Tintomara

Varför måste man tillsätta nya bakterieampuller? Om bakteriekulturen trivs och börjar föröka sig och uppfylla akvariet, så är ju allt väl och inget behöver tillsättas. Om bakterierna däremot inte är konkurrenskraftiga nog att bilda en stabil population i akvariet så måste man tillsätta MYCKET bakterier för att det ska räcka en vecka. Jag visade ett räkneexempel på detta en gång. Med MYCKET så menar jag ungefär storleksordningen av ett badhus. Kör du en gång per dygn så har du en chans, men ampullerna kommer att vara stora som petflaskor. ...och så en ampull bakteriemat... jag undrar om det kan vara vodka?

Järn är en utav de mindre giftiga metallerna. Men magneter brukar sällan bestå utav rent järn. Många magneter innehåller krom och ibland innehller de metaller vars namn jag inte kan uttala. Jag är inte så insatt in magnetlegeringar... men jag skulle bli ganska förvånad om inte akvarie-alg-magnet-tillverkarna undvek legeringar med en direkt giftverkan på akvariedjur. Helt ovetande kan de ju inte vara om vad deras algmagneter används till.

Tångräkor? Jag tror att det finns en viss språkförbistring här:Riktiga tångräkor (Palaemon sp, främst Palaemon elegans) kan du ha i akvariet, åtminstone om det håller sig under 25 grader. De blir ca 5-6 cm. Samma kroppsform som en putsarräka. Samma storlek också. Finns möjligen i de södra delarna av östersjön, annars är det västkusten som gäller. Eller norge. Eller någon annan del av atlanten. Trivs bäst i algbältet. Mysoider (småräkor, ser ut som mini-tångräkor) kan du inte ha i annat än specialakvarier. Frisimmande. Gillar varmt ytvatten där de brukar hålla till i täta stim, men är beroende av hiskeliga mängder syre. Snabba simmare för sin storlek. Gammarus (tångmärlor) kan du ha i akvariet. De ser mer ut som små svarta puckelryggiga bältdjur än som räkor och de rör sig som fyllebultar (ligger gärna på rygg och snurrar runt). Gillar hällkar vid havet, pölar med saltvatten, ruttnande tång samt gegga med havsutsikt. Tål det mesta, bara de hinner vänja sig. Ack, ja. Lätt fånget, lätt förgånget... Om du släppte i många gammarus så kan en del ha klarat sig, men de är ömtåliga innan de har börjat lära sig strömmarna och gömmställena i ditt akvarium. Man tycker att de inte skulle kunna trycka in uppgifter om topografi och vattenrörelser i den där lilla hjärnan, men det är den enda förklaringen som jag kan ge till att gammarus som fått vara nån vecka i karet är mycket bättre på att undvika glupska fiskar än vad de som bara varit där i två-tre dygn. Mysoider finns upp till bottenviken, men de är nog olika arter. Mysoiderna som finns på västkusten har lite kraftigare "horn" i pannan, och blänker aningens mer i blått än de som finns i umeåtrakten. Men det kan även bero på att de äter mera kiselalger häruppe. De tål inte "riktigt" sötvatten, men klarar ganska låga salthalter.Ett tips är att håva upp och frysa in i små tärningar. Sedan fryser du in tärningarna en gång extra i osmosvatten (för att de ska hålla sig). Du kan lägga en tesked "mysis" i en sån där istärningsform, frys, häll på lite vatten så att det täcker, frys igen.

På första frågan svarar jag "Ja" (fast det är nog praunus eller nåt liknande som du har sett). På andra frågan svarar jag "Ja och Nej". De har troligtvis samma eller liknande näringsinnehåll, men de har helt olika krav på miljö. Våra mysoider är vådligt syreberoende. Jag har försökt hålla dem i varmt vatten, men det går bara inte. Jag har även haft problem med att hålla dem i kallt vatten... kanske mest därför att de påverkas negativt av att sugas in i en cirkulationspump, men cirkulation behöver de. Lyckas du föröka våra mysoider i akvarium så vill jag veta hur du gjorde! Du har troligtvis hittat Gammarus, fast 2 cm låter mycket. Det skulle kunna vara Gammarus locusta, åtminstone ifall du bor på västkusten. Jag kan inte se var du bor medans jag skriver detta och jag är osäker på G. locustas utbredningsområde, men den blir ganska stor för att vara en Gammarus. Mina Gammarus blir något över 1 cm. De är såvitt jag vet ofarliga, men jag såg fyra stycken kalasa på en liten glasros för ett par dagar sedan. Visserligen tror jag glasrosen hade blivit skadad på något sätt, men det skulle kunna antyda att de kan käka andra nässeldjur också. Jag har en montipora och lite mjukisar, men de har aldrig rört dem. Däremot käkar de såna där långa trådalger och matrester.Tångräkor ser presis ut som putsarräkor... fast utan färg. Gammarus spp heter tångmärla på svenska.

