Christian J

Ni har väl räkgobies ihop med räkorna? Annars kanske räkorna blir skyggare.

Det kan variera mellan olika individer! Min förra eldräka var alltid framme, men den nya gömmer sig hela tiden. Fiskarna har dock upptäckt den, och simmar ibland fram till räkans grotta för att försöka bli putsade. Min smaragdkrabba har periodvis varit framme även dagtid, men på senare tid har den inte synts (verkar dock vara en utmärkt algätare). Kanske det är tillgången på mat som påverkar, eller fiskarnas nyfikenhet?

Blomstra har provats här, men det är nog ett undantagsfall: N och P tillförs oftast genom fodret, undantag är kanske i nödsituationer där man råkat nolla värdena genom för effektiv vattenrening eller om man har väldigt mycket koraller relativt fisk. Kalcium, magnesium och alkalinitet går lätt att både testa och dosera själv. Spårämnen däremot går visserligen att testa med ICP numera, frågan är bara hur man sedan skall dosera dem i rätt proportioner? Färdiga blandningar kanske inte innehåller samma proportioner som de förbrukats i just det egna karet (dock tveksamt om man kan lita på innehållsdeklarationer: https://www.radron.se/tester/mat-halsa--skonhet/vitamin-b6/?view=artikel ). Själv har jag knappt bytt något vatten i mitt kar på 5 år (visserligen med mest fisk i), så när jag till slut gjorde ett ICP-test räknade jag med brist på olika spårämnen, men till min stora förvåning saknades ingenting utom jod. Inte heller hade några ämnen anrikats efter 5 år (med kranvatten som ersättning för avdunstningen) utom kisel.

Chemistry And The Aquarium: Iodine in Marine Aquaria: Part I By Randy Holmes-Farley Chemistry And The Aquarium: Iodine In Reef Tanks 2: Effects On Macroalgae Growth By Randy Holmes-Farley Efter en snabbläsning av dessa (visserligen gamla) länkar verkar det som att jod är svårt att testa (även med ICP), att många djur verkar kunna ta upp jod från foder (nori innehåller väldigt mycket jod) och att Chaetomorpha och Caulerpa inte verkade växa så mycket snabbare med jodtillsats i tester. Mitt kar har också låg jodkoncentration enligt ICP-test (det enda jag hade brist på), men Xenia (som innehåller mycket jod enligt länkarna ovan) växer som ogräs ändå. Möjligen kan bruna makroalger vara mer beroende av jod i vattnet, iaf växte Dictyota enormt hos mig i början, för att med tiden helt försvinna.

Dessa har jag fortfarande liggande! Skummaren är som synes väldigt kompakt på höjden och borde passa utmärkt i små sumpskåp, dessutom påstås den vara planktonskonande. Osmolatorn har inbyggt ytavsug, vilket tyvärr inte fungerade så bra pga den låga fallhöjden.

Fast om du ändå skall ha skummare är det väl lika bra att köpa en ordentlig. En Tunze 9012 kostar bara en dryg tusenlapp mer än en 9001, men skall vara mycket effektivare.

Får nog ta och testa detta när förrådet av kalciumhydroxid tagit slut. Det låter onekligen enklare än både Balling och kalkvatten.

Det där låter riktigt intressant, verkar inte alltför dyrt heller om man väljer pulverformatet. Frågan är bara om man måste använda osmosvatten.

Ingen aning men det låter vettigt. Enligt Tunze pumpar den 100l luft/h (150l med med DC-pumpversionen, men dessa är dyrare och skall ha kortare livslängd). Jag använde tidigare Tunze 9004 till mitt 300l-kar, den pumpar 150l luft/h och var ganska tyst. Om du sätter skummaren inuti en Back To Nature-modul kanske den senare kan fungera som bubbelfälla.

Sant, man skulle behöva anpassa varje ny Balling-dos efter föregående veckas avdunstning, vilket i praktiken ger en veckas eftersläpning. Nej min tanke var att blanda alla lösningarna i ATO-behållaren för hand, just för att slippa doserpumparna. Det var mest det jag var rädd för. Men har någon provat? Kan de stanna i lösning i ATO-behållarens sötvatten tillräckligt länge? Ja det är det jag gör nu.

Blir det inte undertryck inuti modulen när pumpen går, eller kommer tillräckligt mycket vatten in genom springan mot glasrutan?

Som rubriken! Är detta en idiotisk idé? Fördelen är man skulle slippa extra doserpumpar och slangar (istället kan man tillsätta en större mängd samtidigt som man fyller på ATO-behållaren med sötvatten).

