jonasroman

men vart det tar vägen...det är väl alltid som bakteriemassa om vi nu pratar om kolkällemetoden...och sedan skummas bakterierna ut, alternativt då o då avlägsnas mekaniskt som tex när man gör rent biofiltret. Biomassan måste ju ngn gång lämna karet, via direkt rengöring, byte av mekaniska filter samt skumning. Det finns ju utöver detta bara ett enda sätt på silket nitrat kan försvinna utan att vi mekaniskt avlägsnar biomassan till slut, genom denitrifikation. Det vill säga: OM du ej avlägsnar biomassa=gör rent ditt biofilter, eller ej anser att det tills stor del sen skummas ut, och ej till stor del avlägsnas i mekaniska filter så småningom, då måste ditt egentillverkade biofilter i vissa delar vara såpass anaerobt att det faktiskt sker en denitrifikation i det. Vilket flöde sa du att du hade igenom det? Det vore intressant att mäta redox i ditt filter...det skulle kunna svara på frågan om du har ngn denitrifikation. Gör du aldrig rent filtret?, hur mkt mer skummar skummaren? Även om skummaren ej ser ut att skumma mer så kan den ju innehålla mer bakterier=mer N export. Skakar du filtret?

det skall jag göra...menar du hur gegg som finns i den osv?:-)

då sitter vi i samma båt, även om mitt nitrat "bara" är 7-10...men ändå:-)

Känns som du helt enkelt tillverkat en biopelletsreaktor, fungerar ju likadant: en isolerad vattenkolumn med material på vilken bakterier växer...akvarievatten passerar behållaren med sådan hastighet att aerob metabolism sker, ej anaerob...dvs en helt klassisk kolkällemetod. Ett bra sätt, att lokalisera kolkällans verkningsmekanism till EN plats o ej hela karet, dvs precis som en biopelletsreaktor. Enda skillnaden är att du ej kör biopellets utan ,mekaniskt media+kolkälla. Mekaniskt media+kolkälla=biopellets. Således same same. Så för mig är det helt logiskt att detta fungerar. Bra drag tycker jag. Din "reaktor" har en fördel framför biopelletsreaktorn...du styr doseringen själv fortfarande. Jag gissar att du har eller haft någorlunda högt av både nitrat o fosfat för att få den att fungera, o med fungera menar jag att du nu har fått ner både nitrat o fosfat:-)?

den förbrukningen går via en helt annan mekanism, nämligen: Syreälskande bakterier käkar organiskt kol...då växer dom o blir fel, o tar upp nitrat o fosfat till sin uppbyggnad, sk assimilering. Den andra vägen, denitrifiaktion, är att bakterier istället för syre använder nitrat för att oxidera/förbränna den organiska kolkällan, nitarten reduceras då till kvävgas.

http://www.wetwebmedia.com/ca/volume_3/cav3i4/hydrometers/Impressions.htm

För en gång skull håller jag inte alls med dig Stig;-) Jag tror det är handhavandefel i vissa av dessa fall Stig. Jag kan inte ha haft tur i alla år. Jag bifogar en liten test, mkt liten, men ändå. Nu äger jag förvisso ingen butik o ser inte kund efter kund som du gör, men har du mätt själv också med samma mätare eller är det kundens resultat du lutar dig emot? Sen tror jag det finns olika bra vipparmshydrometrar. Instant ocean tror jag är en av de bättre, och i en av us jag såg testade man 10 st sådana där 9 av 10 var helt exakta o den tionde en lätt avvikelse. Ytterligare en fördel med vipparms, är att den ganska okänslig för temp. Skälet är att såväl plasten i vipparmen som vattnet ändrar sin densitet i samma grad med tempen o således visar den samma oavsett temp. Detta bygger på att plastens densitet ändras lika mkt som vattnet per grad(nästan). Jag läste precis en artikel av Randy att refraktometrar som inte är svindyra, kan vara opålitliga trots att man kalibrerat dom med H20, så dom bör kollas även med en referenslösning. Det gäller ju förstås en svängarmshydrometer också. Så oavsett vad man köper måste man kolla så dom mäter rätt, men en sak kvarstår faktiskt: visar en svängarm rätt en gång, så gör den alltid det så länge du inte får in luft på armen o håller den helt vågrätt, vilket är en enkel sak att se till. men där kan handhavandefel komma in.

