jonasroman

För en gång skull håller jag inte alls med dig Stig;-) Jag tror det är handhavandefel i vissa av dessa fall Stig. Jag kan inte ha haft tur i alla år. Jag bifogar en liten test, mkt liten, men ändå. Nu äger jag förvisso ingen butik o ser inte kund efter kund som du gör, men har du mätt själv också med samma mätare eller är det kundens resultat du lutar dig emot? Sen tror jag det finns olika bra vipparmshydrometrar. Instant ocean tror jag är en av de bättre, och i en av us jag såg testade man 10 st sådana där 9 av 10 var helt exakta o den tionde en lätt avvikelse. Ytterligare en fördel med vipparms, är att den ganska okänslig för temp. Skälet är att såväl plasten i vipparmen som vattnet ändrar sin densitet i samma grad med tempen o således visar den samma oavsett temp. Detta bygger på att plastens densitet ändras lika mkt som vattnet per grad(nästan). Jag läste precis en artikel av Randy att refraktometrar som inte är svindyra, kan vara opålitliga trots att man kalibrerat dom med H20, så dom bör kollas även med en referenslösning. Det gäller ju förstås en svängarmshydrometer också. Så oavsett vad man köper måste man kolla så dom mäter rätt, men en sak kvarstår faktiskt: visar en svängarm rätt en gång, så gör den alltid det så länge du inte får in luft på armen o håller den helt vågrätt, vilket är en enkel sak att se till. men där kan handhavandefel komma in.

Angående den klassiska svängarmshydrometern, så har jag alltid ansett att den har ett oförtjänt dåligt rykte. Tvärtom tycker jag den är väldigt exakt, samt har en mkt stor fördel framför den dyrare refraktometern: den behöver aldrig kalibreras! Med kalibrering medföljer risk för fel. Felaktig kalibrering eller ingen kalibrering alls. Jag har efter extremt noggrann kalibrering av min refraktometer (troligen korrekt kalibrerad och varje gång fått justeras, bara en sån sak är en risk) gång på gång kunnat konstatera att min svängarmshydrometer för 90 kr mäter exakt samma! Jag har kört med svängarmshydrometer sen jesus gick i kortbyxor, och menar att den är verkligen tillräckligt exakt, och menar samtidigt att det är därmed större risk för fel med en refraktometer eftersom man implementerar risk för kaliberingsfel. Jag har läst lite tester som är i kongruens med denna min erfarenhet, där man testade 10 st just sådana hydrometrar som jag har(instant ocean), där 9 av 10 visade spot-on rätt värde, den 10:onde en lätt avvikelse. Jag förstår inte dom som menar att den mäter så fel?, givetvis sköljer man den i sötvatten innan, samt tar upp saltvatten 2-3 ggr innan man avläser, ser till att inga bubblor finns på armen samt håller den vågrätt. Det tar 40 sek. Så min refraktometer är ett av mina mest onödiga inköp faktiskt;-)....Nu skall det bli spännande att se, för jag har ju skickat in vatten till ATI...där får jag salthalten...jag mätte den innan med både min refraktometer o hydrometer. Jag litar faktiskt betydligt mer på min hydrometer eftersom den ej kan kalibreras fel;-)