Det låter som åtminstone tre olika hitech-produkter. Kanske i vissa avseenden. Har man samma mängd djur i en större vattenvolym så blir det nog stabilare, men oftast skaffar man väl större kar för att få plats med fler eller större djur, och då blir det kanske ingen skillnad. Om värmaren går sönder borde en större vattenvolym kylas ner långsammare, och om ett enstaka djur dör påverkar det kanske vattenkvalitén mindre. Däremot kanske syre- och salthalt beror mer på vattenytans storlek i förhållande till volymen? Inte vad jag vet, möjligen blir förlusterna vid eventuell totalkrasch större (därmed inte sagt att risken för krascher ökar, kanske det tvärtom är mindre risk för tekniska problem med lowtech). Vissa hitech-produkter är kanske bara motiverade om man tänkt hålla stenkoraller (t ex doserpumpar för Balling). Jodå det går fortfarande att få tag på levande sten, i värsta fall från andra EU-länder. Absolut! Fast även utan sump kan du ha en inneskummare i karet, dessa är inte alltför dyra även om de tar mycket plats. Algreaktorer (för Chaetomorpha) kan eventuellt köras utanför karet även utan sump (dock med viss läckagerisk förstås). Någon av dessa två produkter kan vara bra för att förebygga syrebrist nattetid.

Vad skulle kunna orsaka gröna trådalger på sanden (även ny sand)?

I mitt nuvarande hade jag först sand (1-5cm tjockt lager ganska finkornig), men efter några år började det växa gröna trådalger på sanden. Inga av mina algätare (Zebrasoma och eremiter) rörde dessa alger, så till slut tröttnade jag och kastade sanden. Efter ett halvår utan har jag nu provat med sand igen (och åtskilliga Cerithium-snäckor). Trådalgerna verkar återigen försöka komma tillbaka så länge jag inte plockar upp de bevuxna sandkornen för hand (ett tidsödande arbete).

Var det så @jonasroman menade? Jag tolkade det som 10% kilo sten per liter vatten (en gammal tumregel).

Varför inte levande sten i sumpen isf? Fast det är väl stor skillnad på inkörd och färsk sten? I mina tidigare kar med inkörd levande sten hade jag aldrig problem med trådalger, men när jag provade med färsk sten i mitt nuvarande kar fick jag första veckorna en enorm växt av Bryopsis samt fosfat på 0.25-0.5ppm. Senare har jag periodvis haft problem med andra gröna trådalger i samma kar, kanske delvis pga för svag skummare, rostande magneter, algätande fiskar som dött och andra missöden. Senaste året har det rentav vuxit gröna trådalger på sanden (även på ny sand efter bara någon månad), trots numera starkare skummare och chaeto. Funderar på om jag fått in någon särskilt illvillig art? ICP-test visade inga konstigheter förutom högt kisel och lågt jod.

Känns som om jag kapat tråden nu, men måste nämna en märklig sak. Det växer även gröna trådalger på precis samma sandytor där cyanon frodas, dessutom tror jag att flödet är lägre där, så kanske båda två gynnas av detritus i sanden? Men då borde väl även min sjögurka vara där och leta efter mat, men tvärtom verkar den undvika just detta område. Kan det vara gifter från cyanon som avskräcker sjögurkan? Jag har nu ökat flödet i det drabbade området, om inte det hjälper funderar jag på att tvätta delar av sanden. Här ser man sand med gröna trådalger täckta av cyano (den senare ser rödare ut på bild än i verkligheten): Gröna trådalger och cyano i 400x förstoring: Vad är den tjocka "stjälken" nedan för något?

Efter att ha tittat lite noggrannare verkar det som nedanstående är den vanligaste sorten, ser ut som Cyano vad jag förstår? Kornen på bilderna i föregående post har jag inte sett något mer av alls.

Sant, det tål att begrundas noga! Ja, och så länge CITES önskar en kontrollerad handel så bör en sådan utveckling ses som positiv även av NVV. Fast det vore ett kortsiktigt tänkande. För att hobbyn skall överleva på sikt måste nog CITES aceptera att exportländerna får konkurrens av odlare i brukarländerna. Billiga närodlade koraller är utmärkta för nybörjare som vill prova på SPS men inte vill betala "vildfångatpriser" för sina första koraller. När nybörjare fått mer erfarenhet kan de sedan ta risken att köpa dyrare importade exemplar. Om det däremot bara fanns dyra importerade koraller på marknaden kanske hobbyn skulle krympa så mycket att det drabbade korallnäringen i exportländerna, vilket skulle gå emot CITES önskemål.

Man kan även invända mot motiven för ökad kontroll av korallodlare. Naturvårdsverkets vägledning skriver: "Handeln är i många fall ett reellt hot mot arters överlevnad i naturen. Ökade kostnader och tidsåtgång för enskilda personer ska då ställas mot behovet av att kontrollera handel med hotade växt- och djurarter. Naturvårdsverket bedömer i sin vägledning att det finns starka skäl att öka kontrollen av handeln med levande CITES-listade arter, och att dessa skäl väger tyngre än det enskilda intresset av att få handla fritt med arterna." Jag tycker inte att ovanstående är tillämpbart på odling av stenkoraller. Svenskodlade koraller skadar inte artens förekomst i naturen; tvärtom bör svensk odling uppmuntras, eftersom den kan minska efterfrågan på vildfångade koraller. Samtidigt uppmuntrar CITES självt kontrollerad handel med vildfångade koraller, eftersom exportnationerna då ser ett värde i att bevara sina korallrev. Hårdare regler för korallodling i Sverige riskerar att skada svensk akvariehobby, vilket i sin tur kan påverka exportnationernas korallnäring (och på sikt deras naturskydd) negativt. Hårdare regler för svensk akvariehobby skulle alltså motverka CITES i detta avseende.

