Fick idag lära mig något intressant om en av våra kära havsinnevånare. Sjöpungar har när de lever i sitt frilevande stadium en hjärna (eller något åt det hållet). Men när de fäster på ett underlag så behöver de inte längre sin "hjärnan" utan bryter helt enkelt ned den och tillgodogör sig näringen. Ganska egendomligt, tycker jag...