Christian J

Jag menade mer att om man vet att ett foder ackumulerar oönskade ämnen, och man trots det vill fortsätta använda fodret, så kanske lösningen (t ex vattenbyte) tar hand om diverse oönskade ämnen i kranvattnet på samma gång. Men det beror såklart på hurpass "giftigt" fodret är i förhållande till kranvattnet. Lägg till det alla ämnen vi inte känner till. Gör man ingenting kanske akvariet kraschar på grund av tillsatser långt innan kranvattnet hunnit leda till problem. Som ett avskräckande exempel använde jag under ca 2 års tid ett flytande kalciumpreparat utan att göra några riktiga vattenbyten. Tyvärr saknades innehållsdeklaration, så jag har ingen aning om vad preparatet innehöll (kalciumklorid kanske) eller hur det påverkade jonbalansen i akvariet. Akvariet fungerade bra tills jag avvecklade det, men så här i efterhand är jag ganska säker på att det där preparatet hade ställt till problem förr eller senare, men säkert långt före det obehandlade kranvattnet jag använde till avdunstningen.

Hur mycket skadliga ämnen kommer egentligen "bra kranvatten" att ackumulera i akvariet på längre sikt om man jämför med andra tillsatser (t ex foder, kalciumtillskott och spårämnen)? Innehållet i kosttillskott för människor lär ofta avvika väldigt mycket från de angivna värdena på förpackningen, så jag skulle bli förvånad om akvaristikprodukter är ett dugg bättre (när de alls har en innehållsdeklaration). Om man hypotetiskt antar att "bra kranvattens" ackumulering är försumbar jämfört med andra tillsatser, så framstår osmos som en lite onödig åtgärd i mina ögon. Djuren i akvariet kommer då troligen att förgiftas av ämnen från någon annan tillsats innan kranvattnet hunnit åstadkomma någon skada. Osmos verkar även lite onödigt om vattenbyten räcker för att förhindra eventuell anrikning. Vissa problemämnen går ju att testa, men generellt misstänker jag att vi oftast inte har en aning om vad som ackumuleras akvariet eller hur stor inverkan det har på sikt, så om man inte vet säkert att man behöver osmos för ett speciellt ändamål (t ex hålla nere kisel) så kanske det är säkrare att byta vatten istället? Med vattenbyten minskar man ju bort allt som anrikats, även sånt man inte ens känner till och sånt som kommit in på andra vägar än genom kranvattnet.

Observera att Danne troligen inte menade aktivt kol när han skrev "kolkällor" ovan, utan snarare vodka eller liknande tillsatser som används för att reducera nitrat och fosfat. Aktivt kol används för absorbera gifter och gulämnen.

Jag köpte väteperoxid på apoteket, men såg först nu att olika tillverkare tillsätter olika stabiliseringsmedel: Unimedic innehåller "dipicolinsyra" (Dipicolinic acid?) medan APL verkar innehålla fenacetin och fosforsyraderivat. Vågar man använda det i akvariet? Finns det helt ren väteperoxid? Man kanske åtminstone kan använda den som test utanför akvariet, för att se om det är spirulina eller annan cyano. Hur skall man gå tillväga i så fall (koncentration/tid)?

Till mitt akvarium på 90-talet använde jag Göteborgs kommunala kranvatten utan osmos, och bytte bara 10% av vattnet sammanlagt under de fem år akvariet var igång. De sista två åren hade jag en Acropora-koloni med väldigt god tillväxt, säkert ingen känslig art men ändå...

Det verkar vara stor skillnad på spirulina och annan cyano: -Om spirulina kan leva enbart av aminosyror (har du tillsatt något sådant, t ex för korallerna?) så gör nog vattenbyten och/eller fosfatremover varken till eller från. Oavsett så verkar du inte ha någon särskilt hög fosfatnivå i ditt akvarium. -Vanlig cyano avger olika gifter (cyanotoxin), kanske dessa hämmar tillväxten av andra alger eller påverkar djuren negativt. Aktivt kol verkar kunna avlägsna åtminstone en del, kanske även ozon hjälper mot gifterna?

Att spirulina kan växa i akvarium var nytt för mig. Om jag förstått den länkade forumtråden rätt så räcker det med aminosyror för att få tillväxt, medan det inte ger någon effekt med vattenbyten eller ändrad fosfat- och nitrathalt? Men varifrån kommer aminosyrorna från, någon speciell sorts foder/tillsats?

Jag blev lite orolig när jag gjorde ren rutorna idag. Många med mig använder en nylonstrumpa hängande i akvariet till fosfatbindare, aktivt kol och liknande filtermedia. Men tänk om man råkar förstöra strumpan med t ex en rakbladsalgskrapa så att allt filtermaterialet kommer ut i akvariet och hamnar i sanden? Går det i så fall överhuvudtaget att avlägsna det ur akvariet igen, eller måste man kasta all sand?

Blir det någon mognad att tala om i en sandbotten om den inte är DSB-djup? Men man kanske inte skall göra rent sanden så länge det inte "behövs", och då bara en del i taget. Fast om man redan har dino... Annars verkar det som om Richard_22 har cyano nu istället för dino (efter en ofrivillig mörkläggning)?