Angående den klassiska svängarmshydrometern, så har jag alltid ansett att den har ett oförtjänt dåligt rykte. Tvärtom tycker jag den är väldigt exakt, samt har en mkt stor fördel framför den dyrare refraktometern: den behöver aldrig kalibreras! Med kalibrering medföljer risk för fel. Felaktig kalibrering eller ingen kalibrering alls. Jag har efter extremt noggrann kalibrering av min refraktometer (troligen korrekt kalibrerad och varje gång fått justeras, bara en sån sak är en risk) gång på gång kunnat konstatera att min svängarmshydrometer för 90 kr mäter exakt samma! Jag har kört med svängarmshydrometer sen jesus gick i kortbyxor, och menar att den är verkligen tillräckligt exakt, och menar samtidigt att det är därmed större risk för fel med en refraktometer eftersom man implementerar risk för kaliberingsfel. Jag har läst lite tester som är i kongruens med denna min erfarenhet, där man testade 10 st just sådana hydrometrar som jag har(instant ocean), där 9 av 10 visade spot-on rätt värde, den 10:onde en lätt avvikelse. Jag förstår inte dom som menar att den mäter så fel?, givetvis sköljer man den i sötvatten innan, samt tar upp saltvatten 2-3 ggr innan man avläser, ser till att inga bubblor finns på armen samt håller den vågrätt. Det tar 40 sek. Så min refraktometer är ett av mina mest onödiga inköp faktiskt;-)....Nu skall det bli spännande att se, för jag har ju skickat in vatten till ATI...där får jag salthalten...jag mätte den innan med både min refraktometer o hydrometer. Jag litar faktiskt betydligt mer på min hydrometer eftersom den ej kan kalibreras fel;-)

Aqua medics nitratreaktor med deniballs, tex NR400, skiljer sig ifrån traditionella i det att den har en sorts biopellets som material, deniballs, vilket gör att den efter en inkörningstid på 4-8 veckor ej behöver matas! Under denna inkörningsperiod matas den dock på traditionellt sätt med kolkälla, aquamedic har ett eget pulver man löser i vatten och injicerar, denimar. Således är den ju en sorts kombo mellan dagens biopelletsreaktor(som ej bygger på denitrifikation utan på den vanliga kolkällemetoden som assimilerar/konsumerar både fosfat o nitrat vid heterotrof aerob bakterietillväxt). Det betyder ju, om detta funkar, att den enda nackdelen jag kan se, att man behöver ständigt o jämnt mata, är eliminerad. Tricket lär vara att ha rätt mängd deniballs, för man skall blanda upp dessa med vanliga biobollar också. För mkt deniballs ger för mkt mat o reaktorn klottar igen. Tyvärr saknas instruktioner hur mkt man skall ha i, men det verkar som, enligt de svar jag fått idag från aqua-medic, att man kör med 0.8 liter deniballs o resten biobollar. Matar reaktorn med denimar(kolkälla) i 4-8 veckor, därefter får den all mat den behöver ifrån deniballs. De första 1-2 veckorna har man inget flöde genom reaktorn alls, för att snabbare få syrefrihet i reaktorn. Man mäter nitrit på utvattnet under dessa 1-2 veckor och när nitrit är 0 så är reaktorn mogen för att ta emot akvarievatten, med ett flöde på 0-5-1 liter/timma. Om man nu igen mäter nitrit på utvattnet sänker man flödet lite. När reaktorn är mogen skall man ha 0 i både nitrat och nitrit på utvattnet. Vattenvolymen i karet passerar reaktorn ungefär en gång på 14-28 dagar. Då skall man i ett medelbelastat system kunna hålla mkt låga nitratvärden i karet. Det intressanta är alltså att denna reaktor innehåller fast kolkälla i form av deniballs, och därmed är en sorts kombo mellan biopelletsmetoden och en traditionell nitratreaktor. Funkar det, så försvinner ju indikationen för svavelreaktor, vars huvudsakliga fördel över traditionell nitratreaktor är att den ej behöver matas. Dess(svavelreaktorn) stora nackdel enligt mig är att den sänker KH (samt höjer sulfat, men det vet jag inte om det spelar nån roll). Kommer testa en NR400, o ge den ngr månader. Kan ju knappast skada:-) /Jonas