Aqua medics nitratreaktor med deniballs, tex NR400, skiljer sig ifrån traditionella i det att den har en sorts biopellets som material, deniballs, vilket gör att den efter en inkörningstid på 4-8 veckor ej behöver matas! Under denna inkörningsperiod matas den dock på traditionellt sätt med kolkälla, aquamedic har ett eget pulver man löser i vatten och injicerar, denimar. Således är den ju en sorts kombo mellan dagens biopelletsreaktor(som ej bygger på denitrifikation utan på den vanliga kolkällemetoden som assimilerar/konsumerar både fosfat o nitrat vid heterotrof aerob bakterietillväxt). Det betyder ju, om detta funkar, att den enda nackdelen jag kan se, att man behöver ständigt o jämnt mata, är eliminerad. Tricket lär vara att ha rätt mängd deniballs, för man skall blanda upp dessa med vanliga biobollar också. För mkt deniballs ger för mkt mat o reaktorn klottar igen. Tyvärr saknas instruktioner hur mkt man skall ha i, men det verkar som, enligt de svar jag fått idag från aqua-medic, att man kör med 0.8 liter deniballs o resten biobollar. Matar reaktorn med denimar(kolkälla) i 4-8 veckor, därefter får den all mat den behöver ifrån deniballs. De första 1-2 veckorna har man inget flöde genom reaktorn alls, för att snabbare få syrefrihet i reaktorn. Man mäter nitrit på utvattnet under dessa 1-2 veckor och när nitrit är 0 så är reaktorn mogen för att ta emot akvarievatten, med ett flöde på 0-5-1 liter/timma. Om man nu igen mäter nitrit på utvattnet sänker man flödet lite. När reaktorn är mogen skall man ha 0 i både nitrat och nitrit på utvattnet. Vattenvolymen i karet passerar reaktorn ungefär en gång på 14-28 dagar. Då skall man i ett medelbelastat system kunna hålla mkt låga nitratvärden i karet. Det intressanta är alltså att denna reaktor innehåller fast kolkälla i form av deniballs, och därmed är en sorts kombo mellan biopelletsmetoden och en traditionell nitratreaktor. Funkar det, så försvinner ju indikationen för svavelreaktor, vars huvudsakliga fördel över traditionell nitratreaktor är att den ej behöver matas. Dess(svavelreaktorn) stora nackdel enligt mig är att den sänker KH (samt höjer sulfat, men det vet jag inte om det spelar nån roll). Kommer testa en NR400, o ge den ngr månader. Kan ju knappast skada:-) /Jonas

Fått lite mer info från aqua media rörande deras nitratreaktor som skiljer sig lite..öppnar en ny tråd om det

tror jag delvis kan svara på min egen fråga: En nitratreaktor är en komplicerad balansgång mellan tillgång på mat (kolkälla) och tillräckligt syrefrihet, men ej för mkt syrefrihet. Om allt är optimalt fungerar den suveränt med 0 i nitrat på utvattnet. Men dels behövs en inkörningsperiod, på, enligt olika manualer jag idag läst, 4-8 veckor. De första 2 veckorna finns förstås för mkt syre i reaktorn initialt varvid nitraten ej reduceras hela vägen till kvävgas utan stannar som nitrit. När nitrit på utvattnet är 0 så är reaktorn mogen att startas upp med flöde på inslangen, som då skall ligga runt 0.5-1 liter/timma (varierar på modell). Tanken är att akvariets volym skall passera reaktorn på mellan 14-28 dagar. I aqua medics reaktor används "deniballs" som är lite som dagens biopellets, dvs inbyggd kolkälla på den yta som bakterierna skall växa på. Därmed behöver denna nittratreaktor baserat på deniballs efter 8 veckor ej matas med extern kolkälla. Men innan dess behövs det extern kolkälla. Tricket sen för att efter ca 8 veckor får den att fungera är att ha lagom flöde o lagom matning(vilket alltså sker automatiskt i just denna modell). Är flödet för stort blir syrenivån för hög o nitrat reduceras ej till kvävgas utan bara till nitrit. Är flödet för lågt blir nitratredutkionen så effektiv(till kvävgas) så nitrat tar slut och sulfat används istället varvid svavelväte bildas. En del mäter redox inne i reaktorn för att utifrån den reglera flödet genom reaktorn. Jag har förstått det som att redox bör ligga mellan -250mv- -50mv. Om redox alltså går under -250mv bildas det så småningom svavelväte, och om redox ligger över -50mv stannar nitratreduceringen på nitritstadiet. Ja...här har vi väl anledningen till att man hellre kör en DSB som kräver 0 skötsel...men om "din" DSB ej är tillräcklig(eller att du inte har nån alls) samt har dominans på nitrat kontra fosfat, så måste man göra nåt. Jag skall fundera lite till, men ev testar jag.