Du skrev att algerna kommit tillbaka, vilket lät som att de varit borta ett tag. Senaste inlägget innan dess var från april... Ja du kanske inte skall tvätta all sand på en gång för säkerhets skull. Alternativt skulle du kunna tvätta sanden i akvarievatten om du ändå tänkt göra ett vattenbyte. Jag har finkornig sand som är helt omöjlig att "dammsuga" i akvariet eftersom den väger för lite, inte ens en PET-flaska monterad på en hävertslang hjälper. Istället sög jag avsiktligt upp sanden med hävertslang i en hink. Sedan väntade jag någon minut tills detritusen sjunkit till botten i hinken, innan jag hällde tillbaka det relativt rena hinkvattnet i akvariet. Därefter spolade jag sanden i hinken med sötvatten (i badrummet) tills sköljvattnet såg rent ut. Slutligen hällde jag tillbaka den rena sanden i akvariet. Har du grövre grus kanske du kan ösa upp det istället för att använda hävert, men då är det nog mer effektivt att dammsuga gruset direkt i akvariet istället. Eventuellt skulle du kunna virvla upp detritus från gruset direkt i akvariet och sedan köra kraftig vaddfiltrering tills akvariet klarnar (gör rent vadden efteråt).

Kanske det inte räcker att enbart tvätta sand med algväxt på, utan även det material som döljer sig nere i sanden (även under sandytor där inga alger växer)? En förklaring skulle kunna vara att det finns för mycket näring i sanden (även om akvarievattnet verkar näringsfattigt i vattentester), och när sedan näringsämnena i sanden sipprar ut tas de direkt upp av algerna. Så man kanske måste tvätta nästan all sand om denna teori stämmer.

Har de varit borta sedan april?

Att olika problemalger avlöser varandra tyder på någon bakomliggande störning. - Hur länge har akvariet varit igång? Kanske inkörningen fortfarande pågår. - Har du gjort några större förändringar alldeles innan algerna dök upp (djur/sten/foder/tillsatser/teknik/skötsel)? - Hur mycket av sanden tvättade du? Kanske all sand måste tvättas (men inte samtidigt). Blev tvättvattnet smutsigt? - Det är inte omöjligt att ständiga åtgärder för att bekämpa algerna utgör störningar i sig, vilket ofta gynnar just problemalger. Så förutsatt det inte är något konstaterat fel på akvariet, testa att inte göra någonting alls under några månader. Akvariet kanske bara behöver stabilisera sig. Jag har för övrigt liknande algproblem. Fick dinoflagellater för första gången i höstas, kort efter att jag skaffade en sandätande goby. De första dagarna virvlade fisken upp en hel del bottensand, samtidigt luktade det tillfälligt unket/mögligt(?) alldeles över akvariet. Kort därefter fick jag en kraftig uppblomstring av dino, det låg rentav klumpar och flöt på vattenytan på kvällarna. Fisken dog efter ett par månader, dinoflagellaterna stannade kvar ett par veckor till samtidigt som alla möjliga andra alger också växte (kalkalger, trådalger, caulerpa, kulalger, röd cyano, grön cyano). Plötsligt försvann dinon inom loppet av några dagar, istället har stora mängder grön cyano gradvis tagit över under våren. Senaste två veckorna har jag provat att tvätta delar av sanden i sötvatten (tvättvattnet blev väldigt smutsigt), får se om det får någon effekt.

Nu har fisken gått 3 veckor utan nya prickar, så jag släppte ut den ur buren på prov.

Vad tror ni om att sänka temperaturen? Då minskar avdunstningen och sötvattensreservoaren räcker längre. Dessutom sjunker djurens ämnesomsättning, vilket gör att de klarar sig längre utan mat.

Är tanken att kunna fånga upp hela vattenvolymen vid läckage? I så fall måste sargen vara upp till 2,6dm hög om jag räknat rätt (1800l/35dm/20dm) vilket medför en tröskel att kliva över in i rummet. En idé vore att höja golvet och lägga golvbrunn och rör under (mellan det nya och gamla golvet), så slipper du bila.

Idag har fisken gått 14 dagar i en bur uppe vid ytan. Under denna tid har den inte kliat sig en enda gång, och de sista synliga prickarna försvann under första veckan. Skall jag släppa ut fisken i akvariet igen, eller låta den gå kvar i buren lite till? Några teorier: 1. Buren lyckas verkligen hindra nya theronter från att nå fisken. Detta borde gå att testa om jag släpper ut fisken i akvariet igen, så den kan vistas närmare bottnen (där tomonterna antagligen sitter). 2. Fiskens immunförsvar har stärkts under burvistelsen. I så fall borde den inte få nya prickar av att släppas ut i akvariet, såvida den inte upplever akvariet som mer stressande än buren och immunförsvaret försvagas igen. 3. Cryptocaryons livscykel har av en slump befunnit sig i tomont/cyst-stadiet just under de 14 dagar fisken hittills varit i buren. I så fall borde den snart få nya prickar, även om den stannar i buren. Denna teori stämmer dock inte riktigt tidsmässigt med den föregående cykeln, då fisken hade prickar en hel vecka innan den sattes i buren, och kliade sig två veckor innan.