Hur har då NVV tänkt kontrollera allt detta? Konsekvensanalysen skriver: "För att kartlägga förekomst av uppfödning, odling och försäljning av CITES- listade arter krävs att länsstyrelserna aktivt söker kontakt med hobbyutövare och personer eller verksamheter. Kartläggningen bör även omfatta personer eller verksamheter som är aktiva på Internet med annonsering eller förmedling av CITES-arter." Ovanstående låter väldigt omfattande, men i praktiken är det tydligen bara ett fåtal personer man räknar med att hitta: "Enligt Naturvårdsverkets uppskattning kan det röra sig om 5-10 personer per län som kan påträffas genom en sådan kartläggning." Observera att dessa 5-10 personer är uppfödare av ALLA typer av listade växter och djur, inte bara stenkoraller.

Att NVV skriver "avkommor från egna exemplar" tror jag är för att skilja från exemplar som "köps enbart i syfte att de ska säljas vidare". Det borde alltså vara hobbyverksamhet när man beskär en växande moderkoloni i sitt hobbyakvarium enstaka gånger per år. Men om man (flera gånger per år) köper koraller bara för att stycka upp dem och sälja vidare samtliga delar så vill NVV ha tillstånd.

"En förutsättning för att tillstånd inte ska krävas enligt artskyddsförordningen är dock att verksamheten bara omsätter något enstaka exemplar per år" Jag tror att "enstaka exemplar" i citatet syftar på punkt 2 i kriterierna (stycket ovanför), där det står: "Verksamheten omsätter betydande belopp via inköp och/eller försäljning av levande exemplar, även om antalet exemplar inte är så stort. Antalet ska dock vara fler än ”enstaka”." Kanske NVV menar att hobbyister får omsätta betydande belopp, men bara om det gäller enstaka exemplar per år. Även med tanke på Problembeskrivningen (i Konsekvensanalysen): "Det förekommer att privatpersoner i Sverige handlar med ett så stort antal exemplar av främst CITES-listade arter att det rimligen inte kan antas ske enbart inom ramen för den egna hobbyn. Som exempel kan nämnas att en person vid ett dokumenterat tillfälle har fört in 96 ormar, 150 andra reptiler, 50 amfibier och 100 spindlar från ett utomeuropeiskt land till Sverige." så verkar kravet på "enstaka exemplar" en smula drakoniskt --är detta verkligen vad NVV menar? Vad gäller fortsättningen i ditt citat: "och att dessa är avkommor från egna exemplar." tror jag det syftar på punkt 1 i kriterierna: "Levande exemplar köps i syfte att de ska säljas vidare." Jag tolkar det snarare som att man inte får köpa en korall enbart för att dela upp den och sälja vidare fraggarna.

Jag tror ni tolkar texten onödigt pessimistiskt. Ur Naturvårdsverkets vägledning: Detta är väl inget hobbyutövare gör per definition? Detta låter inte heller som något hobbyutövare gör. Vad som är "betydande belopp" framgår iofs inte, men i Konsekvensanalysen nämns "uppfödning av sällsynta papegojor, där en enda fågel kan säljas för 50 000–100 000 kr". Sådana belopp omsätter väl inte hobbyakvaristers fraggar (i dagens penningvärde)? "Omfattande byteshandel" låter inte heller som hobbyutövning. Hur stor "omfattande byteshandel" är framgår iofs inte, men Konsekvensanalysen exemplifierar "stort antal exemplar" med "att en person vid ett dokumenterat tillfälle har fört in 96 ormar, 150 andra reptiler, 50 amfibier och 100 spindlar från ett utomeuropeiskt land till Sverige". Vilken hobbyutövare byter 396 korallfraggar på en och samma gång? Detta gäller inte heller hobbyutövare per definition. Hur "syftet med verksamheten" definieras framgår iofs inte. Ovanstående gäller alltså vad som SKA kräva tillstånd, men man nämner också vad som INTE ska kräva tillstånd: Uppenbarligen är det en ganska stor gråzon mellan "enstaka exemplar" och "96 ormar, 150 andra reptiler, 50 amfibier och 100 spindlar", så där kan det kanske vara bra med ett klargörande från Naturvårdsverket. Som hobbyutövare kan vi då påpeka att det är normalt att få ett visst antal fraggar (hur många?) från ett korallkar (hur stort?) per år. Man kan kanske även diskutera om en fragg ens är att betrakta som "avkomma"? Kanske något enstaka fraggningstillfälle per år är en mer passande motsvarighet för koraller (även om det skulle generera sammanlagt 100 fraggar från alla moderkolonier)?