jag läsa sen. Som ett förtydligande har jag naturligtvis ingen personlig uppfattning utan baserar det på vad jag läst samt hittiöls frånvaro av förklaring hur o varför svavelväte just av allt skulle i sig självt frisätta järnbundet fosfat. Vid den redoxmiljön vi pratar om vimlar det av reduktorer, villiga att reducera järn från 3+ till 2+, samt att vi vet att det i alla fall kemiskt kan ske FÖRE bildningen a H2S. Däeflr har jag den tron tills jag läser något annat. Jag skall som sagt läsa kapitel 5 så får vi se om dom förklarar den specifika fråga jag haft hela tiden. Jag är helt öppen för att ändra min uppfattning.

tror inte det har med första gången att göra...utan att dom har olika mkt att göra, eller att ett prov kommit bort såklart.

Okej:-) En uppdatering igen: Jag mätte nitrat o nitrit på utvattnet efter en tids drift med ovan inställda värden, och då fick jag lite utslag på utvattnet på både nitrit o nitrat. Dvs, mina redoxgränsvärden var antagligen för höga...så jag har ändrat nu o sänkt redoxen i rektorn ytterligare så den ligger nu o håller det stabilt mellan -220mv--210mv. Detta verkar funka...nu idag har doserpumpen tuffat på ganska bra för att hålla redoxen inom dessa intervall, och nitrit o nitrat på utvattnet är i princip 0. Det effektiva flödet genom reaktorn är nu då cirka 1.2 liter i timman.

redox.tiff

Jo Lasse, det gör dom "when organic matter is mineralized"...dvs när organiskt material oxideras reduceras motsvarande elektronacceptor, tex trevärt järn, OCH detta sker ganska tydligt vid en redox som är högre än när sulfat reduceras(se bild jag postar längre ner). Det betyder att den frisättning av fosfat du pratar om som beror på att fosfat är bundet till järnhydroxid, kommer ske INNAN svavelväte bildas, men givetvis även när svavelväte bildas. Men det indikerar att själva svavelvätet har inget med frisättningen att göra. Det finns en tabell i artikeln som visar de olika redoxreaktionerna, dvs även HUR det går till inte bara vid vilket redoxvärde. Jag skall läsa din artikel, men har ingen länk, så posta gärna den. Det är vidare en ganska viktig skillnad på om fosfaten frisätts pga av svavelvätet i sig(vilket känns ologiskt), eller pga av en redoxreaktion som föreligger ungefär samtidigt som sulfat råkar också reduceras(min tro), för den förståelsen gör att man lättare kan avgöra om och när eventuell fosfat pga av lågt redox kommer frisättas eller ej. Att man i den studie du inledde med sett att svavelväte bildas samtidigt är ju inte konstigt...man ligger ju i de redoxområdena.

såg ingen länk Lasse, kan du skicka den igen?

Nu gick det snabbt!!!! Idag har reaktorn -200mv i redox!! det betyder att jag kör igång på program, där jag skriver följande kod: If ORPR > 200 then on if orpR < 190 then off (OBS läsa om som negativa värden). dvs min slangdoserpump kommer starta vid redox under -200mv, och stanna vid redox över -190 mv. @Lasse, har du nån kommentar till den programmeringen samt redoxintervallen? i am manual rekommenderar man att ligga som lägst på -250mv men jag tar alltså -200mv som lägst för säkerhets skull så svavelväte ej bildas. jag ser redan att nitrat i karet börjar sjunka. jag ser detta som en mkt effektiv, hyfsat snabb, o faktiskt också billigare metod än tex vattenbyten(som är hopplöst o dyrt), att få ner nitrat.

Här är artikeln https://theses.lib.vt.edu/theses/available/etd-01102003-162857/unrestricted/(08)Lit_Rev_2.pdf jag kan hjälpa den som inte vill läsa hela (har inte jag heller gjort)...detta citat berör mekanismen jag sökt efter, där jag får stöd för att H2S är en indirekt markör som bara indikerar ett så lågt redox som behövs för att järnfosfat löser upp sig, och alltså att svavelvätet i sig har inget med saken att göra. Klistrar in nedan. Det verkar faktiskt till o med vara så att reduceringen av järn kommer lite före reduktionen av sulfat till svavelväte!! Within the second range, solid iron three (Fe(III)), and manganese three and four (Mn(III,IV) are reduced to soluble iron two (Fe(II)) and manganese two (Mn(II)) when organic matter is mineralized. Phosphorus, which is initially bound to Fe(III) hydroxides, is released to the overlying water as a result of the reduction of Fe(III) solid phases. Under even more reduced conditions (Range 3, -240 to –100 mV at pH 7 to 8), the concentration of Fe(II) and Mn(II) rises further; SO42- begins to be reduced, accompanied by the precipitation of Manganous Sulfide (MnS) and Ferrous Sulfide (FeS), and the formation of pyrite.

exakt, men inte för att svavelväte bildas utan för att järn reduceras till tvåvärt o därmed ej längre kan binda fosfor.