Oj! Såg just att mina Gammarus tydligen gillar små glasrosor lika mycket som stora glasrosor gillar Gammarus. Det hade jag aldrig trott... intressant kapplöpning, vem blir störst först?

Jo, jusstja. Fuska inte med isolering. Ha åtminstone en plexiglasskiva någon cm framför frontglaset och frigolit runt de övriga sidorna. Det hjälper även litegrann emot kondensen.

Kort svar: Ingen aning. Lite längre svar: Det finns mycket få arter överhuvudtaget i bottenviken, så jag tror att risken för att få in parasiter är ganska liten. Jag har både "naturliga" codeopoder och inplanterade Gammarus. De verkar fungera fint tillsammans. Codsen gillar tunna späda grönalger och Gammarus gillar lite grövre trådalger, så de verkar inte ens konkurrera om maten. Tror inte att hydrozoer kan ta så många, men det är bara en spekulation ifrån min sida.

Jag har haft... men de äter allt som är för långsamt.

Jajjemen. Det funkar, bara populationen får tid att "lära sig" akvariet. De måste lära sig hur strömt vattnet är och var det finns gömställen, vilket tar någon vecka. Det kan vara bra att koppa in dem också, även om de tål ganska stora salthaltsförändringar... och rensa ut glasrosorna, för annars kommer glasrosorna att må lite väl gott.

Gammarus finns ute i havsbandet, och de klarar sig hyggligt i korallakvarier. Har själv en livkraftig population som jag tagit från ett hällkar vid bottenviken.

Större leddjur som hummer kräver fisketillstånd, men jag antar att det inte är aktuellt för ett 300l kar. Tångsnällor vill ha levande föda, men går med stor möda att vänja vid dött. Tångsnälla, tångräka och strandkrabba behöver inte kylning. Små glasrosliknande anemoner kan också klara sig utan kylning. Smådjur som ni hittar i hällkar klarar sig ofta, men inte alltid, utan kylning. Små djur klarar ofta högre temperaturer än stora djur. Blåmusslor klarar hyggligt höga temperaturer. Men det är ingen hit att låta dem leva i konstant höga temperaturer. De vill även ha en hel del cirkulation för att trivas. Så gott som alla andra behöver kylning. Akvariet får absolut inte bli över 18 grader. Stjöstjärnor och anemoner knalldör när temperaturen går över den gränsen. Sjönejlika kan dock klara en kortvarig värmeknäpp. Försök inte med anemoner om ni inte kan hålla 15 grader som normaltemperatur. Anemoner behöver fö. mycket kraftig cirkulation. Inga av de stora djuren är ljuskrävande. Däremot är typ 95% av allt ni hittar rovdjur i en eller annan form. Många stjöstjärnor är kannibaler. Det är strandkrabbor och eremiter också. Många eremiter brukar funka om man har mycket extraskal. Många strandkrabbor är mycket svårare. I gengäld kan man ha en strandkrabba i en syltburk med en sten som går över vattenytan. Undvik strandkrabbor ifall ni tänker ha någonting annat än tångräkor och snabbsimmande fiskar. Alla läppfiskar (snultror och skäddor) äter kräftdjur. Speciellt räkor. Större läppfiskar äter även strandkrabbor. Anemoner äter tångsnällor. Beträffande växter... tänk på att de flesta "växter" som ni hittar vid stranden är brunalger och dessa har inte samma ljuskrav som "vanliga" växter. Detsamma gäller rödalger. En del ska ha svagt ljus, andra ska ha starkt ljus i udda färger. Rödalger brukar gilla grönt ljus. Brunalger brukar gilla gult, grönt och blått. Åtminstone en del brunalger vill ha brom och jod i vattnet. Om ni kan hålla 17 grader som stig rekommenderade, och ni har ett 300 liters akvarium, så tycker jag definitivt att ni ska hålla stensnultra. Tyvärr äter den räkor, så skippa tångräkorna. Det är heller inte en speciellt vacker fisk... men den är nyyyyfiken och orädd. Mycket roande fisk, om man bara står ut med att den har så tråkiga färger. Det finns färggranna fiskar på västkusten, men jag tror de har högre krav på kylning. Klarar ni att hålla 15 grader så skulle jag hålla sjökock.