Fått lite mer info från aqua media rörande deras nitratreaktor som skiljer sig lite..öppnar en ny tråd om det

tror jag delvis kan svara på min egen fråga: En nitratreaktor är en komplicerad balansgång mellan tillgång på mat (kolkälla) och tillräckligt syrefrihet, men ej för mkt syrefrihet. Om allt är optimalt fungerar den suveränt med 0 i nitrat på utvattnet. Men dels behövs en inkörningsperiod, på, enligt olika manualer jag idag läst, 4-8 veckor. De första 2 veckorna finns förstås för mkt syre i reaktorn initialt varvid nitraten ej reduceras hela vägen till kvävgas utan stannar som nitrit. När nitrit på utvattnet är 0 så är reaktorn mogen att startas upp med flöde på inslangen, som då skall ligga runt 0.5-1 liter/timma (varierar på modell). Tanken är att akvariets volym skall passera reaktorn på mellan 14-28 dagar. I aqua medics reaktor används "deniballs" som är lite som dagens biopellets, dvs inbyggd kolkälla på den yta som bakterierna skall växa på. Därmed behöver denna nittratreaktor baserat på deniballs efter 8 veckor ej matas med extern kolkälla. Men innan dess behövs det extern kolkälla. Tricket sen för att efter ca 8 veckor får den att fungera är att ha lagom flöde o lagom matning(vilket alltså sker automatiskt i just denna modell). Är flödet för stort blir syrenivån för hög o nitrat reduceras ej till kvävgas utan bara till nitrit. Är flödet för lågt blir nitratredutkionen så effektiv(till kvävgas) så nitrat tar slut och sulfat används istället varvid svavelväte bildas. En del mäter redox inne i reaktorn för att utifrån den reglera flödet genom reaktorn. Jag har förstått det som att redox bör ligga mellan -250mv- -50mv. Om redox alltså går under -250mv bildas det så småningom svavelväte, och om redox ligger över -50mv stannar nitratreduceringen på nitritstadiet. Ja...här har vi väl anledningen till att man hellre kör en DSB som kräver 0 skötsel...men om "din" DSB ej är tillräcklig(eller att du inte har nån alls) samt har dominans på nitrat kontra fosfat, så måste man göra nåt. Jag skall fundera lite till, men ev testar jag.

Nitratteaktor:Varför är denna så ovanlig idag?(jag svarar delvis på den frågan själv nedan) Nitratbekymret har ju inte försvunnit. Kolkälla (inkl biopellets eftersom det är kolkälla fast i fast form) fungerar bara ibland och inte så bra eller inte alls mot en situation med betydligt högre nitrat än fosfat. (Fast i en situation med både högt fosfat o nitrat funkar den såklart fint)Så om vi har ett rätt så isolerat nitratproblem så är det den klassisk denitrifikationen man vill stimulera och ej assimilering(som kolkällan stimulerar) eftersom assimilering kräver även fosfat och tar ner både nitrat o fosfat. Denitrifikation kräver "bara" syrefattighet, nitrat samt mat åt bakterierna(snabba o långsamma kolkällor). Isolerat nitratproblem är inte ovanligt. Metoderna då för att stimulera denitrifikation är ju DSB, svavelreaktor samt den klassisk nitratreaktorn. En DSB kan man knappast utöka när den väl är etablerad, som i mitt fall, så vill man öka nitratnedbrytningen ytterligare där nitrat är betydligt högre än fosfat så återstår bara två metode: svavelreaktor eller nitratteaktor. Svavelreaktorns fördelar är att den behöver ej matas med kolkälla då dessa bakterier lever på co2(autotrofa) men dess nackdel är att utvattnet innehåller vätejoner o sänker pH ngt. Kan kompenseras till viss del med att låta detta utvatten droppa ner över en kalkbädd. En annan fördel är att svavelreaktorn startar upp snabbt o man kan se noll i nitrat på utvattnet efter bara nån vecka! Nitratreaktorn behöver kolkälla o tar längre tid på sig att starta upp, men ger i motsats till svavelreaktorn ej höjning av pH då utvattnet innehåller hydroxidjoner. Fördelar o nackdelar. Men varför finns knappt nitratreaktorn kvar i butikerna? Problemet med högt nitrat men lägre fosfat o därmed ej optimalt fungerande kolkälla/biopellets är ju inte helt ovanligt.

