Alexraptor

Nu ska jag ärligt säga att jag tycker det råder lite väl mycket prat om förbud och kontroll här och en häxjakt på knappar. Faktumet är att revakavarier spelar i en helt annan liga än våra snälla sötvattensakvarier. Det är nästan skrämmande hur lätt det är att man kan ådra sig allvarliga eller rentav livshotande skador, och nu pratar jag inte bara om knappar. Giftiga Maskar, koraller, anemoner, fiskar, alger, batkerier, mikroorganismer, en hel massa som faktiskt skulle kunna ge en oförsiktig person men för livet. Det finns en bra anledning varför det talas så mycket om ordentlig hygien och skydd när man har att göra med saltvattensakvarier, och det läskiga är att dom allra flesta av oss världen över slarvar rejält med det. För en del av oss är det inte förrän vi träffar på dom allra farligaste av djuren i våra kar som vi tyvärr börjar ta dom varningarna på allvar. Jag skulle till och med vilja påstå att köper man levande sten så har man nästan säkert något som är giftigt och kan skada en om man har otur. Det handlar inte om förbud, kontroller, eller att döda och utrota. Det handlar om Kunskap. Det är det bästa vi kan göra, att sprida kunskap till alla som vill ha en liten bit av revet i sina hem, och göra allt vi kan för att dom ska förstå riskerna och vad dom bör göra för att skydda sig själva. Och tänk också på att till skillnad från giftormar så kan inte knappar rymma och anfalla någon. Sunt förnuft och bra hygien skyddar dom allra flesta, men man kan fortfarande ha riktigt med otur.

Tror ärligt talat att det inte fungerar så. PTX förgiftningar från koraller är även idag extremt sällsynta i proportion av förekomsten av dom, och dom allra flesta förekommer när folk fraggar eller försöker döda dom via varmdusch eller kokning. Grejen med en varmvattensdusch eller kokning är att det binder direkt till vattenångorna och vattnet som sköljs över dom och blir snabbt luftburet. Man har också i vissa fall funnit att dinoflagellatceller kan också bindas till dom mikroskopiska vattenpartiklarna från dusch/ånga, och sätta sig i eller på kroppen, och fortsätta att producera gift på/i kroppen. I ett scenario som du beskriver är nog det mest troliga resultatet att korallen helt enkelt blir uttorkad och dör.

Nu är det ju så att det är inte korallen som utsöndrar/avger Palytoxin, utan symbiotiska dinoflagellater. Man vet också att havsdjur som lever i närheten av Protopalythoa kolonier har PTX i sig, men är oberörda av det. Däremot slemmar knappar av sig som vilken korall som helst när dom blir stressade eller skadade.

Däremot har folk dött från Palytoxin som dom har fått i sig via fisk som fått i sig det. En hel del att läsa om PTX, om man orkar. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2920541/

Eller så kan man ge bort dom till någon som vill ha, och är så klart medveten om riskerna.

Inte vad jag vet, men det finns folk som har varit en hårsmån från döden. Intressant fakta: Palytoxin är "inaktivt" I havsvatten. Vilket förklarar varför dom flesta förgiftningar inträffar när man bökar runt med dom ur vattnet.

Deja Vu. Det var inte alls många månader sedan jag läste om "exakt" samma scenario i Staterna. Tur att det inte gick helt galet, men ändå inte kul.

Om jag inte minns helt fel så slemmar inte sarcophyton av sig, utan släpper ut gifter direkt i vattnet som kan skada SPS koraller. Euphyllia koraller kan ochså slänga ut svepare som har en räckvidd på ca. 15cm.

Helt rätt!

Då själva prickarna är hudens reaktion mot parasiterna så kan storleken variera beroende på hur irriterat huden är. Direkt skadar det nog inte fisken när infektionen är latent(dåligt ord), men samtidigt så försvagar det deras immunsystem och kan göra dom mycket mer känsliga mot förändringar och infektioner än dom normalt är, eftersom immunsystemet använder en del av kroppens energi för att slåss tillbaka mot parasiterna. Det jag kan säkert säga är att det definitivt är bättre för fiskarna att inte bära på parasiterna. Fast med vissa fiskarter kan boten vara värre än plågan, och då är det nog bästa att bara göra sitt bästa för att dom ska må bra.