Sant... kanske enklare att åka till Umeå... | Fast... om ni skulle få tag i en snygg blå Tricanda Crocea så vore jag fortfarande intresserad. )

Förresten... när kommer ni tillbaka? Jag blir tvungen att vara i Härnösand och stycka en älg under lördagen och en del av söndagen. Det är kanske inte så bra att ta hem någonting ifall ni dyker upp fredag kväll (eller rent av på lördagen). Räkor behöver man ju åtminstone 6 timmar för att anpassa och det brukar alltid tendera att ta längre tid ändå...

Calcinus elegans (dvs stor blåbenad eremitkräfta), två-tre stycken. Eller i princip vilka stora eremiter som hellst. Räkor, är tokig i räkor. Skulle hellst vilja ha ett Stenopus hispidus par. Euphyllia sp. Spelar ingen roll vilken sort eller färg.

Aj då. Så snart kan jag inte. Kan man slänga in en beställning istället?

Jag hittar inget datum. När avgår resan?

Åker du fortfarande mellan Linköping och "Norrland"?

Saknas gör de nog inte. Gröna växter brukar ha n-3 i bladverket och äkta grönalger står dem nära. Ju kallare klimat växterna kommer ifrån, desto högre halt brukar de ha av n-3. Det skulle vara kul att få jämföra fettsyrahalterna i dina trådalger med nori. Fosfat och annan mojja är säkerligen löst i vattnet som följer med algerna, så skölj ur dem ordentligt innan du fryser in dem.

Intressant... Jag har liknande erfarenheter av icke-fotosytetiserande anemoner. De ska sitta fruktansvärt strömt, och vattenströmmen måste växla riktning lite då och då. Små anemoner är lättare att hålla än stora (små anemoner kräver inte lika strömt vatten som stora och tål förändringar bättre, inklusive temperatur och vattenförändringar)... någonting att tänka på ifall man skaffar en liten anemon. Liten blir ofta stor med tiden.

Det beror på att varje nytt syntetiskt ämne innebär en okänd faktor. Naturliga och någorlunda vanliga ämnen brukar man känna till effekterna av med betydligt högre detaljrikedom. Angående Tris. LD50 för tris verkar ligga kring 2g/kg korppsvikt för däggdjur. Det är visserligen ungefär samma värde som NaCl har för däggdjur. Men NaCl är mycket mindre toxiskt för havsdjur än för däggdjur och jag kan inte hitta toxicitetsuppgfter för Tris på kräftdjur och mjukkoraller. Om toxciciteten är densamma så lär nog inte djuren dö av tris, men de kan må dåligt av det.

Det är ointressant att "allt har giftverkan i för stora koncentrationer". Det som är intressant är om någonting har giftverkan i de mängder som man använder. Många ämnen saknar helt giftverkan i något koncentrationsintervall och jag tycker att det är fånigt att kalla dem för "gifter" bara för att de får giftverkan om man försöker hälla i sig en full skurhink med ämnet. Det är detta som jag menar med "dagisnivå". Ordet "gift" blir poänglöst i samma stund som du utnämner allt till gift, och då måste vi ha ett nytt ord för "det som vi egentligen menar med gift". Jarå, jag provade att droppa mitt akvarievatten i ögonen innan jag skrev förra posten. Jag har även simmat i saltvatten. Saltvatten i ögonen är inte irriterande. Faktum är att sötvatten är mer irriterande för ögonen. Att sedan "saltlake" är irriterande för ögonen är ointressant i sammanhanget, för vi använder inte saltlake i akvarierna. Men låt oss summera detta med att du säger att "tris, utspätt i de koncentrationer som man skulle använda i ett saltvattensakvarium, verkar inte irriterande på slemhinnor, vare sig på akvariets innevånare eller akvaristen"? Eller? För när jag läser säkerhetsföreskrifterna så säger man att NaCl "kan orsaka irritation i ögonen" medan "Tris orsakar irritation på ögon, hud och andningsvägar". Är det verkligen pulvret man pratar om då? För det är väl ingen tvekan om att NaCl i pulverform irriterar ögonen? Inte ovanlig, dvs vanlig, betyder "mer än en av 100 drabbas när de tar preparatet". Paracetamol ligger någonstanna under "en av 10.000 som tar preparatet får leverskador vid normal dosering" (kategori "sällsynt"). Men många människor tar sådana preparat titt som tätt och leverskador är obehagliga saker. Risk är inte detsamma som sannolikhet, risk är kombinationen av sannolikhet och de problem man får om sannolikheten slår in.