Nitratteaktor:Varför är denna så ovanlig idag?(jag svarar delvis på den frågan själv nedan) Nitratbekymret har ju inte försvunnit. Kolkälla (inkl biopellets eftersom det är kolkälla fast i fast form) fungerar bara ibland och inte så bra eller inte alls mot en situation med betydligt högre nitrat än fosfat. (Fast i en situation med både högt fosfat o nitrat funkar den såklart fint)Så om vi har ett rätt så isolerat nitratproblem så är det den klassisk denitrifikationen man vill stimulera och ej assimilering(som kolkällan stimulerar) eftersom assimilering kräver även fosfat och tar ner både nitrat o fosfat. Denitrifikation kräver "bara" syrefattighet, nitrat samt mat åt bakterierna(snabba o långsamma kolkällor). Isolerat nitratproblem är inte ovanligt. Metoderna då för att stimulera denitrifikation är ju DSB, svavelreaktor samt den klassisk nitratreaktorn. En DSB kan man knappast utöka när den väl är etablerad, som i mitt fall, så vill man öka nitratnedbrytningen ytterligare där nitrat är betydligt högre än fosfat så återstår bara två metode: svavelreaktor eller nitratteaktor. Svavelreaktorns fördelar är att den behöver ej matas med kolkälla då dessa bakterier lever på co2(autotrofa) men dess nackdel är att utvattnet innehåller vätejoner o sänker pH ngt. Kan kompenseras till viss del med att låta detta utvatten droppa ner över en kalkbädd. En annan fördel är att svavelreaktorn startar upp snabbt o man kan se noll i nitrat på utvattnet efter bara nån vecka! Nitratreaktorn behöver kolkälla o tar längre tid på sig att starta upp, men ger i motsats till svavelreaktorn ej höjning av pH då utvattnet innehåller hydroxidjoner. Fördelar o nackdelar. Men varför finns knappt nitratreaktorn kvar i butikerna? Problemet med högt nitrat men lägre fosfat o därmed ej optimalt fungerande kolkälla/biopellets är ju inte helt ovanligt.

@Keller precis jag kör kalkreaktor numera:-)

Min erfarenhet (men det kan ju skilja sig mellan andras:-)), är att när du väl fått upp det till 1350 så förbrukas väldigt lite. Eftersom mänga ballingrecept har mg inkluderat kan det bli för mkt mg så man får va vaksam där o mäta om du kör med ett ballingrecept som innehåller mg. När jag körde balling körde jag en balling Classic på slutet och tillsatte mg helt manuellt.

Ngr saker till om CO2-tvätten med sodalime/Divesorb: 1) Det spelar ingen roll hur mkt media man har i reaktorn beträffande effektivitet. Medians mängd styr bara hur länge det håller. Så länge det bara finns ngt media kvar, aldrig så lite, så verkar co2-tvätten med full effekt ut till sista kornet. Så det är enkelt att se när mediat skall bytas på pH-kurvan. 2) mediat behöver ej fuktas. Det innehåller redan 20% vatten 3) mediat kan ej regenereras. När mediat är förbrukat har det ombildats till kalciumkarbonat. 4) om man har media med indikator blir den lila, MEN den färgen vattnas ur så med tiden blir mediat vitt igen men är förstås fortfarande förbrukat. Så låt er ej luras av att indikeringen går tillbaka till vitt. 5) Som em tumregel så räcker 1 liter Divesorb om luften genom den går med 1000l/h och CO2 halten i denna luft är 600 ppm, i 2 veckor. 6) En höjning med pH på 0.15-0.2 enheter är vanligt. Det ger teoretiskt en ökning av kalkbildningen med 40%! 7) alla akvarium får någon form av pH höjning eftersom utvädring mot luft med 0 ppm CO2 sker, dvs oavsett ursprungssituation ökar man alltid CO2-avgången i någon mån. Men mest effektiv är den om man har höga halter av CO2 i vattnet och/eller höga halter CO2 i luften där skummaren står 8) CO2-tvätten är beroende av en hyffsat stor skummare då den ju "enbart" tvättar den luft som dras ner i skummaren såklart. Så med liten skummare som drar mindre luft blir effekten lägre.

