Christian J

Vad jag hört skall sjöborretaggar (på människor) vara väldigt svåra att dra ut, försöker man bryts de bara av. Så antingen får man göra ett större kirurgiskt ingrepp eller vänta tills kroppen brutit ner taggfragmenten på egen hand. Fiskar är nog omöjliga att operera om man inte sövt ner dem först.

Jag skulle vara lite orolig för att samma incident som skapat sprickan även orsakat utmattning (osynliga försvagningar) i det omgivande glaset, vilket kanske en dag får akvariet att spricka. Men sannolikheten för detta är väl dessvärre omöjligt att uppskatta. Kanske glasmästaren vet.

Jag har något liknande på en sten. Det verkar vara en tålig mussla eftersom den överlevt både inkörningen och min sparsamma utfodring de senaste 1,5 åren. Bredvid den på stenen sitter en mindre mussla med plattare skal, som är inte är delvis inbäddat i stenen. En yngre individ av samma art?

Har något liknande på en sten, tycker också att det verkar vara en mussla.

Adressen chucksaddiction.com fungerar inte längre, istället kan man hitta sidan här: http://chucksaddiction.thefishestate.net/

Är det någon annan fisk som jagar bort den, eller håller den sig undan frivilligt?

Jag tycker det ser fint och naturligt ut.

Legobitar bör väl tåla att små barn stoppar dem i munnen, så jag har svårt att tro att de inte är livsmedelsklassade eller motsvarande.

Mantisräkor brukar ge ifrån sig knäppljud (men det finns det även andra arter som kan göra). De kan vara väldigt snabba, man ser bara en liten mörk suddig skugga som blixtrar förbi. Hittar du en så är det bara att plocka ur stenen den gömmer sig i, och sedan skrämma ut den ur stenen t ex genom att spruta in någon obehaglig vätska.

30 liter är så litet så stenarna kan väl inte heller vara särskilt stora/tunga? En levande sten på t ex 1kg blir inte så tung under vatten. Jag tror inte det är någon fara alls.

Fast när det handlar om akvarier kan det ju vara frågan om en smäll när en tung sten slår mot ett hårt sandkorn, och även om rutan klarar själva smällen så kanske den försvagats tillräckligt för att tyngden av vattnet spräcker den. Men jag håller med om att det låter osannolikt, särskilt med 10mm glas. Kanske mindre akvarier är känsligare, t ex är 100-liters kar små nog för att ha ganska tunt glas men kan ändå rymma relativt stora stenar.

Frågan är om det går att veta säkert att det berott på ett sandkorn. Blir det alltid stjärnformade sprickor som Lasse skrev? Svårigheten är väl att få bort alla sandkorn om man vill flytta en sten till en ny plats...

Det misstänker jag med. Möjligen att en fallande sten (eller ett helt stenröse som rasade ihop) skulle kunna utsätta ett sandkorn för motsvarigheten till ett hammarslag, fast en spetsig sten borde väl vara lika farlig, som Bygert skrev.

Har den fungerat tidigare? Om det är en lång slang kan det ta några sekunder innan vattnet har pumpats hela vägen. Kolla även så att slangen inte har veckats (iofs osannolikt pga dess styvhet) eller att den inte korkat igen med kalkavlagringar om du använder kalkvatten.

Vad jag vet är sandkornen mycket hårdare i sandsorterna som brukar användas i sötvatten, vilket kanske gör att de lättare kan spräcka glas genom punktbelastning om det ligger mycket sten ovanpå. Likaså är många typer av sten (t ex granit) väldigt tung. Men i saltvatten är både levande sten och korallsand mycket mjukare. Så frågan är hur stor risken för glasbrott egentligen är, såvida man inte har höga stenrösen som rasar ihop? Jag tycker oavsett inte att man skall stapla stenar på varandra som ett röse, det ser mer naturligt ut om man monterar ihop dem med lim eller plaströr, eller lägger alla stenar på botten.