@Keller precis jag kör kalkreaktor numera:-)

Min erfarenhet (men det kan ju skilja sig mellan andras:-)), är att när du väl fått upp det till 1350 så förbrukas väldigt lite. Eftersom mänga ballingrecept har mg inkluderat kan det bli för mkt mg så man får va vaksam där o mäta om du kör med ett ballingrecept som innehåller mg. När jag körde balling körde jag en balling Classic på slutet och tillsatte mg helt manuellt.

Ngr saker till om CO2-tvätten med sodalime/Divesorb: 1) Det spelar ingen roll hur mkt media man har i reaktorn beträffande effektivitet. Medians mängd styr bara hur länge det håller. Så länge det bara finns ngt media kvar, aldrig så lite, så verkar co2-tvätten med full effekt ut till sista kornet. Så det är enkelt att se när mediat skall bytas på pH-kurvan. 2) mediat behöver ej fuktas. Det innehåller redan 20% vatten 3) mediat kan ej regenereras. När mediat är förbrukat har det ombildats till kalciumkarbonat. 4) om man har media med indikator blir den lila, MEN den färgen vattnas ur så med tiden blir mediat vitt igen men är förstås fortfarande förbrukat. Så låt er ej luras av att indikeringen går tillbaka till vitt. 5) Som em tumregel så räcker 1 liter Divesorb om luften genom den går med 1000l/h och CO2 halten i denna luft är 600 ppm, i 2 veckor. 6) En höjning med pH på 0.15-0.2 enheter är vanligt. Det ger teoretiskt en ökning av kalkbildningen med 40%! 7) alla akvarium får någon form av pH höjning eftersom utvädring mot luft med 0 ppm CO2 sker, dvs oavsett ursprungssituation ökar man alltid CO2-avgången i någon mån. Men mest effektiv är den om man har höga halter av CO2 i vattnet och/eller höga halter CO2 i luften där skummaren står 8) CO2-tvätten är beroende av en hyffsat stor skummare då den ju "enbart" tvättar den luft som dras ner i skummaren såklart. Så med liten skummare som drar mindre luft blir effekten lägre.

Logiska resultat. Med så högt pH som såväl 8.38 som 8.51, så ligger du med ett CO2(aq) under jämnvikten, dvs akvariet kommer dra ner CO2 från luften ner i karet. I då ett icke så bra ventilerat rum, som luften i en sump, så kommer akvariet på detta sätt rena den luften från CO2, dvs dra ner CO2 från luften ner i vattnet, o däremd ge ett lägre CO2 på den luften, precis som i ditt fall, på 400ppm. Ett exempel på hur en bra skummare i ditt fall, sänker pH i karet. Mitt kar har det omvända scenariot, jag har betydligt mer, till följd av hög belastning, CO2(aq) än vad jämnvikten med luft "vill"...dvs mitt kar andas ut CO2 till rummet, och därmed kommer en effektiv skumning i mitt fall höja pH, och tex ett sumprum skulle få ett PCO2 betydligt över rummets PCO2. Genom att veta akvariets pH, samt rummets PCO2, kan man räkna ut i vilken riktning CO2 kommer transporteras över vattenytan, antningen från karet ut i luften, eller tvärtom. Som riktvärde kan man säga att om pH är 8.2, så står CO2-transporten över natten/luft-interfacet still vid ett PCO2 på 400 ppm. Har man detta som utgångsinfo är det enkelt att förstå om ditt akvarium avger eller tar upp CO2: Om vi utgår ifrån en inomhusluft på 700 ppm så kommer akvariet vid pH under 8.0, avge CO2 till omgivande luft, och vid pH över 8.0 ta upp CO2 från rummet. (uträkningarna baseras på ett KH runt 8.0).