Logiska resultat. Med så högt pH som såväl 8.38 som 8.51, så ligger du med ett CO2(aq) under jämnvikten, dvs akvariet kommer dra ner CO2 från luften ner i karet. I då ett icke så bra ventilerat rum, som luften i en sump, så kommer akvariet på detta sätt rena den luften från CO2, dvs dra ner CO2 från luften ner i vattnet, o däremd ge ett lägre CO2 på den luften, precis som i ditt fall, på 400ppm. Ett exempel på hur en bra skummare i ditt fall, sänker pH i karet. Mitt kar har det omvända scenariot, jag har betydligt mer, till följd av hög belastning, CO2(aq) än vad jämnvikten med luft "vill"...dvs mitt kar andas ut CO2 till rummet, och därmed kommer en effektiv skumning i mitt fall höja pH, och tex ett sumprum skulle få ett PCO2 betydligt över rummets PCO2. Genom att veta akvariets pH, samt rummets PCO2, kan man räkna ut i vilken riktning CO2 kommer transporteras över vattenytan, antningen från karet ut i luften, eller tvärtom. Som riktvärde kan man säga att om pH är 8.2, så står CO2-transporten över natten/luft-interfacet still vid ett PCO2 på 400 ppm. Har man detta som utgångsinfo är det enkelt att förstå om ditt akvarium avger eller tar upp CO2: Om vi utgår ifrån en inomhusluft på 700 ppm så kommer akvariet vid pH under 8.0, avge CO2 till omgivande luft, och vid pH över 8.0 ta upp CO2 från rummet. (uträkningarna baseras på ett KH runt 8.0).

Eftersom ett vatten blandat med osmosvatten och ett rätt sammansatt salt, från början får rätt värden på de allra flesta elementen, kommer varje ytterligare tillskott från ett icke renat kranvatten, oavsett hur mycket orent vattnet är, medföra en oönskad avvikelse ifrån det önskvärda "natural sea water." Det är alltså relativt ointressant hur ett icke renat kranvatten ser ut, eftersom alla värden över "0" innebär en försämring av slutprodukten. Vissa försämringar är mindre allvarliga än andra, men oavsett graden samt allvarligheten av föroreningen från kranvattnet, så får du alltid en förflyttning av vattnets sammansättning bort från de rätta värdena, nsw. Därför anser jag man alltid använda osmos. Saltvattnet för vattendjur är som luften o atmosfären för landlevande organismer. Inte skulle du drömma om att medvetet förorena luften för de djur/människor som skall leva av denna?. Du vill att vattnet skall vara så likt nsw som möjligt. Då finns bara ett sätt: man köper ett salt som är av erkänt hög kvalité dvs värden på de flesta element så likt nsw som möjligt, och blandar detta med H2O, dvs inga ytterligare tillsatser tillförs. Sen din kommentar om medvetna tillsatser: Där har du rätt, det tillsätts alldeles för mkt..och därmed skevar man iväg ifrån det önskvärda NSW-vattnet...Det finns otaliga icp-oes-analyser som vittnar om detta..men det är ett aktivt val trots allt som du kan styra över. Verkar lite som du ställer du en fråga fast du redan innan bestämt dig? Har inget mer att säga, gör nu som du vill...men jag tror du kommer få problem om du kör med kranvatten..det är mina sista ord, med risk att låta lite dramatisk;-). Skall väl sägas att det beror på din egen definition på problem samt nivå på de koraller du vill hålla. Det finns ju djur som tål sämre vatten som inte uppvisar ohälsa i första taget. Men egentligen oavsett djurens känslighet och/eller din kräsenhet/definition, på ett lyckat akvarium, bör man sträva efter att likna förhållandena i naturen därifrån djuren kommer och har levt i miljontals år, med utomordentligt små variationer av vatteninnehållet. Önskar dig oavsett lycka till, och givetvis är det bra att du är analytisk och funderar och inte bara köper allt rakt av:) Mvh Jonas Roman

tack David för kunniga tankar baserat på erfarenhet. Jag börjar få känslan av att man kan aldrig bli av med detta utan alla akvarium har det mer eller mindre, och man får hantera det på dessa sätt ni beskrivit samt ej göra för drastiska åtgärder eftersom det ändå kommer finnas kvar.

