PatriksS

Japp, intressant länk, Mattias, har läst det tidigare, får undersöka flödet något senare. Jag tänkte läsa på lite mer om ljus, men under tiden postar jag för er med rätta tekniska kunskaper och tillgång till lite speciella grejer dessa artiklar: 1. An inexpensive photosynthetic irradiance sensor for ecological field studies 2. Photosynthesis Light Sensor and Meter 3. Construction and Performance of a Sensitive Light Meter for Underwater Use Vad säger ni DIY-are om att slänga ihop en sådan manick? Kan bli en utmaning... (artiklarna i sin helhet kan nog vid behov rekvieras via Raketforskaren om man ber lite snällt)

Hehe, tack Björn, jag har tacksamt emottaggit ett par stycken fullständiga artiklar via forumets artikelnfén (Raketforskaren) som verkar vara högst intressanta, och som jag hoppas återkomma i å det snaraste (bland annat).

Intressant att veta, när vi ändå kollar på ljuset, är att ljuset inte synes direkt påverka (förbättra) kalcifieringen hos korallerna. Tänk på det ett tag: ljuset ökar inte direkt kalcifieringen... Det som ljuset istället gör är att det ökar syreproduktionen, som i sin tur stimulerar ämnesomsättningen i korallen, och som i slutändan leder till ökad kalcifiering. Forskarna såg t ex att kalcifieringen var avsevärt högre i syresatta kärl utan ljus än i icke-syresatta kärl utan ljus. Här är studien. Om någon undrar vad ordet hermatypic betyder i studien (jag undrade i a f) så betyder ordet helt enkelt "revbildande korall med zooxanthellae".

En intressant sak att tänka på i sammanhanget är att det kan vara svårt att diagnostisera ljusbrist hos koraller. Koraller kan nämligen leva på sina samlade reserver ett ganska långt tag, innan reserverna förbrukas och korallen kan dö av ljusbrist. Detta kan ta allt från en månad till nästan fyra månader, och efter en sådan tid så kan man ju bli väldigt förvånad och förvirrad varför en korall, som kan ha levt ett tag, plötsligt går ner sig helt. Här är en studie som åskådliggör detta. Försöksobjekten är bl.a. korallen Pocillopora damicornis och Montipora verrucosa.

Det här vore väldigt intressant att läsa om man hade tillgång till hela artikeln: Simulating light-saturation curves for photosynthesis and calcification by reef-building corals. Bathymetric adaptations of reef-building corals at Davies Reef, Great Barrier Reef, Australia. 2. Light saturation curves for photosynthesis and respiration.

Oj, tack Chrille, du ser, din magic touch gjorde susen!

Innan jag riktigt hade allting klart för mig det här med ljus fick jag reda ut lite begreppsförvirring som härskade i mitt huvud. Lägger ut en liten ordlista som jag skapat för mig själv, korrigera gärna om något inte stämmer. Jag kunde inte lägga in texten som inlägg (någon moderator som kan hjälpa?), varför jag bifogar det som en wordfil. Ljus artikel kompat.doc

Otroligt värdefulla inlägg, stort tack skall ni ha, Daniel och Magnus!! Jag höll på att författa lite mer i ämnet, men det får kanske bli imorgon, råkat ut för en jäklig arbetstopp idag.

Har inte du en liten stenkorall?

Förresten, Mattias, får man fråga dig varför du bytte ljusrören till de blåare? Är du inte rädd för att få för lite ljus i burken?

Jaha, okej, tack! Mmm,,, jag försöker bara förstå hur det kan uppkomma nitratbrist. Antingen innehåller fodret alldeles för lite av nitrat, eller så försvinner nitratet mycket fort, men hur då? Genom att de ämnen som i slutändan blir nitrat tas mycket väl av fisken, genom denitrifikationen i den levande stenen, eller vart? Eller är det också en kumulation av allt det ovannämnda? Vad tror du själv?