Eftersom ett vatten blandat med osmosvatten och ett rätt sammansatt salt, från början får rätt värden på de allra flesta elementen, kommer varje ytterligare tillskott från ett icke renat kranvatten, oavsett hur mycket orent vattnet är, medföra en oönskad avvikelse ifrån det önskvärda "natural sea water." Det är alltså relativt ointressant hur ett icke renat kranvatten ser ut, eftersom alla värden över "0" innebär en försämring av slutprodukten. Vissa försämringar är mindre allvarliga än andra, men oavsett graden samt allvarligheten av föroreningen från kranvattnet, så får du alltid en förflyttning av vattnets sammansättning bort från de rätta värdena, nsw. Därför anser jag man alltid använda osmos. Saltvattnet för vattendjur är som luften o atmosfären för landlevande organismer. Inte skulle du drömma om att medvetet förorena luften för de djur/människor som skall leva av denna?. Du vill att vattnet skall vara så likt nsw som möjligt. Då finns bara ett sätt: man köper ett salt som är av erkänt hög kvalité dvs värden på de flesta element så likt nsw som möjligt, och blandar detta med H2O, dvs inga ytterligare tillsatser tillförs. Sen din kommentar om medvetna tillsatser: Där har du rätt, det tillsätts alldeles för mkt..och därmed skevar man iväg ifrån det önskvärda NSW-vattnet...Det finns otaliga icp-oes-analyser som vittnar om detta..men det är ett aktivt val trots allt som du kan styra över. Verkar lite som du ställer du en fråga fast du redan innan bestämt dig? Har inget mer att säga, gör nu som du vill...men jag tror du kommer få problem om du kör med kranvatten..det är mina sista ord, med risk att låta lite dramatisk;-). Skall väl sägas att det beror på din egen definition på problem samt nivå på de koraller du vill hålla. Det finns ju djur som tål sämre vatten som inte uppvisar ohälsa i första taget. Men egentligen oavsett djurens känslighet och/eller din kräsenhet/definition, på ett lyckat akvarium, bör man sträva efter att likna förhållandena i naturen därifrån djuren kommer och har levt i miljontals år, med utomordentligt små variationer av vatteninnehållet. Önskar dig oavsett lycka till, och givetvis är det bra att du är analytisk och funderar och inte bara köper allt rakt av:) Mvh Jonas Roman

tack David för kunniga tankar baserat på erfarenhet. Jag börjar få känslan av att man kan aldrig bli av med detta utan alla akvarium har det mer eller mindre, och man får hantera det på dessa sätt ni beskrivit samt ej göra för drastiska åtgärder eftersom det ändå kommer finnas kvar.

Låt mig få lufta en liten angelägenhet, och därefter få ta del av era tankar kring detta.Jag har, som nog dom flesta, acroporaätande plattmask på nån enstaka koloni nån gång då o då. Jag tror det är vanligt att man har det, och det är naturligtvis helt uteslutet att doppa varenda korall i ett sådant kar jag har som är mer korall än vatten;_).....En koloni, som var en liten flagg, doppade jag i vintras men kastade den ändå sen. Doppets syfte var den gången mer diagnostiskt. Sen dess har jag inte sett det på mer än en rätt stor acropora, dvs helt omöjlig att lossa. Den kommer nog med tiden inte klara sig men får nog bara vänta ut den o sen rensa ner den när den är död. Just nu skulle det innebära om jag tog ut den att 20% av revet revs ner, vilket jag inte vill. Idag såg jag ytterligare tecken på en mindre tricolor, och eftersom den var lätt att lossa, lyften jag upp den o doppade den precis, och har återplacerat den nu. Inga fler koraller än dessa två ser angripna ut. Jag har två fiskar som äter plattmask dessutom. Jag ser inte att jag har så mkt val annat än att fortsätta så här, dvs som default inte göra någonting, och/när/om jag ser en koloni som hyffsat enkelt går att lyfta upp (dvs fraggar, samt lite större än så) så doppar jag den. Hur hade ni gjort?

tog ngr bilder idag men en riktig kamera, men ej optimal bildkvalitet samt en hel del reflexer...men ändå

