En havsnejlika i min kallburk är en orosande som inte verkar finna sin plats i tillvaron utan hela tiden är på vandring. När den dragit fram över rutorna har jag märkt att den släppt efter sig små skinnflikar från foten, bitar på bara ett par kvadratmillimeter.

En sån slarver har jag tänkt. Men så börjar det hända saker, rätt vad det är så har den där slamsan en tentakel som viftar, så blir det fler och rätt vad det är så står där en liten minianemon och börjar växa.

Nu har jag ett tiotal såna här avläggare på rutorna. Först tyckte jag som sagt det mest såg slarvigt ut men nu börjar jag undra, det kanske är en avsiktlig (i den mån man kan prata om avsikt för såna här djur) förökningsstrategi?

roligt o se sånt där.

Jag har hört att Havsnejlikor förökar sig oftare genom delning än genom könlig förökning. Det kan man se på en del ställen i havet där grupper om flera hundra djur har samma färg och är kloner av varandra. Mest tydligt när det är den vita färgvarianten. Rätt fräckt!

Jo att havsnejlikor kunde föröka sig genom delning visste jag ju men jag trodde kanske att det var delning på något mer lika villkor, det här liknar ju mer fröspridning. Det här ger ju lite intressanta ideer om förökning av anemoner och släktingar.

Fräckt *provar genast med rivjärnet på min bta*

Rivjärn känns ändå lite halvhjärtat, släng den i mixern!