Christian J

Luft som en människa kan andas borde väl fungera utmärkt? Däremot kanske kvalitén sjunker inuti ett lufttätt sumpskåp, men då får man nog problem med mögel inuti skåpet också.

Angående fosfatbindare har det diskuterats om aluminiumbaserade kan påverka koraller, se t ex http://www.advancedaquarist.com/2003/7/chemistry vilket förnekas här: http://www.seachem.com/phosguard.php Här nämns att järnbaserade teoretiskt kan ta upp olika spårämnen och kanske även påverka koraller: http://reefkeeping.com/issues/2004-11/rhf/

Var det inte samma video som nämnde att olika kolsorter är bra på att ta upp olika typer av ämnen? Här är en artikel om att aktivt kol (specifikt "granulated active carbon", GAC --vad heter det på svenska?) orsakar HLLE (hålsjuka): http://www.advancedaquarist.com/blog/activated-carbon-affirmed-as-causative-agent-for-hlle-disease så det kanske är bättre att använda andra typer av aktivt kol (vilka?).

Det låter ju helt idealiskt! :-D Är du säker på att det svalde det också? Fast man borde väl kunna se om gröna fragment följde med ut genom gälarna.

Oftast brukar akvaristiksidor skriva att Valenciennea och andra sandvändande gobies i naturen enbart äter smådjur de hittar i sanden. Men några forskarstudier jag hittade skriver att även detritus utgör en stor del av deras maginnehåll: Däremot nämner följande inget om detritus hos Valenciennea: Man bör kanske också ha i åtanke att bara för att fisken äter detritus så innebär det inte nödvändigtvis att den utvinner någon större mängd näring därifrån. Däremot kanske detritus gör nytta för matsmältningen på andra sätt? Min egen begränsade erfarenhet är att sanden ser renare ut med en Valenciennea, men jag vet inte om det beror på att den verkligen äter upp detritus, begraver den under ett lager ren sand eller sprider ut den i vattnet.

Här är ett koltest, om det är bra vet jag inte: https://web.archive.org/web/20110917170247/http://www.pets-warehouse.com/carbon.html

Läste förresten någonstans att döende svampar kan frigöra giftämnen, dessa kan väl inte fosfatbindare avlägsna så vattenbyten kanske är bättre av den anledningen. Kanske även kolfiltrering.

Innebär detta att kalkbindningen i stenkoraller kan förbruka ungefär lika mycket alkalinitet som den vanliga bakteriella nedbrytningen i akvariet (av t ex fiskarnas exkrementer)?

Frågan är varför värdet plötsligt stigit de senaste 6 månaderna, detta trots att jag började sätta i fisk under samma period. Å andra sidan tog jag bort mycket blågröna alger i somras, kanske det har minskat den bakteriella nedbrytningen såpass mycket att det gett en nettoökning. Har tyvär inte antecknat ifall jag ändrat mängden kalciumhydroxid och/eller färdigt kalkvatten. Det senare varierar ju med avdunstningen, som i sin tur verkar variera med luftfuktigheten.

För mig steg fosfathalten till 0,25-0,5ppm första månaden, vilket säkert bidrog till väldigt kraftig algväxt eftersom jag väntade för länge med att använda fosfatbindare. Många vattenbyten kan säkert också fungera men verkar mycket jobbigare. "Kurering av sten": https://reefbuilders.com/2007/06/18/cycling-curing-live-rock-for-saltwater-aquriums/ http://www.livestockusa.org/CURING.html Fripassagerare på stenen: http://www.lionfishlair.com/hitchhikers-guide/ http://chucksaddiction.thefishestate.net/hitchhikers.html

Kjell verkar fortfarande ha, även om den är tillfälligt slut i onlinebutiken. Men den kanske kommer in igen, eller finns i lokala butiker? https://www.kjell.com/se/sortiment/el-verktyg/el-produkter/starkstrom/grenuttag/jordat-grenuttag-med-separata-brytare-6-vags-p37956

Såg till min förvåning att dKH stigit från 8 till 12 det senaste halvåret. Mitt andra akvarium visar 7dKH, så jag tror att testet (JBL) fortfarande är OK. Jag tillsätter kalkvatten men har inga koraller och matar mycket sparsamt, kan det vara orsaken? Kalkhalten ligger mellan 400-440ppm (Salifert, mätte slarvigt).

