Bygert

De är ju inte värdelösa även om de kanske inte blir bra till det du tänkt dig. Som växtlampor (jag pratar inte om pundare) eller som affärsbelysning som de är gjorda för funkar de ju utmärkt. Jag skulle nog tro att det mest konstruktiva är att göra att test att sälja de där lamporna. Går det vägen så kan du ju köpa nåt som du slipper att göra ovissa modifieringar på.

Tyvärr så är det där inte MH utan högtrycksnatrium. Det är långt ifrån självklart att ett drivdon för en natriumlampa kommer att fungera med en MHlampa.

CITES söker man i om man tycker det kan vara spännande att betala böter, om inte så tittar man här: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:123:0003:0061:SV:PDF Nej blåringad är inte listad, varken CITES, EG eller rödlistad. Listningen är dock inte ett sätt att förbjuda handel utan ett sätt att reglera. Det säljs mycket som är listat och det kan till och med finnas kvoter för vildfångst av högsta skyddsklass (I/A). Dock då med fruktansvärd pappershantering.

att bli ihjälbiten av sin bläckfisk låter nog mer som Darwin Award än som cool.

För ett företag är det ingen tvekan om vad som händer om de använder något som borde vara CE-märkt och inte är det, det blir tvärstopp för användning om någon kommer på det och straff dessutom är högst troligt. För en privatperson som importerar nåt är det möjligen lite mer gråzon, sannolikt är det förbjudet att använda ej CE-märkta produkter men risken för att nån skulle göra nåt åt det är ju liten. Det är ju snarare om det händer nåt, elolycka t ex, som det är stor risk för problem. Försäkringsbolagen kanske prutar eller inte betalar alls i ett sånt läge. Samma läge hamnar man i om man gör icke auktoriserade modifieringar som att byta stickpropp. Så länge inget händer är det nog lugnt men blir det problem så kan det bli tråkigheter. Det man också skall tänka på är att det är väl en sak att importera och använda men har man inget bruk för saken längre så skall man tänka sig för både en och sju gånger innan man säljer. Man riskerar att få ta ansvar för ungefär allt som kan gå galet om man säljer nåt som inte är CE-märkt, som importör får man ta det fulla ansvaret. När det sen gäller skummare så skall förvisso pumpen vara CE-märkt men det är tveksamt om det skall drabba hela skummaren. Det är ju inte så att akvariet behöver CE-märkas för att man monterar en pump i det och samma skulle man kunna argumentera för när det gäller skummare. Köper man skummaren från USA och ser till att använda en CE-märkt pump borde det vara ok.

När det sen gäller giftormar så kan (alltså inget allmän regel) kommunerna kräva tillstånd för att ha orm i planlagda områden. Tillståndet har dock inget med farligheten för bett att göra utan handlar från grunden om smittspridningsrisk. Kommunerna försöker trots det hindra folk från att skaffa giftormar men utan framgång, vi vinner när vi överklagar eftersom kommunerna inte har en susning om det rättsliga läget. Det tråkiga i saken är att de inte heller kommer att lyckas stoppa de som borde stoppas. Serum är det ingen bra ide att ha hemma, serum är klart riskabelt och bör bara ges under tillsyn av läkare. Ingen läkare i detta land skulle pytsa i patienten något som vederbörande har med själv så det är rätt meningslöst att ha nåt hemma. Det finns inte heller serum till alla arter, det vore otänkbart att göra det eftersom det finns flera hundra arter av giftormar, om man räknar de farliga alltså och inte majsormar, svensk snok och annat som numera har gifter de också. Serum finns centralt på ett apotek i landet och flygs ut vid behov, med tanke på pris och hållbarhet är det rimligt att ha det så. Det som man bör ha hemma om man har giftiga djur är inte serum utan adrenalin för att häva chocktillstånd. Det finns ett problem med att farliga djur hamnar på fel ställe, jag brukar säga att giftormar skall inte de ha som vill ha dem för att de är giftiga utan trots att de är giftiga. Tyvärr hamnar ändå en del hos helt olämpliga personer. Vi jobbar med det där i föreningarna och när det gäller mässan i Kristianstad som jag skrivit reglerna för de senare åren så skärper vi upp det hela år för år. Under 09 införde vi krav på att giftormsköpare skulle visa legitimation för föreningsfunktionär innan köp för att styrka att de är minst 18 och i år kommer vi att införa strängare krav på förvaring, lådorna skall stå i en stängd displaybox. Även om vi skärper upp kontrollen på mässorna så är det uppenbart att djur hamnar där de inte skulle och att det finns folk helt utan ansvar. Jag skall slänga ut en person nu från repti (forum) som försökte pracka på en 16-åring en av de allra värsta giftormarna i byte, det förekommer sånt. vi har faktiskt försökt få ökad kontroll men det visar sig att det inte ens är klarlagt vilken myndighet som ansvarar för kontrollen av farliga djur. Det behövs en översyn över reglerna för farliga djur och förhoppningsvis kommer det sånt i den djurskyddsutredning som pågår. Reglerna nu är sanslösa, det går förträffligt att ha en flodhäst i garaget bara det är stort nog men man får inte ha en liten sketen dvärgmangust. Min mening är att man skall få ha ungefär allting men att när det gäller särskilt farliga eller svårhållna djur så bör det krävas nån typ att tillstånd. När det gäller det där att man bör få ha allting så finns det dock så här långt för min del ett, ett alltså, djur där jag faktiskt är tveksam och det är just blåringad bläckfisk. För blåringad bläckfisk så kan man konstatera att den är akut livsfarlig, att den är mycket svår att hålla och även med bästa vård relativt kortlivad samt att bevarandestatusen är tveksam. När det finns en sån kombination av frågetecken när det gäller personskydd, djurskydd och artskydd blir till och med jag som normalt är synnerligen liberal för vad man skall få hålla tveksam.

