En hel del olika produkter säljs under det lite slarviga namnet "spårelement". Tanken är att dessa mixer av olika salter ska doseras till akvariet och ge gynnsamma effekter - inte minst på korallerna. Antagandet är att "spårelementen" förbrukas av levande organismer i akvariet och måste tillsättas. Jag har funderat lite över om jag kanske borde dosera "spårelement" och lite mer specifikt har jag funderat över vilka ämnen det kan röra sig om som har potential att vara gynnsamma för mitt akvariums invånare. "Spårelement" är inte alltid spårelement Min första insikt är att många av de ämnen som säljs under namnet "spårelement" inte alls är spårelement. Nu finns det lite olika definitioner på spårelement men om vi håller till en enkel biokemisk definition så är det ämnen som krävs i ytterst låga halter för en organisms tillväxt. Olika definitioner finns inom kemin som t ex ämnen vars koncentration understiger 50 nM - här talar vi om riktigt utspädda saker. Ämnen som utgör en rejäl andel av saltvatten är således inte spårelement utan snarare makroelement. Därför finns det inte heller någon grund för att dosera spårelementsnivåer av dessa ämnen till akvarievattnet - det skulle vara som en piss i Nilen. Därmed försvinner en hel räcka ämnen som t ex magnesium, kalcium, natrium, kalium, klor svavel osv som alla finns i höga halter i saltvatten och vars halter inte kan justeras på spårelementsnivå. Ämnen som inte är spårämnen men vars dosering diskuterats Nedan diskuterar jag några ämnen som många doserar men som inte är spårelement eftersom de förekommer i högre halter än så i saltvatten. Jod Jod har doserats under många år med antagandet att det är viktigt för levande organismer i akvariet. Jag har själv doserat jod i form av kaliumjodid för många år sedan. Det finns förvisso organismer som kräver jod men vad jag kan läsa mig till så finns det inget jodbehov hos de flesta av de koraller som vi håller i akvarium. Under åren har pumpande Xenia angetts kräva jod antingen för tillväxt eller för pumpningen men varifrån denna information ursprungligen kommer har jag inte lyckats gräva fram. Är det inte så att Xenia växer som ett ogräs i de flesta näringsrika kar med eller utan joddosering? I motsats till den anekdotiska påståendet om Xenia så kräver vissa gorgonier verkligen jod eftersom de har den speciella aminosyran dijodtyrosin i sin vävnad. Även makroalger kan ta upp jod och lagrar den i sin vävnad. Jag är således inte övertygad om att joddosering är viktigt i de flesta fall om man inte håller dessa jodkrävande organismer. Jod har dessutom en krånglig kemi där jod kan oxideras till en rad olika ämnen och jod är potentiellt giftigt (även om jag inte hört om några fall av jodförgiftning i akvariesammanhang). Vi som använder ozon lär oxidera det mesta av det jod som finns i saltvattnet till biologiskt oanvändbara former på ganska kort tid och trots det verkar korallerna trivas och växa bra. Kalium Nästan så långt ifrån ett spårämne man kan hamna eftersom det förekommer i höga halter i saltvatten. Går att mäta (nåja...) och jag är övertygad om att det bör justeras till naturliga nivåer med kaliumklorid, t e x DIY-alternativet Seltin eller någon färdigblandad produkt om det skulle visa sig att man har för låga halter. Kisel Tillsats av kisel till akvariet kan nog kännas lite bakvänt för den som försöker undvika att kisel kommer till akvariet via påfyllningsvattnet; kiseltillskott har ju antagits ge kiselalgstillväxt. Och visst kräver kiselalger kisel för sin tillväxt men om det är just överskott av kisel i vattnet som leder till kiselalgsproblem diskuteras (och jag är inte såld på denna idé). En annan viktig organismgrupp som kräver kisel är svampar. De bygger in kisel i sitt skelett och en del kommersiella produkter som uppges gynna svampar är troligen kiselsyrabaserade. Tillsats av kiselsyra är kanske inte en så dum idé