Nu täcks stora delar av botten av ett 1cm tjockt lager trådalger. :-( På själva stenen växer det inga nya grönalger. Kanske algätarna betar där, sedan blir deras exkrementer till gödning för algerna på sanden? Jag har inga koraller som skulle kunna konkurrera om näringen (men jag kanske borde? Har avvaktat just pga algproblemen), däremot har jag en ATS med dålig tillväxt. Kanske lika bra att suga upp all sand, vet inte vilka algätare som skulle kunna hålla efter efter den här tillväxten. Jag har nu en Zebrasoma, en Blenniella, ca 15 eremiter och 10 snäckor. Har även skaffat en sandvändare i förhoppningen att den skall begrava algerna innan de hinner växa till sig (sedan skulle min sandsjöstjärna teoretiskt kunna äta upp de begravda algerna), även om det kanske är lite sent påtänkt. Äter sjöborrar alger från sandbotten?

Clowner och damseller blir ofta aggressivare när de växer upp, så kanske de hittills lyckats upprätthålla en slags inbördes jämvikt och avreagerar sig på nykomlingen istället? Om detta stämmer kanske du kan vänja de gamla fiskarna vid nykomlingar om du t ex använder en "skyddsbur" i början. Men om de etablerade fiskarna inte är fullvuxna ännu kanske de blir aggressivare med tiden, och börjar till slut även ge sig på varandra. Speciellt damsellerna borde kanske börja bråka med sina artfränder, men det varierar nog mycket beroende på art. Enligt https://reefbuilders.com/2014/10/10/reef-nuggets-1-damsels-disguise/ skall den svartvitrandiga Chrysiptera tricincta vara mycket fredligare än Dascyllus-arterna med liknande utseende.

Jag använder droppmetoden. Först häller jag bort det mesta av vattnet i burken med snäckorna, därefter en droppe per sekund första timmen och kanske två per sekund nästa timme. Jag vet inte om snäckor är känsliga för kyla under transporten (en del arter lär tvärtom föredra kallare vatten än vi brukar ha i akvarier), men det skadar kanske inte att använda något isolerande t ex en kylväska för säkerhets skull? Kan de befintliga snäckorna ha vant sig vid långsamt stigande koncentration av något skadligt ämne i akvarievattnet, medan nykomlingarna chockas och dör?

Eller så kan man sätta den i en bur/plastkorg i akvariet någon vecka, då kan de andra fiskarna dessutom vänja sig vid åsynen, och den nya fisken kan få en uppfattning om akvarieinredningen.

Konstigt att de gamla fiskarna inte slagits med varandra. Sattes alla i samtidigt, eller sattes de aggressivaste fiskarna i sist? Har de kanske växt till sig med tiden? Får de tillräckligt med mat till vardags?

Vad jag hört skall sjöborretaggar (på människor) vara väldigt svåra att dra ut, försöker man bryts de bara av. Så antingen får man göra ett större kirurgiskt ingrepp eller vänta tills kroppen brutit ner taggfragmenten på egen hand. Fiskar är nog omöjliga att operera om man inte sövt ner dem först.

Jag skulle vara lite orolig för att samma incident som skapat sprickan även orsakat utmattning (osynliga försvagningar) i det omgivande glaset, vilket kanske en dag får akvariet att spricka. Men sannolikheten för detta är väl dessvärre omöjligt att uppskatta. Kanske glasmästaren vet.

Jag har något liknande på en sten. Det verkar vara en tålig mussla eftersom den överlevt både inkörningen och min sparsamma utfodring de senaste 1,5 åren. Bredvid den på stenen sitter en mindre mussla med plattare skal, som är inte är delvis inbäddat i stenen. En yngre individ av samma art?

Har något liknande på en sten, tycker också att det verkar vara en mussla.

Adressen chucksaddiction.com fungerar inte längre, istället kan man hitta sidan här: http://chucksaddiction.thefishestate.net/

Är det någon annan fisk som jagar bort den, eller håller den sig undan frivilligt?

Jag tycker det ser fint och naturligt ut.

Legobitar bör väl tåla att små barn stoppar dem i munnen, så jag har svårt att tro att de inte är livsmedelsklassade eller motsvarande.