Låt mig få lufta en liten angelägenhet, och därefter få ta del av era tankar kring detta.Jag har, som nog dom flesta, acroporaätande plattmask på nån enstaka koloni nån gång då o då. Jag tror det är vanligt att man har det, och det är naturligtvis helt uteslutet att doppa varenda korall i ett sådant kar jag har som är mer korall än vatten;_).....En koloni, som var en liten flagg, doppade jag i vintras men kastade den ändå sen. Doppets syfte var den gången mer diagnostiskt. Sen dess har jag inte sett det på mer än en rätt stor acropora, dvs helt omöjlig att lossa. Den kommer nog med tiden inte klara sig men får nog bara vänta ut den o sen rensa ner den när den är död. Just nu skulle det innebära om jag tog ut den att 20% av revet revs ner, vilket jag inte vill. Idag såg jag ytterligare tecken på en mindre tricolor, och eftersom den var lätt att lossa, lyften jag upp den o doppade den precis, och har återplacerat den nu. Inga fler koraller än dessa två ser angripna ut. Jag har två fiskar som äter plattmask dessutom. Jag ser inte att jag har så mkt val annat än att fortsätta så här, dvs som default inte göra någonting, och/när/om jag ser en koloni som hyffsat enkelt går att lyfta upp (dvs fraggar, samt lite större än så) så doppar jag den. Hur hade ni gjort?

tog ngr bilder idag men en riktig kamera, men ej optimal bildkvalitet samt en hel del reflexer...men ändå

Tror faktiskt du tänker fel nu, och nästan alla råd du får från oss med rätt lång erfarenhet, är att skaffa en osmos. Nu har du fått rådet, men gör som du vill:-) Kommenterar gärna dina motargument i den ordning du nämner dom, så du får lite att fundera på:-) 1) Utseendet måste alltid vara helt underordnat trivseln för de djur du skall hålla. Många lägger tid o energi på snygga rördragningar, sumpar i akryl, etc...men kopplingen mellan detta o ett välmående akvarium är 0%. Fokusera på att göra insatser som får djuren att må bra, för det är ju därför du har ett akvarium. Osmosen kommer du dessutom inte se, för den har du ju i ett våtutrymme, och ej i vardagsrummet direkt, så det är väl strunt samma även ur det estetiska perspektivet. Men återigen, estetik är underordnat djurens trivsel. 2) Att du inte läst det kan bero på att i princip alla använder osmos;-).....jag är helt övertygad om att om du kör helt utan osmos en längre tid kommer du få ansamling av oönskade joner. Eftersom ett saltvatten från början , om du blandar det med osmosvatten och ett tillräckligt bra salt, har som utgångsvärde nästan idealvärden på i princip alla element, så kan bara kranvatten redan från dag 1 addera en felaktighet i vattnets sammansättning. Storleken på felaktighet varierar, men den finns där direkt från dag 1 och kommer med tiden bli större o större. Till slut reagerar djuren negativt på detta. Dom har inte särskilt stor tolerans mot avvikelser. 3) Det ger inte alls ngt extra underhålls eller mät-moment, tvärtom: Om du kör med kranvatten så introducerar du däremot ett extra mätbehov eftersom du spelar rysk roulette och måste mäta för o veta vilka fel du introducerat med kranvattnet. Med osmosvatten o bra salt, minskar du behovet av att mäta. 4) Vilka värden som ger skada? det behöver man inte fundera så mkt över av framför allt det skäl att vi vet inte så mkt om den biten, så därför tar man det säkra före det osäkra o ser till att alla ämnen ligger hyffsat rätt. 5) ja, osmosen tar bort tillräckligt mkt så det lilla som finns kvar är inga som helst problem. Köp en osmos, allt annat är att vara dumsnål. ta inte illa upp, men jag måste svara som jag anser, så du för rätt råd (enligt mig). Mvh Jonas Roman

Som Lasse säger, kalkalger toppar ligan på mg. Kalk är som du ve kalciumkarbonat. Den finns i två kristallstrukturer, aragonit eller calcit. Det är calcit som lättast kan binda magnesium. Aragonit bilder lättare strontium. Alla stenkoraller innehåller/bildar aragonit varvid dessa innehåller mkt mkt lite magnesium. Skelettet på en sps innehåller väl nånstans runt 0.1-1% magnesium. Kalkalger däremot består av calcit o kan därför binda mg bättre. Denna form kallas då magnesiumkalcit och består i en kalkalg av ungefär 4% magnesium. Kallas då också i vetenskaplig litteratur för "high magnesiumkalcit". Sen kan mg i början i nystartade kar "tapetsera" ytor av naken kalciumkarbonat (calcit), såsom sand, sten osv. Då kan mg halten i början sjunka en hel del, men sedan brukar alltså mg förbrukas mkt lite och i viss mån i en sorts relation till kalciumförbrukningen. De mest kloka ballingrecepten , tex det från stig , (o mitt eget;-)...he he), tar hänsyn till detta och har adderat en ganska liten del mg, ungefär i den relation Mg/Ca som förbrukas i ett akvarium.