Tänkte kolla med alla gamla rävar vad gäller ljuskrav för koraller om man är ute efter tillväxt. Frågan är alltså vad det är för PUR-värde (photosynthetic useful radiation) som krävs för optimal tillväxt hos: a) fotosyntiserande mjukkoraller? fotosyntiserade stenkoraller? Vad gäller makroalger har jag luskat fram att dessa synes trivas i ca 60 - 150 PPFD (uE/s/m^2). Detta är enligt uppgift här. Jag beräknade PUR-värde på ett djup av 28 cm för mitt 37 liters nanokar och hamnade på strax över 80 uE/s/m^2. Detta är alltså ungefär vad som skall kunna nå sandbottnet i mitt kar. Det finns också lite andra, grova, riktlinjer om att kunna använda sig av Kelvin-tal när man eftersöker lampor med mest "bang for the buck", men dessa riktlinjer är kanske förlegade om man istället går på PUR-värden? : Av Doug Wojtczak: http://reefkeeping.com/issues/2002-08/dw/index.php# och även det här, av Anthony Calfo: http://reefkeeping.com/issues/2004-08/ac/feature/index.php Dessa två källor menar lite grovt att lampor med 6 500 K är bäst för tillväxt, men tittar man istället närmare på varje enskild lampa på Daniels blogg och räknar ut PUR-värdet på ett visst djup med hans kalkylator, så kan skillnaderna bli väldigt stora, oavsett färgtemperaturen på lampan. En mycket kall lampa kan alltså ge mycket bättre PUR än en daylight dito. Kolla gärna själva och laborera med olika variabler i kalkylatorn. Bortse gärna helt från den estetiska sidan, alltså vilken färg ni själva gillar.

Mattias, en kort fråga: hur mycket/lite matar du, och med vad, per dag?

Oki, bra. Förresten, det uppmätta värdet på ca 10-20 ppm nitrat: mätte du före eller efter nitrattillsatsen?

Sägs det något på kartongen på JBL-testen huruvida den går att använda i saltvatten? Prova att i ett separat kärl blanda lite vanligt kranvatten + salt tills du får samma salinitet som i ditt kar, och mät vattnet i kärlet för nitratet. Vad får du för värde där?

Det vore av stort intresse om du kunde mäta och posta dina nitrat- och fosfatvärden.

Jag gissar på Monaco, eller Hawai (Waikiki Aquarium)...

Ingvar, har du en tråd där man kan läsa lite mer om ditt kar?

Mattias, vet inte om det här kan vara något: http://www.advancedaquarist.com/issues/sept2002/chem.htm Tio gram Caulerpa i torrvikt är dock en hel del och det kan ta ett tag att dra upp den mängden - om man inte har ett stort system vill säga.

Lasse: att det fungerar med sötvattensgeggan vet tydligen både du och jag, men det bestreds i sin helhet av Peter (Clownen). Min gissning är att han inte är ensam om den åsikten. Därför ville jag tydligt klargöra vad som gäller. Självklart är det att föredra saltvattensgegga, min poäng var bara att visa att det också går med sötvattens dito, särskilt för folk med en tight budget och/eller som har ett sötvattenskar i närheten. Att det är ett verkligt alternativ till saltgeggan. Detta mot bakgrunden av att saltvattensgeggan kräver: - att man känner till någon saltis eller en LFS - att saltisen/LFSen kör med sand/biologiskt filter och inte barebottom - och slutligen att allt detta är någorlunda nära avståndsmässigt Sötvattensgegga är då lättare att få tag på, då det verkar vara att ett vanligt akvarium finns i vartannat hem. Förresten, om vi utgår från Ingvars exempel, kan det bli lite kul matte. Ingvar skaffade sig 400 kg levande sten och 250 kg. När man köper sådana kvantiteter så kan man kanske pressa kilopriset (på en LFS) till säg 100 kr per kilo. Totalt: (400 kg + 250 kg) * 100 kr = 65 000 kr för ett 3 000 liters kar. För ett nano som mitt, säg 30 liter avrundat, dvs. 100 gånger mindre, skulle jag behöva totalt ca 6,5 kg sten/sand. Då kan man inte pressa priset, utan köper för exempelvis 180 kr per kilo (om man köper i affären). Detta blir: 6,5 kg * 180 = 1 170 kr. Om vi utgår att man för de överskjutande 170 kronorna köper lite död sand för 20-25 kr/kg, och seedar sanden med sötfiltergeggan, så har man resterande 1 000 spänn tillgodo att spendera helt fritt: salt/koraller/fisk/utrustning/tillsatser/tester m.m. Det blir liksom inte ett krav att man bara måste ha si och så många kilo levande sten/sand. Att just den kostnad kan räknas bort ur ekvationen när man räknar på hur mycket det kommer att kosta att starta ett saltkar. På så vis blir det kanske mera (ekonomiskt) attraktivt att fler startar med salthobbyn. Nu tycker jag att jag har ältat ämnet tillräckligt, och kommer snart att bli anklagat för att jag prackar på folk sötvattensgeggan, så jag lämnar diskussionen därhän. Jag vill bara understryka att det som jag anfört i tråden är min personliga åsikt, och var och en har naturligtvis all rätt i världen att handla efter sitt eget huvud, jag ber om ursäkt om det hela blev för tjatigt.