Finns inga regler som säger att djur i en zooaffär måste vara till salu. Däremot så ligger det till på det sättet att om ett djur i en affär inte är till salu så åker man ur sällskapsdjursreglerna i L 80 och hamnar i stället i djurparksreglerna L 108 för offentlig visning. Och då är helt enkelt fan lös, tillstånd, enorma ytor, zoolog och veterinär - det är en formlig lavin av krångel. Och visst så finns det särskilda regler för bläckfisk i djurpark, jodå. För att undvika det där så brukar zooaffärer som inte vill sälja nåt sätta ett pris som är väl tilltaget. - Så, du vill köpa bläckfisken där, jomenvisst, den kostar 50.000. Vilket löser problemet. Sen finns det numera i och för sig ett undantag för enstaka akvarier, till och med Jordbruksverket insåg till slut att det var att ta i att kräva djurparkstillstånd för ett akvarium på en tandläkarmottagning.

Många koraller är upptagna i CITES II / EG B och det gäller då inte bara levande exemplar utan även döda och produkter från såna. Sten som kan identifieras som härrörande från B-listade koraller är alltså också B-listad. Det innebär i och för sig inget förbud mot införsel men däremot en lavin av tillståndshandlingar. Det är inte rimligt att utsätta sig för det för att få in nån fragg eller sten, det är orimligt besvär. Döda koraller och sten från såna finns det koder för i införselreglerna. Däremot finns det inget för sand. Min mening, utan att ha stämt av saken, är att korallsand har för vag knytning till listade arter för att det skall hamna i tillståndskarusellen. Listade koraller och även andra listade arter som jättemusslor gör man alltså bäst i att låta bli. När det gäller annat ryggradslöst så skall det ju först och främst ut ur ursprungslandet och man bör kolla noga vad som gäller där. Vissa länder bryr sig knappast medan man i andra snarast riskerar att bli skjuten i gryningen om man försöker smuggla ut nåt levande. Det är en god ide att kolla innan man försöker sig på nåt. In i Sverige krävs sen tillstånd för kräftdjur. Har man en påse med en eremitkräfta så får man alltså problem. Övriga ryggradslösa djur är det fritt fram att ta in under vissa förutsättningar, man skall transportera själv och det skall vara för eget bruk, inte för försäljning. Det finns också en lista på förbjudna arter men det gäller närmast sånt som kan ställa till det inom lantbruk och liknande. Undantaget kräftdjur så får man alltså föra in ryggradslösa djur fritt för eget bruk, även vildfångade och utan antalsbegränsning. Man måste ju dock se upp med att avsändarlandet accepterar saken och att man inte har listade arter. Vilket det sen är bra och rimligt att plocka med sig saker från andra länder är en annan historia, det här gällde om det är tillåtet.

