Ingvar Hellmalm

Lite kommentarer. Buffertar bör väljas av bra kvalität ( t.ex. Hamilton Christian Berner AB 031-3366900). Moderna elektroder har nästan en linjär kurva.

Välj därför pH 4 (=177 mVolt) och pH 7 ( 0 mVolt). Från buffert 10 avrådes då den mycket snabbt tar upp koldioxid från luften och förstörs. pH elektroder kan rengöras i 10% saltsyra och därefter regeneraras genam att ett dygn stå i 3 Molar KCl.

Bra mätare kan utföra en automat kallibrering och brukar då även ange status, men som Lasse säger så är de en förbrukningsvara.

Håller 100% med Svärd. Bicolor är en av mina favoriter. Noppar lite men har i övrigt inte haft några problem och xenian rör den inte. Jag tvivlar på att den tog död på din hjärnkorall jag tror det var något annat - någon sjukdom vilket är vanligt på dessa koraller.

Ingen som har ett bra svar på detta ??

Man fick för många kraschar.

Då metoden är mycket känslig för mängden votka samt också har mycket nitrat-fosfat som tillförs med matningen av fiskarna. Om man t.ex. åker bort och inte matar någon eller några dagar och ändå tillförde votka (automatisk doserpump) så kraschade karet.

Angående belysning skall jag tala om hur jag har det. Start 1tim lysrör därefter går 1 st 20000K på 1tim därefter ytterliggare 2st 14000K full kräm i 6tim därefter släckner likadant.

DVS 2tim i början svagare full kräm (alla) i 6 tim och avsläckning i 2 tim =total belysningstid 12 tim

Krille har rätt. Kalkvatten ger alldeles för lite Ca för att fungera som Ca tillskott. Jag tror max löslighet är 1,2 g/l (om jag kommer ihåg rätt). Utan kalkvattentillförseln är enbart till för att buffra vattnet. Jag har i mitt kar funnit att om jag tillsätter avdunstat vatten med kalkvatten (genom automatik) så ligger pH mycket stabilt på 8,15-8,22. och KH på 7-8. Hur mycket kalkvatten som behöver tillsättas varierar naturligtvis från kar till kar. Att se det som Ca tillförsel är löjligt. I mitt kar en mycket varm dag dunstar c:a 30 l vilket gör att tillförseln av Ca blir ung 1 mg/l. Normalt håller ju saltvatten 400-430.

Lasse jag skördar 1 kg xenia i mån (för toaletten) De behöver som någon sa jod.

Jag använder Kaliumjodid 50g/1000ml. Dos 0,5 ml/ 100l vatten var 7 dag.

Du kan naturligtvis göra den svagare för ditt kar.

Flytta till mig! Jag har bara 3 pojkar den yngsta 25. Har alltid önskat mig en dotter som är intresserad av salt.

Lasse Jag har läst analysen av Göteborgsvatten och jag konstaterar att varken koppar klor eller aluminium vill vi ha i våra kar. Dessutom är jag 100 på att det även finns annat som vi inte vill ha (som jag tidigare skrev). Varje offentligt vatten är åsatta gränsvärden på kemiskt innehåll och dessa är satta av livsmedelverket. Vad som inte sägs är att vi regelbundet hittar t.ex. glyfosat=Roundup med flera stormolykylära biocider i mycket låga halter=godkänt. Vi hittar dessutom oroande halter av östrogen från p-piller. Dessa ökar kraftigt och genetiska=reproduktionsstörningar har redan påvisats i resipienterna till reningsverken. En osmosanläggning stoppar de flesta av dessa föroreningar. Ett akvarium med avdunstning fungerar som en konsentration anläggning. När når vi värden som påverkar våra koraller och lägre djur?

Att tala om nitrat i detta fall är bullshit! Gör varken till eller ifrån.

Mycket intressant är dessutom att en stor statistisk undersökning, helt nyligen, visade en säkerställd kortare livslängd på människor som drack mer än 2 l vattenledningvatten/dag. Varför? jag det vet man inte just nu.