Ja alla sk "bio" "active" anser jag msn skall undvika för dom innehåller organiska ämnen. När jag talar om salter nu så menar jag oorganiska ämnen att man såklart ej skall behöva tillverka sitt eget salt utan köpa ett färdigt som är så likt natural sea water(nsw) som möjligt med möjligen enda undantaget kalcium och kh där det är en smaksak om man vill ha ett salt som ligger medvetet lite högre just där än nsw.

Tackar:-)

Underbart!! Tacka även @Lasse som i sin tur fick mig på tankarna:-)

@Dykaren, @Lasse mfl...en sak till för att bilden skall bli mer heltäckande: Jag pratar ju ovan om i vilken riktning CO2 åker, från karet till luften eller från luften till karet..och vilken riktning det blir avgörs av karets respektive luftens Co2, eller enklare, av karets pH kontra inomhusluftens co2. Och oftast, i lite mer belastade system, tror jag akvarium har ett överskott av CO2 förutom möjligen i slutet på dagen/ljusperioden(dvs när ph går över 8.1), dvs det avgår co2 till inomhusluften nästan hela dygnet, trots att rummets co2 värden är ganska högt. Nu till min poäng. Även då, alltså även om det inte dras ner co2 från rummet ill karet, så är det inte oviktigt vilken halt vi har i Pco2 i inomhusluften, eftersom hastigheten med vilken Co2 avgår avgörs av "avståndet" mellan luften o vattnets CO2 halt...alltså: ju längre ifrån jämnvikten man kommer desto snabbare transporteras co2 över vatten/luft interfacet. Om ett kar nu då avger Co2 mest, så blir det ju ändå en långsammare o trögare process om luftens co2 halt är halvhög jämfört med låg...Lasse brukar skriva om detta och jag tycker det är en viktig o bra detalj som han tar upp där....så länge vi har ett överskott av CO2 i karet så är det alltid bra med så låg Co2 halt i luften som möjligt. Sen en sak till till Hans, @Dykaren...ph kan ej bli nyur högt som helst om du skulle lufta ditt kar mot CO2 fri luft....om du gör det så kommer det avgå en del ytterligare co2 från ditt system o ph stiger...men ju högre ph blir desto mer CO2 kommer samtidigt dras ner av de vattenytor som står mot din icke tvättade inomhusluft...dvs ytan. Dvs din inomhusluft kommer buffra detta o din ph höjning stannar av till slut. Jag tror inte du nånsin hur du än gör kommer komma över 8.4. Vore intressant om du testade ett dygn med lite divesorb:-)

Det är inget snack om vad min pH-höjning gjort för korallerna. 40-50 nya skott på enzman, o dess bruna sköra toppar är ett minne blott, o min formosa växer så det knakar o trivs bättre än någonsin. Detta har skett efter jag införde CO2-tvätt som höjde upp mitt ph 0.15 enheter. Bilderna är innan lampan går på, dagsljus bara.