Några saker att kolla: Ballasten avsedd för 230V 50Hz? Ballasten matchad till rören? (t ex 24W) Lämplig kabeldragning? (nog grov, inte för lång kabel till rören, undvik slingor och korsningar) Pröva att ändvända rören Kolla en gång till att allt verkligen är rätt kopplat Sen är det nog dags att pröva med nya rör.

Till stor del handlar det om att bli av med nitrat som verkar som gödsel på oönskade alger. Det finns främst tre metoder för att rena vatten från bland annat nitrat: Destillering Vattnet kokas och ångan kondenseras, oönskade ämnen följer inte med ånga. Detta är den gamla metoden att få ett rent vatten och därför pratas det om "destillerat" vatten även om det egentligen är framställt med nån annan metod. Destillering är i och för sig en bra metod att rena vatten men destilleringsapparater kan ha alternativa användningsområden och ses därför med stor skepsis av våra folkvalda. Det är väl numera bara på laboratorier som man kan ha nåt hopp om att få tillstånd för en destilleringsapparat. Omvänd osmos Eller osmos eller RO (reverse osmosis) som det ofta kallas. Vatten pressas genom ett membran som släpper igenom vatten och inte värst mycket mer, föroreningar följer med spillvatten ut. Mängden spillvatten varierar men det kan handla om dubbla mängden jämfört med renvattnet. För att det skall fungera bra är osmosfiltret också försett med ytterligare filter, ett mekaniskt och ett kolfilter före osmosen för att minska belastningen på den och ibland också ett silikatfilter efter den. Silikat är också ett ämne som kan sätta fart på skitalger. Jonbytare. I en jonbytare så gör man just det, byter joner. Oönskade joner som nitrat byts ut mot mer neutrala. Jonbytare gör ett bra jobb med att ta bort många föroreningar men de kräver viss skötsel, de måste spolas med kemikalier för att ha nåt att byta med. Det är i de här sammanhangen i stort sett likgiltigt vilken metod som används för att rena vattnet, alla tre ger bra resultat. Sett sammantaget till kostnader, skötsel och vad staten tycker så blir det ändå en osmos som blir valet för de flesta för att rena vatten till akvarier. Skulle man få fram vatten som är renat med de andra metoderna så fungerar det lika bra.

Det är ju inte så att enkelt att kommunalt vatten är utan problem, här har de höjt hårdheten så vattnet fungerar inte alls som det gjorde förr till sötvattenskar, jag funderar på att få köra osmos till sötvatten också. På andra håll så har de i kloramin som ställer till elände och är svårt att bli av med. Med egen brun kan du få varierande kvalitet och mer udda värden men du slipper i alla fall bekymra dig för att nån fått för sig att plötsligt häva i diverse kemikalier med för akvarium osäker verkan.

Det beror sig ju lite på vilket man vill räkna vattnet som är i stenen eller inte, beroende på vad man är ute efter så kan det ju vara tänkbart både att räkna och att inte räkna den volym som stenen suger upp. Viktigt att tänka på är också att ett "130 liter" sällan rymmer 130 liter. Kutym är att ta volymen efter största yttermått och dels så är ju burken mindre inuti än utan på och del så fyller man normalt inte ända upp till kanten. Skillnaden kan bli markant, särskilt på ramakvarier.

Satsar man bara på nog många och stora akvarier så har man varken tid eller råd att bry sig om tapeter. Så - problemet löst.

Tja säg så här, anta att du har 750 liter vatten i systemet och att du vill sänka nitratvärdet till hälften. Om bytesvattnet då håller noll nitrat och du byter hälften så är du i mål. Byter du 75 liter, alltså 10% så krävs det i stället sju vattenbyten innan du fått ner halten till hälften. Byter du 25 liter så får du byta 21 gånger innan du fått ner nitraten till hälften och då är ju risken stor att du haft en produktion under tiden. Slutsatsen är tydlig, små vattenbyten är en väldigt ineffektiv metod att sänka halten av något. Sen medför ju stora vattenbyten vissa risker det med men skall man påverka en halt av nåt ämne nåt nämnvärt så lär man allt ta i med några tiotals procent byte om det skall bli några nämnvärda framsteg. Uträkning: ln a / ln b = c a = målvärde förändring, t ex 0.5 b = kvar efter vart byte, ex 0.9 c = antal byten som krävs