Exakt hur dör dom? Tappar dom vävnad från toppar och nedåt? Eller tappar dom vävnad från basen och uppåt? När du säger mjukisar, exakt vilka arter? Och använder du aktivt kol?

Det är just det som är grejen. Parasiter som cryptocaryon finns alltid kvar om man inte behandlar dom infekterade djuren. Men anledningen att du inte ser prickar, och att fiskarna är pigga är för att dom har helt enkelt övergått till ett Asymtomatiskt tillstånd. Det vill säga dom bär på parasiten men blir inte sjuka, då deras immunsystem till stor del håller parasiterna i shack. Men utsätts dom för stress så försvagas immunsystemet, och parasiterna får fäste på resten av kroppen, och just kirurger är extra känsliga.

Stress prick är en myt som har uppstått för att cryptocaryon har varit illa förstådd. Det är en seglivad myt som man fortfarande kämpar med att ta död på världen runt, även i USA där saltvattenshobbyn har varit länge etablerad och är en flermiljards industri. Tagen från en av sidorna jag länkade till: Nu kanske jag predikar lite väl mycket om cryptocaryon. Men jag säger cryptocaryon/vitaprick eftersom det är en av dom vanligaste förekommande parasiterna vi får på saltvattensfiskar. Men när allt kommer omkring så handlar det fortfarande om ett parasitangrepp, och är inte naturligt.

Visst, det försvinner på några dagar efter det att parasiten har släppt greppet och utvecklas till nästa stadie. Som jag har pekat ut tidigare så utvecklar många fiskar en viss immunitet mot parasiten, som motverkar stora livshotande utbrott. Men parasiten finns ändå kvar. Sötvattensdopp är väl beprövat och man har funnit att det inte är alls tar död på alla parasiterna. Däremot har du helt rätt om att vissa fiskarter tyvärr inte klara kopparbehandling, och samma gäller för hyposalinitet. Men som jag har sagt tidigare, om fiskarna klara av en behandling så går det faktiskt att bota dom, och bli av med prick för alltid. Jag rekommenderar verkligen att läsa artiklarna jag länkade till tidigare. Dom är väldigt informativa och ger svar på en hel del.

Som sagt, när fiskarna är resistanta sitter parasiterna i gälarna i mindre antal där dom inte syns, och då immunsystemet håller dom relativt i schack. Tänk Typhoid Mary, dom bär på parasiterna men får själva ingen symptom. Det jag också glömde helt att säga är att själva parasiten ser man inte för blotta ögat, utan det vi ser och uppfattar som vita prickar är hudens reaktion mot parasiterna. Däremot är en "ordentligt" utförd hyposalinitets eller koppar behandling ett garanterat sätt att ta helt död på dom. Att få ut parasiterna ur själva akvariet är faktiskt det lättaste då man bara behöver hålla det utan fiskar i några månader. För när cystorna kläcks och parasiterna blir frisimmande så måste dom hitta en värdfisk inom 24 timmar, annars dör dom. Det är inkubationstiden som gör att man måste vänta så länge. UVC är ett bra sätt att motverka stora utbrott, men det är inget botemedel. Vad det gör är att det tar död på dom flesta frisimmande parasiterna innan dom hinner få fäste på fiskarna.

