stigigemla

Kolla förfiltren först. Om du lossar slangen till själva osmosen skall du få bortåt tio gånger mer vatten genom förfiltren om de är bra.

På natten sover väl fiskarna. Lägg i litet mer artemia där räkorna brukar vara så stannar de där tills de ätit upp.

Det är för att motverka alger i sötvatten eller trädgårdsdammar. Parasiter behöver mera krut. Räkna med 20- 25w för ett 400 liters kar.

Det är inga problem med att få i 10 kg sten. Jag hade 7 kg i mitt 32 liters nano. En och en annan sten kanske du får dela för att de skall passa bra ihop. Tänk bara på att de nedersta stenarna skall vila direkt på bottenglaset. Annars kan något grävande djur välta hela inredningen.

Om du vaktar nattetid när det är dags för räkan att ömsa skal får du se hur han kryper upp på en utskjutande punkt i inredningen, vänder baken upp och börjar skaka. Och tusen små larver lossnar och börjar simma runt. På morgonen har sedan koraller och skummaren tagit alla. Och räkan har bytt skal, blivit hona och bär på nya, vitare ägg i stället för de gamla grågröna. Och är hane igen. Fast det brukar ta två dagar ungefär innan man ser den igen för den är mycket skygg så länge det nya skalet är mjukt.

Avhärdaren gör att osmosfiltret håller mycket längre i annars för hårt vatten.

Så är det med Lysmata räkor.

Dina vattenvärden verkar bra när det gäller kalcium och magnesium. När storpolypiga inte slår ut hos mig hjälper det oftast med ett vattenbyte. Steg två är att lägga lite fryst (tinad) artemia på korallen nattetid. Får man korallen att skicka upp fångsttentaklerna och ta litet mat några gånger är den snart OK. Och generellt sett: Storpolypiga koraller gillar inte för stark skummning.

De bär på rommen 10-14 dagar och är normalt hane. Men när de ömsar skal är de honor.

Jag brukar dela dem med händerna.

Det kostar energi att framställa gift för korallerna i fråga. Så de slösar säkert inte på det utan sparar på det för att kunna använda det när det verkligen behövs. Jag har Zoanthus sociatus som växer upp över min ytvattenavrinning. Den behöver jag beskära varannan vecka. Då tittar jag genom händerna först och vid minsta lilla sår så blir det ett par dagar senare. Sedan skär jag polyperna med en brytbladskniv och plockar upp de lösa polyperna med en pincett. De lägger jag i en burk med vatten för att sedan spola ned dem. Jag rör aldrig polyperna med fingrarna och sköljer noga och torkar ren verktygen noga efteråt. Jag har aldrig känt någon antydan till förgiftning. Jag har separata akvariehanddukar som jag tvättar i 90 grader efter att ha gjort större koralljobb. (Giftet koagulerar vid betydligt lägre temperatur).

Alla koraller är giftiga. Annars skulle de bli överväxta av alger eller uppätna. Sedan är det en annan fråga hur starkt giftet är mot oss människor. Mjukkoraller och där kanske främst Sinularia räknar man bland dem som är mest giftiga mot andra koraller. Och knappar (Palythoa och Zoanthus) bland dem som är mest giftiga mot däggdjur.

Stjärnpolyperna är nog inte lika giftiga som knpparna (zoanthus sociatus).

Jag röstar på räkan. När jag hade mitt nano fick jag i en mask med en korallfragg. Den slet putsarräkan i bitar och åt upp.

Det finns andra fiskar där hanen dominerar. T.ex kejsarfiskar.

Det är väldigt mycket ozon. Själv kör jag också 200mg men bara 2 x 20 minuter per natt för 1550 + 860 liter kar.

Occelaris och percula har hormonstyrt kön. De börjar som könlösa och blir sedan först hane och sedan hona. Köper man små blir den kraftigaste hona nästa hane och sedan könlösa. Dör den största blir hanen hona och den största av de könlösa hane. Tillväxten regleras också så att honan blir betydligt större än hanen som är större än de könlösa. När man köper clowner är det smart att ta en stor och en liten. Då blir det inga större strider om vem som skall få vara hona.

Dags att strypa luften litet.

Det är ljus i tunnelbanevagnarna.

Kollar du på Fishbase.com så hittar du de "officiella" beskrivningarna av arterna.

De garanterar syresättningen. Och det kommer ju något i koppen så vattnet hålls ju renare. /Stig.

Nej han har avregistrerat sig på egen begäran.

Det är ju kisel som fotonreceptor i båda fallen. Skillnaden är att som fototransistor tar den upp ljus i kollektor- basdioden som strömförstärks i transistorfunktionen. När man polvänder den så är det emitter- basdioden som tar upp ljuset och vi har ingen strömförstärkning. Men det är PN- övergångar i kisel oavsett hur man vänder den så upptagningsspektrumet är detsamma.

Fototransistorn har i princip perfekt kurva när det gäller olika våglängder av ljuset. Och en eventuellt olinjär förstärkningskurva hos transistorn spelar ingen roll i och med att den är polvänd så att den bara fungerar som fotodiod. De enda källorna till mätfel är alltså plasten som fototransistorn är inbakad i och att den tar upp ljus i ett större våglängdsområde. Genom att fila bort 4/5 av plasten har vi alltså bara en femtel av det felet kvar. (Jag har fixat litet med länkarna till artikeln).

Den första veckan får du mycket skit i koppen för allt som dött på stenen skall ut. Men det minskar. Det är också frågan om inställning på skummaren. Det skall vara en tjock soppa i koppen inget lankigt tevatten.