som det först kan låta. Inte minst eftersom kisel förbrukas både av akvariets invånare och av fosfatremovers och därmed faller halterna snart under de naturliga för havsvatten. Jag har inte grävt djupare än så i det men vidtar heller inga åtgärder för att hindra kiselinflöde i mitt akvarium via kalkvatten som jag bereder med kranvatten som bas (kisel förekommer också som silikatföroreningar i kalciumhydroxid). Strontium Strontium liknar kalcium på atomnivå och byggs in i korallskelett. Jag tror Peter Wilkens var först med att dosera strontium av just det skälet men sen dess har vi haft en debatt om strontium är fördelaktigt eller rentutav giftigt för koraller. Vetenskapen ger inget stöd för varken det ena eller det andra men visst är det så att strontium är ett gift för många organismer om halten stiger mycket över de naturliga 8 mg/l. Data finns som antyder att saltmixer innehåller förhöjda halter av strontium relativt naturliga halter för havsvatten. Jag ser inte ett case för att dosera strontium till mitt akvarium - speciellt inte om mitt salt redan råkar ha förhöjda värden. Spårämnena järn, mangan, koppar, zink, bor och molybden Inom växtodling finns det ett gäng ämnen som det är väl känt att de krävs för växtens vävnadstillväxt - de blir lätt en bristvara i kulturer. Det är rimligt att anta att samma ämnen krävs för algtillväxt i akvariet och då menar jag såväl vanliga alger som korallernas zooxantheller. Järn, mangan och bor krävs i högre halter än övriga ämnen i underrubriken. Bor finns i flera mg per liter saltvatten så det är inte ett spårämne och heller inte ett ämne som är en trolig bristvara. Värre är det med järn och mangan - dessa ämnen är mycket dåligt lösliga i alkaliska lösningar som saltvatten och deras förmåga att oxideras gör inte saken bättre. Inom ett ekosystem som ett korallrev pågår ett ständigt krig om järn och de flesta organismer har riktigt potenta transportörer och förvaringsstrategier för att hushålla med järnet. Järn lär gå åt i akvariet, inte minst vid tillväxt av alger eller mikroorganismer som tex bakterier - och järn lär lämna akvariet när alger skördas eller skummaren tar ut alger, bakterier eller annat organiskt material. Järn fäller dessutom som olösliga järnsalter (tänk rost). Jag menar således att dosering av järn kan ha potentiellt positiva effekter på akvariets invånare - inte minst på algerna. Om även mangan, koppar, zink och molybden kan falla under naturliga halter i akvarier är jag osäker på. Mangan är väl det ämne som är troligast att bete sig som järn och därmed vara positivt att tillsätta till akvariet. Koppar är rejält giftigt om halterna stiger över spårelementsnivå och jag som har kopparledningar i huset misstänker att det ger all den koppar mitt akvarium behöver. En idé som jag när är att helt enkelt köpa en mikroelementsmix för växtodling och dosera denna till akvariet. Därmed får jag in alla ämnen som diskuterats i denna del. T ex PMDD -produkten Mikro+ ProFe innehåller: Fe 38 g/l Mn 9,6 g/l Cu 0,48 g/l Zn 2,4 g/l B 3,5 g/l Mo 0,70 g/l Övriga spårämnen I princip kan vilket ämne som helst vara ett spårämne i saltvatten. Men den kritiska frågan är om vi har några organismer i akvariet som kräver dem för sin tillväxt och om tillförseln via vatten, saltmix, mat och andra tillsatser (t ex som föroreningar i Ballingsalter, kalkreaktorer eller kalkvatten) och hushållsdamm inte är tillräcklig? Jag är inte övertygad om att jag behöver tillsätta t ex aluminium, krom, nickel, selen, tenn, vanadat, bly eller vad man nu kan tänka sig till akvariet. Tillsats av dessa ämnen brukar inte vara ett krav vid t ex växt- eller bakterieodling. Vissa av ämnena jag listade har ingen känd funktion i levande celler och är därmed inte ens troliga att användas av akvariets invånare. Jag ska se om jag kan hitta mer info om något av dessa ämnen och bygga ett case för att dosera det.