stigigemla

Jag såg en gång en artikel jag inte hittat igen (Misstänker det var i Plos1) Ett gäng forskare hade mätt fosfathalt på 6 platser i stora barriärrevet från norr till söder. Mängden oorganisk fosfat varierade mycket mellan de olika platserna men det intressanta var att summan av oorganisk och organiskt bunden fosfat var ungefär 0,06 ppm på alla platser. Om någon hittar artikeln vore jag tacksam.

När jag ser debatten igen efter 4 år så slår en sak mig: Ju närmare noll man kommer med ett av de stora vattenvärdena desto närmare krasch är man. Och höga värden behöver inte betyda dåliga färger. Den av mina kunder som har bäst färger av vad jag kunnat se har mellan 10 och 25 i nitrat och 0,05 till 0,12 i fosfat. Han har inte sett något sammanhang mellan när de värdena är högre eller lägre och korallernas utfärgning under de senaste åren. Färgerna blev bättre när han började byta 10% vatten varje vecka och när han skaffade en större skummare och ännu bättre med algreaktor med omvänd belysningstid. Men samtidigt: Om man utarmar vattnet på nitrat eller fosfat så bleknar korallerna och gör man det fort kan hela karet krascha. Amphipoder är yngelvårdare och kan hålla revir mot varann. De kan bygga bohålor i sand.

När jag hade en 125 literskub delade jag av 9 cm från bakrutan till ett teknikfack. Jag lade aldrig märke till någon mikrobubbla från min Tunze 9004. Längst till höger 10 cm ytavrinning. Sedan skummaren + några cm vatten. Sedan mellanvägg för att hålla nivån konstant till skummaren. Efter det returfack med en Sicce Syncra 0.5 och ibland en strumpa fosfatremover förutom en 50w doppvärmare. Jag limmade en fönstertätnings - p-list på skummarens sidor för att täta. En Balling doserpump med 1,5 liters PET mineralvattenflaskor under karet. Jag såg aldrig någon anledning att komplettera med mer teknik. Grendosa för el + ljustimer var också i skåpet under karet. Sladdar och doserslangar var inklämda bakom karet.

Jag skulle inte bry mig om Optiwhite på 6 mm glas. På 8 kanske (där ser jag skillnad) och definitivt på 10 och 12 mm. Det är mycket större skillnad än vad man kan tro innan man sett det mellan de olika glastjocklekarna. Jag har optiwhitekar i butiken med dessa varianterna så jag har sett det. Jag har också provat täckglas i 4 mm men där ser jag ingen skillnad i akvariet. Inköpspriset för optiwhite är ungefär 50% högre än för vanligt glas. Sedan tillkommer pris för kantslipning och extra transport. De flesta glasmästerier har inte utrustning för kantslipning så de får betala 60 - 100:- extra per löpmeter. Transport + kantslipning kostar mer än själva glaset utom för glas över kanske 1 m2. Det är alltså inte konstigt om kantslipat optiwhite kostar mer än dubbelt så mycket hos en glasmästare än vad lokalt skuret oslipat glas kostar. Men hos en tillverkare i stor skala borde skillnaden i tillverkningskostnad vara runt 20% kanske mindre - det finns ju ingen anledning att ha bottenglaset i optiwhite.

Japp.

Eheim skim 350 är en ytavskummare som suger vatten från ytan. Den används i stället för ett ytavrinningsfack och har inget gemensamt med en äggviteskummare. Tunze 9004 är gjord för att användas i akvariet och har ett ytinsug. En sammetsclown är en mycket aggressiv fisk som behöver ett större kar i alla fall om det skall gå att hålla någon annan fisk i karet. Det speciella med levande sten är att den har en massa porer i olika storlekar där det lever en massa olika maskar, små kräftdjur och andra djur. Dessa rensar hela tiden så att stenen inte geggar ihop av detritus. Det finns ett antal trådar på reef2reef om död sten. Vanligt är att karen kraschar efter något år och jag tror det beror på att stenen slammat ihop. En eller ett par levande stenar har djur med som sprider sig till den döda stenen. Den levande sanden spelar ingen roll då den bara innehåller startbakterier - inga flercelliga djur.

Jag håller med. Tillsatt kisel till karet kan ha kommit på många sätt. Med salt tillsatt i vattnet, med vatten och givetvis med stenarna. Och naturligtvis: Vill min ha lite svampdjur t.ex behöver man kisel i vattnet.

Ett gammalt talesätt är: Gör om gör rätt. Jag tycker det hela ser konstigt ut. Har du fler bilder?

Är det runt kan det kanske vara möjligt. Har du en extra av den inre biten skulle jag först testa att värma den så att den sväller. När den är varm och mjuk skulle jag trä in den i den grövre och låta den svalna - stelna där. När det sedan har kallnat går det att limma. Har du bara en av den inre skulle jag stryka ett tunt lager tangit på den och låta det härda minst 12 timmar. Sedan stryka på ett nytt lager så många gånger som det behövs för att bygga upp tjockleken. Men bara tunna lager och låt det härda riktigt mellan varje nytt lager. Om det skulle rinna är den inte rund längre.

