Hej på er!

Jag är en återvändare, senast jag hängde på dethär forumet var mer än 15 år sedan, kanske 20, men nu börjar det klia i fingrarna igen.

Det har hänt en hel del i livet på dessa år, och även i saltvattenshobbyn märker jag nu när jag "läser ikapp" 😁

Numera bor jag i hus, i skogen, med eget vatten från källa och enskilt avlopp via trekammarbunn och infiltrationsbädd.

Sist jag gjorde ett vattenbyte bodde jag i lägenhet och hade inte en tanke på vart saltet tog vägen, det spolades ju bara ner i det där magiska avloppet.

Nu när jag själv har ansvaret för avloppet och marken där jag bor börjar tankarna gå lite djupare.

Hur bra är det egentligen för avloppet att kontinueligt spola ner hundratals liter saltvatten?

Jag vet att alla rör numera är i plast, då vi precis bytte sista gjutjärnsröret så rost bör inte vara ett problem.

Jag är mer orolig för att skada eventuell bakterieflora i själva brunnen, eller att plugga igen infiltrationsbädden med salt.

Merparten av saltet kommer väl att landa i marken här där jag bor, hur bra är det egentligen?

Är det någon här på forumet som har gått i dessa tankar tidigare?

Är det någon annan här på forumet som också har enskilt avlopp och idag utan hinder spolar ner saltvatten där så är jag tacksam för erfarenheter. 🙂

Jag vill också passa på och tacka för alla timmar av spännande läsning här på forumet. 💪

Jag verkligen ingen aning, men magkänslan är väl att det låter rätt tveksamt. Jag tänkte mest bara posta för att säga att det är trevligt att du hittat tillbaka till forumet.

Tack för välkomnandet 🙂

Du kommer succesivt öka kloridkoncentration i din infiltrationsbädd och frågan är då om du har så mycket regn eller annat genomflöde som kommer att hjälpa till med utspädningen. så att halten inte ökar

Man hör ofta det snackas att med hjälp av konstbevattning odla upp ökenmark med sötvatten - och det kommer att gå under en begränsad tid men eftersom det är väldigt lite regn i en öken så kommer till slut den lilla kloridkoncentration som trotts allt finns i sötvatten koncentreras i så hög mängd att jorden blir obruklig. Man har bland annat kopplat sammanbrottet av Mesopotanien till denna effekt.

Jag skulle istället inrikta mig på en metod utan regelbundna vattenbyten - jag har gjort detta under mer än sju år nu. Tekniken med tillsatser - ICP-tester, doseringar har medfört att vattenbyte endast sker när det behövs

MVH Lasse

Tack för svar Lasse!

Intressant det där med konstbevattning i öknen, det har man inte tänkt på, men det känns helt självklart nu när man hör talas om det.

Låter som att jag ändå inte är helt fel ute i mina tankar och bör satsa på en metod utan regelbundna vattenbyten. 🙂