Ser att GHL Mitras inte har nämnts i tråden. Jag köpte dessa eftersom de verkar ge mindre skuggning och discoeffekt än de flesta andra LED-belysningar (har dock ej jämfört). Färgblandning åstadkoms genom att sätta dioder av olika färg tätt ihop i kluster utan linser, skuggning undviks genom att placera klustrena så långt isär från varandra som möjligt. PC-editorn känns lite halvfärdig men funkar, även om USB-sladd krävs (iaf på mina). Programmering via knapparna på lamporna är omständligt. Hybridramper är nog bäst, men jag ville slippa rörbytena.

Det gröna? Det ser ut som den här kalkalgen http://www.masa.asn.au/masawiki/index.php/Neomeris

Jag provade att öppna luftskruven helt, och nu efter en vecka verkar det fungera aningen bättre: mer men tunnare avskum, mindre beläggning i stigröret och kanske mindre sega bubblor som blockerar. Även vattennivån kan påverka skummet enligt den nya versionen av manualen.

Fast någonstans borde väl denitrifaktion äga rum (eftersom nitrathalten inte ökar i vattnet)? Men kanske inte långt inne i stenen. Ja det finns säkert bättre metoder, så det är synd att tvingas kompromissa med aquascapen bara för att få plats med mer sten för vattenreningens skull. Om du menar djupt inne i stenen kan jag hålla med, men att sådana bakteriepopulationer dör ut skall väl inte ses som något negativt? När de brutit ner de döda organismerna har de ju fullgjort sitt syfte och behövs inte mer. Det sägs ofta att fosfat i akvarievattnet på något sätt kan lagras i levande sten (även i gamla, inkörda akvarier), för att senare frigöras igen om fosfathalten i det omgivande akvarievattnet sänks (t ex genom vattenbyten). Jag vet inte om det stämmer, eller hur det isf går till (det kan knappast vara genom diffusion, eftersom stenens volym är försumbar i förhållande till akvariets), men om det är sant borde det väl äga rum under kureringen också?

Enligt mina gamla anteckningar hade jag ett par 1993, tydligen gav de sig på en Fromia-sjöstjärna efter 2-3 månader men inget annat. Jag hade bla kolonianemoner, skivanemoner, mjukkoraller, Tridacna, LPS och SPS vid samma tid, dock ej Acropora. Räkorna levde bara ett halvår, kanske fick de för lite mat eller så blev de dödade av någon (t ex en liten mantisräka som jag gärna gav skulden för allt).

Är det Rhynchocinetes durbanensis du tänker på? Annars finns det många fler arter i samma släkte, kanske samtliga kallas kamelräkor (eller Dancing shrimp) om de förekommer i handeln. Intrycket jag får är att de rör koraller om den inte hittar någon annan mat, men det kanske även skiljer mellan olika arter i släktet: "We recommend to keep the shrimp separately in another tank, because the shrimp will eat the coral tissue as well after all flatworms, eggs and snails are eaten." http://www.korallen-zucht.de/pages-en/service/flatworm-and-monti-snail-eaters.html "this is a poor choice for the reef aquarium, as it will feed upon coral polyps besides scavenging for other available foods. If you insist on keeping it in a reef aquarium, shrimp pellets dropped in the camelback’s vicinity just prior to the system lamps shutting down for the day will serve as a hedge against that behavior" http://www.tfhmagazine.com/details/marine-invert/rhynchocinetes-durbanensis.htm

På http://reefrocks.net/index.php?option=com_content&view=article&id=48&Itemid=59 skriver de att själva stenen "has been formed by the release of gas pockets created by the decay of living organisms", kanske fosfaten kommit från dessa organismer? Men denna typ av sten verkar alltså inte ha bildats av koraller och har aldrig varit "levande sten", den är bara lik till utseendet. På https://www.reefcleaners.org/aquarium-store/florida-reef-rock-30lbs-free-shipping säljer de sten som är "mined from an ancient reef 30 miles inland", och som behandlats med "a long soak in a deep water well to prevent leaching of phosphates", så jag antar att fosfat följt med den nyss uppgrävda stenen, men varifrån det kommer vet jag inte. Det kanske är gödsel från jordbruket... Vad gäller "riktig" levande (eller före detta levande) sten kan jag tänka mig att döda maskar och andra djur kan utgöra en fosfatkälla ganska långt in i en sten, men det mesta döda organiska materialet antar jag finns närmare ytan.

Jag med. Fast med en sådan filterbit får man bara nitrifikation. Levande sten kan väl åstadkomma denitrifikation också (även om jag inte vet hur/var)? Här är en skeptisk artikel av Shimek (som jag bara skummat igenom) med tillhörande forumdiskussion (som jag inte läst än): http://reefkeeping.com/issues/2004-05/rs/feature/index.php http://www.reefcentral.com/forums/showthread.php?t=368302