Det är lite fråga om känslighet på mätningen också. Kiselsyrajonen är ganska stor (atomvikt 84) så den leder sämre i lösning. Antar vi att den har halva ledningsförmågan jämfört med ett typiskt medelvärde på jonerna i "vanligt vatten" så går det åt 2 ppm för att visa 1 på tds mätaren. Värdet var 32 ug per liter vilket är 60 gånger mindre än 1 på mätaren. Värdet i akvariet beror på tidigare tillsatt kisel.

Silikon brukar fästa mot ABS. De vanliga är gjorda i PVC.

Det bör vara Dino. De stora knapparna är giftiga eller väldigt giftiga.

Mina ställningar är skruvade i taket eller väggen bakom.

När jag började om med salt 2004 hade jag ett 32 liter nano som jag fyllde på med kalkvatten. Efter ett tag var kH nere i 5 och gick inte att höja. inte ens med bikarbonat. Det tog en riktig fundering innan jag förstod att jag drivit upp pH för högt. I dag när vi har effektivare skummare är nog risken liten då den tar upp CO2 från luften. Har man starkt ljus är det farligt för många koraller med 0 i nitrat och fosfat och kH över 8. De bränner lätt spetsarna då. Jag kör drygt 25 liter per dygn genom min osmos och då brukar membranen hålla 1,5 till 2 år. Det går åt fler förfilter. Det som händer är att den ger mindre och mindre vatten med mer och mer restämnen. Jag har också sålt några reservmembran.

Det är väl vibrio som skall ha orsakat blodförgiftning i några fall. Och kanske, kanske stafylokockliknande sår ibland. Fisktuberkulosen finns i salt och den kan smitta människor men det är väl mest sötvattensvarianten? Vi har nog haft ett par milda cyanoförgiftningar också. Vi har några här på guiden som är allergiska mot t.ex Euphyllia. Annars är det väl giftiga djur som är det största problemet. Själv är jag allergisk mot sötvattens grön cyano men de salta variantern jag har reagerar jag inte på.

Vibrio är en av de vanligare bakterierna i akvarier och den skulle inte jag vilja ha i andningsvägarna. Tål den kokning?

Det är livsfarligt att koka levande sten. Det finns ett antal trådar på Reef Central och Reef2reef om detta. Men ett natriumhydroxidbad är bra. Ett par dagar i vatten med propplösare från ICA rensar bra. Det luktar inte gott så gör det utomhus om några månader. I vardagsamerikanskan betyder cooking både koka och tillaga - även kallt som tapas eller sushi och detta är väl orsaken till missförstånden.. Är det torr sten du köpt i affär innehåller den inte så mycket dött utan går bra att laka ur med vattenledningsvatten och startbakterier. Lägg stenen i en bytta med en liten pump och så mycket vatten att det täcker stenen och lite startbakterier. Efter några dagar blir det skinn på vattenytan eller börja lukta och då byter man allt vatten. Efter några dagar börjar det lukta eller blir skinn på vattenytan och då byter man allt vatten igen. Efter några dagar börjar det lukta eller blir skinn på vattenytan och då byter man allt vatten igen. Går det mer än en vecka utan byte är stenen färdig.

Jag kommer inte ihåg året exakt men någon gång mellan 1971 och 75 försökte en handlare sälja på mig levande sten. (1975 började jag med kallt salt.) För övrigt tror jag symbiotiska koraller är minst lika bra som levande sten på att hålla ned näringsvärdena i ett akvarium. De tar upp löst organiskt kol och små partiklar förutom att de tar upp de oorganiska näringsämnena. Och åtminstone de arter som är odlade i akvarium sedan länge har en god förmåga att ställa om sitt näringsintag efter vad som är tillgängligt.

5 gram är väldigt mycket. De burkar jag säljer innehåller 28 eller 32 gram. Men proteinhalten är högre, drygt 40%.

Det tredje argumentet är ju ett argument för att det tar tid att etablera stenen i ett akvarium. Vodka metoden fungerar ju i ett kar utan inredning och ändå tar det sådan tid att etablera en bakteriekultur.

Enligt min och ett antal av mina kunders erfarenhet bryter stenen ned nitrat. Det är lätt att se genom att kar med mycket levande sten får mer fosfatöverskott än kar med mindre. Det gäller oavsett om man matar så att nitratvärdet håller sig runt 5 - 10mg/l eller om man använder kolkälla för att få ned värdet. Nästan "Alla" köper fosfatremover för att det blir ett stigande fosfatvärde annars. Om försöket varade 100 timmar är det helt ointressant då man normalt räknar med att det tar en månad att bygga upp bakteriekulturen i stenen när man startar ett akvarium.

De flesta Valenciennea fungerar ungefär likadant i ett revkar. Det stora undantaget är den vanligaste i affärerna, strigata, som pudrar överallt med sand.

Magnesiumtest är lika viktig som Kalcium och kH test. Och en termometer är också viktig. Ett vanligt problem med nybörjare är att de ibland vill lösa problem som de inte fått och kanske aldrig får. Tillsätt aldrig någonting utan att du vet vilket problem du skall lösa och hur tillsatsen fungerar.

Vad har hänt med den förmodade dicosoma.

Kalium förbrukas vid tillväxt av alger och koraller. Det går åt i samma storleksordningen som fosfor. Och det tillförs i samma storleksordning som fosfor via maten. Alltså: Använder man någon form av fosfatreducering bör kaliumvärdet stiga. Skulle jag få lågt kaliumvärde skulle jag testa ett annat salt alternativt peppa upp vattenbytesvattnet.