Mkt bra fråga:-) Jag tänker så här, dvs i enlighet med dig: Mitt kar har en hög intern co2 produktion, och nästan dygnet runt, alltså till o med på kvällen, ligger med ett överskott av CO2 i vattnet. Detta bevisades av att pH höjdes nr jag köpte en större skummare, dvs skummare utan CO2-tvätt höjde mitt ph över hela dygnet. Slutsatsen av det är att jag ligger på samma sida jämnvikten hela dygnet, dvs mitt kar andas ut Co2 till rummet dygnet runt trots en inomhusluft på 700ppm. Så i mitt fall var det naturligt att co2-tvätt hjälpte, nu får en del av vatten/luft interfacet jobba mot co2-fri luft, o det blir lättare för karet att andas ut överskottet. Men fortfarande ligger jag kvar på ett konstant överskott fast inte så mkt längre, dvs karet avger co2 till rummet dygnet runt nu med. Det kan jag se på min Co2-mätning i huset: när jag vädrade ut hela huset ner till 400 ppm, åkte jag sen hemifrån ngr timmar o satt på ett fik o studerade co2 online(helt asocial;-))...den steg efter en timma tillbaka till 550 ppm, som är husets värde när det är tomt alltså!. Jag tror också att det med andra ord är så att hela kurvan i mitt fall borde nu bli lite planare hela dygnet, alltså att variationerna borde minska, eftersom jag fortfarande hela tiden ligger med ett överskott, o utvädringen blir ju mer effektiv med co2 tvätt desto mer co2(aq) jag har. Som vanligt svarar jag för långt, men svaret på din fråga Lasse är JA, jag har märkt att kurvan planat ut lite, dvs höjningen av pH är större på morgonen än på kvällen. Inte jättestor skillnad i kurvans planhet men absolut, lite mer effekt har Co2-tvätten på morgonph än kvällsph:-) Kul när teori o praktik stämmer;-)

Jag brukar tänka så här för att veta reda ut vad som orsakar vad i det specifika fallet: Nu kanske jag upprepar mig lite men jag tar det från början lite grann inte minst för min egen skull så jag inte missar nåt: Om vattnet är i fullständig jämvikt med omgivande luft så är mängden CO2 i vattnet enbart styrt av luftens CO2. Vi har aldrig denna fullständiga jämnvikt men man måste förstå vad just ordet jämnvikt betyder. Vid en sådan situation, fullständig jämnvikt (som alltså aldrig uppstår fullständigt i ett system med en hel del vatten), så spelar det alltså ingen roll hur mkt Co2 det bildas i karet, det är endast luftens CO2 halt som bestämmer CO2 halten i vattnet. Och när sådan jämnvikt då råder, så blir det dessutom ett visst pH-värde i vattnet. Detta pH värde beror också till viss del på KH värdet men det är konstant utgår vi ifrån nu, således blir det bara CO2(aq) som kommer styra pH värdet. Om vi nu ponerar att vi har ett vatten med denna totala jämnvikt och detta vatten står utomhus, då kommer CO2 halten i vattnet stå i paritet till luftens halt på 400ppm. Det är inte 400ppm i vattnet såklart, utan en konstant , som bestämmer hur många procent av luftens CO2 som löser ner sig vid jämvikt. 0.2% ungefär är denna konstant i saltvatten och vid 25 grader. Så mängden CO2 i vatten som står i jämnvikt mot utomhusluft blir 400ppmx0.2%. Det ph värde som nu då blir till följd av detta co2 värde kallas för jämnviktspH, och är om luften innehåller 400 ppm, cirka pH 8.2(vid KH 8). Om du tar samma vatten o ställer det inomhus, o inväntar ny jämnvikt, får vi ett nytt jämnviktspH utifrån den nya luftens co2-värde, som inomhus vid bra ventilation är 600-700ppm. Om CO2 inomhus skulle vara 600ppm blir det nya jämnviktsphvärdet cirka 8.0. Nu till ditt fall: Om vi antar att du har 600 ppm CO2 inomhus, vilket är mkt mkt bra(jag tror du har lite högre egentligen), så kan man därmed säga: Vid alla ph-värden i ditt systen under 8.0 så kommer karet avge CO2 till rummet, och vid alla pH värden över 8.0 så kommer karet dra ner CO2 till karet från luften. Vid exakt 8.0 kommer CO2 vare sig avgå eller dras ner, du har jämnvikt. Nu lite mer till din situation o fråga: Enda sättet att få ett pH över 8.0 inomhus(vid pCO2 på 600ppm) är att det konsumeras Co2 internt i systemet mer än det bildas, dvs du har högre fotosyntes i karet än CO2-produktion, ELLER att du luftar vattnet mot luft med ett PCO2 lägre än 600ppm. Eftersom ditt kar ligger hela tiden över 8.0, så kommer ditt kar ständigt sträva efter att dra ner CO2 till karet, och enda skälet att det är så hos dig som jag kan förstå det är att du har så bra fotosyntes kontra låg intern CO2-bildning så ditt vatten ligger ständigt i ojämnvikt med luften så tillvida att du har ett underskott av CO2 kontra vad luften/jämnviktslagarna vill. Det borde således vara så i ditt fall att om du ökar tex genomluftning med en skummare till mot din inomhusluft, borde ditt ph sjunka. Så länge du har denna fina interna balans med högre intern co2 konsumtion är produktion så ser jag ingen vinst med CO2 tvätt. Hela mitt resonemang har nu utgått ifrån att du ej använder kalkvatten, samt att ph elektroden är verkligen hyfsat nykalibrerad o mäter rätt.