Tror faktiskt du tänker fel nu, och nästan alla råd du får från oss med rätt lång erfarenhet, är att skaffa en osmos. Nu har du fått rådet, men gör som du vill:-) Kommenterar gärna dina motargument i den ordning du nämner dom, så du får lite att fundera på:-) 1) Utseendet måste alltid vara helt underordnat trivseln för de djur du skall hålla. Många lägger tid o energi på snygga rördragningar, sumpar i akryl, etc...men kopplingen mellan detta o ett välmående akvarium är 0%. Fokusera på att göra insatser som får djuren att må bra, för det är ju därför du har ett akvarium. Osmosen kommer du dessutom inte se, för den har du ju i ett våtutrymme, och ej i vardagsrummet direkt, så det är väl strunt samma även ur det estetiska perspektivet. Men återigen, estetik är underordnat djurens trivsel. 2) Att du inte läst det kan bero på att i princip alla använder osmos;-).....jag är helt övertygad om att om du kör helt utan osmos en längre tid kommer du få ansamling av oönskade joner. Eftersom ett saltvatten från början , om du blandar det med osmosvatten och ett tillräckligt bra salt, har som utgångsvärde nästan idealvärden på i princip alla element, så kan bara kranvatten redan från dag 1 addera en felaktighet i vattnets sammansättning. Storleken på felaktighet varierar, men den finns där direkt från dag 1 och kommer med tiden bli större o större. Till slut reagerar djuren negativt på detta. Dom har inte särskilt stor tolerans mot avvikelser. 3) Det ger inte alls ngt extra underhålls eller mät-moment, tvärtom: Om du kör med kranvatten så introducerar du däremot ett extra mätbehov eftersom du spelar rysk roulette och måste mäta för o veta vilka fel du introducerat med kranvattnet. Med osmosvatten o bra salt, minskar du behovet av att mäta. 4) Vilka värden som ger skada? det behöver man inte fundera så mkt över av framför allt det skäl att vi vet inte så mkt om den biten, så därför tar man det säkra före det osäkra o ser till att alla ämnen ligger hyffsat rätt. 5) ja, osmosen tar bort tillräckligt mkt så det lilla som finns kvar är inga som helst problem. Köp en osmos, allt annat är att vara dumsnål. ta inte illa upp, men jag måste svara som jag anser, så du för rätt råd (enligt mig). Mvh Jonas Roman

Som Lasse säger, kalkalger toppar ligan på mg. Kalk är som du ve kalciumkarbonat. Den finns i två kristallstrukturer, aragonit eller calcit. Det är calcit som lättast kan binda magnesium. Aragonit bilder lättare strontium. Alla stenkoraller innehåller/bildar aragonit varvid dessa innehåller mkt mkt lite magnesium. Skelettet på en sps innehåller väl nånstans runt 0.1-1% magnesium. Kalkalger däremot består av calcit o kan därför binda mg bättre. Denna form kallas då magnesiumkalcit och består i en kalkalg av ungefär 4% magnesium. Kallas då också i vetenskaplig litteratur för "high magnesiumkalcit". Sen kan mg i början i nystartade kar "tapetsera" ytor av naken kalciumkarbonat (calcit), såsom sand, sten osv. Då kan mg halten i början sjunka en hel del, men sedan brukar alltså mg förbrukas mkt lite och i viss mån i en sorts relation till kalciumförbrukningen. De mest kloka ballingrecepten , tex det från stig , (o mitt eget;-)...he he), tar hänsyn till detta och har adderat en ganska liten del mg, ungefär i den relation Mg/Ca som förbrukas i ett akvarium.

Ja alla sk "bio" "active" anser jag msn skall undvika för dom innehåller organiska ämnen. När jag talar om salter nu så menar jag oorganiska ämnen att man såklart ej skall behöva tillverka sitt eget salt utan köpa ett färdigt som är så likt natural sea water(nsw) som möjligt med möjligen enda undantaget kalcium och kh där det är en smaksak om man vill ha ett salt som ligger medvetet lite högre just där än nsw.

Tackar:-)

Underbart!! Tacka även @Lasse som i sin tur fick mig på tankarna:-)