Dessutom är det ett välkänt medicinskt fenomen att fallen av osteoporos (benskörhet) är 5% högre i Göteborg än i Skåne. Detta troligen p.g.a. det mjuka vattnet i Göteborg. Maskiner mår dåligt av hårt vatten, människor-djur mår dåligt av mjukt vatten.

Jag har varit i sjöar i Göteborgstrakten som varit fantastisk klara p.g.a inget som helst liv fanns. pH låg på 4,5 och halterna tungmetaller och främst aluminium var förskräckande. Ett stort project att kalka dessa sjöar pågår förnärvarande. Detta förekommer tyvärr på flera ställen i vårt land där buffertkapasität saknas i berggrunden. t.o.m i fjällen håller regnvattnet ibland pH nedåt 4,5 och höga halter nitösa gaser (bilar i England?).

För att runda av. Ett revkar baseras enl min åsikt på några fundamenta:

1) bra vatten

2) bra cirkulation

3) bra ljus

4) bra biokapasität

Om vi hoppar över något av dessa så kan vi aldrig uppnå vad vi önskar.

Lasse köp en osmos! Då jag mycket sympatiserar med ditt sätt att sätta upp nano. Slumpen och tiden får aldrig vara avgörand för ett så lovvärt expriment.

Div vatten toners som säljs betraktar jag vara att sopa skiten under mattan.

Vad kan man välja bort istället för osmos?

T.ex. Rowafos och denitrifikationsfilter det finns andra och i mitt tycket bättre metoder. Läs plenum, votka och sockermetoderna.

Eller Lasses och delvis min metod med konsumenter av tillförd näring.

Likaså tycker jag kalkreaktorn är tveksam ger lätt pH fall och en konstlad koldioxidtillförsel (har slängt ut min efter flera års drift och allt! blev bättre!!!!)

Slutligen i dena sak håller jag med Svärd till 100%

Hej

Ingvar, det finns faktiskt ett gränsvärde för otjänlighet vid provtagningspunkt för nitrat (som NO3) på 50 mg/l. För nitrit ligger samma gränsvärde på 0,5 mg/l som NO2. Summan NO3/50 + NO2/0,5 måste också var mindre eller lika med 1. Orsaken att man idag har ett gränsvärde för nitrat är rädslan för att nitrit (som helt riktigt är den farliga komponenten) bildas av nitrat när det kommer ner i magen och tarmarna (de är syrefria)

Dessutom gäller tjänligt med anmärkning vid nivåerna 20 mg/l som NO3 samt 0,1 mg/l som NO2.

Se http://www.slv.se/upload/dokument/Lagstiftning/2000-2005/2001_30.pdf

Detta vet jag mycket väl när det gäller offentligt vatten. De prover som jag utför är nästan alltid privata vattentäkter (hos bönder) och där är gränsvärdena annorlunda och de viktiga parameterna är nitrit och termostabila coli. Ett nitratvärde på 500 är mycket väl godkänt till vatten till kor (som direkt kan utnytja detta som kväve=proteinkälla). Spädbarn under 1 år har inte den konvertering av nitrat till nitrit som en vuxen (som tål mycket) utan där sätter jag gränsvärdet till 1mg och termostabila coli=0. Fosfaterna bryr man sig inte om.

Ur akvariesympunkt har nitater en betydligt mindre betydelse om denitrifikationen funkar. Det är annat som fosfat tungmetaller, bekämpningsmedel, hormoner och andra föroreningar som har betydelse.

Vad jag menar är att denna diskusion har spårat ur.

Vi har ventilerat kvävet både i tråden Votka och socker tidigare.

Om man som jag ersätter 30 l avdunstat vatten/dag så kommer anrikningen av annat som vi inte vill ha att bli mycket stor.

Du kan räkna på t.ex. gränsvärdena för bly och mitt kar som nu går på 12:e året (jag orkar inte räkna just nu). Du kan även räkna på spillet av aluminium. (som har ett gränsvärde)

Du som bor i Göteborgstrakten med surt vatten skall vara extra försiktig det löser betydligt mer tungmetaller än i Skåne.