"Denna produkt finns inte längre i lager" :-( Det verkar iaf finnas för akvariebruk, bara att leta vidare...

Om golvet var ojämnt och bänken rak så borde inte bänken stå på alla benen. Om du däremot byggde bänken på plats, så kanske du kompenserade för ojämnt golv under själva tillsågningen? Då borde den bli jämn på ovansidan i slutändan ändå. Menade du MDF-skiva ovanpå bänken? Är inte den skivan lite flexibel, så att den formar sig efter underlaget av sin egen tyngd? Isf borde det ändå gå att se (grovt) om den är plan eller skruvad med ett spänt snöre diagonalt över akvariebotten. I värsta fall skulle du kunna skruva loss bänken från väggen, lyfta den med domkraft och sedan sätta kilar under benen. Men beroende på hur många ben den har kanske det blir svårt att höja varje ben exakt, kanske spelkort (plastbelagda/vattentåliga) är bättre än kilar.

Sant. :-) Jag menade att tidsangivelserna för Cryptocaryons livscykel, som TTM bygger på, kommer från ett fåtal studier på bland annat matfisk (kanske inte mestadels matfisk, som jag skrev förut).

Om jag förstått tråden rätt så fick fiskarna först prick i huvudkaret. Efter TTM flyttades de sedan till ett karantänskar, där de nu fått prick igen. Varifrån kommer siffran 90 dagar? 72 dagar är den längsta kända tiden vad jag vet, källan som alla andra citerar skall vara https://dx.doi.org/10.1023%2FA%3A1018360323287 (ej gratis, så jag har inte läst den).

I teorin är det effektivt... Dock verkar denna teori bygga på ett fåtal studier av mestadels matfisk, så jag skulle inte bli förvånad om det finns varianter av prick som avviker från det förväntade tidsschemat. Det är nog lätt att misslyckas pga kontaminering. Jag undrar t ex om inte cystor kan lossna från en hink (pga vattenrörelse från pumpen, fisken eller akvaristen?) och sedan följa med en håv/durkslag eller fisk vid hinkbyte?

Var fick ni tag i väteperoxid? Apotekens verkar innehålla tillsatser.

Jag tror det beror lite på vilket inkört kar stenen kommer från. I värsta fall kanske den innehåller både oönskade organismer som Aiptasia och rester av mediciner (koppar). I bästa fall slipper du inkörningsperioden i det nya karet, men sätter du i fisk tidigt finns risken att de smittas med Cryptocaryon från det gamla karet genom cystor på stenen (det senare har bara betydelse om du strävar efter att vara 100% fri från Cryptocaryon, vilket många inte bryr sig om). Sten från en akvarieaffär är oftast "kurerad", vilket förhoppningsvis innebär att den (till skillnad från icke kurerad, färsk sten) inte läcker fosfat eller innehåller oönskade organismer. Men ibland kan "kurerad" i praktiken innebära att nästan allt högre liv på stenen har dött, även sånt som man kanske skulle vilja ha kvar. Bakterier och kalkalger bör däremot återvända i sinom tid.

Här är några artiklar med både praktiska och estetiska tips: https://web.archive.org/web/20121213175319/http://www.reefsmagazine.com/forum/reefs-magazine/100520-aesthetics-aquascaping.html https://web.archive.org/web/20120115151607/http://www.reefsmagazine.com/forum/reefs-magazine/111388-aesthetics-aquascaping-part-2-a.html https://web.archive.org/web/20121124021247/http://www.reefsmagazine.com/forum/reefs-magazine/119589-aesthetics-aquascaping-iii.html http://www.tcmas.org/article_aquascaping_part1.php http://www.tcmas.org/article_aquascaping_part2.php

Alternativt skulle man kunna skaffa en glasros/majano-ätande filfisk/pepparmintsräka samt köra fosfatremover (med reservation för att kanske inte alla djur äter glasrosorna). Men om det bara är en mindre mängd sten kanske det är enklast och lika dyrt att sälja den och köpa ny.

På vilket sätt är den dålig?