Fördel 2 x 400: - Bör bli något mer ljus - Större lampor tenderar att vara något effektivare - Något ojämnare belysning ger större chans till glitterlinjer och möjlighet att placera koraller mm utifrån ljusbehov - Lite mindre bråte som är i vägen vid skötsel Fördel 3 x 250: - Troligen aningen lägre elkostnad - Möjlighet att tända/släcka mer stegvis - Mindre chock vid byte av en glödlampa - Något jämnare belysning över hela karet - Mindre allvarligt om det blir fel på en lampa Slutsats: om inte nån punkt är väldigt viktig så kan du låta plånbok och smak avgöra.

Är inte den gängse uppfattningen inom sjöfarten att vatten är till för att åka båt på, inte till att dricka? Vatten är ett farligt gift, vilket omger Visby stift, typ?

Osmosvatten, avjonat eller destillerat - strunt samma hur det är gjort, i stort sett är det samma slutprodukt och för normal användning så är metoderna helt utbytbara. Är det frågan om mer kritiska applikationer eller om det är dåligt utgångsvatten kan det vara en annan sak, var metod har sina styrkor och svagheter. Avjoning som ensam metod tar ju t ex inte bort sånt som inte är joner, bakterier, många bekämpningsmedelsrester osv. För akvariebruk så skulle ju jag säga att är det kvalitetsgrejor som är gjorda för att få fram ett ultrarent vatten (och inte för att sitta under diskbänken och ta bort det värsta ur dricksvatten) och det inte är för mycket konstigheter i råvattnet så spelar det ingen roll hur vattnet är renat, alla tre metoderna är fullt användbara.

Amazon exaktare position 13.43777 59.36727

Jag fick skära ur en glaslist som visade sig för bred för att hänga skummaren över och det gjorde jag med vatten i karet. Dock såg jag ett par fenomen som du bör ta hänsyn till. Ett är att borren måste kylas med vatten och det rinner och skvätter alltså en del sörja. Borrar du i ett uppställt kar så får du fundera på hur du håller rent omkring dig. Ett annat fenomen är att när man borrar så tillverkar man glasmjölk och det lär bli oundvikligt att en del av det hamnar i karet. Glas består till stor del av kisel och efter min manöver så slog jag i topp på mätning av kisel, det syntes att värdet var långt utanför skalan. Det fenomenet försvann efterhand och jag fick ingen tråkig algblomning men risk för det kan inte uteslutas. Och slutligen, i synnerhet när man tar det sista så finns det risk för en och annan vass glasskärva. Hamnar de i karet så är det inte säkert att man hittar dem. Så, alltså, du kan definitivt borra ett akvarium igång bara du sänker nivån under borrstället men det finns alltså vissa olägenheter som du måste förbereda dig på.

Ett förslag är Reef fishes volym 3, Angelsfishes & Butterflyfishes av Scott W. Michael. Du får visserligen stora kejsare, fjärilsfiskar och lite annat krafs också men nog står det ett och annat om dvärgkejsare alltid.

Jo det kan jag ju hålla med om att om man får välja på både översvämmning och förstörd pump eller bara förstörd pump så är ju valet rätt givet.

Har man kollat att den volymen som pumpen får tag på ryms i akvariet så är ju översvämmningsproblemet löst. I stället så får man ju risken för att pumpen far illa av torrkörning. Jag vet ju i alla fall en person som fått nog efter att det blivit luft i överrinningshäverten varpå akvariet svämmat över.

Det är ju ena problemet det, att pumpen stannar och att det helst inte skall svämma över i sumpen. Men om överrinningen på ett eller sätt blir blockerad då? Hur hindrar man att vattnet i sumpen åker upp och akvariet rinner över?

Såna där elskåp kan man hitta mycket nyttigt i om man skruvar isär dem.

Slå en signal till Bengt på Marinakvariet och kolla läget. När du sen köpt den och tröttnat så köper jag den gärna begagnad till vrakpris, jag har hårfint missat två begagnade så nån gång är det väl min tur?