En osmosapparat är en mycket billig livförsäkring som jag absolut tillråder att skaffa. Var enda offentligt akvarium jag känner har en sån, så och jag.

Planaria far inte runt. (bruna små plattmaskar gillas av hexateania)

Jag har även dessa små maskar på natten. Jag tror att det är olika maskar. Vissa nätter är det mer än andra. Jag har sett att korallerna uppskattar dessa och fångar många. Om det är larver av borskmaskar eller vad det är exakt biologisk vet jag ej. Din typ månlandare vet jag ej vad det kan vara. Alla dessa kryp tillsammans kallas zooplankton och är vad koraller gärna fångar. De finns i storlek från bakterier och uppåt och att de finns i ett revkar betraktar jag som mycket positivt.

Nitrathalten i vattenledningsvatten kan ligga på 200 eller över. Nitrat är ingenting som vattenverken bryr sig om. Det ända är nitrit som inte får ligga över 1 då detta kan bilda methämoglobin på små barn. Vuxna tål mycket mer.

Om man har en bra nitratreduktion i karet så kanse detta inte spelar någon roll men det är dock en extra belastning.

Jag tror vi skall sluta diskutera nitrat. Utan ta upp den tillförsel av tungmetaller och annat som sker med vattenledningsvatten. Tungmetallet dunstar inte utan blir kvar och det kommer att ske en anrikning och med tiden så kan värdena bli toxiska för framförallt lägre djur. Denna anrikning sker inte hos människor om man ligger under gränsvärdena utan vi pinkar ut överskottet. Likaså har jag påvisat låga halter av bekämpningsmedel i dricksvatten samt även kvinliga hormoner (från p-piller) ej heller tror jag dessa gynnar ett korallrev.

Jag anser att en osmosapparat är ett av de mest viktiga sakerna att investera i. Det finns mycket annat som man kan välja bort innan. (en del helt onödiga finns anrser jag)

Stig.

Jag sa inte att allt i levande sten dör. Om du begrundar mitt inlägg med isbjörnar så inser du ganska snart att inte allt dör vid 1,018. Men när jag köper en levande sten vill jag ochså få med koraller polyper, rörmaskar osv.

I fish only så struntar man i detta men vill gärna ha alger och den denitrifikativ förmågan samt en hel del annat som överlever.

Här i skåne är det nödvändigt med osmos anser jag. Jag har under 35 år yrkesmässigt tagit vattenprover och ännu icke hittat ett vatten som jag skulle godkänna till ett revkar.

Icke ett enda fritt från nitrat och många även med höga halter nitrit (max 1mg/l för barn under 2 år) och fosfat.

I Hörby har vi skånes bästa vatten ur egen borra i Linderödsåsen men trots detta duger det inte till kar.

Då vi även p.g.a. att vi på många ställen har mycket hårt vatten så avhärdar vattenverket med aluminiumhydroxid och det är också väldigt giftigt. Vad vi böhöver i skåne är ett förfilter 5 mikron, aktivt kolfilter och sist osmos med tryckmätare! Silikatfilter behövs därimot sällan. Obs detta gäller Skåne är mycket annorlunda t.ex i Göteborg med sitt mjuka sura vatten.

Tillslut vill jag påpecka att jag tycker vi skall tala om salthalten i de korrekta termerna. Salthalten skall enligt alla normer anges i promille och inte i densität som varierar mycket med tempaturen. Haven håller ung. 3500 g salt per 100 l vilket gör 35 promille. Det blir då mycket lättare att blanda till saltvatten med hjälp av en våg och det blir mycket lättare och oberoende om man kör kallt eller varmt saltvatten.

Jag anser att ett revkar bör ligga mellan 34 och 35 promille.

Men hur kan då dom fiskar som lever i t.ex röda havet klara sig, som jag skrev innan så har jag hört att salthalten är upp emot 1,030 där?

