Så här gör jag: Jag mäter aldrig jod eller strontium för det fungerar inte så bra, desutom så finns det väl en mängd andra spårämnen som man också skulle behöva mäta i så fall. Istället så byter jag regelbundet vatten så jag hela tiden fyller på med de förbrukade spårämnen, mängden vatten man byter anpassas till mängden koraller. kh, ca och mg mäter jag regelbundet, jag har testerna i små lådor som man brukar ha spik och muttrar i, sprutor och kyvetterna torkar då och det blir lättare att ta fram dem. Varje burk eller flaska märker jag med hur mycket man ska ta av den, jag har en whiteboard som jag noterar resultaten på, i en rullande logg. Sen med själva testen, så gäller det att få till, att man gör exakt likadant hela tiden och är noggrann. De tre jag nämner visar en förvarning innan de slår om och då ska man dosera lite saktare och röra om extra noggrant. Sen måste man bestämma sig för när man anser att testen är klar, inte bara vid första omslaget för då kan den även gå tillbaka till tidigare färg. Jag vill t. ex. ha en klar blå och beständig färg och inte en blålila när det gäller ca. Om jag någon gång slarvat lite och fått ett konstigt värde, då mäter jag om och har alltid fått det mer rätta värdet. Sen om det stämmer det vet jag inte, men det är stabiliteten i värdet som är viktigt och som våra koraller uppskattar. Det talar också för att man inte ska ligga i ett ytterlighetsvärde, utan en bit in på skalan så man har en marginal för oexaktheten i testen. /Janne