Hej på er!

Jag är en återvändare, senast jag hängde på dethär forumet var mer än 15 år sedan, kanske 20, men nu börjar det klia i fingrarna igen.

Det har hänt en hel del i livet på dessa år, och även i saltvattenshobbyn märker jag nu när jag "läser ikapp" 😁

Numera bor jag i hus, i skogen, med eget vatten från källa och enskilt avlopp via trekammarbunn och infiltrationsbädd.

Sist jag gjorde ett vattenbyte bodde jag i lägenhet och hade inte en tanke på vart saltet tog vägen, det spolades ju bara ner i det där magiska avloppet.

Nu när jag själv har ansvaret för avloppet och marken där jag bor börjar tankarna gå lite djupare.

Hur bra är det egentligen för avloppet att kontinueligt spola ner hundratals liter saltvatten?

Jag vet att alla rör numera är i plast, då vi precis bytte sista gjutjärnsröret så rost bör inte vara ett problem.

Jag är mer orolig för att skada eventuell bakterieflora i själva brunnen, eller att plugga igen infiltrationsbädden med salt.

Merparten av saltet kommer väl att landa i marken här där jag bor, hur bra är det egentligen?

Är det någon här på forumet som har gått i dessa tankar tidigare?

Är det någon annan här på forumet som också har enskilt avlopp och idag utan hinder spolar ner saltvatten där så är jag tacksam för erfarenheter. 🙂

Jag vill också passa på och tacka för alla timmar av spännande läsning här på forumet. 💪

Jag verkligen ingen aning, men magkänslan är väl att det låter rätt tveksamt. Jag tänkte mest bara posta för att säga att det är trevligt att du hittat tillbaka till forumet.

Tack för välkomnandet 🙂

Du kommer succesivt öka kloridkoncentration i din infiltrationsbädd och frågan är då om du har så mycket regn eller annat genomflöde som kommer att hjälpa till med utspädningen. så att halten inte ökar

Man hör ofta det snackas att med hjälp av konstbevattning odla upp ökenmark med sötvatten - och det kommer att gå under en begränsad tid men eftersom det är väldigt lite regn i en öken så kommer till slut den lilla kloridkoncentration som trotts allt finns i sötvatten koncentreras i så hög mängd att jorden blir obruklig. Man har bland annat kopplat sammanbrottet av Mesopotanien till denna effekt.

Jag skulle istället inrikta mig på en metod utan regelbundna vattenbyten - jag har gjort detta under mer än sju år nu. Tekniken med tillsatser - ICP-tester, doseringar har medfört att vattenbyte endast sker när det behövs

MVH Lasse

Tack för svar Lasse!

Intressant det där med konstbevattning i öknen, det har man inte tänkt på, men det känns helt självklart nu när man hör talas om det.

Låter som att jag ändå inte är helt fel ute i mina tankar och bör satsa på en metod utan regelbundna vattenbyten. 🙂

Kanske du kunde pumpa ut saltvattnet i skogen (med en lång slang)? Då bör väl vanligt regn skölja bort saltet.

Ja... Om man inte skadar skogen då 🤔

Man får nog sprida det ordentligt.

Den kritiska delen är utspädningen. Sprider du i mark med bra genomströmning eller varför inte direkt i en bäck eller sjö så är det ingen skada skedd. Sötvatten är normalt verkligen fattig på klorid men det behövs en mindre del för både fiskar och andra vattenlevande djur. Problemet med klorid är att växter av olika slag som tar upp nitrat från jorden inte kan skilja klorid från nitrat och på så sätt tar de upp klorid istället. Det finns växter som löst det problemet och utsöndrar klorid via särskilda kanaler och i allmänhet är tåliga för klorid. Jag har själv sett i Kina hur från havet återvunnen mark med hjälp av denna typ av växter har "avkloridiserats" och preparerats för normal odling.

Redan nu så impregnerar du din infiltrationsbädd med klorid från urinen i ditt hushåll ( om du inte har urinseparation)

Emellertid så har jag själv odlat tomater och annat i vatten med mellan 50 - 100 mg/L klorid med gott resultat - så lite klorid tål växter.

Saltvatten innehåller ca 19 900 mg/L kloridjoner - vilket innebär att du behöver en vattengenomströmning genom bädden som är mellan 199 till 398 gånger mer än antalet liter rent saltvatten du släpper ut i infiltrationsbädden. En hög halt av klorid i de första biologiska stegen i din rening innebär också att du kommer gynna bakterier från familjen Vibrionaceae där många är obligat kloridberoende.

Konstigt för att komma från mig - inget förbrukat saltvatten i det enskilda avloppet - istället i närmsta sjö eller vattendrag☹️Eller flytta till Göteborg - där går det ut i havet!

Förresten - det är väl inte Gustav från Uppsala som återuppstått från de döda?

MVH Lasse

Ändrat 19 timmar sedan19 tim av Lasse

On 9/25/2026 at 3:08 PM, GustavL said:

eget vatten från källa

Hurpass rent är källvattnet? Om det innehåller ämnen som inte går att få bort med osmos kanske vattenbyten är enda sättet av förhindra att de anrikas i karet. I annat fall kan du säkert klara dig utan vattenbyten.

@Lasse

Vi har en liten bäck i närheten, kanske får sätta upp ett dropp där 😁

Nää, jag får satsa på att göra så få vattenbyten som möjligt, och använda avloppsvattnet som tösalt på vintern eller ogräsbekämpning på sommaren kanske 😂👍

Jag är inte Gustav från Uppsala, jag är Gustav från Gävle 🙃

@Christian J

Där sa du nått jag inte tänkt på. Har ingen aning om vattenkvaliteten på källan, i alla fall i denhär kontexten. När vi flyttade in gjorde vi ett vattenprov för att kontrollera att vattnet var lämpligt för mänsklig konsumtion, men det är väl knappast relevant för denhär diskussionen.

Jag får se till att skicka in ett ICP test på vattnet jag får ut ur osmosfiltret 👍

Tack alla för input.

Det låter som att det är en bra ide att inte spola ner hundra-litervis med saltvatten i enskilt avlopp. Får ta med mig det i planerna framöver här! 😁