Alla djur kan anpassa sig. Varför kan en isbjörn leva i Arktis? Hur som helst så tycker jag det är mycket mer anmärkningsvärt att en lax förmår att dirikt gå upp eller ute från älven i havet. Denna mycket snabba nästan momentana anpassning saknar dom flesta fiskar. I Amazonas finns mängder av saltvattenfisk som anpassat sig till sött (typ rockor ).

Varför finns det söttvattenfiskar?, då ju alla från början kommer från havet. Vissa har helt förlorat sin anpassningsförmåga och saknar helt saltutsöndringsorgan.

Saltvattenfiskar har dessa organ kvar och anpassar sig mycket lätt till sötare vatten än vad de flesta sötvatten fisk, som saknar dessa (typ gös), gör och dör i saltförgiftning när de kommer ut i havet. De stora specialisterna på detta gebit är alla bräckvattenfiskar som helt oberörda kan växla mellan sött och salt.

Sen kan jag påpecka att medelhavet i öst är ännu saltare än rödahavet.

Pratar vi då om strax under 1.020 eller ändå neråt 1.015?

Man brukar hålla runt 1,018.

Ja man håller nästan alltid lägre salthalt i fish only och då lever dom längre inte kortare.

Jag ställer mej frågande till hur länge fisken mår bra i salthalter på 1.015 om dom ursprungligen levt i 1.025.

sedan har jag för mej att fiskar tål en sänkning av salthalten som är snabb, men att vänja in fisken vid en högre salthalt tar betydligt längre tid.

Men finns det t.ex putsarräkor tillsammans med fisken, så är ju salthalten normal.

Av misstag (lekage på en limmning då jag var bortrest i 3 mån) blev mitt (första) saltkar ett sötvatten kar.

När jag kom hem så var salthalten 1,009. Smakade knappt salt.Inte en enda fisk dog (hade ett 60-tal) , men allt annat, räkor, musslor, koraller o.s.v.

Efter denna smäll så fick jag aldrig en prick mer på någon fisk då jag strikt tillämpade karrantän i 1 mån vid nyinköp.

Dock ett dyrt sätt och många bannor till min son som var fiskskötare och helt glömde att kolla salthalten då ju fiskarna var pigga och åt bra. Han kunde inte förstå varför allt annat dog.

Slutligen till Svärd. Man brukar inte hålla så lågt även till fish only utan runt 1,019-20. Då man ofta även vill ha levande tillvand sten. Vilket kan ta upp till 1 mån av tillväjning.

Jag undrar lite, om man kör med låg salthalt t.ex. 1,016 i ett fish only, tar inte fiskarnas njurar stryk då? eller sker det bara om man ökar salthalten helt plötsligt ex. man kanske vill ha lite lägre djur också. Levande sten har jag också hört att den inte tål salthalter under 1,020 vad gör man då? Nä jag tycker nog att man ska ha samma betingelser som fisken har levat i så långt som möjligt och köra med uv-c som en backup. Jag tycker att man ska ha samma vattenkvalitet i ett fish only som man har i ett revakvarium och har man omätbara halter av näringsämnen gynnar detta fiskar som t.ex fjärilar och kejsare och då har man samtidigt större chans att klara av att hålla dem vid liv.

Njurarna har inget att göra med saltutsöndringen! Laxyngel genomgår en process där saltutsöndringsorganen bildas denna kallas smoltifiering och om yngel kommer ut i salt innan dessa utblildats så dör de. Som jag tidigare sa. Saltvattenfisk måste dricka det som de simmar i och överskottet av salt måste aktivt utsöndras. Detta kräver energi och ju saltare desto mer belastad blir fisken. (obs ej njurarna!). Fiskar som fångas vilt är stressade (går åt energi) svältes innan export (minst 3 dagar för att minska bakteriehalten i tarmen, ibland mycket mer än så). Transporteras långa vägar utan mat, bra om energiåtgången minskar genom en lägre salthalt. (minskar även fiskens syrebehov)

Vilfångade fiskar kommer också att matstreja viss tid i den nya miljön. Att minska salthalten=minska energiåtgången=minska risken för parasiter=öka överlevnaden. Det blir mindre belastning på fisken.