Andreas: Jag såg inte att du kör med skummare. Enligt min uppfattning är det i ditt fall lite kontraproduktivt att köra skummare samtidigt som du tillsätter bakteriegegga. Geggan skummas ju ut nästan samtidigt som du tillsätter den (jämför folk som kör med vodka/socker och skummar ut bakterier). Kör du med skummare kan du - som Lasse redan framhållit - klara dig utan massa bakterier i början. Vad gäller Ingvars första experimet med kompostjord. Jag kan inte uttala mig om just hans experiment, eftersom han synes vara upptagen/bortrest och inte kan lämna närmare upplysningar om hur (och om) han preparerat kompostjorden på något sätt, men jag kan uttala vad som gäller rent allmänt. Så här ligger det till. Man brukar direkt avråda från att använda organiskt näringsrikt jord. Detta p g a den mycket överhängande risken för ammoniumtoppar/nitrit. Att använda sig av jordtricket rekommenderas först för det fall man inte har tillgång till en vanlig filtergegga. Detta trick fungerar dock under följande förutsättningar: 1) att man tar organiskt fattigt jord, alltså ej berikat trädgårdsjord eller kompostjord 2) att jorden prepareras med kraftig genomluftning i en hink i två veckor, för att få till en nedbrytning av organiken och lufta ut det mesta av ammoniaken, samtidigt som bakterierna förökar sig där. I slutändan liknar jorden som genomgått sådan behandling i mångt och mycket filtergeggan. Jorden som förbereds på det sättet brukar kallas för jordslurry, och blandas lite med bottensubstratet när man startar upp ett akvarium. Den kan naturligtvis silas och hällas i lite som en helt vanlig bakteriekultur varje dag. Som vanligt gäller det att inte "overdo it", dvs. att inte ta för mycket jord när man blandar den med sanden. Lagom.

Koolt!! Då betyder det att man inte behöver mata så mycket de första dagarna, utan de överlevande 30-40-procenten kan konsumera de bakterier som inte klarat "flytten"? Och det innebär då att det mycket väl går att använda sötvattensgegga i ett saltkar. Även om det blir ett visst bortfall så är det i princip skit samma, för man kan hämta mera om det skulle behövas.

Jo, men cyano är inte alger. Att nitratbrist kan ge cyano håller jag helt med. Det som jag försökte skriva ovan var att jag inte såg några algproblem vid högre fosfatvärden, som hos mig är 1 ppm. Jag menade - i vart fall för min egen del - att man inte borde vara så anal med att hålla efter fosfatet, att man inte behöver sänka den med alla medel. Med ett sådant synsätt slipper man problemet med att vara orolig för att fosfatet sänks alldeles för mycket. Och det här med brunalger - precis, jag ser brunalger även hos de som kör med osmos, rowa, skummare osv.

Om detta stämde skulle även jag känna mig mycket uppgiven. Turligt nog ser inte jag något samband mellan alger och högre nitrat/fosfat. I min gamla burk hade jag, efter alla experiment, 70 ppm nitrat och 1 ppm fosfat. Inga alger på stenar, bara brunalger/gröndammalger på rutan, och två små områden med ledsna trådalger. I min nuvarande burk har jag ca 10-25 ppm nitrat och ca 0,03 - 0,1 fosfat. Här är det bara brunalger på rutorna och lite på sanden. Brunalgerna/kiselalgerna på rutorna är förresten inget man egentligen borde vara bekymrad över. De är goda alger eftersom de är oftast mycket lätta att skrapa bort (egentligen bara vifta med tandborsten) än gröna dammalger. Randy Holmes-Farley har en bra artikel om detta. Hos mig ser rutorna ungefär som på hans senare bilder.

Enligt min uppfattning - ja. Hur vet du när du pressat för långt när den är omätbar med våra hobbykits?