Först en kommentar om svavelvätebildning i en DSB: Som jag förstår det är det samma bakterie(hade en annan uppfattning för något årsedan, men jag tror Lasse har rätt) som kan växla över på svavelväteproduktion om nitrat tar slut, samt det råder exceptionellt låga syrenivåer, alltså båda dessa kriterier skall råda. Men, även om det skulle ske, tex i de djupaste skikten i bädden där såväl nitrat som syre är helt slut, så oskadliggörs svavelvätan på sin väg upp, genom antingen oxidation till sulfat av särskilda bakterier som lever på att göra så, eller så binds det till järn och bildar järnsulfid. Risken för att svavelväte skall komma ut i karet anser jag är obefintlig, och rädslan överhuvudtaget överdriven. Jag har haft min DSB nu i 2.5 år, med alla möjliga nivåer av nitrat, utan bildning av svavelväte. Inte ens en gång när jag grävde i den ända ner till botten för att fånga en fisk, fanns där svarta zoner(som är ett indirekt tecken på svavelvätebildning då det svarta är järnsulfid som bildats för att oskadliggöra svavelväte, se ovan). Och som sagt, skulle så bildas, så tar bädden hand om det. Min bädd kunde i början få ngr enstaka svarta zooner längst ner, men det är normalt med ngr sådana fläckar. Bäddens sand skall skall bestå av korn som är mellan 0.3-1mm. Ej grövre, för dels är det svår att få den tillräckligt anaerob, dels silas det ner skit mellan för grova korn så dessa ej hinner bryts ner på vägen. Med finare sand tar det längre tid för dedritus att silas ner o då hinner det brytas ner på vägen. Målet är således att bädden allra längst ner ser nästan helt ren ut, år ut o år in. Längst upp, på ytan bör den också med tiden vara ganska ren, med inte för stora dedritusansamlingar...då är det ett kvitto på att bädden bryter ner skiten. Med skit menar jag dedrius, dvs organiska ämnen som är mat åt bädden. Av detta skäl skall man ej ha för mkt renhållningsdjur i sanden, utan i princip bara de som självmant bildas i bädden. Nån enstaka eremit kan dock va bra att ha i början innan bädden är igång. Räkna med att det tar 6 mån innan den är i gång ordentligt. Kolkälla kan man dosera i karet, det kan skynda på bäddens effektivitet en aning, men i huvudsak är det långsamma kolkällor, dvs dedritus, som den skall jobba med. Djupet skall vara cirka 12 cm, och det förbrukas lite sand då denna löses upp(pga av lågt ph i de djupaste skikten till följd av CO2-produktion av bakterier), så 2 ggr om året får man fylla på 1-2 cm sand som man bara rör ner lite försiktigt ngr centimeter ner. Arean på min är 20 dm2, som räckt ganska bra till mina 650 liter, hårt belastat system, men möjligen om man skall ha mkt fisk är detta lite i underkant, då mitt nitrat parkerat runt 4-10 ppm. De första 1.5 åren låg det tack vare DSB under 2.

för lågt fosfat kan ju döda dina koraller då fosfor behovs för allt liv, ja inte minst för dom livsviktiga zooxanthellerna. Det behövs förvisso inte mkt fosfat/fosfor, men noll får det inte vara. Jag tycker man kan ibland se på koraller när de blir fosfatbrist...då blir dom bleka pga av zooxanthelldöd, o korallen ser allmänt trött ut. Nollas fosfat kan en korall rätt snabbt blekas, o sen tappa vävnad o dö. Om korallen får extra mkt ljus tycker jag den är extra känslig för för lågt fosfat för då har den ju redan från början pga av starkt ljus reglerat ner sina zooxantheller och är väldigt beroende av att dom som finns kvar mår bra o ger korallen energi.