Du tar ned diskussionen på dagisnivå om du säger att "allt är gift". Ungefär som påståendet "allt ger cancer" eller "allt är farligt". Förtydligande: De flesta mediciner, inklusive de deceptfria medicinerna och de sk "naturmedicinerna" är giftiga vid normal avändning i normalt administrerade doser (det är tex inte helt ovanligt att folk får leverskador av "normal användning" av receptfria huvudvärkstabletter). Detta påstående gäller inte för alla ämnen, däremot gäller det för läkemedel. Det är därför som man inte ska ta läkemedel i onödan. LD50 är ungefär detsamma för NaCl och Tris... men förhoppningsvis ska vi väl inte ha så mycket. Men till skillnad mot NaCl så irriterar Tris hud, ögon och luftvägar. Skyddsglasögon rekommenderas... fast det står ingenting om skyddshandskar. Visst, bikarbonat i ögonen är inte kul. Men akvarievatten med bikarbonatbuffert är inte irriterande på sårfri hud eller att få i ögonen. Kan du... hmm... verifiera... att akvarievatten med trisbuffert inte fräter på ögonen? Okej. Det är en vettig sak. Men jag förstår inte på vilket sätt karbonater (eller kalkvatten för den delen) skulle vara ett svårt sätt att hålla pH på rätt nivå.

Jag är såååå himla less på "ordvitsen" att allt är gift i för höga doser. Det är en rätt stor skillnad på ämnen som fullständigt saknar giftverkan vid fysiologiska koncentrationer (alt "vid den använda koncentrationen" ifall det inte finns någon fysiologisk koncentration) och ämnen som är giftiga även om man bara får i sig en enda molekyl. Sedan finns det en stor gråzon, ja, med bla ämnen som "skulle kunna" ha ruggig giftverkan under fysiologiska koncentationer, men som normat inte har det beroende på hur vävnaderna hanterar ämnet. Jag vet inte var Tris hamnar, men är det "toxiskt för däggdjursceller vid normal användning" så borde det inte höra till gruppen "fullständigt ofarligt vid den använda koncentrationen". Men låt oss istället för begreppet "gift" diskutera de faktiska fördelarna man skulle få med Tris: Istället för att blanda två sorters pulver så blandar du ett pulver? Är det detta som är enklare? Eller skulle det bli enklare att sköta akvariet därför att Tris är en mycket bättre buffert?

Läkemedel, även receptfria läkemedel och "naturläkemedel", är ofta giftiga. Nästan alltid faktiskt. Att man använder det som läkemedel garanterar inte ofarlighet. Men om man kan släppa ned Tris i ett kar med acrocorpor utan att de reagerar så tror jag på att det funkar som buffert i akvariesystem. Frågan är väl sedan hur mycket enklare det blir än med karbonater. Och vad priskillnaden blir gentemot karbonater.

Det behövs ändå karbonat i vattnet. Skulle tro att det är förklaringen till bikarbonatbufferten. Tris is an abbreviation of the trivial name (trishydroxymethylaminomethane) for 2-amino-2-hydroxymethyl-1,3-propanediol. <...> Tris is toxic to mammalian cells, and reacts strongly with pH electrodes. It can react with primary amines. Tris räknas visserligen som "mostly harmless", men mycket som kallats för ofarligt har varit det pga bristande kunskaper. DDT brukar vara paradexemplet, det ansågs fullständigt ofarligt på sin tid. Tillägg: ...fast min bror, som är kemist, säger att han tror att Tris skulle fungera utan anmärkning i saltvattenskar, så jag kanske får stå och skämmas nu.