Bara för att inga prickar syns betyder det inte att inga prickar ej finns. Parasiter som cryptocaryon sätter sig i både huden och gälarna på fiskar. Fiskarnas slemhölje däremot skyddar fisken mot diverse otäcka organismer som inte har att göra på fiskens hud, bland annat parasiter. Men när fiskarna utsätts för stress så förtunnas slemhöljet, och det blir lättare för parasiterna att få fäste på huden, och vipps så är prick ett faktum. Paracanthurus Hepatus har redan från början ett tunnare slemhölje än dom flesta revfiskarna, och har därför väldigt lätt för att få prick.(I vissa kretsar kallas till och med den för "The King of Ich") Med tiden kan fiskarnas immunsystem slå tillbaka och dom kan bli resistanta mot parasiten, och för det mesta verka vara helt friska. Men sanningen är att parasiterna fortsätter sin livscycel i gälarana istället, och finns alltid kvar där, även om det inte syns. När parasiten väl släpper taget efter några dagar och utvecklas till det nästa stadiet av sin livscykel och förökar sig, kan den ligga och vänta i akvariet i allt som några dagar eller nästan tre månader som mest tills dom kläcks ur sina cystor och åter igen blir frisimmande parasiter. Det är just dessa förrädiska egenskaper som har gett upphov till myter om så kallad stressprick, som försvinner av sig själv efter några dagar, och dyker upp igen när fiskarna är stressade av någon anledning. Det finns mycket man kan läsa om det, och här är ett par bra ställen man kan börja. http://www.reefsanctuary.com/forums/fish-diseases-treatments/23132-marine-ich-myths-facts.html http://www.reefkeeping.com/issues/2003-08/sp/ http://www.reefkeeping.com/issues/2003-10/sp/feature/

Att fiskar alltid skulle bära på parasiter är inte alls normalt. Det gäller särkilt ektoparsiter som kan, och bör hållas borta från ett akvarium. Det år också väldigt känt att Paracanthurus hepatus är extra känslig för att åka på så kallade ektoparasiter

Absolut! Fick en Gonodactylus Smithii själv förra året. Fast tråkigt nog gick det illa med hans sista ömsning I vintras, så han dök aldrig upp igen. http://aquatic.alexraptor.com/images/Snips9month.jpg

Kan också lägga till min röst att jag har råkat ut för detta med en stor 25kg hink i fjol och förlorade en flera SPS när mina sniglar började förka sig i raketfart när KH'et redan var lågt. Har sedan dess bytt till Coral Pro Salt. Innan dess hade jag använt Tropic Marin Pro Reef i flera år utan några helst problem.

Själv kör jag med Tunze Osmolator nano I mitt vanliga kar då jag har ett refugium fack som inte får bli tomt. I mina andra två 43 och 19 liters kar tilsätter jag 1 liter och 1/2 liter dagligen respektive.

Då skulle jag gärna vilja veta mer ingående vad exakt stressprick är, mer än att det bara är prickar som försvinner efter en dag. För jag har då aldrig i mina år med salt hört talas om vita prickar som skulle enbart vara en stress reaktion. Däremot vet jag att fiskar kan utveckla en immunitet mot Cryptocaryon parsiter, en immunitet som försvagas när djuren är stressade.

Ser ut som korallerna skulle kunna vara Actinodiscus. Har själv sådana i samma färg.

Dom är aldrig "borta" Vita Prick är en parasit som måste behandlas för att få bort den, och den ska INTE finnas I våra akvarier över huvudtaget. Och att det skulle vara stress relaterat och alltid finns I våra akvarier är en seglivad myt som det verkar vara fruktansvärt svår att ta död på. Om det är nu frågan om Cryptocaryon Irritans så är den enda åtgärden att sätta ALLA fiskar I karantän och behandla dom men antigen hyposalinitet eller koppar, och hålla karet tomt I 6-8 veckor för att bli av med parasiten för gott. Fiskarna kan utveckla "mostståndskraft" mot parasiten, men aldrig bli helt immuna, och kommer därför aldrig vara 100% friska, även om man inte kan se något med blotta ögat. Det stress gör är att det försvagar fiskarnas immunsystem, och gör det lättare för parasiten att få fäste.

Varje mun kommer att bli ett fristående djur.

Ser ut som om det skulle kunna vara en grön Rhodactis. Och at dömma av bilden så har du snart tre stycken där instället för en.