När man kom på detta för många år sedan så gick det mycket lätter att få känsliga fiskar att överleva. Tidigare dog minst 25%

Att levande sten ej tål för låg salthalt beror på motsvarande fenomen. Smådjuren som är lika salta som det hav de lever i och saknar denna osmosreglering kommer att ta upp vatten och sprängas. Deras cellmembran fungerar som ett osmosmembran vatten går in men salterna kan inte gå ut. De kommer att svälla och tillslut spricka.

Det är ju dessa smådjur vi vill ha med stenen.

På fisken vill vi därimot inte ha några smådjur.

Vi kan naturligtvis säga att de starka överlever ändå men det tycker jag skulle vara att gå för långt i onödan då resultatet mycket beror på handhavande ej på fisken.

Hade man gett en smörgås extra varje dag till judarna i Bergen Belsen så hade betydligt fler överlevt.

Slutligen så tror jag det är lika antingen man höjer eller sänker salthalten. Osmosförändringen får inte gå för fort åt något håll. Vissa djur är extrent känsliga och kan dö även om man för fort höjer från t.ex 1,023 till 1,025 t.ex många kräftdjur och blötdjur. En snäcka behöver ofta 3 dagar för att anpassa sig så och räkor.

Så om man har både fiskar, lägre djur, sps mm så är det lagom att ligga på 1,025, om jag har fattat det rätt Ingvar

Ja det är det.

Salthalten i kroppen är för fiskar ungefär 0,4 %. Är salthalten i vattnet högre måste njurarna arbeta med att skilja ut det salt som kommer in via hud och gälar. De flesta saltvattensfiskar (har jag läst) skall gå att hålla i en salthalt ned till 1.012!

Jag tror det tar längre tid att vänja fiskar till en högre salthalt eftersom njurarna får en högre belastning.

När det gäller lägre djur har jag inte sett några beräkningar kanske beroende på att de inte har njurar som kan reglera saltmängd.

För koraller gäller generellt att de går bäst mellan 1.025 och 1.026 enligt Anthony Calfo som livnärt sig och sin familj på att odla koraller.

Tyvärr lite rättelser: Fiskarnas blod liksom djurdjurs har en salthalt på 0,9%.

Då saltvatten är saltare än så har saltvattenfiskar spec. saltutsöndringskörtlar bl.a vid ögonen och på gälarna. Då denna process är aktiv=mot osmotiska tycket så krävs det energi. Under 1,016 utvecklas inga prasiter. Anledningen till att handlaren håller 1,015 i salthalt är två 1) spara energi för en stressad fisk 2) ta död på parasiter.

Det är rätt som säges att de flesta fiskar tål 1,012 = bra parasit bekämpning (vilket jag förordat många gånger efter 30 dagar är alla prasiter döda).

Dock så tål lägre djur inte så låg salthalt utan cellerna sprängs.

På sötvattenfisk så är förhållande tvärt om de måste vara saltsparande och överskottet av vatten utsöndras via njuarna. (återresorbtion av salter sker i distala tubuli)

Din handlare gör helt rätt avseende fisk.

Det som händer är att fisken som släpps in i ditt kar (som innehåller smitta) får prick innan den har byggt upp immunität och stressfaktorn minskat.

Om du ska ha fish only så är det bra med låg salthalt det går dock inte om du skall hålla lägre djur då är det bäst att hålla lika som oceanerna runt 35 promille≈1.025 vid 25c

I Tunze kontroller 7095 ingår måndiod. Jag har då aldrig fått lek på koraller men det är ett känt fenomen från stora bariärrevet. Om detta gäller alla rev vet jag inte.

Om jag inte är helt ute och cyklar så är detta en kallsaltvatten spec. från kalerforien har för mig att jag sett den i Montery. Altså kallt saltvatten.