@Lasse, jag har förstått att det stämmer, att svavelvätebildning går hand i hand med att fosfat löser ut, så jag tror dig som sagt. Och Sen kan det absolut va så också som du säger att vi har järnfosfat bundet i våra kar o därmed frisätts fosfat lokalt där svavelväte bildas. MEN: jag har tittat lite till på mekanismen igen bakom att fosfat löser ut vid bildning av svavelväte, OCH jag hade nog inte så fel ändå att det inte är säkert att det är svavelvätet I SIG, utan den allmänt låga redoxen. Så här fungerar det enligt en seriös artikel jag hittat: Järn i sin oxiderade form är ju trevärt, Fe3+. Detta binder då i sin oxiderade form tex som järnfosfat. När redoxen sjunker så reduceras järn, till tvåvårt, Fe2+, INTE pga av av svavelvätet i sig, utan pga av den låga redoxen. Det nu tvåvärda järnet, Fe2+, lossnar från järnfosfat varvid fosfat frisätts. Således är bildningen av H2S en samtidig process pga av det låda redoxen, men inte så att H2S i sig lösgör fosfor. Som jag intitalt trodde alltså. Jag skall posta artikeln nedan.

Ja men det är väl det jag skriver också Lasse, med järnfosfat som "byts ut" tack vare svavelväte mot järnsulfid o därmed frisätts fosfat. Jag ville bara förstå mekanismen och jag hittade en artikel (postat den i inlägget ovan) som förklarade det bra, i kongruens med det du också skriver. Så då är jag med andra ord helt med på vad du menar. Jag ville helt enkelt veta HUR svavelväte kan göra så fosfat frigörs, och nu vet jag det. Det var som sagt nytt för mig. Sen är jag tveksam till om detta har en implikation inom akvaristik alltid, för det krävs ju att du har ett sådant sediment att du har dessa järnfosfat-föreningar där. Det har du kanske inte i en vanlig akvariesandbädd?, o då förklarar ju det isåfall inte att cyanomattor i ett akvarium skulle frigöra fosfat. Så som du skrev på ree2reef. Kanske i havet, men bädden i ett akvarium pratar jag om nu. Tror du vi har järnfosfat där? Nu tror jag i o för sig att cyano fixar sitt fosfor i alla fall, med tex fosfatas som jag pratat om tidigare.

mekanismen är alltid viktig för att få en djupare förståelse och undvika feltolkning att det är en confounders....men det du skriver om metallbindning stämmer med det jag skrev, om du har sett den länken? För mig är det helt nödvändigt att förstå varför också.

intressant. Lasse , jag har funnit en teori som kanske kan förklara detta....postat i ett nytt inlägg...att svavelväte i sig kan byta ut bundet järnfosfat mot järnsulfid, varvid fosfaten frisätts. Där har vi en mekanism bakom det du beskriver man sett, alltså inte i första hand en fosfatasaktivitet, utan en kemisk isärbrytning pga av bildat svavelväte. Mkt intressant. Tack för att du upplyste mig lite om detta, för det kan förklara en del:-) Vad tror du om den mekanismen?

Med anledning av Lasses intressanta inlägg att man vid anaeroba svavelvätebildande miljöer ser en frisättning av fosfat har jag funderat o tittat runt lite på vilken mekanism det kan vara som ligger bakom. Jag var skeptisk till att det var specifikt för just sulfatreducerande bakterier, utan att det mer är en miljö med mkt bakterier som gör att fosfat frisätts. Den studien jag funnit som jag tror Lasse refererar till (rätta mig om jag har fel) är att man uppvisade vid mätning ökade halter av fosfat vid samtidig ökad halter av svavelväte. Se graf. Frågan är då, vilken är isåfall mekanismen, eller är det bara en sk confounders (samexisterande) att det bildas mer svavelväte där det frisätts mer fosfat? För det första så vet vi att många bakterier kan ur organiska molekyler frigöra fosfat(alltså inte bara sulfatreducerande), med sk fosfataser. tex ALP, alkaliska fosfataser. Dessa jobbar bäst i lite mer alkalisk miljö och är ett sätt för bakterien att inte svälta på fosfat. Jag tror därför inte att orsaken till sambandet enligt grafen är att de sulftareducerande bakterierna skulle va bättre än andra på att producera fosfatas. Det är ju dessutom en sur miljö, varvid dessa enzym jobbar sämre. Istället kanske det är en rent kemisk reaktion/förklaring, utanför bakterien som förklarar varför mer fosfat frisätts vid bildandet av svavelväte? Det har varit min utgångshypotes. Jag hittade då en artikel som stöder detta, nämligen att svavelväte konkurrerar med Järnfosfat!,,,dvs svavelvätet vill hellre bilda järnsulfit, så svavelvätet bryter loss järnet ifrån förekommande järnfosfat, varvid det istället bildas järnsulfit o fosfaten frisätts! Den mekanismen låter mer logisk, och då har det inget med bakterien i sig att göra, utan mer en verkan av svavelvätet. Detta är intressant, men kräver ju då att det finns fosfat som är uppbundet som just järnfosfat...om det inte finns det så kommer inte bildning av svavelväte ge upphov till mer frisättning av fosfat mer vilken bakterie som helst som kan producera fosfatas. Ja, så är min tes alltså. ja, vad tror ni om detta? Allt gott Jonas http://www.nature.com/nature/journal/v181/n4613/abs/181934a0.html H2S mm.tiff